Ja det här spårade ut ganska hårt. Jag är ganska trött på anklagelser och provoceringar från dig, @Tailor. Du vet inget om mig eller min man. Hade först inte tänkt att bemöda mig med att svara dig, men nu när du förstört min tråd med ditt traggande gör jag det ändå.
Nej, jag vill inte ha en (ännu) yngre eller mer maskulin man. Jag är tre år äldre än min man. Hade han tagit hand om familjen från första början hade vi inte hamnat där vi är nu. En som blir sur och irriterad för allt, om nåt ska göras eller jag eller barnen säger eller frågar, som tar mig för given och knappt hjälper till utan jag måste planera och ta tag i allt för att nåt ska hända, en som kväver mig för att vi måste göra allt tillsammans, en som inte visar mig uppskattning överhuvudtaget.
Jag söker inte ny man, varför skulle det vara det första jag vill göra för att jag ska skilja mig? Jag har försökt ha tålamod med dig, men blir så orkeslös av allt du skriver och att du orkar hålla på på detta sätt.
I alla relationer - alla - finns det plus och minus.
Ibland är det mer minus än plus redan från början men det vill man inte tänka på utan tror det kan ordna upp sig med tiden.
Ibland är det väldigt lite minus och väldigt mycket plus men med tiden kommer ändå minussidan att väga så tungt hur lite den än är att den ändå väger mycket tyngre än alla plussidor.
Hur mycket och vilket minus som till slut blir det som fäller avgörandet varierar från person till person.
Personliga egenskaper, förväntningar, drömmar, karaktärsdrag varierar från person till person.
Någonstans känns det som att du är fast i en tankeloop om din egen situation som du själv har svårt att förstå att det blev som det blev. Det verkar som du famlar efter svar och lösningar som skulle hjälpa dig i din situation. Jag tycker du projicerar ditt eget och allt du kommer fram till på andras situation, i synnerhet där en part är på väg att lämna den andra. Jag tycker mig skönja samma mönster i tråd efter tråd där du brottas med frågan om varför de ska lämna, har de kommunicerat, vill de ha en ny, vad är det som fattas och så det här med dejting.
Du verkar vilja att de ska försöka fast de fått nog och vill bryta upp. Vissa vill till varje pris leva i ett dåligt förhållande än att leva ensam medan andra hellre lever ensamma än i ett dött förhållande. Det finns inget egenvärde i att hålla fast vid något man inte trivs i och har känslorna dött kan det vara oerhört svårt att få fart på det igen. Det gäller att båda verkligen vill och ser en öppning men finns inte det så går det inte.
Håller helt med @Rulle här. Du har verkligen helt halsbrytande sätt att läsa in ditt eget kraschade äktenskap i andras situationer @Tailor. Ingen annan begriper kopplingarna du gör, de är verkligen way out there. Andra människor skriver om helt andra problem och helt andra situationer än din.
Sen tror jag för all del att vi alla har viss tendens att läsa, råda och försöka förstå andra situationer baserat på våra egna erfarenheter och upplevelser, men det här går liksom långt utöver det och de flesta andra kan dessutom ta till sig att det här kanske inte är samma problematik ändå när det påpekas och man får nej på sina idéer där man jämför med den egna situationen. Men du bara maler på om ditt eget Tailor…
Jag tycker det är en bra sak att ha modet och kraften att bryta upp ur dåliga relationer. Och det allra svåraste var att göra slut med min första pojkvän, för då trodde jag att alla de där ändå fina och bra känslorna som fanns var speciella för just honom och att jag kanske aldrig skulle få uppleva det igen, och ältade också just att alla problem kanske berodde på mig eller att alla män skulle vara likadana och att det därför inte skulle bli bättre med någon annan.
Men erfarenheten av att ha brutit upp från några tidigare relationer är ju att man blir kär på nytt, att alla män INTE är likadana och att det inte alls bara eller ens mest hängde på mig och mina beteenden. Kort sagt, gräset kan ofta vara jävligt mycket grönare och finare någon annanstans och det ser jag som en positiv styrka att veta och våga söka det istället för att sitta kvar i öknen och grina.
Varför, oh varför ska man till varje pris längta till något nytt när man är under isen och vill ur det man redan har?
