Har inte klarat av att skriva på länge…
Jag är så trött på mig själv, på hur jag mår och på den jag blivit…
Är ett vrak… klarar inte av att jobba, klarar inte av att gå ut, klarar inte ens av att gå längre då min kraftiga yrsel gör att jag tappar balansen och riskerar att ramla…
Är ruskigt trött…
Är ruskigt trött på allt jag inte klarar av…
Är fortfarande förtvivlat ledsen och finner tillvaron otroligt meningslös…
Vill så förtvivlat gärna “kliva över tröskeln”, se ljuset i tunneln eller få näsan ovanför den jävla vattenytan!
HUR???
När allt är ångest, panik och smärta…
Har även problem med vården som verkar älska att bolla omkring mig mellan olika instanser utan att ge mig egentlig hjälp… Har fortfarande inte fått remiss till samtalsterapeut… Äter mina lyckopiller utan att känna någon lycka… Men det kanske kommer…
Har också problem i kontakten med mitt ex…
Han som lämnade mig för en annan…
Han som har orsakat att jag konstant befinner mig i skärselden, utan möjlighet till audiens vid pärleporten…
Han som tog mitt liv ifrån mig till förmån för att bekräfta sitt ego och att leva ut en förälskelse…
Han verkar inte förstå att det inte finns något alternativ för mig när det gäller nolltolerans mot att “hon” ska få umgås med mina barn… Jag får panik vid tanken på att de ska behöva möta henne när de bor hos honom! De har ju inte valt att deras pappa skulle lämna deras mamma för en annan! För deras skull och för min skull tycker jag att det är kristallklart att när barnen kommer att vara hos honom så är det för att han ska tillbringa tid med dem. Inte med henne! Jag får panikångest över tanken på att hon ska äta måltider med MINA barn, spela kort med MINA barn eller göra vad fan som helst med MINA barn! Hon har egna ungar. Var med dem och kom inte i närheten av mina!
Och mitt ex tycker att jag ställer orimliga krav! Det är typ det enda kravet jag ställer i den här vidriga situationen som jag är så totalt maktlös i…
Är det orimligt…?
Jag tycker inte det…
Tack fina ni för pepp, tips och kloka insikter från er som läser och skriver här, det betyder så mycket
Kram till er alla och kämpa vidare!