Detta meddelar han mig glatt när han kommer hem till mig för att jag ska skriva på några papper. Varför ens nämna detta för mig undrar jag??
Det kan man verkligen undra 
Fast stämmer det verkligen eller är det nåt han bara säger?
De vännerna kan han väl ta i bodelningen isf…
Har läst igenom tråden och blir uppriktigt förundrad över hur elaka en del kan vara.
Något som jag fått höra var när mitt nyblivna ex under ett bråk där jag bett att han ska visa att han bryr sig sa “Jag vill inte fråga dig hur du mår, för jag vet redan att du mår dåligt över vad jag gör mot dig!” För att sedan avsluta med “jag får fan magsår av ditt mående”
Det är bättre att mäta viktnedgång i cm än i kg på vågen. Jag har ett 20meters måttband i bilen om du vill ha. Fast det kanske inte räcker…
Hade det inte varit så hemskt hade man skrattat.
Långt efter att tråden startade, men ändå. När vi fortfarande va tillsammana skulle mitt numera, ex, ta ett mindre lån på banken för min skull då han fick bättre villkor. Hans egna förslag, ville så gärna hjälpa.
Dagen efter började han vela och när jag frågade varför svarade han “vad ska min nästa flickvän tycka?!” Två år senare bytte han mycket riktigt ut mig 
”Om du behöver den tiden så ok, men jag är nog redo tidigare”
…angående diskussion att vänta 6 mån med att dejta någon ny innan skilsmässan är klar… efter 20 år tillsammans. Vi var överens om detta några veckor tidigare. Trodde jag.
Han lämnade mig tre månader efter att vi flyttat ihop och jag fått ett förstahandskontrakt på en dyr trea till oss (efter att ha slösat 6 år i bostadskön), som jag inte har råd att ha kvar ensam och därför skaffade en inneboende till. När han hämtade sina grejer hos mig sa han ”Känns det inte jobbigt att ha en inneboende?”
När han lämnade mig lovade han också att han skulle hjälpa mig med hyran tills jag hade bott tillräckligt länge för att kunna byta kontraktet mot en mindre lägenhet. Jag utgick liksom från att det var en självklarhet att vi delar 50/50 på hyran. När lönen kom månaden därpå var detta inte aktuellt längre. Han hade ju en ny hyra att betala!
Här kommer en från mitt X, när vi fortfarande var gifta.
“Älskar inte du mig, vill inte du att jag skall få mina drömmar uppfyllda och att vi ska leva tillsammans och jag få njuta av allt det fina vi har skapat. ?!” I ett skrikande hög och aggressiv ton.
Om jag rannsakar mig själv skulle X lika gärna kunna skriva här vad jag sade innan, “Jag behöver en förändring - Jag ska inte ha hund längre” då vi hade 2 stora hundar. Jag ansåg att jag fick ont av att ha hundar och X kände till det.
I min historia finns det kroppsskador att ta hänsyn till och jag skötte större delen av sysslorna, och hade försökt få X att hjälpa till mer i hemmet på alla sysslor i 2 års tid. Jag hade precis har fått mod att bestämma, inte bara fråga om hjälp, att jag behöver en förändring, bli av med en eller båda av hundarna för att jag skulle orka med att hålla ordning på allt med vardagssysslor, renoveringar, trädgårdsfixande och bilar. Barn fanns i bilden med.
Skrivet av mitt ex i början av vår relation:
“Jag har aldrig fattat det här med otrohet. Det finns ingen frestelse eller ens framkomlig väg för min del, det är nog därför jag har så svårt att fatta det.”
Ingen framkomlig väg nej 
Nu så här några år senare vill jag bidra med två händelser.
Det första var när jag upptäckte att min dåvarande fru hade gått och köpt - vad hon kallade - en ”övernattningslägenhet” inne i stan för X-antal miljoner.
”Om jag går ut så behöver jag inte ta taxi hem på natten”
”Okeeeej…förutom att du kan åka väldigt mycket taxi för dom pengarna som lgh kostar så skulle jag uppskatta om du berättade för mig att du planerade ett köp av en lägenhet och sedan även genomförde affären”
”Varför då? Du har väl inte med det att göra?”
(Vi hade då varit gifta i 15 år)
Nästa ”wtf???” inträffade ett par månader senare. Otrohet hade upptäckts, vi separerade och hon ville gå i parterapi. Väl där säger hon efter ett par samtal att hon vill fortsätta kämpa för att vi ska vara gifta.
Två veckor senare, en söndag, sitter jag och en granne och pratar om hennes otrohet, sorgen, hur det ska gå med barnen mm och då hon kommer körandes till huset. Kliver ur bilen, stegar fram och säger:
Nu berättar jag det här så du inte kan anklaga mig för att vara otrogen. Men NU vet jag att jag vill skiljas. I onsdags var jag ute och träffade en man, jag låg med honom i torsdags och idag söndag vet jag att det är honom jag vill ge en chans o se om det är honom jag ska leva tillsammans med!”
Därefter vände hon - bokstavligen - på klacken, sätter sig i bilen och åkte in till sin lägenhet.
Min granne satt förstummad - medan jag var helt förkrossad. Till slut frågar grannen: Hände det här verkligen på riktigt?
Idag har jag distans till det, nu när åren gått. Men då…då var jag i helvetet.
Förstår att det var som då. Hoppas att du lagt detta bakom dig för länge sedan.
Ja, tack o lov är det bakom mig.
Det där var verkligen något utöver det vanliga!
Har ni någon kontakt idag? Finns det barn att samarbeta kring?
Jo gemensamma barn finns.
Jag väljer att endast ha kontakt med henne som rör våra barn.
Fullt förståeligt. Hoppas det funkar tillräckligt bra.
Det har blivit några stycken, men här är ett axplock.
“Du hade kunnat stoppa denna separationen så sent som för några veckor sedan.” - Det kanske inte låter så farligt men då det är mitt ex som väljer att lämna och jag vill inget hellre än att rädda äktenskapet så sårade denna kommentaren mig oerhört djupt. Jag la ännu mer skuld på mig själv och ifrågasatte hela min identitet.
“När vi separerat kommer jag inleda en relation med han” (mannen hon bedrog mig med) - värsta dagen i mitt liv, utan tvekan. Hon hade redan berättat att hon varit otrogen men nu blev det tydligt att det verkligen inte fanns något kvar för oss.
“Du kan sitta här i sängen och gråta och må dåligt när jag hoppat framför tåget. Då kan du tänka på vad du drivit mig till” - sades när jsg var uppgiven och hon påstod att jag inte förstod att hon också mådde dåligt, att hon led av att se mig sårad och att jag inte skulle ta på mig någon offerkofta.
“Jag ska åka på en veckas semester med honom” - 6 veckor efter att vi separerat och bara några veckor efter jag flyttat ut.
Som sagt, ett axplock. Men det gör fortfarande fysiskt ont att ens tänka på dessa tillfällen. Det kommer nog aldrig läka helt utan det kommer alltid vara ett irriterande ärr som är rött och kliar och som man ständigt påminns om.
“Unnar du mig inte att vara lycklig?”
Mitt ex en månad efter “bomben” om hans alla otrohetsaffärer och där han nu tyckte han väntat länge nog med att ta med sin nya flickvän på kärleksweekend.
Vilket egoistiskt ärkesvin. Den där karman alltså…