2021-07-11
Första semesterveckan ensam med barnen. Har hitta på ett par olika aktiviteter för dem och de verkar nöjda. Besök hos kusinerna, hyrt stuga ett par dagar, grill, bad och besök på museum. Nu nedvarvning innan överlämning imorgon.
Men jag tittar tillbaka på mitt inlägg från maj. Då lät allt superbra. Var det ens jag som skrev det där? Nu har det gått utför igen. Mörka tankar kommer oftare. Sömnen blir sämre. Blir passiv. Kanske är deprimerad. Allt känns så löjligt, patetiskt nästan. Borde kunna lyfta mig ur detta. Jag vill tillbaka till den person jag var innan skilsmässan.
Skulle behöva prata av mig med min terapeut, men de ska ju också ha semester, så det får vänta till efter sommaren. Drömmer mig bort till att kunna posta “tre år sedan” och berätta hur bra allt är…
Jag känner samma sak.
Om det skulle vara en garanti att det skulle kännas BRA om tre år så skulle jag stå ut på ett annat vis nu när man är i den djupaste sorgen.
Kram till dej och jag hoppas du snart mår bättre.
2021-07-25
Haft en jättefin vecka med barnen. Imorgon är det överlämning. Jag går inte och lägger mig för jag vet att jag inte kommer somna. Kan lika gärna stanna uppe ett tag till. Ångesten sitter djupt. Jag saknar barnen redan innan de åkt till sin mamma.
Känner med dig. Blev abrupt slut för mig o min man också efter 20 år. Visst såg jag att han mådde inte bra men inte att det handlade om förhållandet. Hade ju aldrig grälat nångång.
Nu bor vi var för sig inne på 4:e veckan nu. Tufft är det, svårt att sova hela nätterna o vakna tidigt på morgonen.