Usch tråkigt lider med dig när man försöker och slår knut på sig själv och det ändå inte räcker / Styrke kram
1 gillning
Igår hade vi 17-årig bröllopsdag.
Var på grillfest tillsammans med sonen hos hennes väninna som hon talat om allt för.
Hon verkade glad i alla fall.
Hon drack en del och som vanligt kände jag inte för att äta eller dricka något, utan körde.
Känner att jag vill ta ett glas vin eller bubbel när jag känner att det finns något att fira eller någon att dela denna upplevelse med. Vill inte bara dricka för drickandet skull som hon.
Tror inte hon förstår mig alls.
Det känns inte bra i alla fall.
Skall hålla mig borta från alkoholen för ett tag tills det känns rätt.
Smärtsamt att se henne i ett socialt sammanhang, glad och pigg, fast totalt känslolös mot mig. Hon vill inte ens röra vid mig.
Tungt.
Hennes agerande kändes lite trotsigt och “här kommer jag och du skall inte tro något” sätt riktat mot mig på ett lite hämndlystet sätt.
Känner mer och mer att det inte är värt att slösa min kärlek på henne.
Vill bara bort nu.
På tisdag kommer mäklare.
Hon var väldigt drivande i fredags, det var som om något flugit i henne.
Vi hade bestämt att vi skulle ha en picknick på lunchen.
På förmiddagen kom hon in i sovrummet när jag skulle byta om och sade att hon ville skiljas. Hon lämnade fram papper som hon skrivit ut tidigare och fyllt i.
Hon sade att hon redan pratat med sonen, så han visste om det.
När jag sade att jag ville vänta med att prata tills picknicken sade hon att hon inte ville på någon picknick med mig.
Efter detta planerade hon att åka hem till sin mamma och berätta att hon tänkte skilja sig.
Vi satt ned och diskuterade och det fanns inget jag kunde göra eller säga som förändrade hennes beslut. Jag sade visst och skrev på papperen.
Hon hade bett dottern komma hem direkt efter skolan senare och hade redan meddelat henne i bilen hem.
Kändes som om hon beslutat och genomdrivit allt själv och inte ens låtit mig vara med och berätta…
Sedan (mitt i diskussionen kände jag) kastade hon sig iväg och skulle kontakta mäklare. Efter ett tag ringde mäklaren upp och tisdagen blev bestämt.
Hon åkte ut till sin mamma och jag bakade bröd.
Vilken rush…
Vi pratade en del i fredags (hon kände sig ledsen för att hon gjorde alla ledsna och jag sade att det inte var hennes fel. Hon bad mig också senare om förlåtelse.) och på kvällen (efter att hon tagit 3 glas rödvin) gick hon till angrepp mot mig igen att jag inte ställt upp för henne och tagit hand om henne (senast nu i januari).
Jag sade bara att jag var ledsen, jag var inte där, inte vaken eller levande.
Jag är en bättre man nu, levande, engagerad, energisk och sprudlande.
Hon bara malde på om detta, som för att leta efter skäl att rättfärdiga sitt beslut.
Man kan inte ha en relation till någon som inte vill en väl eller bryr sig, sade hon.
Vad skall jag säga, jag var avstängd och har varit så länge.
Jag är vaken nu, alert och engagerad. Vill att du skall må bra, känna dig speciell och utvald varje dag.
Nådde inte henne.
Gamla oförrätter som hon aldrig kommit över har skuggat hennes sinne.
Varför älta om detta när hon nu äntligen slipper det?
Hon sade att jag var tvungen till att lära mig ta ett helhetsansvar, jag åkte hem till mina föräldrar och åt och tvättade när vi träffades.
Det kunde jag inte göra om vi hade ett fortsatt förhållande utan jag måste bo själv ett tag och visa att jag kunde sköta ett jobb och mitt liv på ett ansvarsfullt sätt.
Tryggget och stabilitet är superviktigt för henne.
Hon måste få bo själv också och känna efter. Kanske är det så att det är hon som är missnöjd med allt och egentligen inte insett eller sett att det är hon som bidragit till allt. Hon måste få vara själv och känna efter.
Jag har också varit missnöjd, men inte längre.
