Tyvärr kan du inte ställa det kravet. Du verkar ha hängt upp ditt liv på er relation, på familjen.
“Han som tog mitt liv ifrån mig…” Du existerar oberoende av honom. Du finns även utan dina barn.
Du har ett egenvärde. Att haka upp sitt liv, sin lycka, meningen med sin existens på en annan människa är riskabelt. Det kan kväva den andra så den får nog.
Varför får du panik? Jag är ledsen att säga det, men du har inget med det att göra. Det är inte dina barn. Du äger dem inte, du har ingen dispositionsrätt över dem när de är hos honom. Det är era barn och lika lite som han har rätt att ställa villkor för dig vad ni ska göra, vem eller vilka ni ska träffa när barnen är med dig har du rätt att göra det när barnen är med honom.
Nu vet jag inte om hon bor hos honom eller inte men är han med kan jag inte se varför inte barnen skulle kunna träffa och göra saker med henne. Nej, barnen har inte valt den situation som uppstått men du kan varken kräva eller begära att hon inte ska umgås med dina barn nu när de är tillsammans. Det är den situation han befinner sig i. Att vägra henne träffa barnen förändrar inte fakta. Är det verkligen barnens bästa du tänker på eller är det för att förhindra att han får träffa henne?
Ja, du är maktlös i den situation du befinner dig men när han har barnen är de hans ansvar, inte ditt. Du kan som sagt inte bestämma vad de ska göra eller vilka de umgås med när han har dem. Det förändrar inte din situation. Bor de dessutom ihop, är hon en del av hans vardag, tycker jag det är orimligt att begära att barnen inte ska träffas och umgås med henne.
Ska du må bra måste du inse att han lämnat dig och att du inte kan påverka vad han väljer att göra när han har era barn. Er relation är över. Det tar bara onödig energi att försöka styra upp och påverka sådant du inte har något inflytande över. Jo då, det finns ett alternativ för dig och det är att inse att er relation är slut. Över. Du kan inte styra honom. Släpp det. Ägna dig åt ditt och när du har dem, åt barnen. Bry dig inte i vad han gör. Det ändrar ingenting.
Skärselden hamnar man i för det man själv har gjort, inte vad andra har gjort mot en. Audiens vid pärleporten får man för vad Jesus gjort, han som på korset ropade “Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig”. Han kämpade inte emot dem som fängslade och plågade honom utan lät det ske och skölja över honom. Att spjärna emot hade ändå inte tjänat något till. Han dog på korset men uppstod på tredje dagen - men först när han gav upp andan och helt lämnade det gamla livet bakom sig - först då kunde det nya komma. Ursäkta denna religiösa utläggning men ibland måste vi låta det gamla helt dö för att kunna komma vidare. Vi måste inse att det är slut, finito, game over och att vad som händer i övrigt med det som tillhör det förflutna ligger utom vår kontroll och angår oss inte längre.
Det enda ni har gemensamt är barnen. Det enda som angår dig är om barnen far illa hos honom och i så fall varför. Låt det gamla, det som varit dö. Betrakta honom som avliden. Det ni haft är slut. Vad han gör och inte gör ska du inte bry dig om så länge inte barnen far illa. Det kan de göra om det blir en lojalitetskonflikt mellan dig och honom. Släpp det. Bry dig inte. Sluta lägga energi på det du inte kan göra något åt. Ta hand om dig själv, ägna dig åt ditt.