Jag lider med dig. Du älskar en illusion (såsom jag gjorde), din fru har genom sina handlingar visat hur mycket hon älskar dig idag. Man beter sig inte såsom hon gör om han älskar. Sedan, kan man försöka skönmåla det hela genom att prata om kris, barndomen etc. När man backar bandet ser man att det beteende har funnits hos dessa personer hela tiden, vi har varit medberoende och tillåtit det ske. Där vi är idag, är egentligen bara oundviklig, ett resultat av it takes two till tango, vi dansade med någon annan är våra ex (därav illusionen).
Hur ont det än gör, måste du börja bygga ditt eget liv, med dina barn. Hennes pappa kommer att svättas när hennes dotter visar en sådan omognad.
Styrkekram, ta hand om dig och dina barn, Ni behöver varandra.
Hon ringde i alla fall nyss (en timme sen) och sa att hon kommer hem tidigare idag, och hämtar barnen. Skulle äta ute med dom och gå på biblioteket.
Fy vilken obehaglig känsla. Nu ska hon iväg och titta på ett hus. Jag borde vara glad om jag ska följa de flesta råd jag får här, men jag känner mig helt förstörd. Åkte hem och vabade 3 timmar, då minstingen hade nässelutslag över hela kroppen inatt. Hann växla några ord med henne innan hon åkte bort. Vet inte om hon medvetet sätter griller i huvudet på mig, hon duschade och pratade sen lite med mig utan en tråd på kroppen. Kanske gammal vana? Jag kände en otrolig åtrå i alla fall.
Tillbaka på ruta ett i mitt praktiska känslokontroll-program.
Startade nyss vår iPad, som hon burit med sig i ett par veckor. Tänkte kolla efter spår av vad hon håller på med. Ändrade mig och stängde av.
Bra där. När man väl insett att loppet är kört tar det bara mer energi att hålla på att snoka. Inget kommer ändå att ändras och risken finns att du stöter på andra i ditt forskande som du utvecklar agressioner mot.
Intressant utspel att visa upp sig som hon gjorde och det är svårt att sia om det var medvetet eller ej. I mitt fall har vi inga problem med nakenhet och annat då vi känt varandra så länge, har inte blivit privatiserat på nåt sätt efter vi tog beslut om separation.
Nu börjar jag undra vad jag håller på med. Barnen ute i nynedfallna snön. Jag är inne med uppsikt, fördel med att bo på landet. Känner mig fruktansvärt arg när jag är i ensamhet just nu, är barnen med blir jag lugn. Gick in i vardagsrummet och tog fram en undanstoppad kolossalt ful, pastellfärgad keramikskulptur, föreställande ett brudpar, som vi fick av svärmor när vi gifte oss. Typ 30 cm hög. Måttade med baksidan av en brödkniv och högg av huvudena på den. Kände ingen ånger, men det gav heller ingen känsla av behag.
Svärmor är förresten jättefin mot mig nu. Har ringt och beklagat sig och hoppas vi ska lösa allt. Hon ringer även min mamma dagligen och är orolig. Hon menar att hennes dotter aldrig kommer träffa någon annan som kommer orka med henne. Vafan ska det betyda. Vad har jag missat i över 10 års tid? Hon är ju världens mest sociala människa, förvisso med en del ångestproblem. Och som jag blivit varse om, problem med respekt för andra kanske. Eller så är jag färgad av situationen. Jag vet inget alls nu, känns det som.
Ska jag följa med min fru på restaurant i morgon, med ett annat par? Något som varit planerat länge, och min fru vill fortfarande att vi åker. Även det andra paret tycker det skulle vara trevligt om vi kommer, men säger att dom förstår om jag inte vill.
Svår fråga men om du känner att du blir ledsen och sänkt när ni träffas så låt bli/kram
Vi får i alla fall möjlighet att prata igenom närtiden ordentligt. Över en timme bil dit. Sällskap i bilen hem.
Nu har jag panikat klart för idag. Personbevis dök upp som ett brev på posten, under eftermiddagen. Pratat med frun en del. Jag grät, som vanligt. Hon var fin mot mig. Pratade bara boende och barn.
Nyss har jag berättat för min käre far, hur det ligger till. Borde gjort det tidigare. Han är 80 år och min fru och han tycker väldigt mycket om varandra. Han var finare än han någonsin varit förut. Blev lättad av att jag berättade. Han har anat oråd ett tag och blev själv väldigt bränd av en skilsmässa, när jag var 12 år.
Känslan nu är att jag är färdiggråten, men det har jag även känt förut. Kanske blir bra det här?
Huspriset spårade ur för min fru. Blev alldeles för dyrt. Hon får leta vidare. Jag ska också börja dra i lite trådar.
Nu ska jag vara en mer närvarande pappa, än vad jag varit tidigare under eftermiddagen.
Hej!
