Efter student-fest är det över

Mr_Chickenman · 22 Januari 2018 22:06

Igår rök vi ihop riktigt ordentligt.
Hon har “påmint” mig sedan december att nu måste vi bli klara med bodelningen.
Det känns som du förhalat det. Är det så, eller är det något annat?
(Du skulle bara veta, jag har inte brytt mig…)
Jag sade att jag skulle titta på det i helgen (vi har delat upp de ekonomiska tillgångarna och skulderna och det var endast lösöret kvar).
Sagt och gjort, jag tittade på Excel-bladet hon skrivit ihop (mitt dokument var “analt” tyckte hon eftersom jag tagit med ALLT från litet till stort).
Hade en del kommentarer (hon hade värderat en ny hörnskinnsoffa inköpt i januari 2017 för 26.000 kr till 4.000 kr och när jag kommenterade detta var jag ju bara jobbig, jag ville ju prompt ha en hörnsoffa osv. och hon ville ju faktiskt egentligen ha den andra soffgruppen värderad till 1.000 kr osv. och hon efterskänkte ju mitt arv på x antal pengar och i princip gav mig hälften av de pengarna osv… - utan en tanke på att hon faktiskt fått del av pengarna när jag betalade för poolen, köpte en bil, betalade sommarsemestern osv.).
Tyckte att hon tjatade och överdrev, vi bestämde faktiskt gemensamt att köpa denna soffa, men sade inget (orkade inte). Suck!
Ok, vi struntar i det, tyckte jag, jag orkar inte.

Då skall jag betala 36.890 kr till dig, sade hon på ett lurigt sätt (varsågod och skölj…).
Sedan började hon med att jag inte betalt underhåll för dottern på 4 månader och det kanske är bättre att gå via försäkringskassan. Ja, fast då får jag betala fullt underhåll och det kommer att paja min ekonomi fullständigt eftersom jag är arbetslös och bara får ut 1/3-del av lönen jämfört med tidigare… Du skall få pengarna när jag får ett jobb… Nej, det täcker inte alls, glasögonen kostar, kläder, mat osv. Hon bara fortsatte.
Var i detta läge ganska trött och ville bara bli av med henne.
Då drar jag av 6.000 för 4 månader, ok?

Då kom det.
Du tar inte ansvar för något. När du flyttade från huset fick jag ta över räkningar och kladd efter dig och har bara haft problem, med Telia ex… (Som om det skulle vara mitt fel? Jag vill väl inte stå som ansvarig eller på några räkningar när jag inte bor i huset, även om hon aldrig skulle strunta i att betala någon räkning. If gick förresten inte (räkningen blev faktiskt flera tusen dyrare eftersom jag hade Unionen-rabatt)).
Det är precis som i vårt äktenskap där du inte tog ansvar för något…
Där brast det för mig.

DU LÄGGER AV, FATTAR DU DET? JAG BEHÖVER INTE SÅN SH_T I MITT LIV. DU SKALL BARA LÄGGA AV, FATTAR DU DET?
JAG TAR INTE DETTA OCH BEHÖVER INTE TA SÅN SK_T, JAG ÄR FÄRDIG MED DET, HÖR DU DET!!!
(Jag är normalt sett en väldigt lugn och sansad kille. Jag tror aldrig att jag har blivit så arg, i alla fall inte under vårt förhållande.)
Hon blev alldeles tyst i luren. Ja, jag förstår, jag är inte efterbliven hasplade hon ur sig.
Sedan försökte hon med att ja, men har du tagit ditt ansvar t.ex. för dotterns underhåll?
Då var jag bortom bortförklaringar osv.
DET VAR INTE DET JAG MENADE - det var påhoppet om hur hon tyckte jag betett mig i äktenskapet.

Sedan var jag bara sur och kort.
Vi bestämde sedan att underteckna bodelningen som imorgon.
Sedan skulle det ges råd till hur jag skulle umgås med dottern och att hon har ångest för att komma till mig osv. Jag lyssnade inte. Jaha, ingen kommentar? Ett tack för att jag peppat henne kanske?
Vi sköter det själva, vi tar det hon och jag…
Ville inte mer.
Får se hur det går imorgon.

