Ibland känns det som hat men mest är jag besviken. Besviken över att han inte en enda gång sa hur han kände ang vårt förhållande. Efter 28 år tillsammans blev jag ställd inför faktum. Dag 1: älskar inte dig längre. Dag 2: ska göra allt jag kan för att äktenskapet ska fungera. Dag 14: Vi ska skiljas. 1,5 månad senare är vi skilda å han flyttat ut. Jo, hatar nog…
4 gillningar
Inte hatar jag honom. Jag älskar honom tyvärr fortfarande…
Men arg är jag. Rätt vad det är vill jag skälla ut honom efter noter. Och jag önskar att han känner lite ånger över sina korkade livsval. Att han kanske tvivlar ibland över om han gjorde rätt.
Fast det räcker inte för att kvala in som hat, tycker jag.
2 gillningar
Hoppas att kunna känna så en dag
Hatet kommer och går. Hon har förstört mig och jag har väldigt svårt att bli hel igen. Hon har förstört hela mitt liv. Hon har förstört hela mig. Ett livssvek. Nu försöker jag laga mig själv. Har pågått i 2,5 år och även om det inte känns bättre lagar och lappar jag så mycket jag kan och orkar. Flyttar framåt så mycket jag kan. Så tråkigt att jag inte blir av med hatet då jag är den enda som drabbas av det. Att hata löser ingenting. Blir bara inte av med det. Har sökt all hjälp man kan få. Har fungerat bra för att överleva. Har inte fungerat för att leva.
Officiellt bra liv. På riktigt? Förstörd. Som människa. Så tråkigt. Så jobbigt. Den här sidan hjälper mig mycket. Bästa terapin när mörkret är som tuffast.
8 gillningar
Hatar inte honom. Har aldrig gjort. Jag hatar det han gjort. Men ilskan har aldrig kommit. Jag är inte arg. Jag hatar inte. Det är en otrolig befrielse att inte känna så. Jag har haft hela registret av andra känslor och tror att det är dom känslorna som är bakomliggande det hat vissa känner. På så vis tror jag att jag kommit vidare på ett bra sätt.
Hans beteende, hans svek, hans lögner är bara hans dåliga mående. Vägrar låta det dra ned mig i ett evigt mörker. Jag är färdig nu. Jag är värd bättre. Jag går rakryggad. Utan skuld. Utan skam. Är stolt över den jag är. Stolt över de beslut jag fattar. Stolt över hur jag hanterat situationen. Det gör mig stark och det gör mig någonstans kapabel att känna kärlek och lycka i min befintliga situation. Det gör att jag också kan ha förmågan att älska igen 
️
4 gillningar
Absolut. Jag hatar henne för hennes feghet, återkommande otrohet, hennes oärlighet, hennes maktfullkomlighet och hennes och mina exsvärföräldrars totala avsaknad av ryggrad. Jag hatar henne för att hon stuckit kniven i mina föräldrar som hjälpt oss köpa ett gemensamt hus och bil, medan hennes inte lyft ett finger. Jag hatar henne för att hon återkommande har hotat mig med tingsrätt, krävt pengar av sina exsvärföräldrar, blandat in såkallade vänner att gå hennes parti när hon inte själv vågar och återkommande hotat mig med polisanmälan.
Jag hoppas den jävla subban fortsätter bränna sig själv så hårt att hon aldrig reser sig.
3 gillningar
Tyvärr hatar jag honom nu, ville verkligen inte hamna här men nu är jag det. Ska byta efternamn till ett jag inte hade ihop med honom, ett helt nytt så jag för alltid kan lämna idioten bakom mig. Vill inte ens att min son ska vara hos honom. Han var en person jag respekterade men han har blivit en bråkig, egoistisk människa. Han hade inte ens ett firande för sonen när sonen fyllde år! Så gör man inte tycker jag. Ett barn som är 11 år tycker om att bli uppvaktad, få presenter och blåsa ut ljus på en tårta. Jag blir så ledsen för det.
1 gillning
Jag hatar honom absolut inte!
Vi har båda gjort saker i vårt förhållande som vi inte kan vara stolta över. Förtroendet har fått sig en knäck för varje uppdagad sak.
Det var förvisso jag som lämnade honom, men jag känner fortfarande sorg över att det blev som det blev.
Har vissa låtar som är vigda åt min bearbetning av vårt förhållande, t.ex ”Lose you to love me” av Selena Gomez (lyssna på den, texten är riktigt bra!).
Jag är väldigt lycklig i mitt liv. Jag hoppas att mitt ex också är det. Det skulle bland annat minska mina skuldkänslor, så delvis är det ju en självisk önskan, men jag vill också att han ska vara lycklig för att jag VILL att han ska vara glad varje dag.
2 gillningar
Min man lämnade mig. Jag var tillintetgjord och kämpade förtvivlat för att han inte skulle gå.
Idag, snart två år senare, är jag tacksam över att han tog steget och stod på sig. Jag var så borttappad i vår relation. Jag hade aldrig kunnat lämna honom fast det var vad jag behövde.
Jag har lärt mig så mycket om mina behov och gränser sedan dess. Jag har förändrats i grunden och det tackar jag honom för.
Men han verkar inte må så bra och jag är lite orolig för honom. Jag vill och hoppas att han ska bli lycklig.
6 gillningar
Jag hatar mitt ex.
