Hej!
Den var fin. Firade med barnen, mitt ex och hans familj. Är tacksam över att vi har en bra relation. Ändå ett litet stick av sorgsenhet.
Hur var julen för dig?
1 gillning
Den var trots att jag inte hade barnen hos mig på julafton den bästa på många år.
Ingen ångest alls, givetvis sorgsen över att det blivit som det blivit och att barnen inte var hos mig men totalt sett var den fin.
Barnen kom upp till mig (jag firade hos min mamma) på juldagen och vi var där några dagar innan vi åkte hem igen.
En riktigt fin jul vilket gjorde att jag ser fram emot nästa år, bara pesten ger med sig så kommer vi få ett bättre 2022 än året som varit! 
2 gillningar
Vad härligt att höra! Jag är så glad för din skull att du hade en fin jul 
Hoppas också på att pesten försvinner. Vill börja träffa människor som vanligt igen.
1 gillning
Ja, det konstiga är att jag mått riktigt dåligt över jul i många år men i år var ångesten helt borta?
Jag hade en riktig dipp innan jul just för att jag inte skulle fira jul med barnen men när väl julen kom var det inte alls så hemskt som jag trott.
1 gillning
Vad tror du det är som gör att ångesten är borta nu?
Jag hade ju barnen med mig hela julen. Så jag slapp oroa mig över det.
Jag mår allmänt mycket bättre nu, bättre än jag gjort på många år. Ända sedan vi separerade har jag mått mycket bättre.
En gång under separationsperioden när jag var hemma i huset och min då man också var där för att fixa nåt och blev irriterad på nåt och svor eller sa nåt med höjd röst märkte jag att jag reagerade väldigt kraftigt - och kände igen känslan som jag haft så fort han varit hemma, samt att den nu var borta iom att vi flyttat i sär. Då först förstod jag verkligen hur mycket jag varit på spänn.
Jag tror att jag mår bättre för att jag inte bor med min exman längre.
2 gillningar
Känner igen mig väldigt mkt i detta. Jag kan ibland fundera på om jag gjort rätt som separerade. Ser att han är en bra pappa och vi kommunicerar bra idag. Men, sen kan det komma ett speciellt tonfall eller kommentar och då minns jag varför jag lämnade.
Förlåt om jag frågar, men följer en sorgsenhet med dig?
Trots att jag känner mig lättare som person och lugnare så känner jag mig ofta sorgsen.
Ja, sorgsenheten handlar ffa om att jag inte har barnen hos mig, jag saknar gården med trädgården och byn där vi bodde (har fortfarande svårt att köra till byn och försöker undvika det så mycket det går).
Jag är också ledsen över att jag gjorde min exman så illa och varje gång han skriver att han saknar mig eller lägger ut nåt på fb om ett annorlunda år, jul eller annat och ibland med melankoliska låtar eller liknande så gör det extra ont.
Men, med det sagt - jag ser oerhört mycket fram emot det här året! Jag har klarat av bröllopsdagen och julen, hans och min födelsedag, ett barns födelsedag - det mesta är gjort (inbillar jag mig).
Pesten kommer att få ge med sig, i sommar ska jag ut och dansa (har redan varit iväg en gång i höst), jag ska hitta på något med mina barn någonstans dit jag vill åka, livet har börjat! 
1 gillning