Han var otrogen och jag anade inget

Hej.
Jag lever sedan 22 år med min man (gifta sedan 17 år) och våra två barn (i skolåldern). Igår rämnade hela tillvaron, då jag fick ett meddelande från en okänd man via ett välkänt socialt nätverk, som tyckte att vi behövde prata om “din man och min fru”. Jag var helt säker på att han misstagit sig så jag ringde upp bara för att säga det. Det visade sig att det är jag som misstagit mig på min man och mitt äktenskap!

Sedan ett par månader tillbaka har min man ett förhållande med en kvinna han fått kontakt med via ett välkänt socialt nätverk… och jag har inte anat ett enda dugg. Det finns gott om bevis som jag fått ta del av, tack vare en kvarglömd iPad hemma hos kvinnan. Jag har varit sjukskriven efter en olycka och har inte ens kunnat ta mig upp för trapporna till vårt gemensamma sovrum på två månader. Där verkar han ha tillbringat tiden med att sexchatta med henne under täcket.
När jag konfronterade honom blånekade han först och hävdade att jag “spionerat” på honom. Bad honom att få se hans telefon, han vägrade visa den. Eftersom jag ändå visste ALLT var det inte svårt att stå på mig och till slut erkände han. Det visade sig att det finns så mycket lögner, om allt. Var han har varit, med vem. Och när. En tjänsteresa nyligen avslutades tydligen vid ett hotell i vår hemstad… osv. Han skyller på en massa saker: att han mått dåligt länge, att hans känslor för mig svalnat för flera år sedan, att han inte vetat hur han ska lyfta frågan osv osv osv. (Givetvis har jag många synpunkter på HUR han “löste” sitt problem). Han tar på sig hela skulden och säger att jag inte kunnat göra något annorlunda.
Jag har aldrig kunnat tro att vårt förhållande skulle ta slut på det här sättet. Han är ju en snäll människa, eller det trodde jag iallafall. Det är som att det är någon annan ond varelse som tagit över hans kropp. De har tex bokat en resa gemensamt senare i vår och ska ses nästa helg (vilket båda längar efter)! Till mig har han sagt att det är en träningsresa och nästa helg var det något med jobbet. Hade jag inte fått veta vad som försiggår hade jag typ tagit hand om hans tvätt efter träningsresan och tyckt synd om honom som var tvungen till jobbaktiviteter fredag/lördag…
Jag känner mig mest som en våt fläck just nu. Tårarna tar inte slut. Är så sårad över det han gjort och över att det inte ens finns med som alternativ att trappa ner på umgänget med henne tills vi ordnat upp saker mellan oss. Jag förstår ju nu att hans tankar om mig inte är så höga. Hur orkar man gå vidare? Jag har föreslagit att han ser sig om efter ett annat (om än tillfälligt) boende, för jag är helt säker på att jag inte kommer fixa att leka familj med honom tills vi lyckas sälja huset.

Tack för att du läst ända hit. Skönt att skriva av mig lite ändå.

44 gillningar

Välkommen till forumet där man önskar man inte behövde vara, men som kan vara en tröst i det du går igenom.
Känner igen mig i en del av din berättelse, fast min man hittade sin på gymmet och han talade om det själv den 29e dec.
Vi fick 24 år o gifta i snart 17. Två barn i övre tonåren.
Du kommer att gråta mycket, men det är också skönt.
Se till att få någon att prata med o hjälp med att sova.
Och peta i dig lite mat även om matlusten försvinner.
För man behöver det för att samla kraft till allt praktiskt som ska göras.
Allt kommer att ordna sig till slut, även om det inte blir som man tänkt.
Se till att ta hand om dig o barnen främst.
Styrkekramar.

7 gillningar

Skickar en kram och ett välkommen hit. Med din erfarenhet är du i gott sällskap. Vi är många här som upplevt det du upplever. Ta hjälp av oss. För mig är det över fyra år sedan.

3 gillningar

Vad bra att han ändå tog på sig skulden för sina egna handlingar. Bär det med dig och håll huvudet högt! Försök inte att hålla orsaken till skilsmässan hemlig, vare sig för barnen eller andra.

Kram!

