Det brukade mitt ex säga till mig att om inte jag städat så hade han bara betalat någon som gjort det istället… Alltså va det inget speciellt att jag GJORDE ALLT hushållsarbete.
Nu när vi är separerade så gör hans mamma det åt han…
2 gillningar
Tack för svar. Det hjälper att höra att jag inte är ensam. Och att det inte är mig det är fel på även om det i stunden ändå blir så att jag tror att jag är felet
1 gillning
Det är ju lättare sagt än gjort att sticka och dra med barn inblandade. Annars hade jag gjort det för länge sen. Så svårt
Det tog mig tre år av tvek, ångest och önskan att det bara “ska bli bättre” innan jag lämnade mitt x för ett år sedan. Man tänker på barnen, och man kanske har satt sig i den klassiska fällan då man tagit hand om hus och barn och inte fokuserat på studier och karriär - så plötsligt i separationstankar inser man också att ekonomin är ett stort problem. Precis så var det för mig. Han hade haft sina år medan jag gick hemma mammaledig att klättra på karriärsstegen och få en kanonlön medan jag var nyexaminerad med ett konsultuppdrag på ett år.
Men det går.
Det går!
Det är inte värt att leva livet i en bur, man lever en gång och man ska fan leva så att det känns. Jag är tacksam varje dag att jag tog modet till mig och gick, men det tog mig som sagt tre år av vankande fram och tillbaka, planläggning och planering. Inget görs bara i en handvändning och det är ett otroligt stort beslut att ta, och det är fruktansvärt jobbigt efteråt - under en lång tid. Men det kommer vara värt det.
6 gillningar
Skulle gärna vilja ha en stödgrupp…
3 gillningar
Starta din egen stödtråd, så kommer vi att vara där och stödja!
2 gillningar
Det där känner jag igen hos min sambo med, han säger ofta att jag inte bidrar med något där hemma och att han hellre gör saker själv för att jag bara krånglar till saker eller smutsar ner. Det är så tråkigt att höra hela tiden att man inte kan något eller att man aldrig duger. Det enda man duger till är att ha sex med. Jag är så rädd att gåra döttrar ska växa upp och få samma åsikt som deras pappa att deras mamma är värdelös. Det gör så ont.
Jag har också varit gift med en narcissist. I 25år!
Kan knappt fatta det själv.
Jag har inte förstått att han haft den personlighetsstörningen förrän nu efter skilsmässan.
Det var inte så farligt i början men det har blivit värre med åren.
Det är skrämmande att läsa texter jag skrev på terapisnack-sidan för över 5år sen.
Jag skrev att förr var jag så framåt och orädd både privat och på jobbet, nu kände jag mig så rädd och osäker, min självkänsla var på botten.
Jag visste inte då att det var min man som tryckt ner mig i skorna.
Han var bäst på allt!
Våra vänner och hela hans släkt hyllade honom till skyarna. Han var ju så intelligent och välbetald o bra på alla sätt.
De eldade på hans ego. Precis vad han ville.
Mig gjorde han narr av, du är så ointelligent, ful, slarvig, feg, dålig i sängen, dåligt jobb, dåligt betalt, du inreder så fult, du kan inte köra bil, du kan inte någonting, du är sämst av alla.
Ja, blir man matad med hur dålig man är, till slut tror man att det är så.
Han sa att det var mitt fel att han var otrogen. Du ville ju inte…
Nej just den gången ville jag inte för att jag ammade vårt fjärde barn och var nyförlöst!
Han har varit en frånvarande pappa i alla år. Hans fokus var karriär, karriär och pengar! Han var gift med sitt jobb (o sina alla kvinnoaffärer)
Han blev arg när jag gång på gång sa att vi är ett team, du o jag tillsammans.
Han kunde absolut aldrig se oss som jämlika.
Han var där uppe och jag därnere.
Som på semestern; jag ville läsa kartan i hyrbilen (innan gps o mobiler fanns)
Han vägrade följa vad jag sa. Han svängde som han själv ville. Han kunde bättre.
Han var så viktig! Ofta gick han genom passkontrollen först o där stod jag o barnen på andra sidan. Jag skällde på honom. Vi måste låta barnen gå först. Han lyssnade inte.
När barnen var yngre o berättade om sin dag vid middagen satt han med tidningen o visade noll intresse. Han avbröt barnen och berättade om sin dag.
Han tyckte illa om mina kläder. Jag vill ju visa upp dig. Då får du ha en tight kort prada klänning på dig.
Annars skäms jag ju för dig.
Han har avskytt när jag varit gravid. Det värsta han vet är tjocka kvinnor. Jag minns hur jag grät floder. Jag ville att han skulle känna på magen, känna sparkar och vilja fota mig för att sen minnas hur den växte. Alla foton är tagna av mig i spegeln. Han vägrade ta kort på en tjock människa.
Han tog sällan i mig (om det inte var sex) och hade ingen empati.
Jag minns en gång när jag hade hög feber. Han kunde inte fixa mat, jag stekte fiskpinnar och ammade samtidigt…
Han hämtade o lämnade aldrig på dagis. Han hade ju ett så viktigt jobb. Han var ju hög chef…
Han bekräftade aldrig mig eller barnen. Han kunde inte ge komplimanger. Han kunde bara se felen i ALLT!
Han kom aldrig i tid. Hans tid var viktigare. Jag fick ordna barnvakt om jag skulle någonstans.
Listan kan bli hur lång som helst.
Jag har varit så blåögd och stöttande hela tiden. Jag är en person som gärna servar o fixar för andra. Det har han utnyttjat maximalt.
