Hatar ni era Ex?

[Lisa61]

Jag vet inte vad jag ska säga, men det lutar mer mot hata för allt som exet har gjort. Efter 35 år som gifta och sedan håller det för sig själv och inte vågar säga att han vill skiljas, utan det var jag som fick dra det ur honom det.

Det hände något nov/dec 2017 när jag var på semester sa han, men ville inte säga vad, och sedan så tog det över 6 mån innan han törs kläcka det ur sig. Han är feg, egoistisk, med mera.

Har fått bevis på att han hade en ny och jag vet vem det är.

Jag vet vem exets nya är, hon är 9 år yngre än exet, har vuxna barn, flyttat in till exet och jag fick rätt fast alla sa att exet inte hade någon. Fick reda på detta i april i år. Det var jobbigt att få veta men samtidigt skönt, tänk att jag hade helt rätt hela tiden, men ingen ville lyssna. Han var och är ännu en riktig fegis som inte kunde säga sanningen.

Min skilsmässa blev klar i början av juli 2018, så mina misstankar var helt befogade och som jag hade förstått hela tiden ända från början, att han hade en ny, men nekat hela tiden. Tänk över 7 mån och inget säger…snacka om att vara förb…, ilsken medmera. Jag vill inte veta av honom eller ens prata med honom. Vi har 2 barn och 2 barnbarn, som är helt underbara, och barnbarnen är inte små, så de förstår helt enkelt allt.

Bitter ja absolut det är jag. Jag kommer aldrig att förlåta honom det han har gjort mig, aldrig

[Solle]

Att säga att det var “bortkastade år” stämmer inte. Ett par har det bra en viss tid, har roligt tillsammans, har uppsatta mål yrkesmässigt, ekonomiskt, göra barn tillsammans, annat… Efter en viss tid blir det tråkigt, man fortsätter pga/tack vare olika anledningar, barn, ekonomi, rädsla för att bryta… Men till sist en ( kvinnan i mitt fall) träffar någon, det blir roligt o spännande på nytt, rosa moln, ändå vågar inte begära separation, låter den andra säga det. Den som bedrar lever på sina rosa moln o behöver inte begära separation, den som är bedragen ( ha känt att den andra är kallsinning, förändrats… Till sist till bedragen Ut ur mitt liv.

Det finns männsikor trots otrohet , trots alla lögner, ändå är de i grund o botten ärliga,stabila människor de kan vara vänner/ eller snälla bekanta mot varandra. De kan umgås som “vänner” , de kan kommunicera med varandra, de har respekt för varandra.
Det finns andra , som är störda (psykopatiska drag, labila, sköra…) de jävlas, hatar i onödan.

Hat är känsla, känslor växer eller krymper med tiden. Tiden gör sitt. Hat uppstår när den ena lurar den andra, luras kan man göra på olika sätt, inte bara ekonomiskt. För min del hatet har lagt sig. Respekt är något annat, jag vill respektera henne för barnens skull, men tyvärr går det inte när fortsätter o ännu värre än tidigare.

Hat är en känsla/kärlek också. Du kan påverka det genom mentala processer, påskynda försvinnande genom egen terapi som man bedriver med sig själv ( man brukar säga tiden gör sitt), eller genom en terapeut. Ändock icke tro att det går att trycka på en knapp o det är borta, att någon säger till dig " sluta hata" som att säga " bli hungrig nu", …

att skriva här på forumet är som slags terapi också, det hjälpte mig.

En annan sak; Att läsa att andra var bedragna i 2-3 år, då vet man att man inte är ensam om det… He he he. Man får bekräftelse att man inte är dum i huvudet, andra också blev bedragna, det underlättar ju.

Ni alla kommer att träffa någon, oavsett ålder, det kan hända att det nya håller i 1 dag eller 100 år. Vem vet ?!

[Solle]

Förresten, det var inte bortkastade år, jag fick 2 barn, ett bonusbarn, vi var på semester, bilsemasterar, poolen, karouseller, restauranger, campingplatser, barnen jagade ödlor…etc Det var inte bortkastade år

[Shameless]

Jag hatade mitt ex, men jag gör det inte längre. Det är så destruktivt och tar så mycket energi och hon är inte värd det. Anledningen till att jag hatade henne var att hon saboterade umgänget mellan mig och mitt barn, tid med mitt barn som jag aldrig får tillbaka.

[snart50]

Bra att du kan slippa hata. Jag tycker synnerligen illa om mitt ex. Detta eftersom hon fortfarande saboterar min och barnens relation. Upplever att hon gör allt hon kan för radera ut mig ur barnens liv. Pratar skit om mig inför barnen. Påstår saker som är rena lögner.

[Acke76]

Mitt ex stack från mig då hon sa jag varit otrogen. Hon tog vår son med sig. Nu har hon förstått att jag inte varit otrogen efter att jag förklarat. Vi fick barn nu i Mars och pga svår havandeskapsförgiftning så blev exet svårt,svårt sjuk. Nära att dö faktiskt. Sonen för tidigt född. Exet bor ff på annan adress. Jag har försökt flera veckor nu att få hem min familj men exet kör sitt race och jag fattar ingenting. Misstänker nån typ av förlossningsdepression eller nåt sånt. Nu har jag sonen hos mig då jag har semester.

Har sagt till mitt ex att flytta från sina föräldrar till antingen ett eget boende eller flytta hem igen. Det enda svaret jag fick var att hon står i bostadskö.
Nej jag hatar henne inte,jag försöker bara få henne hem igen.

