Söndag morgon.
Som jag längtar efter en natts riktigt god sömn. Har fått lugnande utskrivet för första gången i hela livet och dumt nog struntade jag i att ta det igår kväll. Kände mig lugn, trött och till och med lite glad efter en lång fika på stan med en vän. Och så för att exet är bortrest förstås. Kvällen hemma igår kunde spenderas precis hur jag ville och det gjorde jag. Exet hörde av sig via barnen och bad mig ringa. Jag ringde inte upp. Ska be honom att sluta skicka meddelanden via barnen.
Nu har jag legat i sängen och vridit mig tillräckligt många timmar, tror jag. För att inte väcka barnen ska jag gå upp och börja röja ur skåp och bokhyllor på övervåningen. Tanken för morgonen får bli att det är något som borde blivit gjort för länge sedan.
Det där med sömnen är viktigt. Jag tog inte heller någon tablett igår då jag kände mig trött ändå.
Men jag vaknade tidigt o ligger o funderar.
Mitt ex (el man då vi ännu inte är skilda) försvann ju iväg till den andra igår när jag hämtade dottern.
Rätt skönt ändå, känns konstigt när han är hemma.
Vi tittade på Mello.
Jag har också börjat rensa o sortera, herregud vad grejer man samlat på sig under åren.
Tänker att jag ska ta med allt som påminner om mig. Radera mig ur hans liv.
Den nya verkar gilla 70 tals stil, men hon är ju född -89. Vi som är födda på 70 talet tycker ju inte att det är så snyggt. Det kan han ha.
Lycka till med rensandet, det är något befriande i att kasta saker.
Styrkekramar
Godmorgon. Min gråtlåt är Uno Svenningsson, du kommer ångra det här.
Jag hade en tråkig lördagskväll, hade som tur dotterns båda hundar här så det blir mycket länkande. X for någonstans igår, skall nog idag fråga rakt ut , inte vad hon heter men ifall det är någon jag känner. Vet att jag kanske inte behöver veta allt men något vill jag nog ändå…
Har inte sett honom på över en vecka. Han textar o frågar hur jag mår osv. Svarar sakligt. Igår textade han att vi ska fälla några träd här hemma som vi planerade redan på sommaren… vi har ju huset ännu. Min x bor på hyra här rätt så nära.
Tror jag skall fråga ifall han klarade sig igår utan kramp i benet🤣. Vi skall o hämta en säng idag, är helt nervös… konstigt att man känner så övergång som man varit 35 år tillsammans med. Ha en bra dag. Ena byrackan är på villovägar, måste gå o kolla…
Uno har många gråtlåtar och den där är nog den bästa av alla… just nu klarar jag inte sorgsen musik dock, kan ju liksom gråta på beställning precis när som helst ändå. I mina hörlurar spelas just nu Magnus Uggla-versionen av “På egna ben”.
Många känslor i omlopp när man levt tillsammans länge. Exet kommer hem ikväll och då ska vi fixa med skilsmässoansökan. Räcker att jag tänker på det så gör hela kroppen uppror. Det var ju inte så här det skulle bli, livet.
Styrkekramar till oss båda! Vi fixar den här dagen också!
Jag vet.
Känns pinsamt ironiskt att skriva ”god” morgon. Du får ta det som en vänlig tanke…
Just nu är du mitt i det så då är det ju kaotiskt med känslor för den man älskar (älskat?) blandat med osäkerhet för vad som skall hända, hur blir livet nu, all skit man måste reda ut (fastän man bara vill sitta å gråta), barnen och relationen med dem, jobbet, gemensamma vänner å gud vet allt!
Och över allt det en god portion av ren och skär kränkthet över hur man blivit förd bakom ljuset och och insikten att man plötsligt bara är ”färdiganvänd”…
Använd din medicin när du nu har den kära du. Din kropp behöver vilan för att dra igenom den närmsta tiden. Sömn är mirakelgörande även om man ändå vaknar till samma skit dagen efter…
Så skönt att höra att du har både en plan för vad du ska göra och en tanke bakom. När jag var i ditt läge (lite mer än 1,5 år sedan) så var jag inte i närheten av så samlade tankar. Jag var närmast i full panik och ångest, klarade inte av att vara ensam i huset mer än 5-6 minuter, for till vänner å vände uppochner på deras vardag, ringde sönder de andra vänner jag fick tag i, cyklade, promenerade, körde bil, gick på fik, bio ensam och lallade nog runt som en byfåne i största allmänhet i 2-3 veckor tror jag. I efterhand har jag svårt att förstå vad som hände. Mitt i allt kom min X-fru hem, glad ”frigjord” och ofta nyknullad (förlåt uttrycket men det var så) och sade: -”Hej, hur är det med dig?”
Sömnpillren hjälpte mig att orka detta och att sakta återfå energin att ta mig igenom.
Varför sköter din man kommunikationen med dig via barnen? För mig låter det som ett sätt för honom att stämma av om de ställer upp på hans agerande…(och lite fegt att slippa ha direktkontakt med dig) Bra att du inte svarar och låter dem vara hans budbärare.