Vad mer skulle ts ha gjort? Gubbskrället bryr sig inte om, tar inte in, det hon säger, tar det inte på allvar utan låter det fortsätta i samma spår tills ts känslor är helt urtröskade. Känns det igen på i din relation också, att inte lyssna och ta in det hon sade?
Men om problemen gång på gång tas upp av en utan att den andra lyssnar? Hur länge ska man behöva tjata innan polletten trillar ner? Ska man komma viftande med skilsmässoansökan första gången för att få den förstockade att fatta? En annan anledning till många skilsmässor kan vara just att den andra parten är nöjd och bryr sig inte om att jobba på förhållandet eller lyssnar på sin partner utan tar allt för givet.
“Innan äktenskapet oroar sig kvinnan över att det inte finns någon man i hennes liv, efter att det inte finns något liv i hennes man.” Kan gälla åt båda håll. Man kan inte tvinga någon att lyssna, inte tvinga någon att lyssna, inte tvinga någon att ta något på allvar. Så vill man behålla sin partner kanske man ska lyssna redan första gången problemen påtalas och visa att man är beredd att jobba på det. Men måste man ta upp det gång på gång utan att något händer kan den fula misstanken smyga sig in att den andre inte bryr sig utan är nöjd med den hand den sitter med och vill inte ha någon förändring.
Inte alls säkert.
Den som lämnar kan känna sig värdelös, förbisedd, försummad, inte värd att älskas, inte värd att tas på allvar, utnyttjad, behandlad mer som en bekvämlighetsinrättning än som en individ med känslor, tagen för given, usel som splittrar familjen men måste göra det för att inte gå under och utplåna sig själv.
Du har ingen aning om hur den som lämnar kan känna sig.
PTS. Många kan bära med sig det.
Stukad självkänsla, känslan av att ha misslyckats, att vara den som bröt upp familjen för att man inte orkade, sorgen över att det blev som det vart, att man svek, inte förmådde kan sitta i och svida länge. Och nej, det betyder inte att man har kontroll över sitt liv och att allt är toppen, det kan vara tvärtom men bättre än alternativet. Det betyder inte att man är lycklig i all evighet amen.
Mitt x var inte en dålig karaktär. Jag däremot lät mina sämsta sidor komma fram. Det verkar som att det fönster du tror dig titta ut genom är en spegel där du ser dig själv och dina egna tankar. I vissa fall är det den lämnade som är den dåliga karaktären, i vissa fall är det lämnaren (gissar att det ska stå “den man lämnar”).
Det är inte så lätt för alla att lämna, många mår dåligt över det - i synnerhet om barn kommer i kläm - och många av oss har farit illa och mått dåligt i dysfunktionella relationer där var partner varit oförmögen att lyfta blicken från sin egen navel och ta in och faktiskt förstår hur den andra mår. När vi påtalar det tror de ändå inte att det krävs någon förändring från deras sida.
Den som lämnar kan bära på sår för livet som aldrig kommer att läka och påverka tilliten till andra negativt.
Och om lämnaren i dina ögon verkar vara glada, lättade och sugna på ett nytt liv? Ja, då kanske det helt enkelt beror på att de har mått så fruktansvärt dåligt under så lång tid i relationen att singellivet plötsligt ter sig som en bit ur paradiset i jämförelse.
För den som exempelvis har haft en lång eller allvarlig sjukdom kan vilken mulen, kall och småregnig dag som helst te sig som ett underverk. Allting handlar om perspektiv, och de personer som kan gå lättade ur något så fruktansvärt svårt som en separation har många gånger lidit nog för en livstid redan.
Kanske kan vi då unna dem lite livsglädje också, eller måste vi racka ned på dem i beståndsdelar för att få ur vår personliga frustration?
Många människor borde aldrig varit ihop från början. Det handlar oftast inte om att själva problemet varit att attraktionen försvunnit. Det handlar om att man inte passar ihop. Inte mår bra ihop. Inte är bra för varandra. Allt går inte att fixa.
För att det är intressant att hänga här till skillnad mot andra forum. För att här finns 50 nyanser av grått, det komplexa och svåra.
