Jag håller med dig fullständigt. Livet har inga svart eller vitt regler. Det är i förståelsen och gråzoner man blir lycklig. Detta gör ert äktenskap och kärlek så mycket starkare även om det låter konstigt. Människor är inte felfria, även underbara människor kan göra fruktansvärda misstag. Ditt sätt att hantera sveket är enligt mig det bästa. Din man har valt dig igen efter 17 år pga. ren kärlek. Otrolig känsla och mycket stark kärlek. Vet att livet kommer att le mot er även i svåra stunder.
2 gillningar
Tack, det var fint skrivet. 
️
1 gillning
Så fint att ni hittat tillbaka! Glad för er skull! Önskar verkligen mitt ex hade velat kämpa för oss som din man verkar ha gjort.
1 gillning
Jag hittade den här på skilsmässa.se under en grupp, “försökarna”.
Xx
Hur har ni det nu? Känns det som att ni lagt det hela bakom er?
Känslorna fortsätter gå upp o ner. Ibland är jag arg över att han aktivt valde att åter ta kontakt med henne efter festen i nyktert tillstånd. Ibland tänker jag att vi är för olika och att det är därför vi är olyckliga. Jag är en känslomänniska, han är tystlåten. Ibland har vi det riktigt bra, är nära varann o har roligt tillsammans. Ibland undrar jag om det egentligen var meningen att han skulle vara med henne, om han då skulle vara lyckligare än med mig. Jag har alltid analyserat känslor o aldrig haft ett pokerface utan känslorna är på ytan. Han håller inme sina känslor och jag får dra dem ur honom. De hade redan 2014 suttit länge o pratat på en fest o sedan 2016 fick de ihop det. Flera ggr hade de paus men fick ihop det på nytt. Tänk om det är de två som skulle vara ett par enligt ödet, tänk om de skulle passa bättre ihop än vi gör. Kanske skulle hon vara lättare att leva med än jag är? Kanske ingen kan leva med mig? Jag trivs att vara själv så ensamheten är jag inte rädd för. Men tänk om man ångrar sig efteråt. Om jag ändå kunde sluta tänka så mycket. 
1 gillning
Kanske skulle han vara lyckligare med henne.
Men troligt är också att det finns andra män som du skulle vara lyckligare med!
Jag och mitt x hade personligheter som inte passade ihop. Både han och jag har träffat nya som vi är lyckligare med.
2 gillningar
Det har gått 2 år o 3 månade sedan jag fick veta att min man haft ett förhållande på sidan om. Många känslor har kommit och gått. Vi fick en nytändning men nu när nyförälskelsen gått över har jag så småningom börjat tappa mina känslor för min man. Jag känner ingen respekt för honom längre efter vad han gjorde. Ibland älskar jag honom och ibland inte. Många gånger har jag funderat på att jag skulle må mycket bättre utan honom och när han varit på arbetsresor har jag kännt mig fri, helhjärtat kunnat tänka på annat än hans svek. Då han är med mig så finns tankarna på sveket mestadels där. Men så emellanåt är vi lyckliga och har roligt tillsammans. Jag har ibland kännt att jag älskar honom men inte kan leva tillsammans med honom. Ibland tänker jag att vi lever tillsammans tills barnen flyttar hemifrån om ca 6 år. Idag kände jag för första gången mig helt säker på att jag vill skiljas. Och jag fick en så skön frihetskänsla inom mig. Jag kände att jag skulle kunna gå stolt och rakryggad för första gången efter att jag fick veta att han varit otrogen mot mig och haft ett förhållande med en annan i 1,5 år och nakenfotat en annan för att jag skulle vilja skilja mig från honom utan att han skulle behöva avslöja att han varit otrogen. Jag kände mig glad och fri över att äntligen vara säker på att jag vill skiljas. Samtidigt känner jag att jag borde stanna tills barnen är vuxna för att jag vill vara med dem hela tiden, inte bara varannan vecka. Dottern mår dessutom dåligt av mobbning och skär sig och jag vill inte förorsaka henne ännu mera smärta. Jag och min man bråkar inte och vi är vänner. Jag vet att vi skulle sköta skilsmässan snyggt men jag är så rädd hur barnen ska börja må. Samtidigt vet jag inte hur jag ska orka låtsas att allt är ok i 6 år till.
