Exakt så, för mig också… Åren gick och de kommer inte tillbaka. Men jag ångrar inte den fina relationen jag fick till barnen, den kan X aldrig springa ifatt.
5 gillningar
Och skulle de ens ha förstånd att försöka springa ikapp men när de då dessutom drar iväg åt andra hållet. 
De tror att de springer ikapp medan de i själva verket splittrar ännu mer.
Nioåringen var så arg här om dagen och sa, pappa tror att han försöker att vi skall ha det bra men han gör bara mer illa. De säger att de tänker på barnen men de tänker bara på sig själva de där vuxna.
4 gillningar
2021-05-14
Steg fyra har nu satts i verket av henne. Först ersattes jag i hennes förhållande. Sedan ersattes jag i förhållandet med hennes vänner. Steg tre var barnen. Och nu är jag även ersatt i förhållandet med hennes familj och släkt. Har inte henne på sociala medier eller pratat med henne. Men tillräckligt mycket information från ett par håll gjorde att hjärnan just la pusslet.
2 gillningar
2021-05-21
Träffade ex-svärföräldrarna i veckan. Det är fina människor. Inser att det här är väldigt jobbigt för dem också och de gör vad de kan för att inte “välja sida”, men det är deras dotter så visst blir det en märklig situation.
Kändes bra att träffas dock. även om vi knappast pratade om henne. Blev mest gamla tider, hockey och fiske. De är måna om att vi kan fortsätta ha en relation ändå vilket är väldigt fint.
Fortsatt svårt att sova när jag är själv. Bör kanske fundera på sömntabletter.
5 gillningar
Jag känner att det ändå är bra att du kan ha en relation med x svärföräldrarna. Det är viktigt för barnen.
Mina sa i början av skilsmässan att jaa vi kommer att ha en relation och blaa blaa blaa, men det har verkligen inte blivit så.
Relation mellan x, hans syskon och föräldrars relation har verkligen tagit stryk av x otrohet och skilsmässa. Och tänk så lägligt det är att skylla på mig. Som inte varit med i deras familj på 8månader. Ändå är det jag som beskylld för deras dåliga relation.
Min relation med hans syskon och x svägerskor finns kvar och den har vi valt att hålla för barnen, så att kusinerna kan fortsätta träffas och umgås.
X har så fullt upp med att bilda ny familj så han glömmer bort att det som barnen vill är att leka med sina kusiner, istället för nya barn där det är stök och bråk.
Jag har sträckt ut handen för att hålla en kontakt med svärföräldrar men nej. Det blir inte naturligt längre så det får vara på en minimal nivå.
4 gillningar
Det tar mer energi än det ger att fundera på “märkliga situationer” så jag väljer att se framåt istället och utveckla mina egna vänskaper. Helst sådana som aldrig träffat exet.
Det blir en sorg när en inser att de gemensamma vännerna sedan +20 år och hans svärisar, svägerskor etc ändå väljer sida och fasar ut sig ur ens liv.
5 gillningar
Jo, tycker det med. Det är viktigt för barnen. Jobbigt att det inte har kunnat bli så för din del. Jag vet ju inte hur det blir i fortsättningen, men jag hoppas att vi kan fortsätta att träffas ibland.
1 gillning
Jo, visst är det en sorg, det förstår jag. Jag tänker att det kommer krävas arbete från båda sidor för att det ska fungera. Och inte sitter jag och funderar över mötet med svärföräldrarna speciellt mycket. Det var annorlunda/märkligt med tanke på att min exfru inte var med, men samtidigt ändå ganska trevligt. Jag tror varken jag eller barnen tjänar något på att vi distanserar oss från dem.
Jag tänker att nya bekantskaper inte behöver utesluta att gamla ändå kan bevaras. Om man så vill förstås. Givetvis beror allt detta på massa olika saker och vad som är rätt för mig behöver inte vara det för någon annan. För mig blir valet lätt att försöka iaf. Jag tycker om mina svärföräldrar och jag umgås gärna med exets syskon med familjer.
3 gillningar
2021-05-27
Känner mig väldigt ensam ikväll. Vet inte varför. Så snart barnen somnat och jag blir sittande i soffan kommer det över mig. Dagen går i full fart, upp med ungarna, frukost iväg till skolan och förskolan, sedan jobb, hämta, läxor, aktiviteter, mat och läggning. Därefter blir det så tyst och stilla.
En positiv sak har jag noterat. Min hjärna har lugnat sig vad det gäller att försöka förstå hur hon kunde göra detta mot mig, mot oss. Jag får inte längre samma infall att ringa eller skicka sms. Jag tror jag har accepterat att jag aldrig kommer få veta.
8 gillningar
Nej, svar får man inte. Tog oerhört länge för mig att förstå det. Har nu även accepterat det. Fast jag inte kan förstå hur det är möjligt.
4 gillningar
Du är inte ensam @Kalle3! Känner mig också väldigt ensam ikväll! Då är vi två iallafall 
3 gillningar
Haha, tack @Anna8 
. Här inne finns alltid någon som är i samma situation eller kan relatera.
2 gillningar
2021-05-30
Inspirerad av @Surfarn tänkte jag sammanfatta allt som ändå blivit bättre sen i vintras.
- Jag har accepterat att jag inte kommer kunna få några svar på hur min “fru” kunde behandla mig och barnen så som hon gjorde. Ett stort steg till att må bättre.
- Jag har blivit befordrad på jobbet och det går riktigt bra i den nya rollen.
- Jag kan dricka morgonkaffet på altanen…
Glad mors dag till alla mammor där ute! Hoppas att ni får en underbar dag.
