Och han har ju en ny partner, han får väl prata och umgås med henne. Han har ju straffat ut sig själv som en god x-man eller vad är det dom inte fattar? Stå på dig och håll distansen, ert barn kommer klara sig alldeles utmärkt med dig som mamma!
2 gillningar
Men herregud! Jag skulle bli galen av ett sådant svar. Stå på dig där verkligen! Snacka om att försöka skuldbelägga. Riktigt tungt när de inte kan respektera vad man säger och förstå att man gör det man gör för att komma vidare och må så bra det går utifrån en tuff situation… att de har mage…
Styrka till dig!
3 gillningar
Tack! 
Precis!! Det är som att han ska ha en bit kvar av mig och oss. En bit jag varken vill eller kan ge honom just nu. Han har ju valt henne!
Håller han på såhär för att han vill kunna dra ett streck över allt i samförstånd? Kunna känna att allt är ok. Typ shit happens men nu är det som det är, så nu kan vi väl vara vänner och glömma allt groll.
Han fattar inte att jag inte ens vet om jag Någonsin kommer klara en mer vänskaplig relation med honom. Och att jag inte kan veta det nu. Jag vill ju också komma vidare och åtminstone ha utrymme i mitt hjärta att träffa någon ny om det skulle hända…
Han babblar på i sitt senaste mail om vår gemensamma framtid som han tycker vi har. När jag svarar att jag behöver tid skriver han att han inte tycker att tid är en viktig faktor… 
Som att han kan avgöra vad som är rätt och viktigt för mig.
När jag sedan försöker vara så tydlig jag bara kan med att förmedla att han måste hantera sin egen stress över att jag inte kan ha mer kontakt just nu och att jag fortsatt behöver distans, så får jag det passivt-aggressiva svaret att han egentligen inte vill svara på det jag skriver men gör det ändå och skriver sedan hur fel jag har.
Jag är nära att ge upp mina försök att få honom förstå varför jag behöver distans och varför det är det bästa för alla inblandade!
3 gillningar
Ja ingenting av det jag säger verkar gå in. Det verkar helt uteslutet att man skulle vilja ha distans. Han hänger helt upp sig på att jag vid något tillfälle lovat att vi skulle fortsätta vara vänner även efter separationen. Jag insåg sen att det inte kommer gå och man måste ju få ändra sig.
Det är han som är egostisk som inte kan respektera din känsla och ditt val utan skuldbelägger dig.
2 gillningar
Jeg synes du skal elegant unngå å svare på annet enn det som angår barnet. Ingen lange forklaringer om hva du tenker og hvordan du føler, det har ingen hensikt. Han bryr seg jo ikke, og har valgt bort å få ta del i dine tanker og refleksjoner. Så kort som mulig, helst i enstavelsesord!
Skaff den en kalender du kan henge opp et sted du ser den ofte, kjøkkenet er fint. Dagene skal ha store ruter du kan sette et stort sort, kryss over, eller tegne en stjerne i, for de dagene du har vært flink å ikke tatt kontakt eller svart og forklart i en hel roman på hans henvendelser. Antageligvis ser han på det som gnål og mas, han er kun ute etter å få lese det han ønsker, resten bryr han seg ikke om.
Han ser ikke verden gjennom de samme brilleglassene som deg, han er ikke på samme klode. Han tenker på seg og sitt, du må tenke på deg og ditt.
Han kan fint bli sur og grinete og ikke like at du ikke vil svare som han ønsker. Det får så være, du må pent forholde deg til hans avgjørelser uten å kunne velge. Det går begge veier.
Vær din egen bestevenn nå 
1 gillning
Ja att inte svara alls hade varit det bästa. Men de flesta gånger så svarar jag i ren affekt eftersom jag känner att jag behöver försvara mig. Jättedumt, jag vet. Men det med kalender och kryss ska jag testa.
Jag har uppenbarligen inte bearbetat mina känslor och då blir det lätt att de åker ut i ett mail när jag känner att han skuldbelägger mig.
Har nästan konstant huvudvärk pga detta.
1 gillning
Hur du än svarar kommer han att vända det mot dig så länge det inte är det svar han vill ha.
Ibland måste man vara skurken som sätter ner foten och låta sin motståndare få tro och tycka vad de vill om en så länge man själv håller sin egen rygg och sitt eget territorium fritt från störningsmoment så gott det går och låta andra tycka, tro och säga vad de vill om det.
2 gillningar
Känner igen mig i det precis. Behöver jobba mycket med att stå emot, men det är jättesvårt.
Så är det verkligen. Tyvärr inte så lätt. Handlar mycket om gamla invanda beteende- och tankemönster man haft större delen av livet som behöver ändras hos en själv. Det tar förstås tid. Men ett stort och viktigt första steg är att ha blivit medveten om vad som behöver förändras, vad man behöver jobba med.
1 gillning
Precis, allt han vill är ju att jag släpper allt som varit, ringer honom och säger att jag vill träffas som vänner. Som sagt, kanske längre fram men inte just nu.
Precis detta är ju ett väl invant beteende och inte helt lätt att bara bryta rakt av. Men jag är fullt medveten om problemet och vill inget hellre än att sluta och gå vidare. Jag går hos en psykolog + har läkartid idag. Enl formulär hos psykologen så har jag en medelsvår depression och även lite ångest. Så blir säkert bättre om jag får hjälp med detta.
