En fundering… Ni som är hör o blivit lämnad/ vill lämna ett äktenskap/förhållande… hur många har haft ett vitt äktenskap, dvs äktenskap/förhållande med obefintligt sexliv/ intimitet/ närhet?
Känsligt ämne kanske…
Kanske skulle svarsfrekvensen öka om du själv berättade hur dina personliga erfarenheter i ämnet ser ut, eller åtminstone delgav anledningen till att du frågar… just saying 
3 gillningar
Hej! Jag tror inte frågan är så känslig, men jag tror att den är lite för allmänt ställd och med för få konkreta exempel, för att någon ska nappa. Eller iaf är det därför jag inte riktigt vet på vilken nivå jag ska svara dig 
Ja, det är nog ett känsligt ämne eftersom det är ett så stort nederlag att ständigt bli avvisad.
Inte lika chockerande som att plötsligt bli lämnad men istället nedbrytande på ett tärande sätt.
Eftersom det inte syns tydligt utanpå kan man fortsätta leva ett till synes normalt liv i övrigt med en ständigt gnagande ångest över att något viktigt saknas. En drift kan inte stängas av med viljan så därför blir man ständigt påmind om vad som saknas genom det undermedvetna. Som stress men förknippat med dåligt samvete om man låter det fortgå.
Jag har egen och gedigen erfarenhet från ett vitt äktenskap och jag önskar verkligen att jag tidigt fått rådet jag vill ge dig nu:
Skilj dig så fort som möjligt och undvik att låta åren gå för det kommer inte bli bättre. Tråkigt besked men att lura sig själv leder ingen vart.
Du är själv ansvarig för dig och ditt liv. Ingen annan.
Om relationen har hamnat i kraftig obalans på det sexuella planet, oavsett vad orsaken är, så ger det ett oproportionerligt stort övertag för den som inte vill ha sex.
Möjligtvis kan en genomförd skilsmässa ändra maktbalansen i förhållandet vilket eventuellt skulle göra en återförening med bättre förutsättningar möjlig längre fram. Det är dock inget jag skulle hoppas på eller rekommendera.
Om du är man och hamnat i ett läge där du tigger om det hela tiden ska du veta att det är bland det absolut mest avtändande som en kvinna kan uppleva. Hade ni inte andra problem innan så är ständigt vädjande om sex ett säkert sätt att ta död på allt vad åtrå heter och succesivt ersätta övriga positiva känslor med avsmak eller värre.
Om du är kvinna och tjatar om sex kommer din man känna sig ungefär som impotent (även om han inte är det) vilket är bedövande om man ska uttrycka det milt.
Enligt mig har du tre alternativ som fungerar rent praktiskt:
- Lev i celibat med din partner.
- Var otrogen.
- Skilj dig.
Som du ser ovan kommer du inte ha sex med din nuvarande partner oavsett hur du väljer.
Om du inte själv väljer aktivt kommer din partner sannolikt på egen hand förr eller senare vara otrogen och sedan vilja skiljas. Alltså välja åt dig.
Skilsmässan blir slutmålet ändå så spar livsernegi åt er båda och tid åt dig genom att fatta beslutet nu.
Du kan tacka mig sen.
7 gillningar
TACK för ett mycket genomtänkt o fint svar. Tror många män o kvinnor befinner sigi detta dilemma. Läst lite kring detta o enligt vad det skrivs tror man att runt 10—20 % av alla äldre äktenskap/förhållande (+16år) är vita. Synd att detta inte kommer fram tydligt i tidningar utan ofta står det att snitt svensken har sex x antal gånger i veckan.
Håller med dig i ditt svar vad alternativen är. En tanke jag har efter att läst mycket kring detta o följt detta forum samt erfarenhet själv o vänner är att den part som vägrar intimitet/närhet alltid går rakryggad ur en skilsmässa ur sin egen o andras ögon. Dock den som kämpat o vill ha ett liv med närhet/intimitet o inte leva som syskon alltid blir den onda… är det inte snett…?
Ofta har denna ”onda” kämpat flera år o stannat alldeles för länge i förhållandet o den ”goda” som vill ha ett liv utan kärlek/närhet o som har sett ekonomi/ status/barn som det viktiga blir chockad/förkrossad då den andra vill skiljas o svartmålar sitt ex.
Tyvärr blir det ofta att det slutar i otrohet då den onda kämpar in i det sista o för att inte såra den andre gör hen en del felaktiga saker…dock inte för att vara elak utan för att inte såra.
2 gillningar
Inte har äktenskapet varit helt vitt men inte heller frekvent. Jag är en passionerad kvinna som behöver både närhet, intimitet och sex. Jag tycker de hänger ihop. För mig är sex en konsekvens av många andra delar som behöver finnas på plats för att jag ska fungera sexuellt.
För min man var det nog tvärtom att sex skapade närhet.
Håller definitivt med om att en man som tigger om sex inte direkt bidrar till att väcka intresse eller åtrå. Min man har varit väldigt frånvarande, avstängd, zombielik, utan större engagemang i relationen, då funkar det inte för mig. Då vill inte jag. Barnsligt? Kanske, men så är det för mig. Konsekvensen av att inte känna intellektuell närhet eller vad jag ska kalla det för, att partnern är öppen och ha ett djup är viktigt för mig. Inte behöver vi sitta o ha djupa samtal hela tiden men men min man gömde sig bakom arrogans o självupptagenhet och nej, det är inte attraktivt. För att skydda sig. Bättre om han visat sitt dåliga självförtroende och känslighet, det hade funkat för mig.
