Japp. Huvudet på spiken. Där är jag nu. Ingen lätt situation det heller men jag har hunnit bli starkare, är givetvis fortfarande skitledsen för allt han pajat men jag har inte det öppna såret längre som du har nu och jag har ett val. Gör det som är bäst för dig i det lilla, svårt för dig att se långt fram nu. Ta en dag i taget. Det blir bättre men det tar tid.
1 gillning
Jobbigt, jobbigt…
På jobbet kunde jag ändå skratta lite idag med en kollega. Men i bilen på vägen ”hem” kom sorgen igen… Jag vill inte åka hem till ett hem som inte känns mitt längre! Men mina barn är ju där så det är till dom jag åker hem… Jag vill bara bort härifrån! Bort från, vad jag trodde var min framtid! Bort från, vad jag trodde var mitt livs kärlek! Bort från minnena…
Gråt så mycket du behöver. Gråt tills tårarna tar slut. Du kommer känns dig så jäkla stark den dagen du plötsligt gråtit färdigt.
1 gillning
Idag känner jag mig låg… Ikväll ska HAN äta med oss… Barnen vill det… Vad ska vi prata om? Jag vill ju ha tillbaka honom så hur ska jag vara?! Normal?! Som om inget hänt? Åh… Har klump imagen inför kvällen…
Mitt ex bodde kvar här ett tag innan han flyttade. Då och då, kanske en gång i veckan, så åt han med familjen. Jag gjorde faktiskt så att jag skyllde på någonting för att inte sitta med vid bordet. Barnen ville att han skulle äta här. De var förvirrade av allt som hände och ville mest att allt skulle vara så normalt som möjligt. Därför fick han äta med barnen medan jag kanske hade ett ärende till min pappa för att hjälpa honom med något eller hamnade i telefon med en gammal vän.
Kanske fegt, men jag kände att jag hade mina gränser. Att sitta och äta vid samma bord som exet hade varit för mycket.
1 gillning
Ja, det känns i hjärtat att sitta med den man älskar som inte älskar tillbaka…
Det gör ont. Massor med ont. Har genom lidit flera sådana stunder. Kämpa på 
Japp… Snart dags…
Bara att bita ihop…
Åhh… Jobbigaste på länge… Gick bra ändå. Jag bet ihop, vi pratade om det praktiska… Men hela jag Ville bara skrika Lämna mig inte, Jag älskar dig!!!
Men det gjorde jag inte… Tprarna bränner bakom ögonlocken men jag biter ihop! För mig själv, barnen och framtiden…
3 gillningar
Var stolt över att du klarade det. Bra jobbat.
Ja. Jag är stolt! Men frågade honom rakt ut om det finns någon chans att det kommer bli vi igen. Jag vill ju veta om det finns något hopp! Han vet inte säger han… Han vet inte om han har viljan heller. Han känner sig helt tom. Hur kan man bara stänga av alla känslor bara sådär?!
Jag känner inget från honom längre! Det är tomt! Jag kände ju för 2 månader sen när vi stod och planerade hur trädgården skulle se ut i framtiden. Hur kunde han då stå och se framtid med mig? Om han ändå hade detta i huvudet?
Så mycket frågetecken, men inga svar…
2 gillningar
Försök att inte ha så mycket kontakt med honom. Vet, det är svårt och ibland omöjligt. Kan inte det själv heller efter 9 mån. Men har märkt att då jag inte hör av mig så är det sedan alltid han som skriver ett sms eller kommer hit för att ” hämta verktyg” . Låt honom lite sakna dig, lite undra vad du gör…eller varför du inte skriver nåt… Det brukar funka. Så länge du visar och kanske skriver hur mycket du saknar så vet han var han har dig. Han kan alltid komma tillbaka, du finns där. Nehej, kanske inte. Sedan vad du känner är en annan sak men det skall inte han veta. Lönar sig att pröva. Kram
2 gillningar
Känslorna går upp och ner varje dag… Jag är så ledsen inombords… Igår kväll var jag hos hos kompisar och kunde ”glömma” bort för en stund… Har så underbara vänner som bryr sig:heart: Men tyvärr är de flesta fruar till makens vänner… Men de förstår inget!? ALLA är lika chockade som jag! Även männen!