1 gillning
Så bra att du tar hjälp, det kommer bli bättre 
.
1 gillning
Ja blir mycket svårare när man har barn ihop, det går ju inte att klippa bandet helt hur mycket man än vill. Hur går det för dig nu? Förlåt om jag kapade din tråd lite.
2 gillningar
Både du och Nyatag ni har ju i likhet med många andra här barn tillsammans med en person som gjort er väldigt väldigt illa och det blir ju problematisk och svårt att hitta ett hälsosamt förhållningssätt för den som blivit sviken. Ännu svårare med en kränkt, skuldbeläggande och egoistisk man som inte inser att de gjort er illa på djupet som man blir när en person man älskat sviker.
Jag har som tur ej barn med min fd man som var otrogen så jag har brutit helt, svarar inte på något, varken Mail, sms eller brev, det är fortfarande väldigt jobbigt när han söker kontakt speciellt när mailen dryper av skuldbeläggning och hur synd det är om honom för att jag inte vill ha kontakt. Det blir lättare och lättare men ibland så får jag verkligen sätta mig på händerna för att inte svara. Det här är ett resultat av hans beslut att hoppa i säng med lilla kollegan och då får han ta konsekvenserna av det, jag vill inte ha personer som gör mig illa i mitt liv. Tänker att det är hans förlust i långa loppet och även kollegan som är tillsammans med en svikare…
Min högst personliga åsikt är att jag tror inga barn mår dåligt av att deras mammor värnar sin integritet som jag tycker en gör när man i detta fall håller distansen. Barnen kommer bli äldre och då kan man förklara bättre, behöver inte gå in på detaljer kanske men är deras pappa en skitstövel så kommer de märka det till slut ändå.
Så håll i och lita på er känsla att distans är det rätta sättet för er att kunna komma vidare i detta, och för att citera min namne: Ta ingen skit!
3 gillningar
Jeg skjønner behovet for å forsvare seg, helt naturlig, det. Ikke gjør det! Han har ikke nødvendigvis rett selv om ha får siste ordet. La ham få det.
Jeg slet med å ville forklare, om og om og om igjen, det førte ikke frem. Da jeg lot ham få siste ordet, vel vitende om at han ikke nødvendigvis hadde rett, så ble tilværelsen mye enklere. Det tar jo så mye tid og energi å måtte forsvare seg, å prøve å nå frem med forklaringer til en som ikke vil lytte. Da slipper nok mye av spenningshodepinen din også.
Test ut kalender på kjøkkenet, det gjorde jeg, og det ble motiverende å se at jeg faktisk hold t meg unna.
Du skal ta vare på deg og barnet ditt, la ham seile sin egen sjø. 
3 gillningar
Ingen fara McMillan! Vi har så liknande situation. Dock är inte riktigt mitt x lika ”elak” som din verkar alltså skyller på mig och säger att jag lovat att umgås och att jag bara tänker på mig själv.
Mitt x har snarare svårt att förstå mitt behov av distans och lyssnar inte på när jag ber om utrymme utan försöker snarare vädja till att jag ska känna sympati med honom och förstå att vi måste ha en gemensam framtid pga vårt barn och att det då kan ”få vara lite jobbigt att ses i början” men att vi ska det i alla fall för vår dotters skull. Och då känner jag att jag inte håller med om att det är det bästa just nu. Jag känner ju mig själv och vet hur jag mår just nu och vill inte falla in i någon föreställning eller ofrivilligt hopp om att vi kan lappa ihop det. Jag saknar ju den kärnfamilj vi var även om han behandlat mig som skit och även om jag förstår och känner att han och jag inte har någon framtid och jag måste börja om. Det tar tid helt enkelt… kram!
… och så bra också att du skaffat hjälp i form av samtalsstöd. Det har varit ett så viktigt och bra stöd i min process att komma vidare och hitta ett sätt att förhålla mig till och bearbeta det som hänt och händer…
1 gillning
Jag har väldigt lätt för att grubbla över saker och det blir ju inte bättre nu. Så samtalsstödet är absolut en hjälp.
1 gillning
Så skönt det är att läsa sådant här!! Precis såhär tycker jag man ska göra! De kan inte kräva ett skit! Man avgör själv hur mycket kontakt man vill ha utöver den som krävs för att man har barn ihop…jag har sagt att jag vill inte höra något från honom om det inte handlar om vår son!! Han ringde ibland om saker som att byta dagar m m …då skrev jag till honom att Aldrig mer ringa mig såvida det inte är akut med vårt barn!! Det går utmärkt att bara hantera allt via sms…saknar förstås också att kunna glädjas och se hur fint vår son utvecklas och prata om det. Men det tar jag med övriga i min familj och mina vänner. Jag mår mycket bättre när han håller sig så långt borta han bara kan…och med sin äckliga nya…jag tänker att nästa gång jag absolut måste träffa honom är vår sons student typ…och det är många år dit!! Som sagt: de har förlorat all rätt att tycka och tänka något alls om en som person…väljer de den där vägen har de visat att all respekt inför deras partners är borta! VARFÖR ska då vi visa respekt för dem annat än som barnets pappa?? Stå på er! En sån låg människa som man är när man är otrogen…då har man tappat rätten till respekt! Jag är trött på alla ursäkter kring det…vår son mår jättebra sålänge vi har en ok kontakt via sms…funkar utmärkt!!
2 gillningar