Hej!
Åh, jag känner igen mig i allt du beskriver…det är som om du skriver om mitt liv för tre år sedan. Tänk att det är tre år sedan mitt liv helt raserades på ett fullkomligt chockartat sätt. När man är mitt i chocken är man fullkomligt förlamad, utan någon livslust eller energi, man bara gråter… Jag kan riktigt känna smärtan du beskriver.
Nu har det som sagt var gått tre år och mitt liv är riktigt bra nu, men helt annorlunda än det var innan han hittade en annan och ville skiljas. Jag mår bra och har äntligen hittat en fungerande vardag i allt det nya, även om sorgen efter skilsmässan och sveket efter otroheten alltid kommer finnas kvar… Har hittat en fantastisk man att älska (trodde jag väl aldrig). Mina råd till dig just nu är:
- Tillåt dig att vara ledsen, arg och svag. Det behöver man i början, men bestäm dig för att inte låta det förgöra ditt liv i flera år.
- Ta hjälp av vården (mediciner iaf i början och samtalsstöd) för att kunna sova och äta.
- Prata, prata, prata om allt. Hitta några trofasta personer som du kan delge situationen för. Det hjälper att sätta ord på det som sker.
- Försök att bibehålla en god kontakt med barnens pappa, det mår barnen bäst av och man behöver den andra föräldern för att klara av vardagen. Var däremot noga med att tala om för ditt ex att det bara är för barnens skull.
- Prata aldrig illa om ditt ex inför barnen, hur gärna man än vill det. Det är fortfarande deras pappa.
- Försök att göra något för dig själv även om du inte har någon lust.
- Hitta kraft i barnen och ha tydliga rutiner för att vardagen ska fungera. Laga enkel mat och skit i att städa etc.
- Titta på serier för att fly en stund.
- Ordna upp allt praktiskt så fort som möjligt, även om det tar emot väääldigt mycket.
- När du känner dig mogen (ingen stress) prova dejta igen.
- Tänk att du är värd ett bra liv, även om det aldrig kommer bli på samma sätt.
Ta hand om dig och skriv av dig här. Jag har läst här hela tiden och det har hjälpt mig mycket. Kramar!