Svårt att andas, vill springa 50 mil, maskar äter i min mage, äter inte ordentligt, sover inte ordentligt.
Vill älska, men får inte. Det räcker med en blick från dig för att veta att du inte är där.
Självsäkerhet är sexigt, men jag känner mig inte så självsäker.
Försökte med att åka bort några dagar, men du hade inte saknat mig; tyckte det var skönt att jag var iväg.
Bitterhet, surhet och irritation avspeglas i din röst för varje ord och mening som du säger.
Du sårar som jag säkert gjort mot dig tidigare.
"Jag har inga känslor kvar för dig och har varit färdig med detta förhållande ett tag."
Varför gör det så ont?
Jag känner mig inte respekterad.
Ett misslyckande, kraschade drömmar som jag inte finns i längre, hopp, förtvivlan, maktlöshet, uppgivenhet.
Jag får nu ta konsekvenserna av mitt agerande.
Hur går man vidare när allt tycks ha tappat sitt syfte, sin kurs? En framtid utan dig känns för jobbig.
Alla minnen, mål, drömmar, ambitioner.
Det kan inte varit ett lätt beslut att fatta heller att gå. Kärleken är bara slut.
Tyvärr försent har jag insett mina misstag.
Är så ledsen. Vill bara krama och älska och att allt skall vara bra.
En ond dröm som jag snart vaknar från.
Vill bara fly, åka bort. Långt bort och när jag kommer tillbaka är allt bra och förlåtet.
Min fru vill skiljas, men jag är inte där.
Sorg. Tårar på tangentbordet.
Jag känner mig maktlös och hjälplös när hela min värld rasar samman runt omkring mig.
Ett barn sedan tidigare, nu 2, gift i 17 år och 22 år med min fru.
Jag är nu 50+, arbetslös utan något sug efter min kompetens på arbetsmarknaden, vilka lån får jag?
Jag känner mig gammal, som om livet börjar rinna ut. Jag vill inte börja om.
Mitt hem är där mitt hjärta finns, men nu är det borta. Känns som om det kvittar nu.
Jag kan inte göra mer och jag har gett allt. Inget jag säger eller gör kan påverka.
Kärleken måste vara delad, jag måste finnas i dina drömmar.
Varför gör det så ont?
Känner mig slut, passé, som en gammal övergiven vante som ingen vill ha.
Ledsen, så ledsen.
Vad hjälper det att vara glad och nöjd när ingen ser?
Vad kan man göra?
Exakt så känns det kompis!!
Du formulerade känslorna jäkligt bra…
Ligger själv och ältar och man kommer på sina misstag men det är försent för längesen…
Livet är inte slut än för dig, du måste bara omprogramera det lite…
Börjar gråta när jag läser det du skriver för jag kan tyvärr verkligen känna det du känner…
Oftast är vi så förbannat omedvetna om att det ska ske med. Vi har missat alla ledtrådar och tagit föregivet… att personen vi älskar alltid ska älska oss…
Själv tycker jag inte det är nått fel med det men det är så det funkar…
Ring vårdcentralen och be om nån medicin som hjälper mot panikångest… jag tog attarax de två första shock veckorna…
Sen är det bara att försöka hålla dig nykter och bryta all kontakt… inte visa dina sämsta sidor…
Det gjorde jag och det förvärrar och rättfärdigar bara deras beslut ännu mer…
Började också gråta när jag läste ditt inlägg.
Tack, det värmde.
@Mr_Chickenman
Det är väldigt mycket starka känslor i detta forum… både för kvinnor och män… de flesta förhållande här som jag läst handlar om en tredjepart. Så även mitt det jag kunnat räkna ut!
Hon(min fru) är en löngnaktig otrogen subba…
Det kommer straffa sig… så som för sitt ex!!
De försöker lämna “snyggt” för deras “karma” men det kommer fucka sig förr eller senare!
Det finns ingen tredje part i vårt förhållande som jag känner till.
Kärleken från hennes sida är bara slut. Hon har vänt på varenda sten säger hon
och hoppat och skrikit och varit ledsen för att jag inte varit där för henne.
Hon har tyvärr missat den sista stenen känner jag.
Nu är det tvärtom och hon kan inte se detta; tänker bara på tidigare händelser.
Kan inte få henne att känna igen, det måste hon göra själv.
Kan bara vara glad att få vara tillsammans med henne, ge henne allt,
få henne att må bra, känna sig speciell varje dag, älska och krama henne,
bjuda på mig själv, vara den personen hon blev kär i fast en bättre medveten person…
och HOPPAS!!!
Jag håller vägen till mitt hjärta öppen ett tag till.
När det blåser hårt - håll fast. Det är här det visar sig.
Har varit avstängd så länge utan att vara medveten om det.
Jag är levande nu och känner glädje, hopp, engagemang, sprudlande energi.
Vet inte om hon ser detta eller bryr sig.
Kommer ändå inte att vara sur, bitter eller arg, för jag kan inte påverka mer.
Jag känner att jag ger allt nu.
Kärleken måste vara delad och jag kan bara hoppas att hon hittar tillbaka till den.