[Spottaimotvind]

Svar:Ja
Hon förstörde en familj som kunde varit bra och välmående men skiljde sig med nu en 3.5 årigt barn som lämnats i sitt öde som skiljsmässobarn .
Statistiskt så hamnar dessa skiljsmässobarn i sämre förutsättningar när de växer upp.
Speciellt de som bor i förorterna med segregation och annat kriminellt drägg.
Men som det sägs, det krävs två för att dansa tango och madamen ville inte jobba på vårat äktenskap så vi gemensamt kunde lösa våra problem.
Suck!!!
Istället valde hon skilsmässa som den snabba enkla lösningen som jag ser det. Och tror att det skall vara bättre …ja jisses , tiden lär utvisa det.
Skall dock för barnets skull försöka engagera mig så gott jag kan.
Men visst det känns innerst inne inget vidare…
Moralpredikningar undanbedes

Fy fan

[lurad]

Vill inte egentligen hata för det är så destruktivt för en själv. Jag tror på uttrycket att den man hatar är man slav under. Mycket bättre att förpassa exet till nåt skrymsle i minnet, där gör hen mycket mindre skada.

När man hatar kan man inte släppa och gå vidare. Och det är först när man gått vidare man kan börja må riktigt bra.

Men oj vad svårt det är att inte hata

[50-taggare]

@lurad Hata är för destruktivt och jobbigt för en själv, håller med.

Jag har varit så arg. Jag har fullkomligt exploderat i verbal ilska och även fysiskt har jag flugit på honom, rivits och slagits. Han har tagit till våld flera gånger när jag inte ”lydit” hans galna infall.

Jag är fortfarande arg över att han förstört vår fina familj. Men jag hatar inte. Jag tycker närmast synd om honom. Hans livsval kan jag inte göra något åt. Det tog tid och långvarig terapi att acceptera det men till slut är jag nog där fullt ut. Vid accepterandet, efter fyra år.

[QueSeraSera]

Såhär känner jag också. Hon valde att krossa vår familj utan att alls försöka. En ung man hon aldrig träffat lovade att hon aldrig skulle vara ensam, att de skulle dansa och laga middag, lyssna på musik och städa tillsammans. Det löftet var värt att avsluta vårt gemensamma liv och göra vårt gemensamma barn till ett skilsmässobarn. Jag slits mellan att hata henne och inte känna något alls. Antagligen var hon aldrig den personen jag trodde hon var, den person jag älskade. Men hur kan man vara så korkad, så naiv, så självisk. Att utan att försöka överge allt för löften från någon man aldrig delat vardagens bestyr med.

[Noomi]

Nej, jag hatar honom inte och det har jag aldrig gjort. Hata ligger inte för mig tydligen. Tyvärr! Något som jag så många gånger har både tänkt och känt, att det förmodligen hade varit ljusår lättare än denna bottenlösa förtvivlan och hopplöshet som jag under åratal levde med 24/7. Inte på ett sådant sätt att jag, efter dryga året iaf, inte kunde fungera fullt ut på dagligbasis men ändå så där dovt och ständigt närvarande inombords. Men fortfarande tänker jag, och kommer nog alltid att tänka, att han förhoppningsvis både nu och för alltid kommer att få erfara och själv leva det som han har gjort sig så oändligt förtjänt av.

Idag, efter ytterligare flera år, så har han successivt blivit tämligen neutral för mig och nu kan jag nog tom. (utan att låtsas varken inför mig själv eller andra) faktiskt säga att han är relativt likgiltig för mig och det är en sådan skön befrielse

[Sakersomsnurrar]

Jag hatar, det är helt värdelöst att göra det, eftersom vi ändå måste samarbeta kring barnen, men det gör jag. Han gör inget annat än att suga energi och ställa till oro i min tillvaro. Han är ett jävla as och ett as som har mina barn. När han bestämmer sig för att vara samarbetsvillig kan jag andas lite, men när som helst svänger det igen och smskriget är ett faktum. Så dumt att hata, för det förgör, men vet inte hur man slutar? Två år har gått sen separationen, som var mitt beslut pga mååånga svek, lögner och en ny kvinna men han anklagar mig för allt och fortsätter ställa till med skit i mitt liv. Suck!

[JagHoppas]

Hatar inte mitt x.
Har aldrig gjort det, men varit ledsen, frustrerad och besviken.
På både henne och mig själv.
Jag kom till insikten efter runt 4 månader att det hjälper ingen att gräva sig djupare och djupare.
Varken mig själv, barnen eller övriga runt omkring en.
Jag försöker istället att påverka det jag kan och göra det som får mig att må bra.
Sedan går det fortfarande upp och ner, men det är ok att känna så.

Styrkekramar till er alla

[Cicina]

Nej, jag hatar inte mitt x men tar gärna emot tips på hur man gör en voododocka🙄

[Jen8]

Jag fristickade en som jag stack nålar i… Jäkligt skönt faktiskt

[Cicina]

Ok, jag får prova det​:grin:

[Tellix]

Det kan funka med annat än en docka också. Jag drack upp exets dyra konjak. Lite roligare än att sticka nålar i en docka 🥳

[Cicina]

Mm, nu har han redan flyttat o tagit sina saker så det får nog bli voododockan. Å jag vet exakt var nålen ska sitta😁

[Jen8]

NålARNA… gärna nån skruv med

[Gitarristen]

Nä. Hatar inte. Men är så besviken på henne.