Har insett att jag varit så fel ute i mitt eget liv, rädd för att leva.
Även de som inte vågar leva dör någon gång med Dileva klingar i mina öron och det är så sant så sant dessa ord.
Vill att det skall vara lätt.
För mycket som hänt i våra liv.
Hon bad om ursäkt igår morse för att hon attackerat mig så.
Hon känns ändå ganska osäker och tveksam i sitt beslut.
Känns som att känslorna är gömda under ett tvivel på att lita på mig igen.
Hon sade också något om att hur länge skulle denna förändring hålla i sig och att när jag väl håvat in henne igen för vilken gång i ordningen skulle allt återgå till det vanliga.
Känns som jag är förbi det.
Har inte förändrats för hennes skull utan för min egen och det är bara då det kan göra någon bestående förändring.
Medvetenheten och viljan är en styrka.
Sedan vid något tillfälle refererade hon till en kompis som separerat, men att de blivit tillsammans igen.
Tråkigt om hon har den tron och förhoppningen och att vi tvingas att sälja huset, dela upp sakerna och flytta för att lära mig en läxa?
Vet inte riktigt var jag har henne om hon kämpar fortfarande men inte vågar lita på mig?
Antagligen inte, men när det blåser hårt - håll fast.
1 gillning
Nu är midsommar avklarad.
Vi tog in på hotell, min fru och jag för sonen skulle ha fest (dottern är på språkresa).
Det blev en hel del prat.
Vi bestämde till slut att inte älta om gammalt utan att bara ha kul och trevligt.
Gick väl ganska bra ändå.
Hade sex 2 gånger (trevligt utan barn i närheten).
Hon verkar väldigt ledsen i sitt beslut ändå, det märktes på henne.
Hon är ganska benhård att i detta äktenskap och i denna relation kan ingen förändring ske. Den förändring jag gjort måste vara varaktig och för min egen skull. Sedan vet vi inte vad som händer i framtiden.
Jag förstår vad jag gjort, men kan inte ändra något gammalt, bara bli en bättre man.
Hon är en härskarperson och förstår det nog inte själv.
Hon måste komma över gammal besvikelse, bitterhet, surhet, ilska osv.
Det kan hon nog inte göra i detta hus eller denna relation.
Tror hon kommer ångra sig, men det får hon klura ut själv.
Kommer vänta på henne ändå ett tag, men för huset är det nog försent.
Hon har ingen ny eller ambitionen att hitta någon heller. Vill vara ensam utan någon relation.
På vägen hem från hotellet var hon lite ledsen och sade att hon inte lyckades bo i ett nybyggt hus mer än 5 år.
Jag sade att det kanske inte är sista gången hon bygger nytt.
(Det är ju hennes val att gå kan jag tycka, fast jag förstår nu och är där, men sade inget.)
Vi skulle haft en homestyling-person inför fotograferingen av bilderna på huset nu i tisdags.
Första gången ställde han in.
Andra gången (onsdags) försökte han ställa in igen, men då härsknade min fru till och han kom ändå.
Fotograferingen av huset skulle vara som på måndag.
Plötsligt kör en gräsklipparman förbi utanför och ett stenskott far in i rutan vid dörren med påföljd att glaset krossas i miljoner bitar.
Min fru jobbade hemifrån och det small något fruktansvärt. Jag var ute och rensade ogräs.
Det blev lite tumult-artat och jag insåg att fotografering inte kan göras innan detta är fixat.
En glasmästare blev beställd och i avvaktan på honom går jag ut igen för att rensa ogräs.
Då händer nästa katastrof.
En halvtimme innan stylisten skulle komma får min son kokhett vatten över sig på benet från ett broccoli-kok där kastrullens handtag knäcktes på mitten med påföljd (förutom bränn-chocken) att golvet var översvämmat av broccoli-rester och vatten.
Jag var återigen ute och min fru fick komma och hämta mig.
Det var bara att torka upp. Sonen var ganska chockad.
Mitt i röran ville stylisten ställa in, men det blev inte så som sagt.
Jag sade att det verkar som om karma kanske försöker säga oss någonting (underförstått att vi inte skall sälja), men min fru sade bara att vi nog inte skulle sälja förrän till efter sommaren.