Jag tror att de flesta människor har en sexualitet och jag tror att det finns en annan väg än de nyss nämnda, jag tror att familjerådgivning eller djupa samtal utan anklagelser skulle kunna funka.
I mitt fall ledde en kris till att vi nu har bra sexliv. Öppnare, modigare o bättre. Men förutsättningen skapas av att min man är mentalt närvarande, faktiskt känner in mig/oss, det är inte så djupt som det låter, enkelt sagt är engagerad o kan släppa in mig under skalet. Det är manligt och attraktivt.
Min man hade resignerat, tillskrev mig alla möjliga problem utan att se sin egen roll och bidrag till att jag inte ville. En enkel lösning, när större delen av problemet faktiskt satt hos honom.
Vi hade ev inte fixat att inse detta utan krisen.
3 gillningar
För min del hänger allt ihop, bra och sund relation = bra sexliv. Om något inte lirar och det blir bråk så funkar inte sexlivet heller.
Andra verkar glatt fortsätta ha sex genom skilsmässa och separation, obegripligt för mig.
För att svara på frågan så dog relationen när min exmake personlighetsförändades i samband med psykisk ohälsa och då dog sexlivet också.
Att ens livskamrat plötsligt blir någon annan, med en annan syn på samhället, pånmedmänniskor, med andra värderingar än den man gifte sig med är oerhört knäckande. Relationen dog helt enkelt och sexlivet med den.
4 gillningar
Jag håller med, funkar allt annat så funkar sexet också. Haltar det så har det oftast sin grund att man inte är ok med relationen, KÄRLEKSrelationen, inte bara vänner osv. Men det blir en spiral- bra o sund relation = bra sexliv, och tvärtom dvs bra sexliv ger också en bra relation och sedan kan det ju vara en spiral på andra hållet…
2 gillningar
Tror inte män bryr sig generellt så mycket om sånt. Sex är sex och djupa samtal, städa och bekräftelse en annan typ. Det är nog där det ofta felar - att man inte förstår vad den andra behöver för att tända.
2 gillningar
@Johan40 Personligen är jag inte ett smack intresserad av djupa samtal. Jag vill ha en partner med grundläggande värderingar, prioriteringar och intressen som ligger i linje med mina egna. Har man det så har man samma mål och vision för sin gemensamma tillvaro och då finns grunden för en harmonisk relation som då leder till ett fint och innerligt kärleks- och sexliv.
Sen är det rätt vanligt även bland kvinnor att sex är sex, annat är annat. Många av mina vänner har regelbundet och systematiskt dragit hem ONS för sin personliga sexuella tillfredställelse i singelperioder. Det är inte bara män som är så.
2 gillningar
Visst finns det undantag, men denna tråds inlägg pekar åt ett annat håll - att kvinnor har behov av att vissa andra grundläggande saker är på plats för att vilja ha sex.
2 gillningar
@Johan40 Absolut, och jag är själv sån men jag tror inte det är så hårt kopplat till kön. Mer till personlighet.
2 gillningar
Jag har aldrig hört begreppet vitt äktenskap. Vad är motsatsen, ett svart äktenskap? Låter ju väldigt suspekt.
Vi kan nog alla konstatera oavsett kön att det är förnedrande att bli nekad sex, att behöva tigga och be om det mest grundläggande i en relation.
Mycket av otroheten och lämnandet tror iaf jag bottnar i detta. Vi har alla olika behov, djupa samtal och städning är inget som tänder mig som kvinna.
Jag lämnade för att intimiteten var obefintlig sen om han skötte städningen eller inte var totalt ointressant. Jag fick det jag ville ha på annat håll och efter att ha varit väldigt tydlig med mina behov mot exet men utan respons. Och ändå denna chock och totala överraskning…
Idag är han gift och jag är lycklig med den man jag lämnade för. Är man inte rätt för varandra släpp och gå vidare inget att älta om.
3 gillningar
Man vill ju gärna tro det, men tyvärr är det mycket som tyder på att det inte är så. Saker som är mer könsbetingade.
Inte för att jag vill förstöra en gryende konflikt mellan er här… men den här artikeln kanske kan intressera dig:
Transactional or Relational marriage
Om du funderar på saken så kanske du kan se det som att för kvinnor finns det två sorters grundläggande relationstyper medans för män är det lite mindre komplicerat ur just det perspektivet. Artikeln beskriver själva relationen men jag menar att hetero-relationer alltsom oftast präglas av kvinnans inställning till det gemensamma livet. Självklart inte i sjuka relationer med våldsinslag etc.
I princip (1) den djuriska attraktionen till alfa-hanen respektive (2) den sköna tryggheten med försörjaren. Spänning och trygghet.
Tänk jägar-samlar-stadiet så förstår du nog vad jag syftar på. Särskilt om du kombinerar det med resonemanget som förs av den som är otrogen och lämnar och jämför med hur beskrivningen av den brutna relationen ser ut.
I rest my case 
har bara en känsla av att kvinnor av nån konstig anledning ofta vill tillskiva oss män högre egenskaper än vi har gällande drivkraften bakom sex
Och vad som är direkt avtändande. Mitt x brukade säga att han behövde tömma pungen och menade att det var jag som skulle ordna det… tro fan att man blir anti!
2 gillningar
Ja duuu
1 gillning
Hmmm nog för att det behövs - men kanske inte bästa sättet att få till det 
2 gillningar