15 gillningar
Kul att jag inspirerat dig:+1:
1 gillning
@Kalle3 oj vad jag kan relatera till din historia. Kopian av min kan man väl säga. Nov -2019 släppte han bomben, som från klarblå himmel. tillsammans i 22 år. Veckan innan bedyrat han sin kärlek å hur mycket jag betydde för honom.
Det som var/är det svåraste att hantera är sveket över att inte fått vara delaktig. Det är ta mej fasiken en skyldighet man har efter ett halvt liv tillsammans.
Ja kämpar på å de flesta dagar är bra dagar. Mycket reflektion å tillbakablickar på hur relationen egentligen var. Det har lärt mig mycket om mig själv å att vi som blir lämnade på detta sätt sällan har en skuld (vad gäller otrohet så har vi aldrig skuld). Tiden läker inte alla sår men man lär sig att leva med dem.
Fint att försöka bibehålla kontakten med svärisarna. Min önskan till en början men inser precis som du säger att de e ju deras barn som man ändå står närmast å för min del väcker det en massa sorg att ha kontakt med dem då jag blir påmind av det liv jag inte valt att lämna men som jag inte har kvar.
Ensamheten förstår jag känns tung då barnen inte är hos dig. Mina barn är vuxna så inte samma sorg där.
Bra att du tar tag i det sociala å hör av dig till vänner. Kommer göra dig gott. Grattis oxå till din befordran å att det känns som bra energiboost:blush:
Om några timmar tar min yngsta studenten å jag måste då för första gången sen dec-2019 träffa X. Har haft en sån ångest å stress hela veckan över detta. Men just idag känner jag ett sansat lugn.
Sorgen över att inte kunna fira honom med den närmaste familjen känns tyngs. Alla är samlade ink den ”nya”. Nä fy…det känns faktiskt så sorgligt.
Ta hand om dig å tack för att du delar din historia🙏🏼
3 gillningar
Hej @levanu tack ska du ha. Vi är många här, med många väldigt lika historier. Jag håller med dig. Efter ett halvt liv tillsammans har man faktiskt en skyldighet att förmedla sig inom relationen. Och jag känner precis som du, det stora sveket är att inte ha fått vara delaktig, hur vi kunde stängas ute så fullständigt från hela beslutet.
Våra barn är små fortfarande och det innebär att det ändå blir en del kontakt mellan oss. Hade barnen varit stora eller om vi inte haft några hade jag nog sagt upp kontakten helt. Flyttat till en annan stad.
Jag hoppas att du trots allt får en fin dag och kan glädjas och njuta ändå. All styrka, kämpa på och ta hand om dig. 
Ja när man har barn ihop så känns det egoistiskt att ens partner bara drar… Det sveket känns fortfarande efter 1,5 år. Som sagt hade barnen varit utflugna så hade valmöjligheterna varit betydligt bättre. Nu sitter jag “fast” på en ort som jag inte har koppling till, långt till min släkt och väldigt få vänner. Tufft men när Coronan är väck så ska jag ta mig ur hålet helt, är halvvägs ändå nu känner jag
2 gillningar
Tack @Kalle3
Ja att en måste ha kontakt för barnens skull e ju svårt på många sätt. Blir liksom en längre process i att kunna komma vidare känslomässigt.
Tankar på att flytta å byta ort finns men jag bor väldigt bra å har gångavstånd till jobbet. Så jag väntar på att dom snart kommer flytta.
Gårdagen blev på alla sätt en väldigt fin dag å känslig, påminnelsen om att jag nu har vuxna barn kändes både konstig å befriande.
Å så träffade jag X…. kände ingenting när jag såg honom. Måste säga att jag inte alls förväntade mig den känslan. De va som en “flatline” på ett EKG. De va en befrielse kan jag säga. X såg både sliten å gammal ut, kändes som en främling…. Märkligt ändå. Upplevde oxå stressen å att han va obekväm. Det kan han ha.
Önskar dig en fin å solig helg🙋🏼♀️
3 gillningar
2021-06-12
Försöker göra allt det som sägs av experterna att man ska göra. Hålla mig aktiv, träna, skaffa nya intressen, träffa människor, vara social. Vet inte alltid vad jag får ut av det. Jag vet ju dock inte heller hur det skulle varit annars heller. Men jag säker på att jag inte vill att livet permanentas i detta tillstånd av varannan veckas skit. Det bara rullar på nu Jag är rädd att jag en dag kommer vakna upp en dag och så är barnen stora och livet på något vis gled mig ur händerna.
Har tagit semester varannan vecka i sommar för att kunna vara med barnen så mycket som möjligt. Två lediga dagar en helg går med planering, två veckor vet jag inte hur jag skulle må av. Det blir en annorlunda sommar.
Sorgen ligger alltid där och ibland dyker något upp som gör att det hugger till. Nåja, dalarna är inte lika djupa längre, så långsamt, långsamt blir det bättre. Jag tar mig igenom detta.
Nu ska jag öva på att “släppa narcicistfjanten” och njuta av lördagen med barnen.
6 gillningar
Jag kör samma koncept.
Blir inte mycket egen tid/vilotid i sommar men jag tror att jag mår bäst med detta arrangemang.
Sedan tycker jag att det är svårt dethär med att det inte skall kännas som en tävling.
Fadern har nu på fem dagar avklarat en äventyrspark, ett äventyrsbad och en nöjespark.
Barnen helt i övervarv då de kom hem.
Och jag med en känsla av att okej, kanske vi skall ta det lite lugnt (men är rädd att barnen skall känna att det är tråkigt).
4 gillningar