Sedan när allt detta lugnat ned sig lite grand kommer homestyling-människan och vi kan gå igenom (nästan) vad som skulle göras inför fotograferingen på måndag.
Dock säger han att det inte går att ha fotografering med denna rutan.
Innan vi var klara kommer glasmästaren och rutan får tillfälligt lamineras för att hålla bitarna på plats.
Tar troligtvis 2 veckor minst innan en ny kassett kan fås fram och sedan sättas på plats.
Vi fick ställa in fotograferingen på måndag och min fru tyckte nog det var skönt ändå för det hade varit lite stressigt att få till det.
Hmmm…
Jag kan inte hjälpa att tycka att karma vill säga något…
Känns som att jag egentligen ville ha fotograferingen så fort som möjligt, för jag lider i denna situation att inte få visa vad jag vill och ge av mig själv.
Hon tycker jag är introvert när jag går ut i trädgården och fixar och inte vill umgås med henne eller barnen. Manisk rent av.
Hur jag än gör är det fel.
Behöver lite ensamtid själv också.
Hon är ledsen, besviken, arg, bitter uppgiven, har krossade drömmar och förhoppningar (50-års kris tror jag), men vad vill hon? Hon kan inte fortsätta anklaga mig hela tiden.
Så ledsen att jag vaknat försent. Känner ändå att jag börjat leva och det känns bra.
1 gillning
Det värsta är känslokallheten, bitterheten, surheten, ilskan, oviljan, oengagemanget (Igår frågade hon inte ens hur min dag varit fast att jag frågade henne och visade mig intresserad. Då kom ändå en kille och skulle göra en energideklaration över huset. Jag tänkte är hon intresserad får hon fråga och berättade inget. Jag hade också service på bilen, tränade, klippte gräs, lagade mat, tog hennes tvätt mm. Oaktiv och ovillig till förändring? Nej, tror inte det.), anklagelserna, det påtagna ointresset, taggarna utåt vad jag än gör och säger, oförmågan att se bortom det som hänt osv…
Jag måste få lida och hon kan inte ta tillbaka mig utan att det gör ont i mig och känns för mig. Skulle hon gå tillbaka blir det ingen skillnad för mig. Är det av hämndbegär?
Långvarig förändring? Men om hon inte är där för att se kan det inte göra någon skillnad.
Jag har gjort mycket fel och det kan jag bara erkänna och gå vidare. Varför anklagar hon mig och anfaller mig med detta hela tiden? Jag kan inte förändra det som varit fast att jag skulle vilja.
Tolkar det som om hon stängt in sina känslor i en klump i magen och försöker bara skydda sig själv. Hon har tagit ett beslut och är villig att göra allt för att genomdriva detta. Hon känns dock osäker på om det verkligen är ett rätt beslut, men det kan hon få komma på själv på egen kammare.
Har bestämt att jag skall stänga av mina känslor för henne och låta henne vara. Vill vara nära, men det skadar bara mig själv.
Hon får ta initiativ till något om hon vill.
Trist bara att visning av huset blir i början på augusti och sedan kanske det tar 3 månader minst innan huset är sålt.
Vet inte hur jag skall stå ut med detta fram till kanske november.
Jag vill bort direkt till eget boende och mina känslor och tankar.
Kan man flytta innan och låta henne bo kvar själv?
Kostnaden för huset får vi ju ändå dela på så länge det är i vår ägo.
Hoppas på att jag får jobb snart, för det hade gjort mitt liv så mycket lättare.
1 gillning
Jag har i alla fall satt ner foten.
Hon ältade hela tiden om gamla synder som jag gjort.
Jag har hela tiden sagt att jag haft fel fokus och inte varit vaken eller där, varken för henne eller för barnen (eller för min egen del heller faktiskt, vilket är ganska skrämmande, jag har inte varit en aktiv del i mitt eget liv).
Hon har bara gjort mig ledsen och sårat mig och jag har sagt att jag ångrar allt, men inte kan göra något åt gamla synder. Jag kan bara bli en bättre man.
Hon klagade på att det inte handlar om kärlek utan att vi inte har något gemensamt.
