När jag var ung levde jag i ett hemskt förhållande, det var ingen tvekan om att mannen jag levde med hade någon personlighetsstörning. Psykologer jag pratat med har alla sagt att han har tydliga tecken på att vara psykopat.
Jag flyttade till Finland för två år sedan efter min skilsmässa. Några månader efter jag kom hit började jag skriva med en man som jag sedan inledde ett förhållande med. Nu är förhållandet avslutat men jag kan inte sluta tänka på om det “var något fel på honom”, så ni får gärna hjälpa mig om ni vill.
När vi började skriva till varann bodde vi 50 mil ifrån varann. Vi träffades första gången när han var i sin sommarstuga som ligger betydligt närmare. Efter vår första träff blev han väldigt intensivt intresserad av mig, Han sa att han ska komma till min stad när han blivit klar med några jobb. Javisst, det vore väl kul om han kom och hälsade på. Det visade sig att han i princip flyttade in… Han hade inget riktigt eget boende. Han hyrde in sig hos sin kompis som bodde i ett hus. Men han hade ett hus på gång till oss för billig hyra i samma stad. Jag som trivdes i min stad och hade jobb kände mig tveksam. Men han började övertala mig. Tryckte särskilt på att det vore bra för mig att komma ifrån min jobbiga mamma (som utan tvekan var påfrestande). Han snackade även skit om staden där jag bodde, sa att det bodde skumma typer där osv.
Jag hyrde en tvåa då. I Sverige bodde jag och exmaken i hus på landet dom två sista åren av vårt äktenskap och där trivdes jag så bra. Det tryckte mannen också på, att vad hemskt det är att bo i “terrarium” som han kallade lägenheter. Att det är mycket härligare att bo ute på landet. Så han lyckades faktiskt övertala mig att säga upp mig från mitt fasta jobb och flytta med honom till hans stad. Huset vi hyrde var gammalt med stort renoveringsbehov. Han sa att hyresvärden betalar all renovering om vi renoverar. Mannen är snickare och sa att det inte är några problem och att det fanns mycket som även jag kunde göra. Jag tyckte det lät rätt kul. Jag tycker mycket om att greja.
Han sa att han hade pengar så jag inte behövde jobba på ett halvår i alla fall. Det kändes inte bra för mig utan jag sa att jag tänker söka jobb direkt. Men där lyckades han övertala mig också att låta bli. Han sa att jag haft en turbulent tid och att jag kunde behöva vila upp mig lite. och ja, jag var rätt trött och tyckte att det vore skönt med ett par veckors vila. Men jag började snart att leta jobb ändå, och det var tydligt att det störde honom. Han själv hade inga problem att gå hemma. Jag sa att vi skulle sätta igång med renoveringen. men han drog ut på det och sa att vi skulle ta det lugnt. Han tyckte om att sitta i soffan, titta på film och dricka öl. Till slut fick han fixat ett rum som den tidigare hyresgästens katt hade kissat sönder. han bytte ut allt nedkissat så att det gick att vara i rummet. Men det visade sig också att hyresvärden plötsligt ångrat sig om att betala renovering. Enligt mannen så hade han sagt att han hellre eldar upp huset. Jag kände inte att jag ville lägga pengar på huset heller. Eftersom vi bara hyrde det.
Jag hittade ett jobb till slut och försörjde oss både några månader. hans pengar hade tagit slut. Jag sa att han också behöver komma igång att jobba. Vår plan var att spara pengar och eventuellt köpa eget hus så småningom. men han hade verkligen svårt att komma till skott med att söka jobb. Till slut sa jag att det är ohållbart, att jag inte har råd att försörja oss båda, att det inte är kul att behöva vända på varje slant för att få det att gå ihop. Han tyckte vi klarade oss fint. Dock så hittade han ett jobb till slut. I några veckor skötte han det bra. Men snart började han hoppa över att gå till jobbet vissa dagar. Eller så jobbade han väldigt korta dagar. Han hade alltid massa ursäkter på varför han inte var på jobbet.
Han började dricka allt mer. Stora mängder, flera gånger i veckan. Han satt i andra änden av huset, tittade på film och drack.
Ibland när han druckit så var det som han ville mucka gräl, han kunde anklaga mig för saker som inte stämde. En kväll kom han och sa att det var så trist att jag skickade så tråkiga meddelanden till honom när han var på jobbet. Jag förstod ingenting. Jag bad honom visa vilka meddelanden han menade. Vilka han uppfattade som tråkiga och negativa. Jag kollade i min telefon och kunde inte se annat än snälla och sakliga meddelandet. När han inte hittade något konstigt i sin telefon heller blev han ännu mer förbannad och kallade mig en massa elakt.
Dagen efter när han nyktrat till så tog jag upp det med honom så sa han att det var trist att det blev som det blev men att jag förtjänade att höra det.
Det var då jag började bli lite rädd. Och insåg på allvar att jag måste bort. han hade flera gånger tidigare att han gärna tar det som sin livsuppgift att förstöra någons liv om någon är elak/orättvis mot honom. Därför blev jag extra orolig att göra slut. Var tvungen att planera bakom hans rygg. Vilket kändes genomruttet. Men med tanke på min tidigare erfarenhet så ville jag vara försiktig.
Så jag ringde till mitt gamla jobb där jag åkt ifrån och fick tillbaka mitt jobb. Två dagar innan flyttbilen skulle komma berättade jag att det är slut. Jag sa att det är för att jag mår dåligt och behöver tid för mig själv, han ville inte tro mig först. men när han gjorde det blev han väldigt konstig. Växlade mellan att vara väldigt elak till att försöka övertala mig att vara kvar, Gick med i Tinder och olika singelsidor och kom och visade vilka han skulle iväg och träffa osv. Han skrev på sin fb-sida att jag gjort slut och skulle iväg och spela in porrfilm (?!). Jag packade mina grejer och han for omkring som jag vet inte vad. Han sa att jag var skräp i hans ögon, hade inget som helst värde. Plötsligt ville han ha sex och ta nakenbilder på mig för att ha som minne. (vilket jag givetvis inte gick med på). Sista natten i huset var jag rädd för honom. Han var arg och full, Flyttdagen var en måndag, han borde åkt och jobbat men stannade hemma. Han var märkbart ledsen och låg. Jag tyckte verkligen synd om honom. Han hade liksom sjunkit ihop.
När jag åkt kom det ett långt mejl där han bad om ursäkt för sitt beteende. Sa att han blivit chockad som lämnade. Vilket är förståeligt eftersom jag planerade min flykt bakom hans rygg. han hade i och för sig märkt att jag inte vaitr mig själv.
Oj. Det blev en lång text. Och jag långt ifrån fått med allt. Men vad tror ni om honom? är han normal, eller kan ha ha någon personlighetsstörning? För jämför jag med “psykopatmannen” som jag var med som ung så är den här mannen en ängel. Så själv är jag förvirrad.
Förövrigt var han alltid väldigt kärleksfull mot mig. Nästan för mycket. Det blev tjatigt att höra varje dag att jag är den bästa kvinnan han träffat, att jag var hans drömkvinna, att det vore som att vinna högsta vinsten på lotto osv. Han accepterade mig som jag var och sa ofta hur stolt han var över mig.