Varmt välkommen till detta fantastiska forum, beklagar dock att du är här och din situation @Orlov, har tyvärr inte skrivit mycket i din tråd. Men läst den många gånger och jag känner för dig och förstår dina känslor.
Får nog hålla med @gittan6308, att beror nog på hur du själv verkligen känner för det. Personligen hade jag själv nog inte klarat det ännu, såren är för färska och det skulle påminna mig för mycket hur det kunde varit och borde (enl mig) varit.
Ta fasta på dina barn, dom är många gånger ljusglimten, när man känner mörkret.
Ta hand om dig, för att kunna tand om dina barn.
Nu ska jag passa på att äta upp vårt lokala nötkött vi har i frysen. Jag och barnen ska äta ryggbiff en onsdagkväll. Och vi ska han en fin kväll med lego.
Haha, låter som en bra middag, hoppas det smakar!
Någon som har tips på vad man ska göra med sin ilska som bubblar upp ibland? Någon KBT-strategi eller liknande.
Minstingen är dålig i magen, var på toa 10 gånger innan 7:30 i morse. Fru sov borta på hemlig ort, min kväll med barnen. Så nu vabbar jag. Hon skulle vara på skolan idag, 1,5 timme bort. Ringer till henne, då hon borde sitta i bilen. Det gör hon inte, är inomhus och låter nyvaken. Jag vill att hon ska komma och vaba, då jag under de senaste tre veckorna vabat 4 dagar och hon knappt en förmiddag. Kan komma 11:30 säger hon, den tidpunkt hon igår skulle åka från skolan, och vara hemma kl 13.
I morgon ska hon med ett tåg till en möhippa. Säger att ekonomin avgjorde avgångstiden, men den innebär att hon inte kan vaba mer än förmiddagen i morgon. Hon blir tyst när jag säger att jag inte orkar att hon åker bort hela tiden när jag mår som jag gör. Byt tågtid säger jag, går inte säger hon. Ingen respons på att jag tycker det är värt 500kr för ny biljett för att jag ska få komma bort och andas.
Om farmor fortfarande kan vara barnvakt, när minsting är dålig i magen (har fått i sig mat nu och det har gått bra i en timme), är planen att vi ska åka bort tillsammans ikväll. Vill inte farmor, ska jag följa med en vän på kvällsorientering. Pannlampa i en mörk skog och 5 cm snö är magiskt.
Så härligt att läsa, just det där jobbar jag med. Vad kommer jag kunna göra nu som det var svårt med förut. Jag vill oxå odla, ha bikupor men bor ju i lägenhet.
Heja heja dig!
Hahah 
helt rätt!!!
Nu har min fru varit hemma ett tag. Vi ska fira en 35-årig barnmorska och äta gott. Tror det kommer funka smärtfrittt/bra.
Jag har suttit på nedervåningen och skickat in äldsta sonens jultidningsbeställning. Ett Nintendo switch har han tjänat ihop. Inte illa. När jag kommer upp ligger fru/ex, fullt påklädd och nedbäddad i sängen. Sover som en stock, medans barnen bygger med lego. Min onda sida hoppas att hon är utmattad av veckor med ångest, den goda sidan tycker hon ser gullig ut. Jag känner mig för stunden likgiltig inför skilsmässan, men det kan svänga fort. Pratat med många som tror det är bra för mig, att hon har ett så stort behov att göra allt på sina villkor. Kan bara till viss del hålla med, men jag har varit lycklig och haft utrymme för att ta hand om mig själv.
Fan vad jag blir provocerad av att höra alla pling från hennes messenger.
Mm den känner jag igen, så sjukt irriterande!
Varit ute och ätit med 2 vänner och fru/ex ikväll. Lite småtjafs i bilen dit till att börja med. Hon har alltid så himla viktiga saker på sitt jobb, att det inte är möjligt för henne att vaba. Och viktig möhippa i helgen. Förra veckan viktig kurs. Innan det bara oanonserad frånvaro plus viktig jobbresa. Jag älskar mina barn och vill vara med dom varje dag, men som situationen ser ut nu är det jobbigt att ta allt ansvar själv. Hon har träffat dom 2 eftermiddagar, 2 förmiddagar + 3 gånger kommit hem lagom till läggning och lämnat på förskola/fritids på morgonen
3 gånger, under en treveckorsperiod (har antecknat, men inte visat eller sagt något om det för henne). Hon vägrar ta till sig det. Blir omoget tvär, och drar upp flera år gammalt missnöje som kontring.
Sen pratade vi sansat om bostad, bodelning och vårdnad, resten av resan.
Restauragbesöket var jättetrevligt, kanske inte så smart för mig, då allt kändes som en tidsresa en månad bakåt. Två timmar senare sveper verkligheten över en igen.
Sällskap av en nära vän i bilen hem. Vi fram, pratandes och spelandes min nya country-spellista på Spotify. Fru/ex i baksätet med telefonen i högform.