Verkligen! Tack för dina ord. Precis så är det. Jobbigt med denna brist på självinsikt och reflektion. Han förstår heller inte hur mycket begärt det är att jag skulle öppna upp med en relation med honom just nu.
Jag har svarat honom nu och så kortfattat jag kunnat bett om fortsatt distans och även förmedlat att han måste ta ansvar för sitt eget mående och att det inte gynnar någon att jag kör över mina egna behov. Har man varit otrogen, svikit och lämnat får man liksom gilla läget i att anpassa sig efter den som är sårad och sviken ett tag, som någon också klokt skrev.
2 gillningar
Oj vilken igenkänning! Det låter verkligen som vi delar liknande upplevelser… kanske är det samma x 
skämt åsido…
Ja, inte känns det som någon slump att han kontaktar mig när han ligger på sjukhus och bedyrar att det absolut INTE är så att han utnyttjar situationen… det kanske han försökt intala sig. Men jag håller med dig, nu har han en anledning att spela på det kortet och då gör han det. Att han mår dålig och blur stressad för vi inte är ett sånt där myspysigt x-par som var superöverens och nu är goda vänner är ju inte mitt problem. Jag kan ju inte vara någon annanstans än där jag är. Och jag kan inte vara kompis för hans skull. Jag har fått offra tillräckligt för hans skull…! Kram och tack för dina reflektioner!
1 gillning
Ja, verkligen igenkänning! Inte klokt att ditt x lägger på dig allt det ansvaret som du inte har! Men en del gör nog vad de kan för att skjuta ifrån sig ansvaret och skuldbelägga den andre för att slippa må dåligt eller behöva ta ansvar för sitt eget agerande och de konsekvenser de fått. Blir också helt Galen när han säger det söm har hänt har hänt. Det har förstås hänt, men det har hänt för att han valt det, och nu har han mage att lägga skuld på mig för att han mår dåligt av att ha behandlat mig som skit. Nej. Jag ska försöka hålla hårt i min distansprincip ett tag till! Precis som du säger kanske det ändrat sig med tiden. Men där är jag inte än. Kram och styrka till dig!!
När jag försöker försvara i ett mail varför jag inte klarar av att vara vän med, träffa och prata med mitt ex mer än vid viktiga ärende med barnen, så skriver han:
-bara för att jag hittat en ny flickvän så ska du ”straffa” mig, barnen, våra gemensamma vänner m.fl.
Snacka om att försöka lägga all skuld på mig 
Vilket idiotiskt svar!! Skriv ”det handlar inte om dig, precis som du gjort ditt val gör jag mitt - och jag mår bäst utan dig”.
3 gillningar
Svara inte.
Förklara inte.
Håll distansen.
Du äger rätten till ditt eget liv, dina egna känslor, dina egna val och behöver inte svara inför någon.
Han kör med skuldbelägganden och härskartekniker som han varken har fog för eller rätt till.
4 gillningar
Enl exet är jag väldigt egoistisk av att vilja ha distans…
Och han har ju en ny partner, han får väl prata och umgås med henne. Han har ju straffat ut sig själv som en god x-man eller vad är det dom inte fattar? Stå på dig och håll distansen, ert barn kommer klara sig alldeles utmärkt med dig som mamma!
2 gillningar
Men herregud! Jag skulle bli galen av ett sådant svar. Stå på dig där verkligen! Snacka om att försöka skuldbelägga. Riktigt tungt när de inte kan respektera vad man säger och förstå att man gör det man gör för att komma vidare och må så bra det går utifrån en tuff situation… att de har mage…
Styrka till dig!
3 gillningar
Tack! 
Precis!! Det är som att han ska ha en bit kvar av mig och oss. En bit jag varken vill eller kan ge honom just nu. Han har ju valt henne!
Håller han på såhär för att han vill kunna dra ett streck över allt i samförstånd? Kunna känna att allt är ok. Typ shit happens men nu är det som det är, så nu kan vi väl vara vänner och glömma allt groll.