Hur blir det sen då, med alla vänner? Fy, vill bara vakna upp nu…
1 gillning
Jag vill egentligen inte vara pessimistisk, men nu är jag det ändå: Det är jättevanligt att de gemensamma vännerna “tar ställning”, och det behöver inte vara utifrån vad som är moraliskt riktigt. Dvs bli inte förvånad när en del av “era” vänner plötsligt och oförklarligt inte längre finns kvar för dig, men fortsätter med grillkvällar och andra traditioner dit de bjuder ditt X (och hans nya flamma). Det gör jätteont att inse att det händer, och det är som att bli sviken en gång till när man inser att man bara blivit utbytt mot någon annan. Det ÄR ju att bli sviken en gång till!
Några vänner kommer såklart finnas kvar på din sida. Men det blir ändå inte riktigt samma sak, jag har känt mig oerhört obekväm med att umgås och gå på parmiddag med våra gamla vänner utan mitt X. Har försökt att hitta nya sätt att umgås istället.
De bästa vännerna är de som deklarerat att de inte tänker ta ställning och att de kommer att fortsätta umgås med oss båda. Och sedan är det upp till oss att göra upp om vem som ska gå på höstfesten eller sommargrillen osv. Tyvärr är dessa inte de flesta vännerna.!
1 gillning
Vi pratade igår igen… Eller han pratade, jag grät… Han säger att hans känslor har svalnat successivt sista halv året… Han älskar inte mig längre. Han har inte ens visat eller sagt att hans känslor har ändrats. Jag har bara gått och trott att allt varit bra… Han har ju inte visat motsatsen! Allt vi planerat:cry: Sen tog det bara stopp! Bara sådär… Utan förvarning! Utan att jag ens fick en chans!
Och han förändrades… Känner inte alls igen denna man längre…
Jag går och tänker på om jag varit så blåögd och naiv att jag inte märkt något innan! Har vi haft det dåligt?! Men jag kommer bara fram till att det har varit tvärtom!
Jag måste bort ifrån honom! Jag älskar honom men jag far bara illa av det här…
Jag måste tänka framåt! På mitt liv och på våra barns liv!
3 gillningar
Åh, vilken efterkonstruktion! Det är klart att hans känslor inte har svalnat för dig. Möjligen har det uppstått känslor för någon annan under det sista halvåret som leder till detta plötsliga uppbrott.
Andas nu djupt. En kvart i taget, en timme i taget. Du klarar det.
1 gillning
Ja försök komma ifrån honom. Du måste skydda dig själv nu.
Ja, jag har tänkt de banorna oxå… Att det är någon annan känsla som ligger bakom… Säger tom min svärmor… Hon vet exakt hur man beter sig för hon har varit i samma ”kris” hon oxå… Men de lyckades hålla ihop…
Men ibland vet jag inte… Det kanske kan bli så… Man kanske kan ”tappa” känslorna… Men så fort? 
Ja, ja vet inte…
Ja, nu ska jag bort! Men får väl bita ihop nån månad till tills boendet är klart…
Jag pratar inte med mannen när han är hemma… Jag ignorerar honom när han kommer visslande…
1 gillning
Jag hatar honom!!! Jag hatar att han gjort så här mot vår familj!!! Jag mår skit men försöker hålla modet uppe för barnen! Men det är inte lätt när äldsta dottern bara tycker jag är arg hela tiden…
Jag hatar honom!!! 
Samtidigt som jag älskar honom…
Fy fan…, Hur länge mår man så här…
2 gillningar
Du måste hitta någonstans att göra av med ilskan! Jag bakade “argkaka” i över ett halvår. En enkel sockerkaka som jag kunde göra i sömnen. Frysen svämmade över av argkaka till slut.
Vad funkar för dig? Gå ut i skogen och skrika? Hugga ved? Skriva dikter? Städa?
Argkaka valde jag (lite omedvetet kanske i början) för att exet inte tyckte om den kakan. Dessutom irriterade det honom när det var rörigt i köket. Ha!!!
3 gillningar