Inte har äktenskapet varit helt vitt men inte heller frekvent. Jag är en passionerad kvinna som behöver både närhet, intimitet och sex. Jag tycker de hänger ihop. För mig är sex en konsekvens av många andra delar som behöver finnas på plats för att jag ska fungera sexuellt.
För min man var det nog tvärtom att sex skapade närhet.
Håller definitivt med om att en man som tigger om sex inte direkt bidrar till att väcka intresse eller åtrå. Min man har varit väldigt frånvarande, avstängd, zombielik, utan större engagemang i relationen, då funkar det inte för mig. Då vill inte jag. Barnsligt? Kanske, men så är det för mig. Konsekvensen av att inte känna intellektuell närhet eller vad jag ska kalla det för, att partnern är öppen och ha ett djup är viktigt för mig. Inte behöver vi sitta o ha djupa samtal hela tiden men men min man gömde sig bakom arrogans o självupptagenhet och nej, det är inte attraktivt. För att skydda sig. Bättre om han visat sitt dåliga självförtroende och känslighet, det hade funkat för mig.
Jag tror att de flesta människor har en sexualitet och jag tror att det finns en annan väg än de nyss nämnda, jag tror att familjerådgivning eller djupa samtal utan anklagelser skulle kunna funka.
I mitt fall ledde en kris till att vi nu har bra sexliv. Öppnare, modigare o bättre. Men förutsättningen skapas av att min man är mentalt närvarande, faktiskt känner in mig/oss, det är inte så djupt som det låter, enkelt sagt är engagerad o kan släppa in mig under skalet. Det är manligt och attraktivt.
Min man hade resignerat, tillskrev mig alla möjliga problem utan att se sin egen roll och bidrag till att jag inte ville. En enkel lösning, när större delen av problemet faktiskt satt hos honom.
Vi hade ev inte fixat att inse detta utan krisen.
För min del hänger allt ihop, bra och sund relation = bra sexliv. Om något inte lirar och det blir bråk så funkar inte sexlivet heller.
Andra verkar glatt fortsätta ha sex genom skilsmässa och separation, obegripligt för mig.
För att svara på frågan så dog relationen när min exmake personlighetsförändades i samband med psykisk ohälsa och då dog sexlivet också.
Att ens livskamrat plötsligt blir någon annan, med en annan syn på samhället, pånmedmänniskor, med andra värderingar än den man gifte sig med är oerhört knäckande. Relationen dog helt enkelt och sexlivet med den.
Jag håller med, funkar allt annat så funkar sexet också. Haltar det så har det oftast sin grund att man inte är ok med relationen, KÄRLEKSrelationen, inte bara vänner osv. Men det blir en spiral- bra o sund relation = bra sexliv, och tvärtom dvs bra sexliv ger också en bra relation och sedan kan det ju vara en spiral på andra hållet…
Tror inte män bryr sig generellt så mycket om sånt. Sex är sex och djupa samtal, städa och bekräftelse en annan typ. Det är nog där det ofta felar - att man inte förstår vad den andra behöver för att tända.
@Johan40 Personligen är jag inte ett smack intresserad av djupa samtal. Jag vill ha en partner med grundläggande värderingar, prioriteringar och intressen som ligger i linje med mina egna. Har man det så har man samma mål och vision för sin gemensamma tillvaro och då finns grunden för en harmonisk relation som då leder till ett fint och innerligt kärleks- och sexliv.
Sen är det rätt vanligt även bland kvinnor att sex är sex, annat är annat. Många av mina vänner har regelbundet och systematiskt dragit hem ONS för sin personliga sexuella tillfredställelse i singelperioder. Det är inte bara män som är så.
Visst finns det undantag, men denna tråds inlägg pekar åt ett annat håll - att kvinnor har behov av att vissa andra grundläggande saker är på plats för att vilja ha sex.
Jag har aldrig hört begreppet vitt äktenskap. Vad är motsatsen, ett svart äktenskap? Låter ju väldigt suspekt.
Vi kan nog alla konstatera oavsett kön att det är förnedrande att bli nekad sex, att behöva tigga och be om det mest grundläggande i en relation.
Mycket av otroheten och lämnandet tror iaf jag bottnar i detta. Vi har alla olika behov, djupa samtal och städning är inget som tänder mig som kvinna.
Jag lämnade för att intimiteten var obefintlig sen om han skötte städningen eller inte var totalt ointressant. Jag fick det jag ville ha på annat håll och efter att ha varit väldigt tydlig med mina behov mot exet men utan respons. Och ändå denna chock och totala överraskning…
Idag är han gift och jag är lycklig med den man jag lämnade för. Är man inte rätt för varandra släpp och gå vidare inget att älta om.
Inte för att jag vill förstöra en gryende konflikt mellan er här… men den här artikeln kanske kan intressera dig: Transactional or Relational marriage
Om du funderar på saken så kanske du kan se det som att för kvinnor finns det två sorters grundläggande relationstyper medans för män är det lite mindre komplicerat ur just det perspektivet. Artikeln beskriver själva relationen men jag menar att hetero-relationer alltsom oftast präglas av kvinnans inställning till det gemensamma livet. Självklart inte i sjuka relationer med våldsinslag etc.
I princip (1) den djuriska attraktionen till alfa-hanen respektive (2) den sköna tryggheten med försörjaren. Spänning och trygghet.
Tänk jägar-samlar-stadiet så förstår du nog vad jag syftar på. Särskilt om du kombinerar det med resonemanget som förs av den som är otrogen och lämnar och jämför med hur beskrivningen av den brutna relationen ser ut.
I rest my case har bara en känsla av att kvinnor av nån konstig anledning ofta vill tillskiva oss män högre egenskaper än vi har gällande drivkraften bakom sex
Och vad som är direkt avtändande. Mitt x brukade säga att han behövde tömma pungen och menade att det var jag som skulle ordna det… tro fan att man blir anti!
Nej, verkligen inte! Har man ett sådant behov tycker jag att man löser det själv, ungefär som toalettbesök. Är man kåt på den andre däremot, så kan man ju alltid ta initiativ till något mer
Lägg där till att han helst låg på schäslongen hela kvällen och bad alla runt omkring honom att serva honom, medan jag fick göra alla måsten. Sedan ville jag bara sova.
Vi levde i ett vitt äktenskap. Inte för att vi inte ville ha sex. För att det inte fungerade. Jag ville ha närhet och kontakt för att det skulle fungera. Han blev rädd för att göra fel. Kände sig kritiserad. Det blev en låsning. Han förstod inte det där med att jag ville ha kontakt, att ha samtal, vara närvarande, hur viktigt det var för att jag skulle vilja ha sex. Det nötte ned vår relation. Vi som hade haft hur mycket sex som helst i början. Vi som också (ibland) hade det mest innerliga och närvarande sexet jag varit med om. Men det var för svårt för mitt ex, det blev ett jobb då det inte var naturligt för honom. Han var inte beredd att lägga ned det arbete som krävdes för att få det att funka. Detta tärde på relationen och slutligen var kärleken inte kvar och det blev skilsmässa.
Jag tycker det är tråkigt att den som vill ha ett äktenskap/ förhållande med alla delar o inte bara leva som två syskon (som ofta inte ger varandra energi) blir boven i dramat då hen vill skiljas o finna ett förhållande att vara lycklig i. Vita äktenskap där inte båda vill det går oftast två vägar till mötes…otrohet o därefter skilsmässa eller skilsmässa…o boven är den som vill ha kärlek.
har bara en känsla av att kvinnor av nån konstig anledning ofta vill tillskiva oss män högre egenskaper än vi har gällande drivkraften bakom sex