Till slut sade jag att om du ger mig din bitterhet, ilska, surhet, besvikelse igen kommer jag att tolka det som om du vill att jag skall kämpa för dig. Kommer i så fall att göra det 24-7, vara där och stötta, engagera och intressera mig.
Du behöver nog tid att vara ensam för att se hur mycket vi har gemensamt för du har skrivit om historien.
Jag vill ha trygghet och stabilitet i mitt liv, kul, värme, glädje och kärlek.
Efter det har hon varit väldigt nära gränsen flera gånger (överskridit ibland tycker jag), men hon känns väldigt ledsen.
Hon är som en liten flicka som bara behöver tas hand om.
Hon har varit ganska tyst och tillbakadragen efter det och velat vara ifred.
Jag vet ärligt talat inte hur jag skulle kunna gjort detta på ett annat sätt.
Antingen förlorar jag henne (vilket jag antagligen redan gjort, eller vinner henne) eller så förlorar jag mig själv. Hon gör mig bara ledsen och ångerfull för något jag inte kan påverka.
Det är hon som vill sälja huset, flytta, separera och skiljas.
Vet inte om hon är ledsen för att hon vill slippa mig och bli fri eller ventilera sina känslor och att jag skall bry mig.
Osäker på om hon vet vad hon verkligen vill.
Tror hon kommer “älta vidare” förr eller senare.
Frågan är hur jag kommer att agera på det då.
Tragisk situation du har hamnat i. Du har gjort allt du har kunnat och lite till. Du bör inte vara “pappan” åt din kvinna, det är inte din roll. Se till att inte att inte förlora dig själv och ta hand om dig.
Styrkekram
2 gillningar
Hon har gjort en del övertramp men när jag frågade henne om jag skulle kämpa för henne sade hon nej. Jag sade att jag skulle det för min egen skull för det var hon värd. Vet inte riktigt vad hon tänker om detta. Hon är väldigt sur, bitter och besviken iaf och kan inte lägga band på sig själv. Hon är en sann narcissist som inte ser sin egen del i det hela utan allt är på mig och mitt fel.
Tragiskt att hon inte ser sin roll i det hela och att det faktiskt också var hon som var tvungen att förändras och ta emot mina förändringar.
Jag kan inte göra mer utan har fått acceptera situationen.
Jag kan bara ta hand om mig själv nu och skapa mitt eget liv.
Sonen kommer flytta och ju mer jag tänker på det är huset alldeles för stort för oss 3 som skulle bott kvar. Kanske att vi kan hitta tillbaka i ett annat hus, men det blir en senare fråga.
Vet inte heller hur hon tänker om sex, det är 8 gånger nu efter att vi skrev på för skilsmässan i början av juni.
När ingår det i en skilsmässa? Det är ju nice, men jag vet inte om jag klarar mer. Hoppas nog för mycket efter varje gång. Hon kan tydligen ha sex utan att blanda in känslor, men det funkar inte för mig. Får fundera på det.
Det är tufft att ställas inför ett slutgiltigt beslut annars utan att kunna påverka något. Klart jag är kall och nonchalant mot henne, men försöker att inte vara det. Får jobba på det.
Ikväll har hon varit sjukt sur i alla fall och jag supertrevlig.
Hon vet nog inte riktigt vad hon vill, men jag kan inte hjälpa henne längre.
1 gillning
jag lider med dig @Mr_Chickenman, Det är väldigt tufft det du har, och som du säger @Rudbeckius så är det här “sorgeåret” längre än man tror. För verkligen, när vi sörjer går allt så långsamt. Och det finns inga direkta genvägar.
Kramar till er båda!
2 gillningar
Jag vet inte hur jag skall kunna stå ut.
Allt jag gör (bilkörning, handlingsförlamning när det gäller att kolla tågtider, tom gå upp och hämta monopol-spelet för hon tänkte göra det och jag stod i vägen för henne och jag erbjöd mig att hämta det och gick och gjorde det) gör henne irriterad och allt jag får är hennes surhet, bitterhet, negativism, besvikelse, ilska mm. Hur lång tid extra tog det? Typ 20 sekunder? Hennes syrliga kommentar nu var att jag stod i vägen för henne och jag kan sedan välja hur jag vill tolka den informationen att jag irriterade henne. Hon ser inte sitt eget sätt och “elakhet” mot mig (eller vill och kan inte).