Började läsa din tråd och blev glad och hoppfull över hur du hanterade och upplevde hur ditt äktenskap sakta byggdes upp på nytt efter din mans otrohet. Jag befinner mig själv i ett ansträngt äktenskap efter att min man berättade om sin första otrohet juli 2019 (träffats regelbundet i 8 månader). Han hade redan gjort slut och hade stor ångest över vad han utsatt mig för. Vi gick i terapi och jobbade tillsammans med att reparera vårt äktenskap som så brutalt rasade. Sakta började jag tro på oss. Julafton 2019 upptäckte jag en ny otrohet (ny kvinna som han träffat bara några gånger under 3 veckor) och livet rasade ihop igen. Ännu en gång sviken och bedragen 
Trots 2 otrohetsaffärer så här jag valt att stanna. Tror och hoppas på att vi kan fortsätta leva ihop trots detta skitår. Vi har levt ihop i 20 år och har 3 barn ( 15, 13 och 4 år). Blev mer hoppfull av att läsa din historia. Tråkigt att dina känslor nu har vänt till att vilja skiljas. Har du kontakt med din terapeut? Kan du prata med din man om dina skänslor du känner nu? Jag håller tummarna för att du lyckas reda ut vad du innerst inne känner och kan agera utifrån det. Lycka till! Kram
Tack för ditt svar! Jag har gått o grubblat på detta för mig själv från o till sedan hösten och för första gången kände jag äntligen att jag nått ett beslut och att även barnen skulle klara det. För två dagar sedan öppnade jag äntligen upp för min man och vi pratade lugnt och sansat om hur vi skulle göra vid en separation. Jag har tidigare börjat gråta och inte velat missta kärnfamiljen eller ha barnen varannan vecka. Men den här gången kände jag bara ett lugn att allt kommer att bli bra. Samtidigt älskar jag honom. Just nu så har vi pratat om att vi tar en dag i taget som terapeuten sa. Man kan inte ge löften för hela livet utan man väljer varandra varje dag. Vi ska boka tid till terapeut. Jag känner mig ändå glad över att vi är vänner och kan diskutera även en separation med barnens bästa för ögonen. Men jag blir orolig över att du förlåter en andra otrohet. Jag minns att jag läste Laila Dahl - att bli hel igen, en bok om otrohet och om hur hon gav sig själv löftet att bryta om hennes man var otrogen igen, vilket han var, för att inte bli medberoende. Jag tror att vi så lätt offrar oss själva, men hur mår du av att han åter bedragit trots att han såg vad det första sveket gjorde med dig? Jag är tyvärr rädd för att jag själv oxå skulle kunna förlåta en till otrohet. Men jag brukar säga till min man att han såg hur det förstörde mig och om han skulle göra det pånytt skulle han inte ha nån ursäkt att han inte trodde att jag skulle bry mig eller ngt liknande. Han skulle bara vara hjärtlös.
1 gillning
Det kanske är en lång bearbetning du gjort när du jobbat för att reparera ert äktenskap. Att du känner ett lugn nu av tanken att skiljas kanske just är att du satsade på er och trodde på en framtid. Du ville inte bara lämna utan reda ut varför din man var otrogen och tro på hans ånger och vilja att återuppbygga din tillit och kärlek. Du vet nu att du har gjort allt som står i din makt. Om du nu inte känner dig nöjd i äktenskapet så här du inget att skämmas för. Därav lugnet du känner. Jag är ju rädd för att jag ska komma till samma insikt om något år eller två. Att dessa månader av terapi, kärleksförklaring och lyckliga stunder bara är en lång bearbetning inför en stundande skilsmässa. Jag vill inte skilja mig. Jag älskar min man och trivs i det liv vi lever tillsammans. Jag hoppas han ärligt känner samma sak för mig. Han säger det till mig och jag upplever att det är äkta. Precis som du beskriver tidigare i din tråd. Du får gärna skriva om din tillvaro om du orkar. Jag ska försöka läsa och skriva när jag har möjlighet. Vi försöker att umgås så mycket som möjligt utan att telefonerna tar vår uppmärksamhet.