Det var faktiskt ganska befriande att bli så arg. På något sätt bröts barriären av osäkerhet och rädsla. Jag kan uttrycka mina känslor utan att bli överkörd.

Hon försökte nog släta över genom att meddela att hon satt in pengar idag, ha en bra dag, när skall jag få besked på praktiken om jag får jobb där (14/2) och lycka till.
Vad säger man? Svarade kortfattat, men jag är fortfarande fruktansvärt sur och irriterad på henne.

Behöver inte sådant sk_t. Vill hon något eller är hon bara ute efter att kasta sk_t på mig? Vet inte varför hon måste kräka ur sig sånt. Tror hon att hon skall läxa upp mig? För vad? Hon har ju ändå valt bort mig och agerar ju inte som om det går att reda ut eller lösa något. Är det bara för att döva sin egen irritation? Hon slipper ju det nu.

Vad skall det leda till?
Jag vill inte gå tillbaka ändå till hur det varit.
Vill bli uppskattad och omtyckt för den jag är och det jag gör och kan hon inte ta emot det, låt mig vara känner jag. Vill inte ha hennes spydigheter, irritation och sura beteende.

Och jag som mådde helt ok…

Mr_Chickenman · 24 Januari 2018 23:02

Igår var jag hos ex. och hämtade posten till sonen. Lämnade även några saker till henne när jag sedan körde hem som hon missat i huset vid flytten (hon började med förklaringar, men jag lyssnade inte…).
Erbjöds en macka när jag kom (vid 21.30-tiden) som jag tog emot.
Hon hade redan tagit fram bodelningspappren och de låg på matsalsbordet. Var enbart kort och saklig mot henne. Ja, bankboxen är ju kvar (de drog pengar från banken när hon förde över bodelningssumman), den får vi ta vid något tillfälle sade jag.
Hon verkade ganska tystlåten, bitter och uppgiven på något sätt.
Jag tog pappren och skrev under.
När hon skulle skriva under började jag prata.
Kan du vänta lite, jag måste koncentrera mig…
Vad?!? Kändes nästan som hon hade laddat hela dagen för detta och urladdningen hade redan skett…
Hon hade 2 dokument att skriva under med en signatur på varje dokument och en datumrad på ena (jag hade fyllt i på det andra).
Nej, nu gjorde jag fel sade hon och hade skrivit datumet på båda raderna. Hon strök över och skrev sitt namn.
Konstigt. Hon kändes nästan lite full för hon talade konstigt också (tungvrickning på något sätt när hon sade att vi i alla fall var överens om.att vi inte hade samma uppfattning om vad som hänt i vårt förhållande). Hon verkade inte påverkad och dottern var hemma också.
Konstigt. Märkligt vad konstig hon är.

Jag var bara kort och sade att nej, jag är ganska trött och skall dra mig hemåt för jag skall upp klockan 05.00 imorgon (träning innan praktiken).
Ja, hejdå (kramade om dottern och körde iväg, inget ha det bra eller någonting).

Hon verkade bara sur och irriterad som vanligt, fast ganska eftertänksam och trött (kanske ledsen också fast det är ju önsketänkande).
Tänker att jag inte vill ha denna bitterhet, irritation och surhet i mitt liv och kan hon inte se mig på ett annat sätt och ta emot det jag gör och den jag är känns det inte bra. Vill inte tillbaka till det som varit.

Hon är kanske inte så säker, men det får ju hon leva med.
Har bestämt mig för att ha så lite kontakt med henne framöver som möjligt, det förändrar inte hennes känslor eller beteende hur jag än agerar.
Huset skall lämnas över den 1 februari och sedan har vi inget inbokat gemensamt (erbjöd mig tidigare att deklarera åt henne, men vem vet vad som händer innan maj).

Fick ett SMS idag, med påminnelse om att sonen (som jag skulle lämna post till) har en nyckel till huset och kan jag hämta den? (Ok, svarade jag, och fick nästan en låt-mig-vara känsla).

Nu är det jag mot världen…

Mr_Chickenman · 2 Februari 2018 21:04

Igår var det överlämning av nycklarna till huset.