Han fattar inte att jag inte ens vet om jag Någonsin kommer klara en mer vänskaplig relation med honom. Och att jag inte kan veta det nu. Jag vill ju också komma vidare och åtminstone ha utrymme i mitt hjärta att träffa någon ny om det skulle hända…
Han babblar på i sitt senaste mail om vår gemensamma framtid som han tycker vi har. När jag svarar att jag behöver tid skriver han att han inte tycker att tid är en viktig faktor… 
Som att han kan avgöra vad som är rätt och viktigt för mig.
När jag sedan försöker vara så tydlig jag bara kan med att förmedla att han måste hantera sin egen stress över att jag inte kan ha mer kontakt just nu och att jag fortsatt behöver distans, så får jag det passivt-aggressiva svaret att han egentligen inte vill svara på det jag skriver men gör det ändå och skriver sedan hur fel jag har.
Jag är nära att ge upp mina försök att få honom förstå varför jag behöver distans och varför det är det bästa för alla inblandade!
3 gillningar
Ja ingenting av det jag säger verkar gå in. Det verkar helt uteslutet att man skulle vilja ha distans. Han hänger helt upp sig på att jag vid något tillfälle lovat att vi skulle fortsätta vara vänner även efter separationen. Jag insåg sen att det inte kommer gå och man måste ju få ändra sig.
Det är han som är egostisk som inte kan respektera din känsla och ditt val utan skuldbelägger dig.
2 gillningar
Jeg synes du skal elegant unngå å svare på annet enn det som angår barnet. Ingen lange forklaringer om hva du tenker og hvordan du føler, det har ingen hensikt. Han bryr seg jo ikke, og har valgt bort å få ta del i dine tanker og refleksjoner. Så kort som mulig, helst i enstavelsesord!
Skaff den en kalender du kan henge opp et sted du ser den ofte, kjøkkenet er fint. Dagene skal ha store ruter du kan sette et stort sort, kryss over, eller tegne en stjerne i, for de dagene du har vært flink å ikke tatt kontakt eller svart og forklart i en hel roman på hans henvendelser. Antageligvis ser han på det som gnål og mas, han er kun ute etter å få lese det han ønsker, resten bryr han seg ikke om.
Han ser ikke verden gjennom de samme brilleglassene som deg, han er ikke på samme klode. Han tenker på seg og sitt, du må tenke på deg og ditt.
Han kan fint bli sur og grinete og ikke like at du ikke vil svare som han ønsker. Det får så være, du må pent forholde deg til hans avgjørelser uten å kunne velge. Det går begge veier.
Vær din egen bestevenn nå
1 gillning
Ja att inte svara alls hade varit det bästa. Men de flesta gånger så svarar jag i ren affekt eftersom jag känner att jag behöver försvara mig. Jättedumt, jag vet. Men det med kalender och kryss ska jag testa.
Jag har uppenbarligen inte bearbetat mina känslor och då blir det lätt att de åker ut i ett mail när jag känner att han skuldbelägger mig.
Har nästan konstant huvudvärk pga detta.
1 gillning
Hur du än svarar kommer han att vända det mot dig så länge det inte är det svar han vill ha.
Ibland måste man vara skurken som sätter ner foten och låta sin motståndare få tro och tycka vad de vill om en så länge man själv håller sin egen rygg och sitt eget territorium fritt från störningsmoment så gott det går och låta andra tycka, tro och säga vad de vill om det.
2 gillningar
Känner igen mig i det precis. Behöver jobba mycket med att stå emot, men det är jättesvårt.
Så är det verkligen. Tyvärr inte så lätt. Handlar mycket om gamla invanda beteende- och tankemönster man haft större delen av livet som behöver ändras hos en själv. Det tar förstås tid. Men ett stort och viktigt första steg är att ha blivit medveten om vad som behöver förändras, vad man behöver jobba med.
1 gillning
Precis, allt han vill är ju att jag släpper allt som varit, ringer honom och säger att jag vill träffas som vänner. Som sagt, kanske längre fram men inte just nu.
Precis detta är ju ett väl invant beteende och inte helt lätt att bara bryta rakt av. Men jag är fullt medveten om problemet och vill inget hellre än att sluta och gå vidare. Jag går hos en psykolog + har läkartid idag. Enl formulär hos psykologen så har jag en medelsvår depression och även lite ångest. Så blir säkert bättre om jag får hjälp med detta.
1 gillning
Så bra att du tar hjälp, det kommer bli bättre 
.
1 gillning