Jag lämnade, han gnydde och tiggde sympatier, jag är snäll, då började inviterna, jag avböjde och sen blev det tyst. Tindertystnaden slog till!
Han kan dejta hela världen om han vill men utnyttja inte mig när du är ensam och ledsen däremellan. Val av dejt var ett riktigt bakslag, också.
Idag har vi bråkat och då säger äcklet: “Hon är en tusen gånger bättre mamma än vad du är. Hon har tre barn varav ett har 4 diagnoser (adhd, autism, hjärt-och hjärnskada) - det hade du aldrig klarat av”. OBS! Känner någon igen sig i detta, så SPRING. Han är INTE ett kap!! 
Nej, jag hade aldrig klarat av ett sjukt barn jag hade ju en jättebebis att ta hand om.
Så, jag hatar mitt ex för att han bara tänker på sig själv. Jg hatar honom så mycket att jag njuter av det just nu.
Han är väldigt ful, fet och osnygg bara numera så det finns noll (0) attraktion från min sida. Dålig i sängen är han också… Dvs, ingen svartsjuka plus att jag dagdrömmer om en manlig vän jag har som jag gladeligen skulle ge mig i lag med om han skilde sig.
Jag vill nog se mitt ex. lida, faktiskt.
1 gillning
Det går upp och ner…Jag älskar henne men ibland vill jag bara ställa mig och skrika “Hur fan kunde vara otrogen ditt egoistiska jävla äckel, dra åt helvete”. Fattar inte själv hur det kan vara så totalt motsatta känslor från ena dagen till den andra??
2 gillningar
Jag kan inte hata , alla säger börja hata … istället sörjer jag vår familj . Vårt liv .
Men hans kärlek var aldrig äkta . Han berövade mig på mitt liv . 10 år. Men jag kan inte heller ångra , ngt gott kom ju - vårt barn .
Fast än att x i dag vill ta vårt barn ifrån mig kan jag inte hata .
Ledsen, sårad , besviken .
Allt var ju en lögn .
Hat är ett starkt ord . Mitt x hatar mig . Vill göra mitt liv till ett helvete , trots att han valde att gå . Han hade hittat ngt bättre .
Men jag kan inte hata . Jag vet precis som ngn annan skrev här - att jag reser mig , men den dagen sanningen kommer fram faller x hårt !!!
Och då är jag inte hans räddande ängel längre
1 gillning
Nä jag hatar inte mitt ex. Jag älskar henne fortfarande och kommer alltid göra. Jag är lika delaktig i allt som hon.
Arg, ledsen och besviken över hennes val är jag däremot.
Ser att hon gör samma mönster som vanligt. Vet inte vad som händer med henne. Hon flyr, blir nån annan.
Samma sak upprepas med henne igen. Är jag den enda som ser hennes mönster och hur hon blir och beter sig?
Är mest ledsen över allt. Vi hade börjat en resa som jag aldrig ville skulle ta slut. Aldrig en dag utan att säga jag älskar dig.
Så hata nä…
2 gillningar
Hatar?
Nej nej.
Lyckliga människor hinner inte hata.
Nu kanske jag inte skulle definiera mig som lycklig men hatet skulle definitivt stå i vägen för mitt eget välmående.
Tänker jag på henne?
Ja, ibland men mer bara konstaterar att jaha, så här blev det…
Vi har pyttelite kontakt om presenter och ev försäkringar o dyl.
Inga konstigheter, vi löser det som vi löst allt annat.
Inget annat.
2 gillningar
Absofreakinglutely!!
2 gillningar
Åh! Hej Skips! Hur mår du?? 
Jag är redan det du skrev. 
1 gillning
Ibland känner jag förakt för honom. Just nu har jag en sån period. Jag tycker att han har gjort så konstiga val och betett sig så ryggradslöst.
Jag hatar honom absolut inte. Men jag har börjat se honom som en sorglig fegis.
Fast jag älskar honom knappast heller längre, för jag vill att han ska ångra sig och må lite tjyvtjockt och ha ett halvtrist liv. Jag kan verkligen inte säga att jag vill att han ska vara lycklig! Det lär nog dröja.
5 gillningar
Hatar kopiöst mycket. Total livslögn. Djup depression, får hjälp, kommer inte loss men får professionell hjälp. Har svårt med allt utom att jobba och ta hand om barn. Klarar ingenting annat. Veckorna när barnen inte är här är en parodi. Har provat allt, tar verkligen tag i nya tekniker och kommer längre och längre bort från självmordstankar. Bra. Riktigt bra. Någon skrev till mig att överleva är första stadiet. Och jag erkänner. Jag mår bra veckorna med barnen och de timmarna jag spenderar på jobbet. Ur överlevnadssynpunkt.
Men hatet. Och det bortkastade livet. Och oförmågan att leva igen. Jag vägrar ge upp, jag går på behandling men inget hjälper. Mer än till överlevnad. Ni som gått vidare måste vara sjukt starka eller haft bättre ögon. Eller varit med om vidriga svek innan. Mitt livs värsta misstag var att bara vara jag.
11 gillningar
Jag hatar så intensivt att jag sökt hjälp via jobbet!
Jag drev igenom skilsmässan efter hans 50-11e hot. Jag sa nej till ALLA inviter efter skilsmässan. Jag är mest nöjd. Jag vill inte ta i honom med tång men JAG hatar. Hatar. Hatar.
Så jäkla skum känsla.
Varför blir det så?
1 gillning