Ja detta kan du nog räkna med att få mer av för övrigt. För djävligt men ack så vanligt. Din man har nu en tanke i sitt huvud: jag, jag ,jag, jag.
Hur går det med boendesituationen? Du måste kämpa för att han löser något åt sig. Om han ska springa träffa sin nya och sen komma hem å leka familj igen så kommer han att nöta sönder dig!!! Innerst tror jag att han vet detta men om du låter honom hållas så kommer han inte att göra något…
Verkar som att det kommer lösa sig med boendet, “permanent”, eller i allafall för de närmaste åren, för oss båda. Vi bor i ett bra hus i ett attraktivt område, så att sälja det nuvarande är en fet dröm för en mäklare. Och den vidtalade mäklaren låter oss få lite förtur i visningar av lämpliga lägenheter i samma stadsdel. Orkar inte tänka på att bo under samma tak tills vi får tillträde… fokuserar just nu på att det blir en milstolpe i sig att det blir klart med mitt nya boende.
Kan tänka mig att exet (som påstår sig ha trappat ner relationen till den nya, lögn?) kommer att tycka att det är “fritt fram” då. Och då blir det jobbigt. Men jag tar det då…
Mina vänner har snart skavsår i öronen av allt detta ältande.
Jag inser att det kommer gå bra att älta varvet runt med vem som helst av dem, så länge det finns något nytt att älta. Men det riktiga ältandet, dvs samma sak om och om igen, får jag nog spara till ett fåtal som jag vet orkar.
Mitt ex verkar vara livrädd för mig för tillfället, jag förstår inte varför… Obs ironi. Märkligt nog verkar han bry sig mer om vad jag säger och gör när jag är “kall” och konkret, än när jag gråter och bryter ihop. Ska även peppa barnen att inte gå hans ärenden och be honom att höra av sig till mig direkt.
Tog tag i att röja vår gemensamma bokhylla, och ställa mina saker för sig. Högen med det som ska helt bort blev snabbt stor, och jag kände mig stark och duktig. Sedan hittade jag mappen med telegram och grattisönskningar från vårt bröllop. Ouch… det var som ett slag i magen. Tårarna rinner och vill inte sluta.
Ja, det är en ganska vanlig reaktion.
Hos män framförallt verkar det som. (Jag borde ju veta eftersom jag är man men i mitt fall var det ju jag som blev bedragen så jag kan inte agera facit i detta fall.)
Hursomhelst; när du gråter/är hysterisk/bönar å ber så är han ”i kontroll” men när du är kall/saklig/konkret så är DU i kontroll.
Sånt funkar generellt dåligt i kriser för oss män.
Därav att din man/X plötsligt blir lite mer på alerten/osäker när du är iskall och ”business”.
Fortsätt i den stilen!
Jag gjorde det med min X-fru (efter perioden med att jag varit en kärlekskrank, lallande fåne i 2-3 veckor som jag beskrev innan ) och då gick det betydligt enklare, snabbare och effektivare att hantera henne och våra konflikter dit JAG ville styra. Som bonus slipper du en massa lögner, skitsnack och halvsanningar från hans sida. Bli inte förvånad om han plötligt ändrar sig bara och försöker återta ”kontrollen” genom att spela tuff/hård/skrika/hota. Det är bara en del av spelet/psykologin. Låt det rinna av dig som vatten på en gås (även om du brister inombords).
Säg det du vill och avsluta sedan samtalet. Styrka nu!
Bra skrivet fast du är en man🤣 fick äntligen svar av min x att han har en annan. Har vetat det men han har inte villat säga. Nu frågade jag bara att - kan du säga om jag känner din nya eller inte. Visste att han var där i natt. Efter mycket om och men svarade han - nej. Nåja, nu vet jag det och ringde sonen som kommer och hämta sängarna fast x hade tänk göra det med mig idag. Nej, vill inte se honom
Vi skulle ansökt om skilsmässa online gemensamt, men knappt hann exet innanför dörren innan telefonen ringde och han drog in i enskilt rum snabbare än en avlöning. Jag fattar vem det var, Spöket som han trappat ner på umgänget med…
Very well. Nu har jag skickat in min ansökan, skickade sedan ett svalt litet sms till klädkammaren där han gömmer sig, där jag bad honom att göra klart sin del snarast, tack. Tur att jag tog en av mina lugnande tabletter tidigare idag.
Bra där! Jag har brytt mig alldeles för mycket om exets nya, hon är ju egentligen helt ointressant. Har insett att jag har svårt att vara arg på exet och lägger istället ilskan på henne. Många års träning i medberoende bakom det…heja dig! Det blir bra till slut.
@Caro:
Seriöst?!
Gick han in i klädkammaren å stannade där?
(Jag fnissar högt nu)
Han agerar som en elvaåring som har en hemlig klubb!
Ja jisses…
Mitt allt virrvarr så skriver du kul!
Sjukt nyfiken på Om han svarade med sms.
Eller kom han ut ur klädkammaren?
Han kröp fram till sist. Hämtade sin egen dator och gjorde klart sin del utan ett ord.
Så det var det! Nu är det bara att se fram emot att sex månader går riktigt snabbt.