Ditt problem Tailor är att du ser världen i svart eller vitt. Det är antingen det ena eller det andra. Allt är hugget i sten, från stereotypiska könsroller till vad som orsakar skilsmässor. Och att så många reagerar negativt på ditt tragglande (för det är ett svartvitt tragglande där du upprepar dig om och om igen i tråd efter tråd) är att det är precis det där svartvita folk är trötta på att få kört i nyllet.
Det är lättare att se allt i svart eller vitt, det blir enklare att greppa då, enklare att förstå. Men få saker i livet fungerar så.
En annan sak, när man ger råd till en skör person så är det inte alltid bra att trycka ärligheten i pannan på dom. Ibland får man ta krokiga stigar fram till det svåra om man nu anser sig förstå sig på någon så pass att man ”slänger sig med sanningar”. Jag tror inte det är många gånger du gett ngn en a-ha upplevelse för att som du själv säger, framför ngt obekvämt. Du ger en irritationsupplevelse för allt är ur ditt perspektiv och dina anekdoter om andra. Som om du knappt läser vad som faktiskt står i vissa trådar.
Jag har inte läst alla turer, men jag vet inte om man är en lämnare när man lämnar efter många år med känslan av att mannen checkat ut från relationen för länge sedan och man roddat det mesta själv med en sur och vresig man som TS beskriver i sitt första inlägg.
Visst är hon den som ”gör slag i saken” men känslomässigt blev hon ju lämnad för länge sedan och till slut fanns inget kvar. Jag tror att det signalerats högt och ordentligt under lång tid men det har inte lyssnats på eller tagits på allvar av maken som tagit sin fru för givet.
Jag tror inte alla agerar på känslor, problemet med den typen av man som TS levt med är väl att han inte agerat alls.
Lite som Rulle skrev
De går hårt dig Tailor, men visst du läser in din situation och speglar dig i många trådar. Inte konstigt. Att du dessutom vill dra allt till genusperspektiv stör t ex mig. Om vem som tar initiativ till skilsmässor osv och visst på pappret är det kvinnor, men att inte agera är också ett ställningstagande, men det leder inte till någon statistik över uppbrott.
Du fick ett tufft uppvaknande. Jag tror t o m du var en av de som uttryckte förståelse för otrohet, men när det väl kröp fram i din relation så tog det dig väldigt hårt. Men Jag minns kanske fel.
Det är så lätt att tycka om situationer som inte är min egen, då är det lätt att vara klok, öppen och logisk.
Var nu snälla mot varandra, för de flesta av oss är ju ganska sårade, men visst diskussionerna ger ju också mycket just för att vi inte tycker lika eller har samma bakgrund/erfarenhet.
Nååå… det är ju sannerligen inte bara du som är skyldig till trådkapning isf.
Skulle ingen annan hugga direkt så skulle du knappast sitta och svara dig själv gång på gång.
Det är fler än du som nappar direkt och till synes gärna ingår i dessa evighetsdiskussioner som alltid landar i två könsperspektiv… bara sedda från var sin sida av staketet
Ja, jag är klar med den relationen. Jag har inga känslomässiga band kvar och jag kan se tillbaka med ett lugn och med en distans.
Jag har aldrig ångrat en sekund att jag lämnade, utan har snarare bara blivit tryggare i det beslutet allteftersom jag har kunnat se och förstå mönster på ett annat sätt nu.
I mångt och mycket skulle jag nästan säga att mitt liv började på riktigt först som singel. Även om jag tror att vi alla har drömmar eller åtminstone hade drömmar om en evig relation som skulle hålla in i ålderdomen får man också komma ihåg att skilja mellan drömmar och verklighet. Vi kan inte leva på fantiserar, drömmar och förhoppningar. Vi måste leva våra liv med fötterna på jorden och fatta de bästa beslut vi kan utefter förutsättningarna.
Och vi kan inte ansvara över andra, utan bara över oss själva. Och vi gör ingen en tjänst genom att kasta bort våra egna liv på en person som inte klarar av att göra sin egen del. Att stötta varandra genom livet är en sak. Men att år ut och år in kånka runt på en annan vuxen människa är något helt annat.
