Han vet inte vad han vill eller känner

Hade din en annan?

Nej. Ingen annan. Han har dock träffat andra sen vi bröt upp vet jag, han har inte berättat men jag vet genom omvägar. Ändå hör han av sig till mig och vill veta om jag träffat nån, han blir fortfarande svartsjuk så helt okänslig är han väl inte…

Tror du din har nån annan?

Ja… Min magkänsla säger det… Han ar vänt på 1,5 månad. Personligheten alltså… Börjat spela tennis ofta. Duschar innan tennisen? Har börjat köpa kläder och har blivit jävligt egoistisk… Om det inte skulle vara någon annan eller en känsla, Vad är det? 40-årskris? Han som alltid sagt att man kämpar för familjen! Man skiljer sig inte bara sådär!
Ältar o ältar…:cry::cry:

1 gillning

Min började fiska. Han packade fiskegrejor och tält och fiskekläder. Sedan duschade han, rakade sig noga, skvätte på sig en massa Axe, satte skum i håret och tog på sig “gåbortkläder” - för att åka till någon sjö och tälta. Jag kollade några gånger när han varit och fiskat, och fiskegrejorna var orörda. Tältet var aldrig uppackat …

Och min skulle springa långpass plötsligt och oplanerat. Plus att han tog bilen till mötesplatsen… Där borde jag blivit misstänksam.

Sätter en peng på att hans intresseobjekt spelar tennis!

Duscha innan tennisen. Ja det bådar ju inte gott… ush vad ont det måste göra för dig. :pensive:

Och du har frågat honom, fortsätter han neka?

Ja, Han nekar…

Min x började plötsligt ha långa leveranser med lastbilen och sov en eller två nätter i den…
fan att jag inte tvingade honom till FaceTime då…

Nu kanske sorgen är som ett täcke över dig, jag vet inte var du är i din process. Men det bästa är när ilskan slår in, för att inte tala om när man kommit dit att chocken lagt sig och man accepterat hur tillvaron blivit, och man plötsligt kan känna sig lycklig vissa stunder igen. Det är fantastiskt och du kommer komma dit.

Fick precis nyss en panikrädsla! VI kommer aldrig mer vara VI! Jag kommer aldrig mer få hålla om honom, känna hans trygghet och närhet…:sob::sob:

1 gillning

För bara en månad sen kunde jag det ju!!! Känns så overkligt…:sob::sob:

Den där insikten är jättejobbig MEN den betyder också att du kommit ett litet steg på vägen mot att acceptera fullt ut vad som hänt (med “acceptera” menas INTE gilla). Kämpa nu. Det kommer bli bättre och lättare!

Känns som om allt kommer bli sämre just nu… :sob::sob: Fy fan!! JAG vill inte!! Jag hoppas till gud att han kommer att ångra bittert det här!!!

2 gillningar

Igår var en skitdag! :tired_face: Kände tårarna som sved i ögonen hela dagen! Bröt ut i bilen på väg hem…:cry: Fick ett sms från dotterns bästis mamma om att hon tänkte på mig… Bröt ihop igen…:cry: Mannen kom hem, jag var arg och förbannad! Sen bröt jag ihop igen… Fan… Vi kom överens om att han ska hålla sig borta så mycket det går tills jag flyttar om ca en månad… Jag vill inte vara arg på honom! Vill bara säga Jag älskar dig, lämna mig inte!!:cry::cry:
Tänker minsta lilla sekund jag får… Går igenom allt, men får inga svar!!
Pratade med min svärmor idag… (Bästa man kan tänka sig!!)Efter det känns det lite bättre… Även om det svider i ögonen fortfarande…

Kommer sorgen lätta lite när jag flyttat?:weary:

För mig lättade den delvis, men mest kanske sorgen ändrade form.

För mig lättade allt enormt när han väl hade flyttat ut. Jag hoppas det blir likadant för dig. Har du fått tag i lägenhet eller hur blir det?

Jag upplevde att jag fick större kontroll på mitt eget välmående när han flyttade ut, kanske för att jag slapp se mannen som jag älskade varje dag och påminnas om att han inte längre älskade mig. Den tiden innan han flyttade gick jag mest runt blöt i ögonen hela tiden och med en stor klump i magen. Jag minns att jag knappt kunde titta på honom utan att bryta ihop, ush, hemsk tid. Nej allt lättade när han flyttade. Jag började skapa mig en ny tillvaro. Det finns ljusa ögonblick mitt i allt mörker.

Jag har fått tag på boende. Men kanske inte förren om en månad…:pensive: Jag hatar det här!! Och jag hatar honom för att han gjort så här mot hans familj!! En familj! Som ska hålla ihop och kämpa!!:tired_face::rage::cry:

1 gillning

Det är förjävligt det du får igenom just nu. Du tror det inte, det gjorde inte jag heller men det blir bättre. Det går upp och ner, i början kvartar i taget, sedan timmar sedan dagar men det går åt att det blir bättre. Försök hålla dig aktiv, lita på din magkänsla även när hjärnan inte vill hålla med. Att plötligt vara egoistisk och personlighetsförändrad, duscha innan tennisen och vara intresserad av hur man klär sig och tar sig ut när man skall separera tyder inte på annat än att han har bråttom för att han träffat en annan. Tyvärr. Inget gör ondare men allt för ofta är det just så illa. Var beredd på att det kan vara så och försök tänka på vad som är bäst för dig. Prata med någon som kan stötta dig, gärna någon proffesionell. Vi är många här som känner och har känt vad du känner nu. Du är inte ensam. Det kommer bli bättre.

2 gillningar

Ja… men en gemensam nämnare för många män brukar vara att de inte märker vad de sysslar med under tiden de lämnar eller bryter upp. Det där går de förbi utan vidare, men några månader senare när de finner sig själva sittandes ensamma och inser vad de faktiskt ställt till med kommer de krypandes tillbaka.

1 gillning