Lojal är kanske fel ord för mig, har nog känt att hon ändå vill mig väl och vill att allt ska lösas på ett rättvist sätt.
@Orlov en känsla av att vilja väl är inte detsamma som praktisk verklighet. När det inte längre finns gemensamma bankmedel med uppdelad ekonomi brukar den vilja du tror dig se, ge sig tillkänna.
Jag är väl i och för sig starkt färgad av min egen historik i min skilsmässa där min då kommande ex-fru skaffade ett boende och kom dragandes med äktenskapsbalkens tolfte paragraf om underhåll och slog den i skallen på mig.
Jag skulle då under betänketiden stå för hennes boende (hyra, el och försäkring, inte mat). Vad hon inte tänkte på var att man då inte kan gå och handla nya skor, kläder eller annat för de gemensamma pengarna. Minns inte beloppet, men låt oss säga att det var ca 7 000 kr för en tvåa i samma stad. När hon nyttjade den paragrafen förstod hon inte att hon då förbundit sig att inte använda “mina” pengar hur som helst. Ett underhåll är ett underhåll. Första månaden drog jag av 3 500 kronor för diverse festkvällar, taxi, mat ute, skor, kläder och annat skit som hon köpt för mina pengar. Det blev ett jävla liv såklart.
Andra månaden hade polletten fortfarande inte trillat ner och avdraget blev ungefär lika mycket. Likaså hade jag redan tidigt sett till att ta alla innestående medel på ett sparkonto vi hade haft gemensamt och splittat det 50/50. Hon hade då börjat handla friskt för dem till sin nya lägenhet och när jag då hade gjort avdrag, fanns det liksom inte några pengar kvar.
Tre månader in på betänketiden var hon således pank och fick betala sin hyra med hjälp av sina föräldrar. Sen kom hon och krävde mig på betalning. Det kändes rätt gott att uttala orden “visst är det lätt att slösa med andras pengar” och hänvisa till underhållsavtalet. 
4 gillningar
Nu kan jag inte sova igen, min vilja att veta som förstör. Jag kanske är dum som snokar, kan inte låta bli när det är öppen dörr. Styrt upp en massa med ekonomin idag, såg på bankappen att det fanns två efakturor att godkänna, och där låg den, hennes telefonräkning med tillhörande specifikation. Nu vet jag vilket nummer hon sms:ar och ringer i massor. Tillexempel när jag sov med barnen hos farmor och hon hade glömt ett dörrkort i bilen jag hade. Kl 23:20 ringde hon mig, kom och hämtade kortet, och skulle åka till jobbet och sova där. 23:45, när hon lämnade farmor med sitt dörrkort, ringde hon detta nummer.
Även ca 40 samtal och fler sms sen typ dagen efter hon ville skiljas och en månad fram.
Var det dumt av mig att kolla, och vad gör jag med det här?
1 gillning
finns bara två alternativ…
Antingen kollar du upp numret, för att få svart på vitt. Tror du att det hjälper dig så gör det?
Men om det egentligen inte spelar någon roll utan enbart skadar dig så låt bli…
Utifrån vad du har skrivit innan så anser jag att hon har behandlat dig så uselt så att veta borde inte göra varken till eller från.
2 gillningar
Du kanske skulle kunna flytta en del av pengarna till ditt eget, om du nu har?
Det lär väl visa sig i sinom tid. Men vägen dit kan bli outhärdlig om du inte kollar upp det. Jag skulle nog kolla upp det och konstatera fakta. Tror som Martor säger att det inte kommer göra så stor skillnad i det stora hela.
Kolla upp numret.
Visshet om det svek som med stor sannolikhet pågår är enda vägen framåt.
Dela upp era konton. Kom överens om vad som skall vara, är gemensamt ansvar och vad som inte är det.
Jag har skrivit på en annan tråd att förälskelsen sätter delar av hjärnan ur funktion.
Den förälskade ser bara sig själv. Det har definitivt hänt mitt X.
Mitt X berättade efter 28 år under samma tak att hon hittat en ny, grannen den 20:e november.