Innan dess kommenterade jag att nu har vi sålt robot-dammsugaren till poolen till de som skall flytta in, så det är bra om dammsugaren ställs dit.
Just det ja, det hade jag glömt… Jag har ingen bra bil, den får inte plats (vad bryr jag mig om det…). Ja (efter många om och men sade jag), jag kan väl hämta den då och lämna dit den (hon bor typ 1 mil från där jag bor). Men, förresten, varför kan du inte ställa den i framsätet (hon har en BMW cab och det är väl inte mitt problem att hon valt den bilen där hon inte får plats någonting…) du kan väl ställa den i framsätet, där får den ju plats… Nej, då blir bilen smutsig… (så du menar att min inte blir det, eller?!?..).
Strunt samma, gjorde som hon ville. Hämtade dammsugaren och ställde i förrådet till huset (inte ens ett tack fick jag, men F_K YOU!!!), men det behöver inte betyda att vi är överens…

Överlämning… hoppas ni kommer att trivas… bla, bla, bla…
Hoppas ni kommer att trivas i ert hus i X-stad… (varför har hon undergrävt denna fars att vi flyttat till huset i X-stad tillsammans?!?..).

Hon bara tjafsar om sitt när jag varit där (det är så mycket nu med jobb, takbyte som måste beställas, lån som skall lösas osv. (Jag bryr mig inte, ta det med någon annan kan jag känna)

Vad är problemet att visa tacksamhet?!?

Lånade en betong-hammare av henne (den är blå, och den har jag fått av Mr. X (lustigt, för jag vann en likadan i en spiktävling när jag var typ 12 år…) - får jag höra varje gång…). Hon vet knappt vad hon har och har fått i bodelningen. Det känns inte som om hon har koll på sitt liv.

Kom och såg och segrade…

Hon lever i sin La-la-världl Vi fick en gåva av mäklaren i form av en kasse med paket.
Hoppas det är trevliga koppar, sade hon glatt…
Ja, hej… (nu orkar jag inte med ditt sh_t längre. jag bryr mig faktiskt inte vad det är…).

Jag undrar vad jag såg hos denna kvinna för 22 år sedan (och som fortfarande till en viss del trollbinder mig, fast att jag har blivit mentalt misshandlad och vi inte längre är gifta juridiskt sett)?
Nu är jag bara arg och förbannad på henne och ser alla hennes tillkortakommande.

Hon har klagat på att jag inte tagit ansvar i vårt förhållande för någonting. Tror att hon kommer att bli varse det förr eller senare vad jag gjort. Om det är så skall det ju inte vara någon skillnad för henne och hon får dra hela lasset ändå. Uppskattning och erkännande…

Känner mig dock körd. Fick inte jobb på praktikplatsen som slutar den 14:e.
Känns tufft. Vill inte behöva ta nya tag, men är utförsäkrad snart…
F_n vad livet är skoningslöst och jobbigt.

Noomi · 3 Februari 2018 09:38

Hoppas verkligen att saker och ting ändras och börjar gå din väg

Det måste vara ofattbart svårt med arbetslöshet och ständiga bakslag med praktikplatser etc. och sedan dessutom hotet om utförsäkring som hänger över huvudet hela tiden

Mr_Chickenman · 10 April 2018 21:18

Hon började tjata om deklarationsuppgifterna redan efter försäljningen av huset den 1 februari.
Jag blev till slut upprörd och sade att nu får du ta och tagga ned, det är ju inte förrän om 2.5 månader uppgifterna skall lämnas in…
Nåja, de är inlämnade och uppgifterna återfådda i form av en K5-blankett. Nu borde hon vara nöjd.

Mycket har hänt, senast var väl påskmiddag som vi firade gemensamt hos vår gemensamma son och min äldste son sedan tidigare (de bor tillsammans i en studenlägenhet).
Hennes mamma var också med. Det gick väl ok. Bytte påskägg, men vi sade inte så mycket till varandra på hela kvällen. Tittade knappt på henne, och det kändes ganska ok.
Hon stör mig dock och jag väljer inte hennes sällskap direkt…

Innan dess köpte vi en dammsugare tillsammans. Dottern fyller 17 år snart och då får man som tradition en dammsugare i present (inför eget boende). Jag fick i uppdrag av henne (via lite SMS-smicker) att undersöka en bra maskin.
Vi åkte iväg och köpte den och det gick väl ganska ok. Hon verkade ganska trött.
Nästa helg är vi alla inbjudna hem till henne på kalas för dottern, får se hur det går om jag fortfarande är välkommen.

