Jag bara måste skriva av mig.
Hon har klagat innan på att jag bara har två lägen och inget mellanläge eller normalläge.
Jag förklarade idag att i en kärleksrelation finns bara två lägen, antingen på eller av.
Hon förstod nog inte min symbolik.
Jag sade också att jag förstod nu och är vaken och att jag inte kan ändra på vad som varit. Jag kan bara förändra den person jag är nu och vill vara.
Jag har gjort mycket fel, haft fokus fel och inte på henne, men kan inte ändra något. Det största misstaget var nog att jag inte kommunicerade mer med henne, berättade hur jag ville ha det, vad jag tyckte och tänkte, hur hon kände inför saker, hur hon fungerade och ville ha det, vad som fick henne att ticka osv.
Jag hoppas på ett mirakel för det har hänt mig, sade jag (och med det menade jag hennes förändring, men det tolkade nog inte hon det som).
Fortsättning följer av dramat men först lite bakgrundsinfo.
Jag var jag på kör idag. Vi hade visning av huset och jag hann precis komma hem från bussen och byta om innan jag skulle iväg. Mäklaren snackade på som vanligt och vet inte hur läget är mellan oss. Hon jobbar på samma mäklarfirma som säljer den lägenhet jag reserverat (en 4:a på bottenvåningen i ett område som kommer stå inflyttningsklart november 2018) och började prata om det. Ja, mäklaren för denna lägenheten ringde och frågade hur det gick med försäljningen, osv…
Ja, tänkte jag, tog hon upp detta med mig har hon nog tagit det med min fru också. Undras hur hon tolkade det? Jag träffade min fru bara som hastigast vid uppfarten när hon skulle köra iväg en runda och jag skulle in och byta om.
Jag har lite pengar sedan tidigare och tänkte (tillsammans med husvinsten) köpa en lägenhet kontant (jag får ju inga lån av banken för att jag är arbetslös).
Jag har inte sagt något till min fru, för det spelar ju inte henne någon roll för pengarna är privat egendom. Dessutom är det så långt framåt i tiden att mycket kan hända innan dess (fast jobb, nytt eller gammalt förhållande osv.).
I alla fall är det kör mellan 18 och 21. Jag drog ut på det lite och kom nog inte hem förrän 21.45.
När jag kom hem hade hon nästan druckit upp en flaska vin (vilket jag iofs visste att hon skulle ha gjort, så förutsägbar är hon) och var ganska sluddrig. Hon var ganska ledsen och sade att de enda pengar hon får med sig är de som kommer in vid husförsäljningen, Det är klart att hon är intresserad och pratar om detta hela tiden för att dryfta sina tankar och funderingar. Du har ju dina pengar, men jag har inte det osv.
Jaha, tänkte jag. Anklagan (20 års förnedring, oförståelse, ointresse, nonchalans osv. bla bla bla. Du vill inte ha mig och när vi skilt oss kommer du att inse hur skönt det är… Osv. Tror aldrig jag kommer hitta tillbaka till dig för jag litar inte på dig… Det är bara ord… Det handlar inte om kärlek för jag har älskat dig oändligt, jag litar inte på dig efter hur du har behandlat mig… Jag har vänt på varenda sten och det skall gudarna veta att jag har försökt allt, det finns nog ingen människa i ett förhållande som försökt så mycket som jag har gjort och försökt förändra både dig och mig själv - där gick startskottet i mina tankar och funderingar. Det har bara handlat om dig och om makt. Du har agerat utifrån dina egna behov…).
Jag tänkte att hur mycket har du försökt? Du har kanske försökt på ditt sätt, men du har inte försökt nå fram till mig och frågat mig varför jag reagerat och agerat på ett visst sätt. DU har inte varit intresserad. Det känns som du ville ha en fasad att visa upp som titta vad jag är bra och vad jag har åstadkommit och jag måste vara värd hur mycket som helst, pilutta er. (Hon var inte en av de populäraste i klassen, det har nog skadat henne och hennes självbild ganska mycket).
Jag har förstått mitt eget agerande, men även hennes och jag kan se att hon inte förstår… Hon ser inte sin egen del och sitt agerande. Hon är totalt omedveten.
Hon kommenterade också något jag sagt vid familjeterapin om att jag fick stå där med skammen, och syftade på något i vår relation.
Jag sade att jag sade det i förhållande till min relation till mina föräldrar (som båda är borta nu), men hennes efterkonstruktion fick det till att handla om oss. Hon kunde dock inte förklara i vilket sammanhang det var.
Hon fortsatte och jag bara tog emot, böjde mig och bad om ursäkt för mitt beteende (tänkte att jag skall minsann inte ge henne något).
Hon sade också att hon fått skämmas för mig inför folk och på fester…
Va? Jag har visserligen blivit för full på vissa fester, men vadå (läs Gudrun Schyman och Anders Borg)??? Vad är det för något och var kommer det ifrån? Jag har ALDRIG hört detta och har svårt att se substansen i det hela. Kanske möjligtvis att jag suttit tyst och inte sagt något (för att min fru hållit låda hela tiden och inte släppt in någon annan eller mig?).
Sedan sade hon att jag var gränslös för att jag sökt jobb på hennes arbetsplats. Hon kan inte förstå att jag inte kan begränsa mig för detta. Är jag arbetslös och det dyker upp ett jobb som passar mig där hon jobbar kan jag inte låta bli att söka det. Jag har iofs frågat henne tidigare och hon tyckte inte det var en bra idé eftersom vi skall skiljas, men att vara arbetslös eller få ett jobb är en viss skillnad… Man bryts ned ganska ordentligt. Har talat med flera personer om detta och de säger att jag absolut inte kan eller har råd att låta bli att söka. Vilken planet kommer hon ifrån kan man tycka.
Hon sade en massa mer, och hon ville inte ha en kram när hon blev ledsen och hon ville inte ha sällskap när hon gick och lade sig (under tiden att jag fick stanna uppe och vänta in dottern som var ute).
Det är en del saker jag aldrig har kunnat leva upp till, känner jag.
Jag har inte kunnat “fixa” henne hur mycket hon än har velat det, det är bara något hon kunnat göra själv (det destruktiva beteendet och den ständiga jakten på lyckan, bara jag förändrar mig som hon vill…). Hon har nog inte insett det och hur snedvriden hennes verklighetsuppfattning och självbild varit och är.
Spelade ingen roll vad jag sade för hon var inte mottaglig för någonting och jag fick knappt en syl i vädret.
Tror hon har stora problem med sig själv och hon tror att det skall hjälpa henne att må bättre genom att skära av det som är “av ondo”. Tyvärr fungerar det inte så, men det får hon upptäcka själv. Finns jag kvar så finns jag.
Hon är inte precis kvinnans svar på mannen, men hon har något visst som påverkar mig.
Skönt att slippa hennes tokerier dock och att hon påverkar mig så (mest negativt med sin surhet, bitterhet, irritation, elakhet och besvikelse).
Försöker hon rättfärdiga sitt beslut?
Jag känner att jag är värd något annat. Om det skall fungera mellan oss i framtiden kommer jag att ställa helt andra krav. Jag har vaknat på både gott och ont. Hon är kanske rädd för vad det innebär?
Jag vet inte, bara att jag framtiden får utvisa.
Jag måste tänka på mig själv och må bra i mig själv.
Det var lite roligt faktiskt - och att hon har en ny relation med en robotdammsugare var nästan ännu bättre! Du måste döpa den!!! Fattar att du har det tufft nu men försök se vissa saker med humor, kommer ihåg första gången jag skrattade på riktigt efter all skit. Det var 12 månader senare och det var så härligt!