Familjerätten är bara rådgivande, inte juridiskt bestämmande.
Mamman bör ansöka om skilsmässa omg och ordna med eget boende asap, så att barnen kommer ifrån denna situation snarast!! Du som närstående bör göra en orosanmälan också det snarast.
2 gillningar
Kommer pappan att lyssna på utomstående? Han vill ju inte gå i samtal.
Du säger med tanke på jul och nyår, om barnen far så illa spelar storhelger ingen roll, de far illa oavsett namn på dagar. Mamman måste bort från de gemensamma boendet (pappan lär väl inte flytta på sig). Innan de är i varsitt boende kommer inget förändras. Socialen gör en utredning, det kan ta tid, om ingen anmäler förhållandena så barnen blir akut omhändertagna, vilket verkar vara enda utvägen då du skriver att jourhem inte är ett alternativ.
Jag tycker mamman bör överväga att ta kontakt med kvinnojouren och försöka få ett skyddat boende.
Dessutom bör hon spela in pappans psykiska misshandel mot barnen så att det finns dokumenterat.
En orosanmälan borde vara bra, men många gånger verkar inte socialen ha tid eller ork att utreda tyvärr.
2 gillningar
Varför?
Jag tänkte också kvinnojour.
1 gillning
Jag tror många önskar sig en skilsmässa där man är överens, kan samarbeta osv. Det blir ju inte alltid så.
Mannen är desperat och vill inte skiljas, han har insett att hans skarpaste ammunition är barnen, därför använder han dem. Givetvis helt fel.
Denne man kommer inte att kunna talas till rätta… det går inte.
Jag tycker det låter som @Uppochner har full koll,
så följ hennes råd.
1 gillning
Ullebulle?.. Något jag har missat?..
Hon har kontaktat kvinnojouren vid ngt desperat tillfälle. De rekommenderade henne att övernatta hos mamma.
Skyddat boende känns som ett stort steg men kanske det enda som återstår. Om man nu får det.
1 gillning
Ok. Tack! ))
Om din anhörig/syster(?) inte förmår sig att ta sig ur detta på egen hand, kan inte du och din familj träda in som lite av “advokater” och vara flera som bara tar med henne och barnen till ert hem?
Kanske inte du ensam om mannen blir våldsam på något sätt, men mha en svåger, manlig bekant etc. som kan hålla situationen i schack… och står stand by att ringa polisen om det barkar iväg åt fel håll?
Såklart bör ni ha planerat så att hon får med sig det allra viktigaste personliga handlingarna för både sig och barnen.
Är barnen så stora att de kommer att följa med isf? Småbarn kan man ta i famnen ut till väntande bil, men tonåringar går inte att tvinga med om de väljer att stanna med pappan.
Något känns lite oklart här, har barnen redan tagit pappans parti?
1 gillning
Allt detta har vi redan gjort, det hjälpte inte. Han har övertalat henne att komma tillbaka och ge relationen en chans, genom att manipulera med barnen såklart.
Barnen har tagit pappas parti, de säger att de vill stanna med pappa om mamma vill skiljas. Barnen är 8 och 5 år gamla men så fort skilsmässan kommer på tal, låter de plötsligt som vuxna, de upprepar det de hör från pappan.
Dessvärre misstänker jag att mamman är på väg i en djup depression.
Om hon nu går in i väggen, hur framgångsrikt blir det att gå till socialen?..
1 gillning
Jag har inte skrivit här.
Barnen måste fås att förstå att mamma inte mår bra. Hon utsätts för psykisk misshandel. Hon borde ta kontakt med en kvinnojour, ta barnen och dra. Be henne kontakta socialen eller svenska kyrkan eller lämna in en orosanmälan till socialen. Barnen bevittnar inte bara brott i nära relation i form av pdykisk misshandel, de uppviglas till att ta aktiv del i den.
2 gillningar
Man är skyldig att göra en orosanmälan om man misstänker att barn far illa. Det kan vara skolpersonal, anhörig, polis, osv. Man är skyldig att göra det.
Så du som anhörig måste göra en orosanmälan. Då går socialen in och stöttar och stödjer familjen. Om mamman/kvinnan är i så pass dåligt skick att hon inte kan föra sin egen talan så får ju ni anhöriga gå in, kanske bli tillfälliga ombud eller fixa en duktig jurist åt mamman/kvinnan.
Lagen är väldigt tydlig, inte så mycket att diskutera.
2 gillningar
Helt rätt.
Det känns att barnen behöver kvalificerad hjälp omgående!
Bara ett exempel: Åttaåringen säger att hn fick ont i magen när pappa sa ngt elakt om mamma, men hn ville inte säga vad det var, för att då skulle mamma vara jätteledsen.
Hur kommer man till en barnpsykolog? Pappan har barnen i ett järngrepp, han kommer säkert att påverka dem att inte säga ngt som kan vara negativt mot honom.
Allt känns som en ond cirkel!
1 gillning
Jag ska!
Jag är så tacksam till er alla, för allt stöd jag får här 
Ni är så kunniga och konstruktiva.
2 gillningar
Barnen har tur som har vettiga vuxna omkring sig som du. Ge inte upp. Dessa barn utsätts för psykisk misshandel av en vuxen person som beter sig totalt gränslöst. Psykisk misshandel är lika illa som fysisk misshandel, han hade lika gärna kunnat slå dem gula och blåa varje gång han sätter dem som medlare mellan två vuxna.
3 gillningar
Det gör man med all sannolikhet inte, inte i det skede de/ni/du är i nuet. Början måste nog vara sociala myndigheter, eventuellt skolan för 8-åringen med de yrkeskategorier som de har tillgång till inom elevhälsan. Men jag är tveksam om det går om både barnet och den andra förälder sätter sig emot och skolan inte har noterat något väldigt anmärkningsvärt.
Kan ju låta absurt på sitt sätt, M E N man får ha i minnet att det kan vara tvärtom oxå att en förälder försöker klämma åt den andra genom att påstå saker om den andra föräldern, sant eller osant, och skola/barnomsorg är inget rättsinstans som ska döma mellan föräldrarna.
Men som det låter så är det ju faktiskt mamman själv som är den som är i allra mest/störst behov av någon form av extern, professionell, medicinsk hjälp asap!? Eller vad tänker du själv i den frågan?
1 gillning
Mamman har aldrig haft psykiska besvär tidigare men är på väg i en rejäl depression, tror jag. Hon skulle nog behöva lite psykofarmaka. Jag vet inte hur pass kapabel hon är att tala för sig i ett sådant skick. Ganska opassande i sammanhanget…