Har svarat förut men nej nej nej, hatar inte. Tycker synd om honom och är tacksam över att slippa ta hand om honom. 
3 gillningar
Orkar inte lägga energi på att hata, bortkastat. Förstår dem som gör det men jag måste komma vidare med mitt liv och det hjälper inte mig att hata.
2 gillningar
Orkar inte lägga hat på honom, jag ser han som en patetisk ynkrygg som inte har social kompetens. En 55-årig man med alkoholproblem som tycker han är bäst, och fräck. Det är inte samma man som jag träffade för 22 år sedan. När jag är stark nog och vi ska dela saker, så ska jag se honom som en affärskontakt, som ska hållas kort sen avslutas. Så får det bli. Saknar dock mannen han var dom första 15 år, men har verkar ha försvunnit!
2 gillningar
Inte ett dugg. Jag är inte ens arg eller besviken på honom. Han har inte gjort något fel. Han känslor för mig tog slut helt enkelt och det är inget jag kan hata honom för. Ibland tänker jag att det hade varit enklare om jag var arg eller hatisk, att det hade känts bra att bli av med honom. Men jag älskar honom fortfarande. Så jag får leva med sorgen att inte vara älskad tillbaka.
4 gillningar
Ja jag hatar henne för att hon har berövat mig halva tiden med mina barn. För vad ? För att jaga efter andra män innan skilsmässan ens gått igenom.
4 gillningar
JA jag hatar honom o föraktar honom för hans sätt att hantera våran skilsmässa som han var orsak till !!!
6 gillningar
Inte hatar , men grymt sviken o h sårad att han var otrogen istället för att avsluta på ett snyggt sätt eller prata om hur han mådde med mig.
Och att han nu bara fortsätter umgås med henne fast det är långt innan skiljsmässan är klar. ( nov) att han kunde göra så här mot mig och barnen. Känns så overkligt att vi levde ihop bara för en månad sedan och nu är det jag som är hans sk vän och den nya den han vill vara med.
2 gillningar
Exakt mina känslor
1 gillning
Hatar ett vidrigt as som bara utnyttjade mig och fortsätter utnyttja mig på pengar. En oerhört falsk människa som inte har några värderingar alls utan det hon skrek om var så viktigt gäller inte alls i nytt förhållande. Läs boken Kvinnliga psykopater eller Dejtingboken med samma inriktning/ämne och ni ser min historia. Mitt liv är förstört och jag sliter som ett djur för att överleva.
3 gillningar
Känner samma:disappointed_relieved:
Hon bedrog mig i hela 2 år. Jag misstänkte inget, jag jobbade borta 5 dagar /vecka. Hon var kall men jag skyllde på trötthet och mycket jobb med 3 barn… Sista 3 månaderna började jag misstänka att det hon har en älskare. Efter dessa 3 månader slängde jag ut henne , fast jag var inte säker på att hon bedrog mig. Hon gick direkt till hans hus kl 22.00 fast hon hade en lght. Efter ca 2 månader berättade barnen hans namn o adress och mycket annat… men hon förnekade. Hon försökte komma tillbaka efter ca 4 månader, men jag avvisade henne bestämt.
Till början var jag deprimerad i 2månader , hon lämnade hos mig båda våra 2 gemensamma barn samt även hennes barn sedan tidigare ( ett bonusbarn för mig). Jag var deprimerad och på gränsen till psykos i ca 3 mån.
Jag träffade en kvinna efter några mån som är normal människa, (dock enl min f.d. bättre än henne på olika plan, min f.d. har flera komplex…) I a f Min f.d. kunde inte acceptera att jag har träffat en annan fast hon var hos sin älskare och bedrog mig i 2 år…
Jag hatade henne första 2 åren. Nu är det år 4 hatet har lagt sig. Ändock har jag inte någon respekt för henne.
Hatet brukar lägga sig förr eller senare.
Ett observandum, för att vara ärlig, det gläder mig att hon har det illa numera. Men det ska inte betyda att jag går o tänker på henne. Inte heller hatar henne. Inte heller bryr jag mig om henne.
9 gillningar
Nej jag hatar inte. Men däremot tycker jag väldigt illa om hennes agerande i samband med vår skilsmässa. Tycket särskilt illa om hennes lögner om mig till våra vuxna barn. Som påverkar min relation till dom. Kommer aldrig förstå varför hon vill mig så illa efter vårt 30 åriga förhållande.
1 gillning
Hatar inte, men äcklas och känner sorg och wtf
3 gillningar
Hatar inte längre, känner bara förakt för honom som före detta partner. Har mildare tankar för honom som medförälder.