5 gillningar

Stå på dig om att han ska ut ur huset fortast möjligt. Han får lösa för ett annat boende. Acceptera inte något annat. Även om du har det jobbigt och tufft med allt som pågår så kommer du att bli styrkt av att han försvinner ur huset. Du slipper hålla upp någon form av fasad. Var kall och saklig i kontakten så går du starkast ur detta. Skriv här när du behöver. Det är många som finns här för dig.

2 gillningar

Bry dig inte heller om hans tankar om dig. (Du skrev att hans tankar om dig troligtvis inte är så höga.) Se till att dina tankar om dig blir högre/hålls högre. Vad skulle en kvinna med skyhöga tankar om sig själv acceptera respektive inte acceptera i detta läge?

Håll dig själv högt! Det är han som sjunkit och sjunker i sina egna tankar om sig själv. Låt honom inte dra ner dig.

8 gillningar

Det här är vad jag skulle begära/kräva:

  1. Att han flyttar ut idag.

  2. Att han städar sovrummet och bäddar rent innan han lämnar.

  3. Att han tar med sig all sin smutstvätt när han går ut genom dörren. Det som lämnas kvar kastas.

8 gillningar

@Caro, där är så många likheter i din och min historia. Jag lider verkligen med dig att du nu har hamnat i den situation som du har. Det kommer onekligen att bli en tuff och omtumlande tid, oavsett om ni fortsätter tillsammans eller går isär.
Just nu kan det vara svårt att känna, men du är i goda händer här i forumet. Här är många varma, omtänksamma människor som gärna stöttar med sina egna erfarenheter och tankar. Skriv av dig mycket! Och framför allt: ta hand om DIG. Utan dig, får barnen det ännu jobbigare. Lägg ingen vikt på vad hans tankar må vara. De är helt ovidkommande. Gräv inte ner dig i frågan “varför”. Lägg all tid och fokus på att må så bra du och barnen kan. Det kommer en tid när du mår bättre och lättare kan tackla alla frågor.

Skicka massor av styrkekramar till dig!

4 gillningar

En sak till (Jag skriver när jag hinner under dagen)

Det du behöver förstå är att det du går igenom just nu är värre, mycket värre, än om din man plötsligt dött.

Om han hade dött så hade kärleken inte varit slut, du hade inte blivit sviken. Omgivningen hade kommit rusande till dig för att stötta. Det hade hållts en begravning.

Så be din omgivning om hjälp och stöd. Har du någon familj? Finns det någon vän som kan flytta in ett par dagar? Vad kan du skapa för “stödcirkel” runt ikring dig?

12 gillningar

Tack för alla svar. Så bra, och precis vad jag behöver nu.
Jag har ett bra nätverk omkring mig, som framförallt håller upp “spyhinken” åt mig just nu, och låter mig älta. Tårarna kommer när jag minst av allt vill det, svämmar över och försvinner. Får väl inte så mycket gjort på jobbet för tillfället men åker dit ändå, för jag står inte ut att vara här i vårt fortfarande gemensamma hem. Starka overklighetskänslor!
Jag har bett honom att avboka jobbgrejen nästa helg och semesterresan, med motiveringen att så länge han bor här med mig blir det helt osmakligt att han ska åka bort med henne. Och sedan komma “hem”! Han gick motvilligt med på det. Då slog jag till med nästa krav: jag vill se bekräftelse på att det blir så, eftersom jag inte litar på honom. Det ska jag också få, säger han. Men vet ni vad? Jag tror att han kommer att flytta ut fortare än kvickt, så att jag inte ska kunna “styra honom” i dessa frågor. Håller tummarna! Idag var han väldigt pådrivande för att vi skulle “prata” men jag hade redan bokat in en “pratdejt”, en kvällspromenad med en kompis, så han fick inte som han ville.

6 gillningar

Bra jobbat!

Gillar att du styr och ställer och att det troligtvis känns lite besvärligt för honom. Fortsätt gör det med samma självklarhet som du nu gjort.

Toppen att du bokar in saker för dig och att han vackert får vänta.

Hur ser det ut ekonomiskt? Har du tillgång till konton så att du kan se om det är orört? Mitt tips är att kolla i morgon och att du själv ansöker om skilsmässa i morgon, utan honom, för att säkra upp dig ekonomiskt.

1 gillning

Ännu en natt med dålig sömn avklarad… ska kolla med läkare idag för att få något att sova på, det här går ju inte. Måste kunna tänka ordentligt. Promenaden igår hjälpte ändå för att sova litegrann.