Just nu är vi dock inte på “speaking terms” (eller jag är inte det med henne).
Jag fick ett SMS från henne med kommentaren att jag inte betalt underhåll för mars månad.
Jag tyckte det var konstigt eftersom jag bett banken lägga upp en automatisk överföring för underhåll till dottern. Jag kollade upp det, ringde banken och fixade det. Det visade sig att banken strulat till det och överföringen låg kvar. Jag fixade till det och i fortsättningen kommer det att vara ok. Mitt i allt får jag ett SMS där hon säger att: Nu har jag valt att ta det via försäkringskassan istället så att jag är säker på att pengarna kommer in. Du kanske dessutom får betala en lägre avgift.
Jag sade att det behövs inte för nu skall det funka och jag har fixat det. Kan du ändra det för det är ok nu? Dessutom får jag inte betala en lägre avgift eftersom det går på tidigare års inkomst då jag jobbade. Det blir annars som ett lån och jag slipper inte betala ändå.
Det kommer bara att innebära problem för mig.

Då svarar hon: Nej, jag tycker ändå att det är bäst att ta det via försäkringskassan.

Då härsknade jag till ordentligt. Det är i sak oviktigt om det går via försäkringskassan eller inte, det är det att hon inte litade på mig (som när jag ville föra över avtalen för huset på henne och hon minsann tyckte det var löjligt och onödigt den korta tiden som hon bodde kvar ensam eftersom hon minsann aldrig skulle strunta i att betala en räkning…) och p_#_ade på min tid och mitt arbete som jag lagt ned på att först beställa överföringen och sedan ringa banken och kolla och fixa med denna.
Hon fattar inte detta, men är man härskare så är man och ser inte sina egna misstag.

Jag skickade följande arga SMS till henne.
Det innebär bara problem för mig (detta var inte med, jag menar i form av att jag får en massa extra arbete för något som jag redan har fixat), men vill du bråka så ok. Jag har bett dig snällt att inte göra det, för det skall funka nu.
Du gör precis som under hela vårt förhållande, kör över mig och gör precis som du vill.
Kanske är det dags att reflektera över ditt eget agerande och bli lite ödmjuk du också. Ditt agerande har bidragit också till vår situation.
Ha ett underbart liv.

Fick ett svar den 6:e (dagen efter).
Nu blir jag jättenyfiken. På vilket sätt innebär det bara problem för dig om vi tar det genom FK?
(That’s for me to know and you to never find out, tänker jag).

Jag har inte svarat och tänker inte göra det heller.
Får se om hon säger något nästa helg, men jag känner sk_t samma. Det var sista gången som hon p_#_ade på min tid och mitt arbete.
Hon är inte värd det eller mig.

På jobbfronten intet nytt.
Telefonintervju imorgon och annan intervju nästa måndag.
Hoppas det ordnar sig snart…

Mr_Chickenman · 21 April 2018 23:10

Idag var jag på dotterns 17-års kalas.
Barnen var där, ex svärmor och ex…
Trevligt, fast inte hemma…

Kyligt och inte välkomnande…
Varför kan hon inte bara vara typ jaha, ok, vi har haft ett förhållande men jag ville inte längre och nu är det inte så men vi kan inte vara vänner men jag accepterar dig och respekterar dig ändå för du är ju ändå far till mina barn och jag bryr mig ändå och det är som det är…

Vi har inte haft kontakt på 2 veckor och ändå möts jag av denna surhet, sipphet och nonchalans. Vad är problemet? Hon slipper ju mig. Hon var miserabel i vårt förhållande och vill inte gå tillbaka till det (och inte jag heller som det var), men vad är problemet med att bjuda på sig själv och inte ge “döda fisken”?

