Ja tyvärr går han den vägen. Men påpekar jag det exploderar han. Och ni säger ju att jag har kontrollbehov och ska sluta påpeka saker och istället finna mig i det🤪
Ja intressernt. Jag kan skriva om alla dessa kapiel. Men just ”Att den som man sett som sin motståndare är en pålitlig vän.” har jag inte varit med om. Låter jättebra. Vad hände?
Du har fått många kloka svar från @Nimue
Jag har varit på den andra sidan, har ett ex som betedde sig på ett ungefär likadant sätt som du men inte av de anledningar som du tar upp. Att jaga eller kontrollera är aldrig lösningen. Vi får endast en del av det du skriver, vi hör inte din ton och ser inte ditt kroppsspråk. När man känner sig jagad eller kontrollerad, är det även en helhetsbild. Vill flika in att det inte känns som ett ok beteende och man känner sig oerhört förminskad.
Hoppas du kan fokusera på det du kan ändra, dig själv. När du nämligen använder all din tid på att ändra dig själv, ändras även världen utanför dig.
Tja, bara det skulle räcka till en bok.
Låt oss säga att
-
Det första intrycket kan vara fel.
-
Fördommar och förutfattade meningar skapar filter.
-
När rådande konflikter bilagts kan det visa sig att ens värsta antagonist är en riktig hedersknyffel som ställer upp i vått och torrt för den kan skilja på sak och person.
-
Forna fiender/ motståndare kan bli allierade för ett gemensamt syfte.
Gustaf Fröding uttrycker saken rätt bra i dikten “Vapenvila”.
Sedan kan det motsatta gälla också, den som man trodde var en pålitlig, nära vän är en förrädare som sticker kniven i ryggen på en så fort den får chansen.
1 gillning
Jag upplever dig som gränslös. Ditt kontrollbehov går ut över ditt barn och försämrar din och ditt ex kommunikation. Ditt ex har förstås sin del i det hela, men här är det du som skriver och därför riktar jag mig till dig. Du kan aldrig ändra en annan person, du kan endast ändra dig själv och hur du hanterar det som sker. För ditt barns skull måste du tagga ner. Rejält.
Sådana saker du här räknar upp kan jag hålla med om att du har rätt att veta. Nu verkar det inte vara ett alternativ. Vi har så att båda får info från skolan. Tandläkartider har x:et sagt ifrån om, det räcker att jag får det tycker hon
Information om och delaktighet att välja körskola? Nej. Det kan jag inte se att den andre föräldern behöver veta/ vara med att ta beslut om. Det är i så fall med barnet den dialogen ska föras.
Poängen som inte verkar gå fram är att om pappan är farlig för barnen så bör du söka enskild vårdnad för inget tjat i världen kan ändra honom.
I de fall där det inte är fara för barnen så måste du låta honom göra sina egna misstag och lära sig. Så länge du täcker upp i bakgrunden kommer inte det att hända.
Det du betalar för bör du bestämma helt själv. Varför ska pappan vara med på det? t.ex. körskola. Där valde för övrigt min son själv, och tog ansvar för det själv. Han körde upp som privatist med i huvudsak mig som övningskörningsledare, bokade sedan en körskola för några återstående lektioner, bokade halkkörning mm själv och så även uppkörningstid. Barnen växer med eget ansvar! Är man nära 18 så bör man få ta det.
Ja precis, vad ska jag annars göra åt det? Nu menar jag inte att jag varit glad om jag fått vetskap om att mina barn varit ute på sjön utan flytväst. Det hade jag inte varit glad för alls. Pappan hade fått sig en utskällning och barnen stränga förmaningar att nästa gång se till att sätta på sig flytväst när de kom tillbaka. Beroende på omständigheterna hade det också varit en incident som fått mig att fundera på om pappan ens borde ha barnen. Men jag förstår inte vad du tror dig kunna uppnå genom att ringa hela tiden. Du kan inte kontrollera allt som händer, det hänger helt enkelt inte på dig i det läget utan på pappan, pappans val.
Det var ju bra att det inte var massor med gånger, du skriver dock åtminstone ett sms, ett samtal, och sen åkte du dit. Och här var det ju av en icke-anledning. Varför messar dottern dig istället för att helt enkelt själv prata med sin pappa om att hon behöver rena trosor? Och om hon redan har pratat med honom och han inte tänkte fixa det, vad ska det då hjälpa att du smsar och ringer?
Det må vara hänt att de gånger du ringt massvis med gånger har det gällt en oro som är begriplig som utomstående. Men uppenbarligen har du det där kontrollbeteendet och att du lägger dig i väldigt mycket även när det inte finns några särskilda skäl till oro. Dottern dör inte av att inte ha rena trosor/behöva skölja upp dem själv. Jag tror helt enkelt att du måste försöka titta på katastroftankarna och kontrollbeteendena utifrån. Vilka syften tjänar de egentligen? Vad uppnår du med dem?
Varför söker du inte enskild vårdnad?
Det är just sådana här tankar jag tycker du måste jobba med. Du kan inte kontrollera allt. Saker kan hända precis hela tiden som du inte kan kontrollera. Att du ens tänker tanken att du skulle gett dig efter honom med en annan båt lastad med flytvästar är en väldigt orimlig tanke. Om du har så pass låg tillit till hans förmåga att ta hand om barnen så ska du stämma honom på vårdnaden, inte jaga honom med båtar fyllda med flytvästar i olika varianter och versioner, vilket faktiskt verkar vara en rätt tydlig bild av hur er relation till varandra ser ut just nu.