När vi delade upp räkningar etc för ca 10 dagar sedan märkte jag att hon blev lite missnöjd och räknade ihop sina utgifter till nästan 5.000 mer än jag hade summerat och undrade om några av räkningarna.
Den 29:e berättade hon att hon och grannen skulle flytta till gemensamt boende.
De hade fått flytta in den 1:a december men hon hann inte det.
Så det blev den 15:e istället…
Hon visste att jag skulle bort helgen som gick i vilket fall.
Jag tror hon tänkte flytta då men fick nu ge sig till tåls.
Jag hade helt enkelt fått betala hennes halva hyra som jag tänker är ca 5.000/ månad då de tydligen skall hyra 100 rätt fräscha kvadrat i en privat småhusenhet om vi inte delat upp ekonomin.
Så klipp bandet blir mitt råd.
Sätt förändringen i full effekt. För din egen del och för allas skull!
Alternativet är bara fortsatt utnyttjande och gör dig än mer sviken och bedragen.
1 gillning
@Orlov både ja och nej, men först ska man väl besvara en fråga för sig själv först; Vad ska du göra med den informationen?
På det kommer läskiga följdfrågor. Det kan vara en person som du känner. Om du vet vem det är, vad ska du då göra?
Och om du inte vet vem det är, förändrar det något för dig i din sits gentemot exet?
Och den sista punkten är också intressant. Om du vet vem det är och du använder informationen genom att berätta för exet att du vet vem personen är, då väljer du att agera på dina känslor och blottar för ditt ex att du bryr dig om vad hon gör. Det som jag rekommenderar att man inte alls gör. När du visar att du bryr dig, “vinner” hon. Det kommer ändå att komma fram i sinom tid, vem det handlar om.
Om du nu ska kolla upp det, är väl rekommendationen att hålla informationen för dig själv. Risken är väl att den nya infon också börja gnaga i dig. Vad har han som jag inte har? Varför väljer hon ett sådant kålhuvud? Osv osv.
1 gillning
Håller med Skipper ovan som har skrivit i min egen tråd, vi sitter i samma sits förutom att jag inte vet vem
min fru träffat. Jag skulle kollat upp det, men det står för mig. Gör det som känns bra för dig.
Min fru spenderade en natt borta och ljög om var hon var, jag har konfronterat henne och vet i vilket hus hon var och hon erkänner att hon var där men vägrar erkänna vem hon träffade vilket bara gör det värre för mig, jag tyckte att hon lika gärna kunde vara ärlig nog efter 28 år att lägga korten på bordet. Jag har letat information och har en idé om vem det är, men vet ännu inte om det var en engångsgrej eller ngt långvarigt. Du har i alla fall ett specifikt nummer, i mitt fall har all kontakter skett bakom ryggen och spåren har sopats igen till stor del. Tycker det är märkligt med en engångsgrej om man spenderar en hel kväll, natt och förmiddag tillsammans.
Så nu vet både hon och jag var hon var, men hon får leva med det, det innebär bara att jag litar ännu mindre på henne, tids nog får jag reda på det och då blir bara vår framtida relation sämre, vi har trots allt flera barn som vi har gemensamt ansvar för och vi måste kunna ha en dialog framöver.
Jag vill inte råda dig åt ena eller andra håller.
Däremot tycker jag att det är så jävla snusförnuftigt resonemang att man inte ska ta hänsyn till hur man vill göra själv utan tänka på att vara stor, “göra rätt”, visa sig kall mot sitt x som har orsakat så jävla mycket skräp.
(zap71 behöver inte ta åt sig av detta, skriver det för säkerhets skull eftersom text är vanskligt…)
Man blir lämnad, barnen ser man bara varannan vecka som bäst, man krisar och det under lång tid. Varför ska vi skydda våra x? Varför ska man inte visa hur man känner, varför råder det en inställning om att svälja och vara stolt på nått sätt acceptera svinerier från x i olika utsträckningar.
Å andra sidan. Tar man reda på så mycket man kan så är det kanske en fördel i bearbetandet eftersom man vet vat som har hänt och kan processera det hela på en gång. Kommer det fram senare så är det väl ändå bättre (kanske ) att få veta allt från start. Bara en tanke
1 gillning
Jag ser inte poängen som att man ska skydda sitt x.