Jag var iofs ganska “ointresserad” jag med (fast inte egentligen), men situationen kändes ganska bisarr och konstig.

Hon har jobb - jag inte, hon har hus - jag inte, hon verkar inte lycklig i sig själv - jag är…

Förstår inte…

Jag tolkar det som att hon har känslor kvar för mig, men vill inte gå tillbaka och varje gång hon ser mig väcks denna besvikelse som hon inte kan hantera.
Jag kanske lägger för mycket i det.
Jag vill inte gå tillbaka till det tidigare, jag vill i så fall skapa något nytt.
Vet inte om jag vill med henne, men om jag tolkar det som så att hjärtat hoppar till ett extra slag när jag tänker på henne så vill jag nog det ändå. Skyddar bara mig själv.
Fast hon vill inte ha någon kontakt med mig, så det blir nog svårt då.
Hon uppskattar ju inte mig ändå.

Mr_Chickenman · 2 Maj 2018 20:11

Fick ett mail ikväll om att hon träffat en man som hon vill “utforska relationen med”.
Kul. Lycka till - NOT!!! Svarar inte på det heller.

Hon har inte reflekterat och lärt sig någonting utan efter 22 år rusar hon in i en ny relation…
Trodde kanske innerst inne att vi skulle kunna hitta tillbaka.
Inser nu att så inte kommer att bli fallet.

Kanske de val jag gjort under vår tid tillsammans där jag valt bort henne och inte fått henne att trivas med sig själv eller i vår relation inte går att överbrygga.

Hon har dock inte fattat att hennes eget agerande bidragit till relationens slut.

F_n, det är tungt nu.
Vet inte varför allt skall gå käpprätt för min del.
Vad har jag gjort för att förtjäna detta?
Jag har inte någon ambition ens att träffa någon annan.

Arbetslös, utan förhållande, barnen känns det som att de dissar mig, inget driv, mål, ambitioner eller intresse med eller i mitt liv, inget socialt liv, halvdöv, ålderssyn…
Jag går på amatörteater en gång i veckan och tränar styrketräning 3 gånger i veckan, försöker nu med “candle light dinners” för vänner för att få igång det sociala, men allt suger.
Känner mig grymt rastlös och känner mig inte hemma i mitt eget hem.
Flyr verkligheten och lägenheten.

Jag vet att det kommer att vända (och kanske att jag egentligen inte varit tillräckligt intresserad av henne), men tiden eller fru fortuna är inte precis på min sida.

Ibland undrar man varför man fortsätter.

Stillstanding · 2 Maj 2018 20:32

Tror det är nu det vänder för dig @Mr_Chickenman, nu när du inser att du inte längre kan titta och hitta tillbaka utan måste gå vidare oavsett du vill eller inte. Det är kanske först nu du på riktigt kan börja sörja relationen med din fru och ditt äktenskap. Så högst troligt kommer det göra väldigt ont en tid. Men jag är övertygad om att tiden är på din sida för det du gjort tidigare har mer varit att “trampa vatten”, det är nu du kan simma vidare även om det är tungt. Håll ut och fortsätt aktivera dig!

gittan6308 · 2 Maj 2018 21:12

Hej @Mr_Chickenman
Förstår hur du känner jag levde ihop i en relation i 38 år och det tar tid att komma över ett långt förhållande. Jag har efter 1 och ett halvår kommit en bit på väg men tycker fortfarande att det är jobbigt.Speciellt eftersom det var en väldigt smutsigt separation. Men kämpa på / kram

OlofZ · 2 Maj 2018 22:06

Detta är så vackert skrivet att jag fällde en tår när jag läste detta. Igenkänningsfaktorn är hög. Som @andreasnoord skrev.
Att man förstår inte förrän det är över . Man tar kärleken förgivet. Jag själv måste gå till en terapeut för att kunna gå vidare med mitt liv. Kunna bli stabil och skapa sig ett liv på egna ben. Känslorna åker berg och dalbana . Ena dagen skit nästa dag ok. Om du pratar med någon som verkligen lyssnar och förstår. Blir de mörka dagarna ljusare ju längre tiden lider. Men tryck inte undan känslorna. Låt dom komma . Man mår bättre om man får finnas i känslan. Gör sådant du tyckte va kul förr. Så sant du inte han med eller tänkte på när du hade partner. Kanske du tar upp kontakten med en vän som du inte hört av på länge… testa… Inget är fel om det är under rätta förutsättningar. Alltså inte bryter ner dig efteråt utan ger dig något för din själ.
Du är inte ensam . Tillsammans är vi starka .
Heja dig !