Vi renoverade tvättstugan i helgen och det blev så himla fint. Så synd vi inte gjort det innan så vi själva fått njuta av det lite mer. Dock så rök vi ihop i lördags, min man blev sur och irriterad och skrek på mig för att jag inte visste hur jag skulle göra när vi skulle tvätta väggarna. Jag har aldrig tidigare gjort det eller tapetserat för den delen, så jag visste inte hur man skulle göra. Så istället för att förklara och visa vänligt blev han irriterad och gormade ‘du ser väl hur jag gör, det är inte så himla svårt!’ och när jag sedan ställde fler frågor blev han bara irriterad. Jag blev så himla ledsen och frustrerad så jag bara skrek rakt ut i luften under några sekunder. Blev så jäkla trött på hans beteende. Kan så här i efterhand se hans pappa framför mig som han beskrivit när han och hans syskon som barn inte förstod om det var nåt de skulle göra eller läxor de behövde hjälp med och inte förstod och deras pappa blev arg för det. Äpplet faller inte långt från trädet. Han är själv som han beskrivit sin pappa.
Iaf, han lämnade rummet och slängde hinken med vatten, där vi rengjorde tvättsvamparna, i badkaret så hinken sprack och handtaget gick av… Han började sedan tömma en av garderoberna våldsamt och släpade sedan undan den så den repade golvet, men det såg vi inte förrän senare när vi blivit sams igen och även att ett av justeringsbenen undertill var av. Sen har allt varit som vanligt resten av helgen. Tapetsering och målning gick sedan bra utan att han blev särskilt irriterad och vi tittade även på två lägenheter tillsammans med barnen och allt var lugnt och som vanligt sedan under helgen.
Igår kväll ställde vi i ordning allt. Då kommenterade han reporna på golvet varpå jag sa att det blev så när vi rök ihop i lördags när han inte var försiktig när han flyttade garderoben, för två andra som han flyttade blev det inte så med. Då sa han också att han tänkt be om ursäkt till mig för det, att han skrek på mig och det gjorde han, han sa förlåt och att det var onödigt och inte bra gjort av honom att bete sig som han gjorde. Jag godtog ursäkten och kände bara att jag är så glad att jag ska slippa honom och hans humör.
Jag tyckte mycket om en av lägenheterna vi tittade på och ville ha en av dem, även om jag tycker hyran är lite hög, men den var så himla fin och ligger mitt i stan. Har meddelat hyresvärden att jag ville ha den och fått svar att den är min En fyra med så bra planlösning, två toaletter, två klädkammare och flera garderober för förvaring, tvättmaskin, torktumlare och diskmaskin och en stor balkong. Jag tänkte försöka dra ner på körandet också även om det inte kostar så mycket då jag har elbil och laddar gratis nu vid en matvarubutik, men annars har jag laddat hemma men försökt undvika det nu när elen är så dyr (bor i nordöstra Skåne). Behöver inte längre köra till träningen eller till stan för att shoppa eller för köra barnen till skolan och sen vidare till jobbet för den delen. Leasar elbilen och leasingen går ut i maj, sen ska jag nog köpa en liten bensinbil och då kommer den inte kosta så mycket i drift då jag inte ska köra lika mycket som jag gör i dagsläget för jag måste inte det med läget för nya boendet
Om vem som tar initiativ till skilsmässor osv och visst på pappret är det kvinnor, men att inte agera är också ett ställningstagande, men det leder inte till någon statistik över uppbrott.
En fyra med så bra planlösning, två toaletter, två klädkammare och flera garderober för förvaring, tvättmaskin, torktumlare och diskmaskin och en stor balkong. Jag tänkte försöka dra ner på körandet också även om det inte kostar så mycket då jag har elbil och laddar gratis nu vid en matvarubutik, men annars har jag laddat hemma men försökt undvika det nu när elen är så dyr (bor i nordöstra Skåne). Behöver inte längre köra till träningen eller till stan för att shoppa eller för köra barnen till skolan och sen vidare till jobbet för den delen. Leasar elbilen och leasingen går ut i maj, sen ska jag nog köpa en liten bensinbil och då kommer den inte kosta så mycket i drift då jag inte ska köra lika mycket som jag gör i dagsläget för jag måste inte det med läget för nya boendet