2 gillningar
Min dotter har äntligen öppnat sig och berättat hur dåligt hon mår, bl a är hon rädd att hennes pappa ska vara otrogen igen. Mina barn betyder allt för både mig och min man och jag är så ledsen över den smärta vi orsakat våra barn. Det fick mig också en tankeställare att det är dags att lämna det här bakom mig nu. Jag älskar min man och han har inte gett mig någon orsak att tvivla på honom efter att han avslöjade allt. Och jag minns hur lättad han var över att berätta hela sanningen och visa alla mail, att inte behöva bära den tunga hemligheten längre. T o m älskarinnan sade att han mått dåligt under tiden de var involverade och att hon aldrig trodde att han skulle göra det eftersom han inte var den otrogna typen. Jag vet inte hur det ser ut i framtiden men just nu väljer vi varann igen. Har din man kunnat ge en förklaring till varför han var otrogen igen? Det är fint att ni inte ger upp bara så där då ni älskar varandra. Vi som varit med om det här vet att livet inte är svart eller vitt. Jag hade en underbar terapeut som sa att jag inte behöver veta svaret idag utan det visar sig och då vet jag.
Idag fyller äldsta dottern 15 år och vi ska fira henne i eftermiddag. Jag länkar till min historia så kan du läsa från början om du orkar. Så just nu är du inställd på att stanna med din man?
Wow @77-an, om jäntan känner detta så hårt så måste du ge din man denna info, han kanske fattar att han skadat ungen mer än du…
Självklart berättade jag det för honom. Han har pratat flera gånger med barnen om vad han gjorde och även denna gång.
Okay okay @77-an, når han fram till kidsen tycker du ?
Har jag fattat dig rätt att ni ska gå vidare tillsammans ?
Jag läste din historia. Det är bara du som vet vad du vill göra. Du verkar vara en stark kvinna och du kommer att göra rätt beslut vare sig det är att stanna eller lämna. Det är inget som behöver stressas fram.
Den här veckan har det känts bättre med min man och tankarna på skilsmässa har åter bleknat. Jag blev påverkad av en bekant som kastade ut sin otrogna man omedelbart. Jag tyckte det var så starkt gjort och började åter analysera om jag är svag som stannade, om jag inte respekterar mig själv osv, osv.
Nåja en dag i taget. Just nu känns det som sagt åter bra mellan oss och jag tänker inte på vad han gjort och då mår jag själv oxå bättre.
1 gillning
Fattar precis vilka tankar och känslor som bubblar upp och som bidrar till tvivel och osäkerhet. Jag har bestämt mig för att tro på min man och vill fortsätta leva det liv vi har byggt upp tillsammans. Jag tyckte det var jättejobbigt i början att förlika mig med mitt egna beslut. Jag var tvungen att omvärdera mina egna värderingar. Nu har jag förlikat mig med dem. Jag ÄR en kvinna som stannar hos en man som har varit otrogen. Inte bara en gång utan två dessutom. Hade jag inte upplevt min mans ånger och skam så skulle jag inte stannat. Jag stannar bara om jag känner ömsesidig kärlek. Men tron på oss är inte lika stark varje dag. Det kommer dagar då negativa tankar påverkar mig. Din historia ger mig både styrka och tvivel. Jag hoppas du känner att du kan sortera dina tankar och agera utifrån vad DU vill. Andra komma alltid att ha egna åsikter om vad som är rätt eller fel. Men ingen av dem ska leva ditt liv. Det är bara du som ska göra. När jag tänker så så känner jag mig bättre till mods.
3 gillningar
Eftersom jag själv tycker att det är intressant att få veta hur det gick sen så gör jag en uppdatering 3 år senare.
Vi separerade sommaren 2022 på mitt initiativ. För mig har det varit en stor sorg att vi inte längre är en kärnfamilj och jag har kännt det som ett misslyckande, medan mitt ex har dejtat och haft kvinnor hit o dit. 
Jag har gått i terapi och bearbetat allt och jag känner numera helt och hållet att det var rätt beslut jag gjorde. Jag har numera en lugn vardag utan de senaste årens känslomässiga berg-och dalbana efter alla svek. Jag finns där för mina ungdomar och visar dem hur mycket jag älskar dem. Jag känner mig inte ensam längre trots att jag bor själv 2 veckor i månaden i min radhuslägenhet.
Jag har varit på några dejter men inte funnit någon jag vill fortsätta träffa. Jag har ingen panik över att hitta en ny partner. Jag trivs med livet som det är nu.
12 gillningar