Mr_Chickenman · 3 Maj 2018 05:50

Tack för stödet

Fy f_n, det har varit en jobbig natt. Har knappt sovit någonting och var uppe kl 5 i går morse.
Flyttade ut i november, hon flyttade till huset i december, skilsmässan gick igenom efter nyår och nu - knappt 3 månader senare (har ju varat “någon månad”) detta.
Är hon så desperat?
Hon fick ju bekräftelse och uppmärksamhet i vår relation.

Dottern vill inte vara den som berättar om förhållandet, därför gör jag det nu…
Känslokallt och respektlöst…

Så ger hon mig “döda fisken” också hela tiden fast att hon är i en relation.
Obegripligt hur man kan vara så känslokall och inte släppa på någonting.

Trodde (eller hoppades) att hon skulle reflektera och komma på att jag
faktiskt har väldigt många goda egenskaper och värdesätta det,
men det blir nog inte så. Kommer hon tillbaka så gör hon, men kanske är jag inte där då.
Väntar inte på henne.

Nonchalerar detta precis som henne och svarar inte på messet.
Känner att sonen fyller 20 på midsommar och dottern tar studenten om 2 år och that’s it. Jag har ändå inte längre någon roll att fylla i deras liv, mer än stöttande, så jag ber henne tyst att dra åt h_e.
Jag hoppas karma biter henne i häcken.

Mr_Chickenman · 10 Maj 2018 09:59

Fick brev i veckan från FK med förenklad delgivning om att de fått in en ansökan om underhåll för barn. Nu fick jag kladda med det och ringa handläggaren och prata med henne. Vad ledde denna övning till? INGENTING. Jag sade att jag skulle fixa betalningarna och det gjorde jag också. FK kommer inte att göra något så länge det funkar. Blir så förb_nnad. Detta skall jag alltså lägga tid på… Är ännu mer säker på mitt beslut.

Sonen (som ville ta ett sabbatsår, började på teknisk fysik ändå men hoppade av för att ta ett uppehåll) har sagt upp sig från sitt jobb och har startat eget. Det är ju hans liv, men det hela känns lite desperat och ogenomtänkt. Man kan ju bara vara där och stötta. Har kommit med en del invändningar, men det är ju upp till honom.
I början av juni kommer han därför att flytta hem till ex för att spara pengar. Synd att jag inte har mer plats, så jag kunde erbjuda plats till honom. Tror inte han vill dela 55 m2 yta med mig när han kan få ett eget rum.
Har inte erbjudit mig att hjälpa honom att flytta och kommer inte att göra det heller.

Han fyller 20 år runt midsommar och jag har meddelat honom att om hans mamma kommer kommer inte jag och att jag sagt upp kontakten med henne i början av april för jag orkar inte med hennes tokerier längre.
Han sade att de antagligen kommer ha något hos henne.
Jag vill inte få honom att välja, bara undvika henne. Hon skall inte få stjäla mer tid av mig.

Börjar praktik den 21:a, så något har jag att se fram emot. Det blir dåligt med pengar ändå och ingen semester, men det kan bli bra…

Besviken · 10 Maj 2018 10:27

Har inte läst din historia, men blir ledsen när jag läser ditt sista inlägg. Förstår fullt ut att du inte vill träffa, lr ha nåt att göra med ditt ex, särskilt som hon nu träffat en ny. Vägrade själv kontakt med mitt ex under drygt 2månader, vi sågs inte, endast sporadisk kontakt via mail ang barnen. Men låt det inte gå ut över din son. Försök bita ihop så att du kan hjälpa honom med flytten och vara med på hans födelsedag. Svårare sagt än gjort, men han ska ju inte bli straffad för vad din exfru gör/gjort. Lycka till! Kram

Mr_Chickenman · 10 Maj 2018 10:33

På ett plan vet jag ju att han inte skall straffas för hennes agerande men samtidigt kan jag inte acceptera hennes behandling av mig.
Jag får ta mig en funderare.
Kan ju inte vara kul för honom heller att känna att jag egentligen inte vill vara där.
Han sade att vi får gå ut och äta eller något då istället, kanske det är bättre.

