Nej, verkligen inte! Har man ett sådant behov tycker jag att man löser det själv, ungefär som toalettbesök. Är man kåt på den andre däremot, så kan man ju alltid ta initiativ till något mer 
Lägg där till att han helst låg på schäslongen hela kvällen och bad alla runt omkring honom att serva honom, medan jag fick göra alla måsten. Sedan ville jag bara sova.
Sex är sex, men sex med min man är intimt och nära.
Fyfan vad grisigt.
Vi levde i ett vitt äktenskap. Inte för att vi inte ville ha sex. För att det inte fungerade. Jag ville ha närhet och kontakt för att det skulle fungera. Han blev rädd för att göra fel. Kände sig kritiserad. Det blev en låsning. Han förstod inte det där med att jag ville ha kontakt, att ha samtal, vara närvarande, hur viktigt det var för att jag skulle vilja ha sex. Det nötte ned vår relation. Vi som hade haft hur mycket sex som helst i början. Vi som också (ibland) hade det mest innerliga och närvarande sexet jag varit med om. Men det var för svårt för mitt ex, det blev ett jobb då det inte var naturligt för honom. Han var inte beredd att lägga ned det arbete som krävdes för att få det att funka. Detta tärde på relationen och slutligen var kärleken inte kvar och det blev skilsmässa.
Jag tycker det är tråkigt att den som vill ha ett äktenskap/ förhållande med alla delar o inte bara leva som två syskon (som ofta inte ger varandra energi) blir boven i dramat då hen vill skiljas o finna ett förhållande att vara lycklig i. Vita äktenskap där inte båda vill det går oftast två vägar till mötes…otrohet o därefter skilsmässa eller skilsmässa…o boven är den som vill ha kärlek.
Enligt mig är det djupt att prata om värderingar, prioriteringar o intressen o mål osv 
Ofta märks det väl tydligt om man har samma värderingar, mål och prioriteringar. Har man inte det så blir man ju osams. För mig följer bra sex om man har en bra relation och helt enkelt vill åt samma håll i livet. Blir det bråk drar jag mig undan.