Storsint ska man vara för barnens skull. Man ska inte göra våld på sig själv men man ska tänka på barnen i första hand hela tiden.
Sedan vad det gäller det här med den andra om det nu finns någon sådan. Själv tycker jag att det är helt ointressant vem det har varit. Endast i undantag spelar det någon roll. Om det inte hade varit den personen så hade det varit någon annan därför att den väljer att fly genom att träffa en ny är redo för att träffa någon ny. Den kommer att göra det oavsett vem föremålet är. Därför är det helt irrelevant att fokusera på vem det är. Det finns heller ingen orsak att behandla den nya dåligt eller prata skit om den inför barnen. Har man otur kommer den personen att leva med barnen halva tiden och då har man förstört sina barns vardag med lojalitetskonflikter genom att göra så (återigen, tänk på barnen i första hand).
I många fall så kommer man efter några år att inse att det fanns andra orsaker till att x:et var otrogen än att den träffade just en speciell person. När tiden har gått så kan man ofta se när i efterhand när det började gå fel. Tyvärr är det ju alltför sent för att göra något åt, annat än att försöka hjälpa andra som ännu inte åkt hela vägen ner i skiten. (sic!)
I många fall känns det som att tänka på barnen är det som x:en inte gör.
Om man tar reda på vad man kan så behöver det väl inte påverka barnen, det rör ju de vuxna.
Så det handlar väl om vad man gör med informationen.
2 gillningar
Nej jag tar inte åt mig @Mycketbesviken.
De metoder jag använder som aktiv coach kan ju tyckas bakvända och helt emot allt vad man innerst inne tänker. De som använt metoderna har lyckats väldigt bra. En del av det är att ignorera exakt allt som har varit, och totalfokusera på praktiska lösningar.
Sen fungerar det inte för alla då det går emot deras innersta väsen att inte hämnas och tänka på vad deras x har orsakat. Har haft ett antal som tackat för sig men senare återkommit och förstått att all energi som läggs på x är kontraproduktivt och fyller på bitterhetskontot med råge. Jag tror på mina metoder då de ger något bestående. Att x:et har orsakat skräp är för mig egalt i mitt stöd till mina klienter. Det är jag också helt öppen med.
Valet är ändå inte mitt och det är var människas frihet att välja väg.
Håller med dig @Mycketbesviken mitt x fokuserar bara på sig själv, han kräver att barnen anpassar sig (har sagt det). Passar det inte så skit i det är hans devis
Ibland är det svårt att vara “stor” och då är det så, herregud vi är ju bara människor, dessutom människor som inte mår så bra
1 gillning
Länge sen jag skrev här nu. Den sista tiden har varit kaos för mig. Ångesten starkare än någonsin och vaknar klarvaken mitt i natten igen.
Det är som jag befarat, men inte viljat tro. Hon träffar en klient från socialtjänsten. En mycket yngre kille, med drogproblem, psykisk ohälsa, dömd för två fall av kvinnomisshandel (ej inom relation). Börjar tro hon är manodepressiv, eller förlorat förståndet. Hon hade precis avslutat ett vikarierat på soc och fått en traine-tjänst, där hon skulle få jobba så mycket hon ville under sista studieåret. Nu har hon inte kvar den tjänsten…
Läst en del forskning på ämnet, det är inte helt ovanligt att kvinnor inom drogrehab/fångvård inleder förhållanden med yngre klienter. Även om det är otroligt opassande.
Hon vet att jag vet om det. Förnekar inget. Viktigt för henne att påpeka att hon väntade tills vikariatet tog slut, innan något inleddes (att hon sen hade en annan tjänst där, och skulle behålla sina klienter verkar hon inte tycka vara lika viktigt). Ser på hennes telefonräkning att hon väntade till minuten hon slutade sista dagen, sen typ 20 sms den kvällen. Men hon hade absolut inga känslor för honom 3 dagar tidigare, då hon ville skiljas… inte heller månaden innan då dom utbytte tips om tv-serier, eller när hon började gråta för han eventuellt skulle LVM-placeras, han ville ju verkligen inte.