Noomi · 10 Maj 2018 11:25

Men hennes behandling av dig är ju inte detsamma som dins sons behandling av dig. Det vill säga om du inte fastnar i den här sammanblandningen av dina egna känslor och mer eller mindre (o)medvetet börjar behandla din son på samma sätt som ditt x behandlar dig för att straffa henne. Eller för den delen även honom för att han i dina ögon syns “välja” henne före dig, för att han inte gör det du förmodligen önskar dvs. aktivt väljer bort henne?!

Varför inte skyndsamt och ivrigt ta och erbjuda din hjälp till din son med flytt och allt sådant som han behöver, strunta i att gå in till x’et utan stå för all den assistans och hjälp han behöver med exv. packning och körhjälp och låt exet ta vid när ni kommer till henne. Men visa skyndsamt handlingskraft och ffa. VILJA!!!

Sedan det där med att verka mer eller mindre ointresserad av din sons 20-årsdag för att du är så besviken och bitter på ditt x och för att födelsedagen ska firas hos henne och du inte vill träffa henne… men på det sättet så straffar du därmed din son för hennes tidigare agerande (gentemot dig) och om jag är brutalt ärlig med dig här (för jag önskar att du ska vakna och inte helt sumpa din relation med dina barn) så innebär ju ditt agerande i sådana här frågor att du förstärker exets bild/uppfattning av dig även hos dina barn… så för allt i världen bjud henne INTE på den tillfredsställelsen och ge inte dina barn den sorgen och besvikelsen och ffa intrycket av dig som pappa och människa.

Om du inte vill fira dins son hos ditt x så se till att DU tar tag i detta och är aktiv och planerar och förslår något annat för din son, bara du och han. För i ärlighetens namn, har du öht fört firandet av sonen på tal till honom och erbjudit honom något alternativ/komplement till mammans förslag?

Mitt råd är iaf att skyndsamt du ser till att göra det INNAN exets födelsedagsfirande av sonen äger rum. Även om det är veckan innan själva födelsedagen. Ta kommando över den här situationen som du trots allt har möjlighet att påverka och förändra och låt inte din besvikelse över förlusten av ditt x förgifta din relation med och till dina barn.

Mr_Chickenman · 10 Maj 2018 12:07

Tack för rådet
Jag skall föreslå något för honom (kanske med de andra barnen också?) helgen innan.
Försöker att inte låta mina känslor ta över och överföra de på mina barn, men det är svårt.
Det är inte så att jag har struntat i mina barn, jag försöker aktivt hålla kontakten. Senast igår var min dotter här och käkade lunch.
Vi pratar bara inte om vad som händer hos mamma och i mammas liv (och om jag skall vara helt ärlig är jag inte intresserad). Dottern är jag såklart intresserad av.

Det har varit ganska tufft och jag har bitvis känt mig övergiven av mina barn, men det känns faktiskt som att de vill ha mitt sällskap ändå. Det börjar kanske vända nu.

Vad gäller dating känns det inte läge personligen. Känner mig inte redo att ge med mig av mig själv i ett nytt förhållande.

Jag försöker hålla inne med mina känslor och klankar inte ned på ex inför barnen.