Till slut lämnade jag.
Helt rätt men skitjobbigt med den här dåliga självkänslan. Jag får kämpa varje dag.
Lite drygt ett år har gått sen jag flyttade.
18 gillningar
1 gillning
Hej Calles
Det är jobbigt och det tar tid men det är så värt det. Du måste kunna leva ditt liv och njuta av tillvaron.
Kontakta kommunen och hör om du kan få tala med någon om våld i nära relationer. Det är ett gott stöd och en ögonöppnare.
Det är är aldrig lätt att separera och det kommer bli jobbigt men gör det.
Jag har lämnat och bor själv med sonen och dottern varannan vecka. Har aldrig mått bättre.
Ta hand om dig
3 gillningar
Tusen tack !!!
Nu blir jag blöt i ögonen…
Ja, jag tänker varje dag “idag ska jag säga att jag vill skiljas” men orden kommer inte ut.
Ibland så kan det vara “idag var det lugnt hemma, vill inte förstöra lugnet idag”.
För mig är det så värdefullt att höra, ni som har separerat hur bra ni mår och att det blivit bättre för er.
8 gillningar
Idag hände något otroligt. Mitt ex fd fru, mamma till hans barn, frågade om vi kunde prata.
Jag har nästan aldrig pratat med henne förut, men blev lite nyfiken så jag ringde.
Det var så skönt att prata med någon som förstår. Fick höra saker jag inte hade en aning om och inser att jag har tur som kommit loss från honom. Nästan iaf. Idag bråkade vi om sak via sms och det slutade med att han hotade mig. Det låter säkert inte så farligt i andras öron, men jag vet att han skulle kunna göra vad som helst utan att bry sig det minsta.
Han skrev “är det bråk du vill ha så ska du nog få”. Tomt hot eller inte?
Hans fd och jag bestämde att träffas och prata igen. Det var terapi för oss båda. Hon skilde sig från honom för tretton år sedan, men mår fortfarande dåligt av honom.
Jag har det lite lättare som inte har några barn med honom. Ska verkligen försöka att radera honom nu.
8 gillningar
Inte vet jag om det skulle klassas som någon störning, men rejält läskigt låter det i alla fall. Vad glad jag blir att du kom därifrån, han låter farlig på det du berättar. Och personer som höjer någon till skyarna tidigt i relationen får alla mina varningsklockor att klämta.
2 gillningar
Själva definitionen av hot är att det framkallar rädsla, obehag hos den andre. Om hotet inte är ”tomt” utan faktiskt blir till handlingar på riktigt, då är det ju inte ett hot. Det är alltså du, bara du, som kan avgöra om du känner dig hotad, och hur mycket, För att bli dömd så finns det säkert en massa mer kriterier, men juridisk betydelse är inte allt. Även om det inte är ett hot i strikt juridisk mening så finns det fler rimliga perspektiv än juridik. Och det som en upplever som ett hot kan en annan rycka på axlarna åt.
Så slå inte undan sånt här med att det nog bara är ”tomma hot”. Han beter sig hotfullt om du upplever det hotfullt. Hotet har haft avsedd effekt, så att säga. Att det juridiskt inte är brottsligt är en annan sak, för din egen skull kan det vara viktigt att se skillnaden på det.
1 gillning
Bra skrivet @Uppochner men känns som sista stycket inte är med. “Brottet ligger inte inom…?”
1 gillning
Jag har tidigare blivit hotad i tjänsten, och för att det ska leda till någon som helst åtgärd från myndigheter måste det vara ett uttalat mordhot, fick jag lära mig då. Meddelanden om att “jag väntar i mörkret”, att “det kommer gå illa” etc räknas inte som “hot”.
Att han beter sig hotfullt, eller att du uppfattar något underliggande, eller att han hotar med bråk kommer inte att räcka till åtal.
Om han upprepade gånger skriver liknande saker (spara allt han skickar! Skriv ner allt hotfullt han säger!) kan det möjligen räcka till “ofredande” på sikt.
Du ska självklart ta din intuition på allvar. Känner du att situationen var hotfull så var den det. Gå inte i in i fler konflikter med honom, det tjänar ändå ingenting till. Det är över nu, och du har haft tur som kom undan.
3 gillningar
Mitt x och jag levde i en relation i 10,5 år . Ingen fysisk misshandel, enbart psykiskt. Mycket manipulation, lögner , egotripp, utnyttjande .
Än i dag ( två år senare ) plågar denna människa mig . Har lärt mig hantera det , acceptera att det kommer vara så här tills vårt barn är vuxet .
Har inga kloka ord att säga , bara : ge x inte någon ved på elden , inga reaktioner- för det är precis det de vill . Där de kan vara i focus åter igen .
Grey rock - eller vad det kallas .
Bara vara tråkig .
2 gillningar
Mitt X ( vi va sambo ) tog ALLT inkl saker jag hade innan vi flyttat ihop . Hans företag gick dåligt, använde sitt AB som ATM maskin , jag jobbade TRE jobb , samt tog hand om hans bokföring ( fakturering , m.m ) det lilla jag tog ut från hans AB gick till familjen ( resor , möbler, saker barnen behövde , m.m) Detta var ett gemensamt beslut.
Ändå hade han mage och säga att jag stulit pengar från hnm.
Minns han utpressade om en dator jag fått av hnm i julklapp att anv i företaget, för att sälja en bil jag snällt gått med på att va gemensam låntagare till . En bil han använde i sitt AB .
Inte ett skit gjorde han därhemma. Bara han han han … träna träna träna … jobba jobba jobba ( tror inte han jobba ens - då AB gick så dåligt . )