När jag klappat henne innan sade hon att nu vill hon inte att jag gör det hela tiden när vi är nära varandra. Jag har haft 20 år på mig att ge henne vad hon vill ha och nu när hon inte vill längre skall det göras hela tiden. Det skall vara så puttinuttigt fast att det inte är det.
Jag har ju sagt till henne att jag kommer att kämpa.
Skall jag sluta med allt, sluta att röra vid henne? Det tycks ju kört ändå. Ändrar hon sig kommer hon väl att säga det, men det sker nog inte här i detta huset utan om och när hon får vara själv.
Är svårt att inte ge henne besvikelse, surhet och nonchalans.
Hon råder ju inte över sina känslor (tror dock hon har stängt in dem för att skydda sig själv).
Att jag gjort te i morse (och andra dagar) för att göra henne glad (+ en massa annat) räknas inte och det känns bortkastat den tiden jag lägger ned för att göra “kärleksfulla” saker för henne.
1 gillning
Det är våra tankar och det vi tror på som råder över våra känslor. Jag har känsla att din fru av någon anledning är sur och besviken på livet inte på dig. Men hon har hittat syndabocken och det är du. Hennes ego tillåter henne inte att se klart. Jag tror att hon älskar dig fortförande, men att vissa det måste hennes ego dö . Men det är svårt , eftersom då kommer hon att tro att det hon som dör och inte hennes bild hon har av sig själv. I många år jag har behandlat min man så som din fru behandlar dig. Till slut jag förstod (tack vare att jag blev troende) att enda människa jag kan ändra är mig själv. Så jag började ändra mig, men min man märkte inte det. Han fortsatte att anklaga mig för mina gamla synder och min acceptans till vad som än händer i livet han tolkade som att jag inte brydde mig, men det gjorde jag bara på en annat sätt. Till slut han blev otrogen, men förstod snabbt vilket fel han gjorde. Nu jag känner mig så sårad och besviken och är orolig och undrar om jag nånsin kommer att förlåta honom. Mvh
2 gillningar
Vill påpeka att enfaldiga personer finns det gott av om man nu vill använda det begreppet. Av båda könen. Jag föredrar nog att tänka att vi är olika. Vissa av oss har förmåga/vilja att se konsekvenser i förhand, vissa saknar tyvärr denna förmåga/vilja… Är själv av den första typen och såg mitt x i snälltågsfart rusa in i vår framtid, förblindad av förälskelse och 50-årskris och ovilja att lyssna på mig. För det jag sa förvandlade han i sitt huvud till min bitterhet och mitt behov av hämnd, inte klarsynthet vilket det faktiskt var. Hade nog varit bättre att vara lyckligt ovetande, för nu känns det som att jag får uppleva det två gånger 
2 gillningar
Vet inte om jag ska kalla mig lämnad eller lämnare. För det var jag som till 100 % fick genomföra skilsmässan och allt som hör till. Men grunden var att x till slut under pågående äktenskap t o m var sambo med sin nya kvinna (och samtidigt påstod att han inte hade bestämt sig - men det hade som tur var jag 
). Så visst var jag den drivande när det gällde skilsmässan, han var bara drivande i saker som involverade en annan kvinna… Och jag, mitt x, hans nya och hennes x är alla akademiker.
Till @Mr_Chickenman så vill jag bara säga att jag inte tror du kan göra mer nu. Hon är inte mottaglig. Låt henne vara. Kanske blir hon irriterad och elak mot dig för att hon är besviken på att hon själv inte klarar att ge dig den bekräftelse som hon kanske innerst inne tycker att du nu skulle vara värd. Ungefär som att hon är irriterad och elak på sig själv egentligen, men projicerar det på dig.
2 gillningar
Jag känner mig till 100 % som den dumpade… Men i skilsmässostatistiken så är det nog jag som får pinnen som initiativtagare till skilsmässa. Tack för kramen, och det finns verkligen inget att avundas mig. Skulle väl kanske vara min fläckfria själ då
2 gillningar
Ja, jag skall låta henne vara lite ifred. Konstigt nog har hon semester (jag är ju arbetslös), men hon vill ändå umgås… Tror hon är besviken på sig själv och sitt liv som @Klara1 skrev och inte på mig, men jag blir ändå syndabocken.
