Idag fyller äldsta dottern 15 år och vi ska fira henne i eftermiddag. Jag länkar till min historia så kan du läsa från början om du orkar. Så just nu är du inställd på att stanna med din man?
Wow @77-an, om jäntan känner detta så hårt så måste du ge din man denna info, han kanske fattar att han skadat ungen mer än du…
Självklart berättade jag det för honom. Han har pratat flera gånger med barnen om vad han gjorde och även denna gång.
Okay okay @77-an, når han fram till kidsen tycker du ?
Har jag fattat dig rätt att ni ska gå vidare tillsammans ?
Jag läste din historia. Det är bara du som vet vad du vill göra. Du verkar vara en stark kvinna och du kommer att göra rätt beslut vare sig det är att stanna eller lämna. Det är inget som behöver stressas fram.
Den här veckan har det känts bättre med min man och tankarna på skilsmässa har åter bleknat. Jag blev påverkad av en bekant som kastade ut sin otrogna man omedelbart. Jag tyckte det var så starkt gjort och började åter analysera om jag är svag som stannade, om jag inte respekterar mig själv osv, osv.
Nåja en dag i taget. Just nu känns det som sagt åter bra mellan oss och jag tänker inte på vad han gjort och då mår jag själv oxå bättre.
1 gillning
Fattar precis vilka tankar och känslor som bubblar upp och som bidrar till tvivel och osäkerhet. Jag har bestämt mig för att tro på min man och vill fortsätta leva det liv vi har byggt upp tillsammans. Jag tyckte det var jättejobbigt i början att förlika mig med mitt egna beslut. Jag var tvungen att omvärdera mina egna värderingar. Nu har jag förlikat mig med dem. Jag ÄR en kvinna som stannar hos en man som har varit otrogen. Inte bara en gång utan två dessutom. Hade jag inte upplevt min mans ånger och skam så skulle jag inte stannat. Jag stannar bara om jag känner ömsesidig kärlek. Men tron på oss är inte lika stark varje dag. Det kommer dagar då negativa tankar påverkar mig. Din historia ger mig både styrka och tvivel. Jag hoppas du känner att du kan sortera dina tankar och agera utifrån vad DU vill. Andra komma alltid att ha egna åsikter om vad som är rätt eller fel. Men ingen av dem ska leva ditt liv. Det är bara du som ska göra. När jag tänker så så känner jag mig bättre till mods.
3 gillningar
Eftersom jag själv tycker att det är intressant att få veta hur det gick sen så gör jag en uppdatering 3 år senare.
Vi separerade sommaren 2022 på mitt initiativ. För mig har det varit en stor sorg att vi inte längre är en kärnfamilj och jag har kännt det som ett misslyckande, medan mitt ex har dejtat och haft kvinnor hit o dit. 
Jag har gått i terapi och bearbetat allt och jag känner numera helt och hållet att det var rätt beslut jag gjorde. Jag har numera en lugn vardag utan de senaste årens känslomässiga berg-och dalbana efter alla svek. Jag finns där för mina ungdomar och visar dem hur mycket jag älskar dem. Jag känner mig inte ensam längre trots att jag bor själv 2 veckor i månaden i min radhuslägenhet.
Jag har varit på några dejter men inte funnit någon jag vill fortsätta träffa. Jag har ingen panik över att hitta en ny partner. Jag trivs med livet som det är nu.
12 gillningar