1 gillning
Att utsätta barnen för risk är definitivt en orsak att bli av med vårdnaden. Att inte se till barnens bästa lika så. Om han regelmässigt åker båt med barnen utan flytväst, som inte kan simma, då är det allvarligt. Att de hamnar hos kronofogden lika så. Prata med en rådgivare i den frågan.
Men pappan kommer du aldrig att nå.
1 gillning
Den diskussionen ska du i så fall ta med körkortsaspiranten. Att tro att du kan ta det med ditt x är som att tala med en vägg. Du kommer inte att nå fram.
Det kommer du inte att kunna uppnå.
Att vara för snäll och inte ta konflikter/ ställa upp i tid och otid istället för att låta dem lösa det själva kan vara att höra dem en otjänst, t ex den juridikstuderande som inte visste hur man bytteen glödlampa i en halllampa medan jag lärt mig hur jag byter och kopplar kontakter. Fast jag muttrade en hel del o tyckte farsgubben körde med mig. I dag är jag tacksam för det.
1 gillning
Ytterligare orsak att söka enskild vårdnad.
Vilken?
Att han inte bryr sig om simningen. Dvs att han inte ser till barnets bästa. Är det frågan om AST eller så på dottern? För sådana fall kan det finnas ytterligare skäl.
Låter som en härlig dotter!
Det var det där med simningen och badkläderna som i mina ögon ringde Autim Spektrum Diagnos, men det beror nog mest på mina egna erfarenheter.
Jag tycker dock att det är rimligt att förklara för barnen om de nu är 12 och 15 att de inte kan åka på resa med pappa under dina veckor. De borde ju kunna se i sina kalendrar när de ska vara hos dig eller honom. Lika dant att argumentera om flytväst. Det finns inga bra argument att inte ha flytväst på sig mer än lathet, de flesta har det ju.
Kronofogden däremot är ju något som man absolut inte kan låta pappan sätta dem hos!
Till skillnad mot många andra här är anser jag inte att du har något illaartat kontrollbehov att tala om. De saker som du vill ha information om är högst rimliga.
Men det som tycks vara ditt största problem är att du någonstans innerst inne tror att du kommer kunna börja resonera med pappan och få en god kommunikation med honom. Om du bara säger rätt saker, om det bara är tillräckligt viktigt etc så kommer han ta sitt förnuft till fånga…?
Jag tror du kan lägga ner den förväntningen totalt, precis som flera andra redan sagt. Utgå från att du inte kommer kunna prata med honom om något alls. Du får ju tycka vad du vill, och t o m få medhåll av andra. Som att han BORDE informera dig om akuta sjukhusbesök, eller att han BORDE se till att barnen har flytvästar. Det är högst normala krav - men du kommer ändå inte kunna räkna med att han följer dem.
Det som uppfattas som kontrollbehov är snarare din optimistiska övertygelse att kunna påverka pappan. Du tar på dig ansvaret för att han ska bli en ansvarsfull förälder. Du vill rädda dina barn från jobbiga situationer, som att missa simprovet. Jag tror inte du gör detta för att du vill ha kontroll, utan för att du inte kan tro att pappan faktiskt skiter i sånt som i dina ögon är helt självklara föräldrauppgifter. Och du vill kompensera så att hans vårdslöshet inte ska drabba era barn.
Helt förståeligt, men tyvärr lönlöst. Jag tror att ju mer du ligger på och tjatar, desto mer kommer han trotsa och vägra ännu mer.
Försök släppa taget om det ansvar som är hans. Även om det är helt galna saker. Det finns områden där du kanske måste klampa in (som det där med kronofogden) men i övrigt måste du nog låta honom misslyckas.
Det kommer drabba barnen, utan tvivel, men kanske inte så ödesdigert som det kan kännas. Ett F i idrott är tufft, men inte livshotande. Är det bara simningen det handlar om går det att komplettera nästa termin. Barnen är ju rätt stora. Börja involvera dem alltmer, utan att ens blanda in pappan. Kommunicera mer med dem och strunta i honom. Lägg mer ansvar på dem själva. Att blaska upp lite underkläder klarar ett mellanstadiebarn utan problem. Snart nog kommer barnen se vilket ansvar som är ditt och vilket som är pappans. Och vilket som är deras eget.
Och när det gäller de riktigt allvarliga sakerna (säkerhet, skulder…) så bör du istället vända dig till socialtjänsten och berätta om oron.
5 gillningar
Att vilja väl är aldrig fel.
Däremot kan välviljan vara missriktad.
Vissa strider måste barnen lära sig att utkämpa själva
Jag kan tvinga en häst till vattnet men jag kan inte tvinga den dricka.
Det är bra du månar om och bryr dig om barnens säkerhet. Det är cad en god förälder gör.
Men. Här är problemet för många i många olika sammanhang. Jag måste kunna inse och släppa när jag inte kan nå fram. Du är inte urusel eller dum men det är en lönlös förhoppning att du ska nå fram till ditt x och få honom att kommunicera om barnen hur befogat det än är. Det är som att en lchf:are ska kunna övertala en vegan att äta kött, få en djurrättsaktivist att bli grisbonde, få en medlem i Svenska rovdjursföreningen att börja jaga varg, en sverigedemokrat att acceptera ökad invandring och generellt uppehållstilstånd o s v. Det gäller att välja sina strider, annars dräneras man. Att få ditt x att börja kommunicera omlring barnen - kommer inte att hända.
1 gillning