Oj va du skriver bra och stämmer precis allt, känner så igen mig…
Tack.
Hur går det, har du sagt det än?
Jag har jobbat kväll så jag kom nyss hem… 
Så inte sagt något ännu…
För sent nu.
Ta det så snart som möjligt.
1 gillning
Jo, ja ska förseka… Tack
Hur går det för dig?
Hej @Rulle här e ja på samma plats… Har inte gjort något av det ännu… Ja e så rädd, och mår så dåligt… Ja måste ta tag i det hur det än känns… Men det blir bättre småningom bara jag slipper härifrån… Jag är ledig idag så ja ska förseka säga till mannen att nu ska vi prata, och prata med barnen… Jag vill till min lägenhet nu och bara vara ifred av alla, från mannen och min familj, mamma, pappa, syskon som nertryckter hela mig…
1 gillning
Jag förstår att det känns jobbigt. I synnerhet när du är så ensam i situationen.
Berätta hur det gått.
Hur går det för dig?
Hoppas du tagit steget. Du kommer må mycket bättre efteråt! Jag lovar/en som gjort det
Oj hej! Vet inte ens var jag ska börja, har varit så länge bort härifrån… Har varit inne och läst men inte skrivt… Var jag är? På samma ställe med Sambon i huset… Mår dåligt, går i vågor… Allt håller jag inom mig och försöker fokusera mig på barnen… Vi har inte pratat jag och sambon på jätte länge om förhållandet vårt… Jag mår dåligt, vill inte vara här, vi pratar knappt med varandra bara om vi måste, vi sover inte i samma rumVill flytta så mycket… Mår så dåligt och vet inte hur jag ska våga ta upp det hela igen… Ja e så rädd… Rädd vad mina föräldrar, syskon ska säga och barnen… Usch vilken känsla…
Jag sitter lite fast som dig.
Det tär väldigt på en, jag försöker samla kraft och mod för att ta tag i det igen då jag inte orkade stå imot sist för ca ett år sedan, och gick tillbaka men det var för barnens skull jag gick tillbaka.
Jo, inte alls roligt, såå jobbigt… Men man ska inte dra ut det för länge… Man mår bara sämre… Man skulle måste tänka på sig själv nu i första hand allt annat kommer att ordna sig efter hand men då det är inte så lätt… Man är så svag och rädd
För ca 1 år sedan sa jag att jag ville skilja mig.
Då fick jag höra att jag inte skulle få ha barnen 50%, jag skulle max få ha dom 5 dagar och min fru 9 dagar.
Då hörde jag av mig till familjerådgivningen för jag visste inte hur det funkade med allt i en separation.
Sen när jag kom hem berättade jag var jag varit, då blev min fru helt vansinnigt och skrek en massa saker.
Men efter det har jag haft kontakt med familjerådgivningen kanske med ca 6 veckors mellanrum (hemlighet för min fru) det har hjälpt mig jättemycket.
Hon på f r tyckte jag skulle ha någon mer att prata med så min bror var med dit strax innan jul.
2 gillningar
Har du pratat med någon om detta? Tex familjerådgivningen.
Det kan vara skönt att prata med någon om situationen.