Noomi · 10 Maj 2018 12:32

Varsågod

Tro inte för en sekund att jag inte kan förstå (förnuftsmässigt, för att verkligen känna det du känner kan man nog bara när man själv genomlevt detsamma) hur obeskrivligt tufft du har haft, och fortfarande har, det. Det är tufft för alla att bli lämnad, men du är både lämnad och utlämnad till dig själv på alla sätt och vis. Du är arbetslös och tvingas fronta dålig ekonomi och ett ständigt existentiellt hot samt oräkneliga besvikelser i form av uteblivna anställningar osv. Så på flera sättet så har du det svårare än många andra som åtminstone inte behöver leva under den hotbild och stress som långvarig arbetslöshet leder till.
Dessutom påverkar den ju ditt boende och därmed dina möjligheter att både praktiskt och ekonomiskt erbjuda det du skulle önska till dina barn och det måste vara fruktansvärt svårt. På det sättet så är du ju trots allt du tvingas fronta en stark överlevare som fortfarande står på benen

Det låter som en mycket bra idé att involvera alla dina barn, gör det till en riktig familjefest för er allesammans som står närmast varandra. Och gör inte misstaget att jämföra med vad ditt x har möjlighet att erbjuda för firande och tappa sugen av det. Ordna och erbjud vilja och kärlek i övermått och ett relativt ekonomiskt “enkelt” firande i övrigt.

Det är sommar så det behövs inga flashiga restauranger eller liknande. Involvera din dotter som är stor nog att hjälpa till och ordna exv. en picknick på naturskön plats med grillning eller medhavd mat/tårta/färska jordgubbar etc. Involvera alla barn att hjälpa till efter förmåga, var ärlig med dem över hur möjligheten till monetära extravaganser ser ut och visa istället hur gärna du vill att ni alla bidrar med kärlek, välvilja och engagemang istället för med pengar. Se till att ni alla ger en present i enlighet med vad var och en har råd med, så att det blir ett riktigt hjärtligt och festligt firande med paketöppning och allt som hör till även om det inte handlar om ekonomiskt dyrbara saker. Här är det vilja och kärlek i överflöd som ska ges bort och tas emot, inte pengar.

Välj en passande naturskön plats och be för bra väder (välj gärna nåt där ni kan få lite tak över huvudet om det oturas med vädret) och googla tex. picknickidéer som är fyndiga och billiga och bara kostar ansträngning, planering och välvilja. Ordna någon lämplig aktivitet, spel som kubb eller liknande om ni är många nog att dela er i lag. Eller ta med och spela sällskapsspel, frisbee, badminton e.dyl så barnen håller sig sysselsatta för de vill säkert inte bara sitta still och prata som vi vuxna alltför länge. Skapa en rolig dag tillsammans.

Men det är hög tid att sätta igång med planeringen och att involvera din dotter att hjälpa till, var öppen för hennes idéer och sedan hjälps ni alla åt åt. Vet inte hur många eller hur gamla den/de andra barnen är, men det finns garanterat små uppgifter till alla som inger känsla av delaktighet utan att bli för betungande. Kanske kan dottern reka läget med sonen vilken dag som passar bäst osv. och förbereda honom på att vara tillgänglig för en överraskning.

Lycka Till!

Mr_Chickenman · 10 Maj 2018 15:52

Tack för de fina orden :).

Vilken fantastiskt bra idé.

Det skall bli en oförglömlig upplevelse på hans 20-års dag.
Tänkte typ Sherlocked (ok, det kostar, men känner att jag måste göra något) och sedan grill/picknick där min bror och hans fru också blir inbjudna. Problemet är att han är vegan, men det går väl att grilla något.
Sedan kanske kubb.

Kanon. Mina övriga barn är 27 och 17, så de skall nog kunna hjälpa till.

Tack för ett underbart tips.
Erbjöd hjälp för flytten också, men det löste sig nog sade han.

Noomi · 10 Maj 2018 17:35

Låter ju jättebra, du ska se att det blir uppskattat och tänk vilken tur du har när de två övriga barnen är i princip vuxna och kan hjälpa till tillsammans med din bror och hans familj.

Ni får göra detta till premiären på många kommande familjeangelägenheter som kommer att bli lika viktiga som de som varit tidigare (eller som de som kommer hos exet) om än på ett lite annat sätt.

Du skapar nu och hädanefter dina och barnens egna familjetraditioner och minnen och det är stort

PS: Vegan är ju värsta trenden just nu så där finns det då ingen brist på recept och idéer.

kattis · 10 Maj 2018 21:14

Vilka fina idéer @Noomi, jag blir varm i hjärtat när jag läser din text!