Sade innan att jag vill bli gammal med henne. Nej, jag kunde inte vaknat tidigare fast att hon tjatat och bett för jag förstod inte.
Sade också att jag för min egen del och för att jag tycker hon är värd det tänker kämpa för henne.
Hon kan inte lova någonting sade hon.
Jag avslutade med att säga att jag är vaken nu och hoppas att jag kan göra henne lycklig och att hon kan lita på mig.
Kan vara en djup 50-års kris också för hon sade också idag att hon slösat bort sin ungdom och 10 år av sitt liv på en man som inte har förstått.
Hon har bara surhet kvar.
Hon vill inte dö som en bitterf_a, sade hon.
Kanske att hon inser och ångrar sig när hon får tänka efter själv och inser vad jag faktiskt gjort för henne och saknar det.
1 gillning
Skönt att du ändå kan förlika dig med att du inte kunnat agera annorlunda, eftersom du inte förstod. Om du vill vara tydlig mot henne kanske du kan sms:a henne “jag lämnar dig ifred från och med nu, men vill du prata, reda ut något eller bli omhållen så finns jag för dig”.
Om jag utgår från mig själv så utrycker jag ofta att jag är ledsen genom att bli arg och avvisande (jobbar på det!). Under mitt äktenskap med x respekterade han det jag visade utåt och lät mig vara ifred, när jag egentligen skulle mått mycket bättre av att han höll om mig och visade att han fanns för mig. Så många gånger jag egentligen velat bli omhållen. Jag förstod inte detta själv förrän de senaste åren av vårt äktenskap och förklarade det för honom. Men när x otrohet var ett faktum för mig och jag var arg, avvisande och ledsen om vartannat vill jag verkligen inte bli omhållen av honom. Så det är svårt att veta vad din fru egentligen vill, ville bara väcka dina tankar lite till.
2 gillningar
Jag skickade SMS:et imorse för att förtydliga.
Har bara fått surhet och bitterhet idag av henne som vanligt och ingen reaktion.
Jag lägger ned ett tag nu och låter allt bara vara.
Hon kom in i sovrummet med tvätt innan när jag skrev på forumet på datorn och jag tog tillfälligt upp en annan sida.
Hon gick ut och jag återgick till att fortsätta skriva.
När hon sedan återigen kom in i sovrummet med tvätt och jag råkade ta upp samma sida liksom för att vänta på att hon skulle gå lade hon sig på sängen, pekade och sade att förra gången hon kom in var samma sida uppe utan att jag verkade intresserad. Hon kommenterade med att jag egentligen gjorde något annat men inte ville visa det.
Jag svarade inte.
Hon hade ju rätt, men varför skulle hon bry sig? Jag förstår inte varför hon skulle kommentera det.
Måste ut och göra något nu. Någon som har ett förslag på något att göra när det regnar? Jag har städat hela dagen för att spara pengar och inte varit utanför dörren. Kör nog en runda.
Jag skrev ihop en matlista med brödbak och kött att handla, men då kontrade hon med att hon skulle åka och handla. När jag protesterade sade hon bara att jag ju inte visste vilket kött jag skulle köpa och det var bättre att hon gjorde det (fast på ett väldigt spydigt och surt sätt). Nåväl, hon får som hon vill. Hon kan faktiskt köpa fel och glömma saker hon med, men detta var ju mitt inköp…
Går nästan sönder av rastlöshet.
Börjar en utbildning på måndag, får inga lån från banken för jag inte har något fast jobb och inkomst… Känner mig värdelös, gammal och utan utsikter…
Jag är inte hemma för att skriva utförligt till dig @Mr_Chickenman men gå ut och gå. Långt. Helst snabbt. Det får dig och svettas. Rensar hjärnan o kroppen på lite negativ energi.