Ekonomin… vi har ett gemensamt konto för räkningar, och där finns bara pengar till just det som förs över åt olika håll, till vårt ica-kort tex. I övrigt har jag mina egna konton, och han sina. Vi har inte pratat ekonomi ännu, det är planerat till idag. Inser att jag borde försöka hålla i slantarna och lägga på hög, det kommer ju behövas när nytt bohag behöver köpas in tex.

2 gillningar

Sömn o mat är det viktigaste för att fungera, basbehov.
Jag fick propavan utskrivet, det är milt o ej beroendeframkallande.
Man kan fortfarande vakna till under natten men det är lite lättare att komma till ro igen.
Hoppas det löser sig med sömnen o ekonomin.
Det är mycket praktiskt runt en separation som man önskar någon annan kunde ta hand om.
Man har ju fullt upp med att stå upp själv o ta hand om barnen.
Bra att du orkar ta dig till jobbet, det kan vara en fristad.
Styrkekramar

2 gillningar

Om ni inte har något registrerat äktenskapsförord gäller att ni ska dela värdet av alla era tillgångar och skulder. (Förutom om det finns något som ni under äktenskapet fått eller skrivit som enskild egendom.)

Detta innebär förenklat att han ska få hälften av allt du äger och du ska få hälften av allt han äger. I själva värdet.

Har du 10 000 kr på ditt lönekonto den dagen du ansöker om skilsmässa så kommer han att tillgodoräknas 5 000 kr av värdet av dina pengar.

Du vet inte vad han hittar på ekonomiskt för att trygga upp sig inför skilsmässa och bodelning. Min rekommendation är att inte lita på honom!

Vill du få bästa möjliga ekonomi i detta så töm dina konton. Då finns det inget från dig att dela på. Fejksälj bilen om du har någon och ta ett lån om du har någon du litar på till 100 % som kan skriva dig ett lånebrev. Och vill du hålla dig på den schysta sidan i detta så töm endast dina konton. Var medveten om att ni kommer att se varandra som ekonomiska fiender.

Men först av allt beställ ett personbevis till dig idag så att du kan ligga steget före och ansöka om skilsmässa.

1 gillning

Personbeviset beställde jag redan natten till igår… Tack för övriga matnyttiga tips. Det är han som har mest att förlora ekonomiskt på detta så antagligen borde jag verkligen skynda på med skilsmässan innan han kommer på samma idéer.

1 gillning

Toppen att du beställt det.! Ja, gör det till din högsta prioritet att fixa med detta. Och med honom spelar du bara “dum” i det ekonomiska. Var inte så intresserad av att prata om det och var tuff som attan i övrigt, regler i huset m m.

2 gillningar

…och efter en bra ekonomidiskussion tidigare idag där vi lugnt och sansat konstaterade att vi vill samma saker framåt, havererade det hela nu på kvällen, när det visade sig att den inbokade semesterresan med älskarinnan senare i vår inte alls är avbokad utan han räknar med att kunna åka på den. Och sedan komma tillbaka “hem”. Till oss, familjen. Ständigt dessa lögner. Suck! Tillbaka på ruta ett. Känner mig så maktlös. Varför är det inte olagligt att vara otrogen? Eller att svika löften man ger?

8 gillningar

Tråkigt, riktigt tråkigt.

Du är inte maktlös. Jag förstår att du känner så men du är inte maktlös. Men hans agerande måste få konsekvenser. Vi lär vår omgivning hur de kan behandla oss.

Nu är det läge att bli förbannad och bete dig i enighet med det. Sätt dig på tvären i allt. Kasta ut honom. Låt inte detta fortgå.

När ska han åka på semsteresan med spöket?

(Du ska ge henne ett nedvärderande namn som du kan använda alla sammanhang och använda endast det. Inte hennes namn eller älskarinnan. Jag förklarar mer om detta senare.)

4 gillningar

Du kan inte hindra honom från att åka men du kan se till att det blir besvärligt för honom att nedvärdera dig.

Har du kontakt med spökets man? Har de barn? Vad vet du om din man och hennes relation? Ska de bo ihop? Vad är hans plan med henne?

1 gillning

Och hur agerar ni som familj nu?