3 gillningar
Ok, hatar nog fortfarande lite ändå
3 gillningar
Ja…det dumma jävla äcklet…
Dum som fan…som vanligt.
Det har gått tre år nu…skitjobbigt när man har barn ihop…tur att de är tonåringar så att vi slipper att ha så stor kontakt.Mår dåligt varenda gång jag har haft med honom att göra…så därför undviker jag det så mycket som det bara går…Han är inte värd alla tårar som jag har fällt för hans skull.
Det kvittar vad jag gör…så är inget bra nog i hans ögon.Hur kan en människa man varit ihop med i så många bli en iskall skitstövel?
Vill inte bli berörd och ledsen ,likväl blir jag det och tårarna bara strömmar just nu…
8 gillningar
Jag är skitförbannad på att hon valde att tiga i minst ett halvår innan jag tvingade ur henne hur det var ställt med oss. Då visade det sig att allt var försent. Hon ville inte längre men valde att inget säga. Min besvikelse är bortom beskrivning. Jag vände ut och in på mig själv och gjorde precis allt för att få det att funka igen. Så visst, jag hatar det hon gjorde, för nu är 20 år totalt bortkastade. Jag har svårt att skilja mellan att hata det hon gjorde och att hata henne själv. Men jag kommer aldrig förlåta henne för att hon valde att tiga. Att bli vän med henne igen? Ja, när veckan innehåller två torsdagar.
Mitt hämndbegär är glödande och jag gör allt som jag vet att hon skulle ha gillat men som hon inte kan få av mig längre. Min kropp är tiptop, muskulös och solbränd, har nya snygga kläder och är snygg i håret. Mitt nya hem skulle väcka hennes avundsjuka ifråga om inredning och konst. Det var viktigt även tidigare men nu har jag tagit det till en helt ny nivå. Hon själv har inte råd och det kan hon ha, känner jag. Jag är nöjd med vad jag åstadkommit hittills efter kaoset men det är lång väg kvar att gå för att våga lita på att det är värt att satsa på en ny kärlek.
9 gillningar
Nej hatar henne inte. Är besviken på hur hon agerat i många delar i samband med separationen, och för att hon drev på i att vi skulle bygga nytt hus, och sedan droppade bomben att hon ville separera när allt var beställt kring huset och det inte längre gick att backa. Trots att hon i efterhand sagt att hon tyckte att det började kännas dåligt redan i samband med födelsen av vår dotter för två år sedan. Att det var då som vår kommunikation började fallera.
Nu hade vi tur med försäljningen och får mer eller mindre tillbaka det vi la ut för nybygget, och nya ägarna gör att vi behöver ta i arbetet minimalt, trots att vi (eller exet) står som byggherre och huset överlåts först i höst.
Hade vi gått från det huset med stor förlust, och kanske behövt börja om på varsitt håll med skulder… jag tror inte att jag hade hatat henne för det, men jag hade sannolikt blivit fruktansvärt bitter och svartsynt.
På ett vis är jag mer tacksam än fylld med hat. Vår relation var inte bra. Men jag hade nog inte orkat vara den som bröt upp. Gick och mådde dåligt, kände mig fastlåst och utan luft, men hoppades att något skulle ske så att allt blev bättre. Vilket det inte hade blivit.
2 gillningar
Hmmm däri ligger nog mycket av min bitterhet gentemot X. Hon har i efterhand sagt att hon hade dessa känslor redan innan vi flyttade över hela landet bort från familj och vänner, köpte gård och renoverade för alla våra pengar. Jag menar, vem gör så - riskerar allt? Måste vara något kvinnligt, att tro att allt ska bli annorlunda med ny omgivning och boende. Sen gick det ju som det gick, försäljning med skulder om än överkomliga. Dock barskrapad och nystart vid 40 år. Surt sa räven 
2 gillningar
Jag ser ett mönster. Vi tittade på nytt hus ett tag på frugans initiativ men vi valde sen att renovera vårt hus för att få det precis som vi ville ha det. När det var klart märkte hon antagligen att hon inte blev lyckligare för det. I februari flyttade hon. Vet inte om jag hatar henne, egentligen inte. Jag vill ju fortfarande ha henne tillbaka men vet att det inte kommer bli så. Varje fång jag ser henne mår jag jättedåligt och hamnar i en rejäl svacka. Senast idag var hon här och hämtade lite saker och förstörde resten av dagen. Vet inte hur jag ska orka gå på studentfirande idag och låtsas vara glad. Hatar hur hon hanterat vårt uppbrott och mitt nya liv
1 gillning