Skriver mer sen. Kram
1 gillning
Jag tränar styrketräning 3 dagar i veckan, så jag svettas bra. Har gått ned 20+ kg sedan jag började i september förra året (allt sedan i februari faktiskt). Går dessutom långa promenader. Tycker det är bra, för på landsvägarna kan jag åropa andra makter, önska förändringar och mirakel mm. och ingen hör mig (skulle nog klassas ha psykbryt annars). Känns mycket bättre efteråt. Går typ flera gånger i veckan, så det är väldigt bra.
Fördelen med all viktnedgång är odelat positiv och jag känner mig faktiskt 10 år yngre minst.
Detta är nog också en nagel i ögat på min fru, som älskar mat och hatar träning (och tror att hon kan gå ned i vikt genom att äta bättre utan motion).
Jag äter ju barnportioner (fast jag orkar faktiskt inte äta pga slitningarna eller att jag faktiskt äter mindre också nu). En dag protesterade hon genom att ta lika lite som jag. Barnsligt! Undrar vad det resulterade i för hennes del (förutom att hon antagligen blev sk_thungrig senare på kvällen).
Mig spelade det inte någon roll, men jag förstod ju hennes pik. Jag har alltid tyckt att hon har varit den äldsta i vårt förhållande (jag är 3 år äldre än henne), men nu tycker jag faktiskt inte det längre.
Oj vad hon är sur och sprider negativ energi. Ibland talar hon inte ens med mig. Det är inte klokt vad elak hon är utan att inse det. Ord som tack och förlåt, eller uppskattning och ödmjukhet ingår inte i hennes kärlekskarta.
Att jag skulle förändrat mig under 2 års familjeterapi har faktiskt skett också, men hon har inte förändrats genom att ta emot det.
Vad skall jag tycka om det? Jag är vaken nu, inser alla mina fel och hur jag behandlat henne, men tror inte att hon ser hur hon bidragit till detta och är inte själv vaken.
Hon kommer nog få ett brutalt uppvaknande, men om det kommer gynna mig eller någon annan vet jag inte. Hon måste reflektera över sitt eget agerande och sin egen del.
HON är inte vaken, utan avstängd. Deprimerad och en livskris? Personlighetsstörning? Vet ej, men tyvärr älskar jag henne fortfarande (trodde inte det) och vill bli gammal med henne. Hoppas ju på att det kan gynna mig och att mitt agerande nu för att göra ett snyggt avslut kan få henne att inse vad hon går miste om, men jag vet inte.
3 gillningar
Förstår att du mår dåligt. Din fru verkar agera martyr och det är en härskarteknik, vilket tär på den som möter det. Det är nog du som skulle behöva en kram. Och en stor kopp kaffe i gott sällskap. Jag bjuder på en kram och en fika såhär över nätet, njut 
2 gillningar
Ja exakt, det är slående.
Allt ljus på henne.
När vi är med vänner tar hon över hela scenen och släpper inte gärna in någon annan (definitivt inte mig om hon kan undvika det).
Det har i alla år gjort att jag till slut suttit tyst och inte orkat.
Vänner har lämnat oss av denna orsak, känner jag.
Det är dock nog inte jag som skall säga det till henne för det skulle väl knappast gynna min situation. Hon kan inte ta emot kritik på ett bra sätt och eftersom hon är en bättre retoriker än mig har hon bara kunnat sabla ned mig.
Kanske hon mår bra i och tycker om att känna bekräftelse i att jag hela tiden söker hennes närhet, säger hur vacker hon är, komplimerar henne osv. (söker hennes medlidande som hon själv säger som en förväntansfull hund och det är inget sexigt i det). Jag slutar med det nu så får vi se hur hon reagerar. Efter SMS:et har jag undvikit henne och lämnat henne ifred. Jag har inte ignorerat henne eller varit sur och otrevlig, utan hållit avstånd och inte sökt hennes närhet eller sällskap (svarat och agerat på saker hon sagt och sedan gått undan till andra rum).
Vi får se om det är det hon vill eller om hon kommer sakna något…
Sk_tsamma, känner jag, är ganska trött på hennes agerande och sätt gentemot mig (kylan, elakheten och ignoransen framför allt). Jag känner att jag är värd bättre.
Tack för kramen och fikat @Stillstanding 
2 gillningar