Det är alldeles för obekvämt och jobbigt för henne att prata med mig om det hela, har fått ett ångestfyllt förlåt mig-sms mitt i natten en gång.
Jag har varit i det värsta chocktillståndet någonsin, nu är jag bara besviken, sänkt och arg igen. Ändå kan jag sakna henne. Måste vara något fel på mig också, försöker verkligen intala mig att hon bränt varenda bro, men plötsligt finns den där, saknaden. Kan räcka med ett försök att titta på “På spåret”, som var det enda program vi följt, så bryts jag sönder och vill att hon håller om mig.
Enda hon upprepar är att vi inte har passat ihop, tror det är något försvar. I min värld har vi varit som gjorda för varandra.
2 gillningar
@Orlov
Jag vet att det känns omöjligt nu, men med största sannolikhet kommer du också att tycka att ni inte passar ihop om ett tag.
Jag önskar dig styrka!
Har sett att du inte skrivit på ett tag och undrat hur det gått för dig.
Förstår att situationen varit kaotiskt, det låter som en mardröm.
Inte undra på att det är du som varit den stabila föräldern under hösten.
Jag tror precis som @Restenavlivet att när lite mer tid förflutit kommer du också att kunna se hur hon handlat och att en person som gör så inte är vad du söker.
I ert fall får jag också många andra tankar i huvudet- har de en pågående relation? Kan ni prata om hur ni ska göra med barnen? Jag är säkert konservativ och fördomsfull men skulle tycka att det var väldigt jobbigt om barnen tillbringade tid med någon som var dömd för misshandel- iallafall om den andre föräldern saknade omdöme. Vad säger hennes jobb?
Tänker på dig! Saker kommer att klarna- tills dess står du med fötterna på jorden.
Hon tycker inte det angår mig, då hon inte har några planer på att introducera barnen för honom. Träffas bara då dom är hos mig. Hon hintade tidigare i veckan att dom inte umgås längre, men jag tror inte riktigt på det. Igår var hon på orten han bor och handlade och tidigt i morse svängde jag förbi och lämnade post i hennes brevlåda. Då var hennes bil inte hemma. Hon har nog skaffat ett kontantkort för kontakt med honom, så att jag inte ska kunna se telefonräkningen, som hon har kvar som e-faktura på gemensamt konto. Hämtade i alla fall sin gamla telefon hos mig, så fort hon fick reda på att jag vet vem hon ringt i bilen kl24:00 när hon sade sig åka till jobbet för att sova. Delvis talade hon ju sanning där.
Har även pratat med en gammal chef till henne, som jag är släkt med. Hörde att hon kände till allt. Hon sa att så länge hon håller barnen utanför, är det inget som jag ska rapportera till soc. Sen påpekade hon att mitt x inte jobbar kvar.
Tänker avvakta till efter nyår, vill hon inte lägga alla kort på bordet då, kommer jag boka ett möte med familjerätten, som är hennes gamla kollegor.
2 gillningar
Bra start på julhelgen. Jag har haft barnen sen i onsdags. I morgon ska vi på gemensamt julfirande hos min bror, mitt x, barnen och lite övrig släkt. Hon skulle hämta barnen hos mig kl 14-15, så hon fick en hel pluggardag. Vet att hon varit på orten där ynglingen hon träffar bor, sen i onsdags. Hon har inte skaffat eget bankkonto än, som jag har gjort (ingen kommentar om det än, fast jag fått lön), så jag ser vart hon handlar. Kl 15 skickar hon ett meddelande om att det skett en incident, som hon måste lösa och att hon hämtar barnen så fort hon kan. Inget svar när jag frågar vad som hänt. Kl 17 dyker hon upp, sade att hon drabbats av panikångest och inte varit i skick att hämta barnen. Min misstanke är snarare att ynglingen hon träffar haft panikångest, verkar vara en väldigt trasig själ. Under andra omständigheter hade jag säkert känt medkänsla för honom, men nu vill jag att han ska försvinna från mitt liv.
2 gillningar
Har sträckläst alla dina inlägg i tråden. Känner med dig. Jag har en känsla av att hon så småningom kommer ångra sig och komma krypande tillbaka.