Gammalt skräp måste kommas över och jag kan inte hjälpa henne med det.
Hon måste våga lite på mig igen, få trygghet och stabilitet - precis som jag.
Ett liv tillsammans känns som vad jag vill och hoppas hon också vill.
Samtidigt har vi ett underbart sexliv just nu och det måste betyda något hoppas jag.
Förvirrad.
Men vad skönt att det kanske går att reparera!
Kämpa!
Önskar själv jag hade haft den möjligheten men det är kört…
Vet inte vad som händer.
Hon vill komma förbi studenten för att sedan komma vidare med sitt liv (antagligen utan mig) och nu har vi Tyskt besök.
Ger allt, men det kanske inte räcker.
Synd om henne :).
Hon tittar på annat boende vet jag.
Ja du har ju chans nu att kanske hinna förbättra dig med vad det är hon nu tycker är fel?
Prata med henne… lyssna och ta till dig…
Men annars tycker jag det känns tråkigt att man ska tvingas leva under press och veta att pesonen man älskar kommer dra?
Ja, det känns inte alls bra.
Minsta lilla jag gör “fel” i hennes ögon mynnar ut i ny bitterhet, surhet och ilska.
Funderar på om det är hennes sätt att kämpa?
Varför annars vara bitter och sur mot någon som man vet att man slipper om några veckor?
Man kan ju reta sig på personen, men att ta ut sin ilska???
Borde vara “skönt” då för henne.
Jobbigt att gå på hal is hela tiden och “vara där”.
Oerhörd press som kanske inte ger något ändå.
Känner att jag inte kan göra annorlunda.
Det får bära eller brista, men då är det i alla fall inte jag som gjort fel.
Vi är bara inte kompatibla då.
Usch känner igen det där…
för mig gick det åt skogen och hon gav upp…
Jag försökte väl inte förbättra mig mer heller och då passade det inte…
8 år åt helvete och mängder med problem vi tagit oss igenom det har hon nu förkastat…
Exakt varför vet jag inte och kommer aldrig få veta men hon klagade och störde sig på allt jag gjorde och letade anledningar och fel…
Allt var helatiden mitt fel…
Jag lyssnade inte helt och nu sitter man här själv…
Så har du möjlighet och du älskar henne så kämpa…
Jag försöker, men det är svårt ibland att hålla humöret uppe.
Glad och nöjd försöker jag vara och som den person hon en gång blev kär i (tror jag).
Skall fråga vad hon föll för.
Uppskattar verkligen stödet.
Har hon börjat leta fel så är det inte så roligt bara för man faller lätt in i sina vanliga rutiner igen…
Frågan är vad fasen vill hon?
Och varför får inte du följa med på den resan?
Brukar vara så att dom har någon som lurar runt hörnet tyvärr … dom blir väldigt bra på att ljuga,förneka … sen kommer det fram…hon hade ju Absolute inte träffat någon … vad tror du osv höll hon på tog reda på sanningen själv!!
Det är nästan alltid någon som lurar i vassen…
De kör inte med rent spel.
De säger att de har varit tydliga…
Jag själv har väl bara trott det är en liten svacka sen briserar bomben och hela ens liv blir till kaos…
Vi får se.
Börjar bli ganska trött på hennes bitterhet och (vad jag tycker) “elaka, uppfordrande, nedlåtande och respektlösa” behandling av mig.
Jag tycker själv jag är värd bättre.
Kan hända att det finns någon annan, vad vet jag.
Lycka till i så fall att stå ut med hennes nycker.
Känner mig duktigt utnyttjad just nu.
Kanske trött för alla förberedelser.
Student imorgon.
Ja fy fan så kan man ju känna med…
kanske är bättre du säger att du inte orkar mer?
Håller tummarna för dig!
Förstår lite… mitt ex var jävligt kränkande mot mig med… inget dög! Hot om att lämna var och varannan dag… så jävla elak när man tänker på det…
Sååå jobbigt nu.
Slitit hund i flera dagar och fick precis en besk
kommentar om Tack för att du förstörde mitt liv ytterligare en gång för att jag inte satt på diskmaskinen med en 3-dels disk innan gästerna kommer om 5 minuter.
Tror inte hon ser orimligheten i vad som är möjligt att hinna med.
Det jsg säger nu är något jag själv önskar någon sa till mig och att jag tagit till mig för många månader sen…
Börja bygg din mur!! Bygg den riktigt jävla ordentligt hon kommer lämna dig förr eller senare… ju mer din mur är uppbyggd ju mindre kommer det kännas…
Kanske så att du borde säga att du vill lämna…
Hon är inte snäll, vet hur det är… jag kämpade och ville inte skiljas… hon var färdig…
mitt tips är bygg, bygg och bygg!!
Bli hård som sten inombords.
Just nu sväljer jag allt hon säger.
Låtsas som att jag inte blir sårad och ledsen, men det blir jag.
Hon vet precis hur hon skall straffa mig,
frågan är varför.
Hon har på ett sätt förstört studentfesten för mig redan på 2 timmar.
Har inte ens tagit ett glas bubbel.
Nu skall jag försöka ha roligt.
Bygger muren redan känns det som.