Din rubrik lyder “Vad ska jag göra?” och jag tror att du redan vet vad du ska göra.
Frågan är bara hur. Jag kan tänka mig att det inte är enkelt att hiva ut honom, eftersom han har ett psykologiskt övertag på dig. Han trycker ner dig och utnyttjar dig och får dig att känna dåligt samvete över vart han ska ta vägen.
Mitt förslag är att du tar kontakt med en kvinnojour eller med en nära släkting eller vän, och skaffar stöd där. Sedan bestämmer du i samråd med dem hur du ska gå tillväga för att bli av med honom för gott.
Ja som du säger så vet jag nog egentligen vad jag ska göra … men tror att det är rädslan för att vad han skulle kunna göra som stoppar mig … jag vill inte häller blanda in familj i detta då jag är rädd att detta ska gå ut över dem
Vill dock tillägga att folk i min bekantskap krets ser mig som väldigt stark och inte vet hur det egentligen är för att jag skapat en fasad om att allt är så bra
Tack … Ja frågan är bara hur …
Jag har precis sparat i hop ( aldeles) själv till en bostadsrätt och vi ska flytta nu i maj och känner inte att jag vill lämna allt jag kämpat för , för att kunna ta mig loss från honom
Hej orkarintemer! Det han utsätter dig för är psykisk misshandel och inget annat. Du måste där ifrån. Det han utsätter dig för är helt oacceptabelt. Precis som någon annan skriver här i tråden så tycker jag att du ska kontakta en kvinnojour för råd och stöd kring hur du kan lösa situationen rent praktiskt. De kan lotsa dig vidare. Sedan rekommenderar jag även att du tar kontakt med en psykolog eller kurator för att kunna bolla med någon utomstående kring hela situationen. Om du kan och orkar så berätta om din situation för någon i familjen, släkten eller dina vänner/kollegor som du har förtroende för. Det är en tung börda att bära själv, det du gå igenom. Kram
Ja det är riktigt tungt… haft det så här i ca 7 år nu … men orkat verkligen inte mer när jag säger till honom att jag känner mig nedtryckt så tycker han att jag pratar skit och hittar på , för att han tycker att han är den som är nedtryckt då han dom sagt "måste ta hand om hunden "
Mitt råd till dig är att inte berätta för honom om dina känslor igen. Släpp inte in honom, det bryter ned dig ännu mer. Jag har levt i en liknande situation och gjorde mig (och är fortfarande såhär i kontakten med honom): som en grå sten. Det kallas grey rock-metoden. Du kan läsa mer här Grey Rock Method: What Is It and How Is It Used?
Alltså du verkar tyvärr vara gift (vilket ger honom rätt till hälften, tyvärr i detta fall) med den värsta parasit som jag någonsin hört talas om
Vet inte hur du gjort med lägenheten, om den redan är betald osv. Men jag skulle råda dig att omgående, dvs. innan flytt, försöka få hjälp av någon (kanske kan kvinnojouren har tillgång till juridiskt sakkunniga) som kan råda dig hur du bäst räddar undan allt som bara går från honom och så mycket av det kapital som du ensam har slitit ihop medan karljäveln legat hemma och latat sig
.
Ta tag i det här direkt i morgon, snälla Du rädda undan allt du kan från den där värsta sortens Alien
Fördelen är att han är lite dum … så han skulle nog inte fatta att halva var hans om jag skrev detta i skilsmässan att lägenheten endast tillhör mig så skulle han ändå inte förstå det …
det finns så mycket mer jag skulle vilja säga att han gör men orkat inte berätta …
men en sak vet jag att skulle jag skilja mig så skulle han aldrig någonsin låta mig leva i lugn och ro
Skilj dig asap, ta kontakt med kvinnojour för stöd och hjälp, försök få ett samtalsstöd så fort som möjligt för att kunna bearbeta och ta hjälp (om du inte klarar pappersexercisen själv) med att skriva undan varenda korvöre som du kan och se till att han skriver på, kosta vad det kosta vill. Och ta på villkors vis inte med den dåren till ditt nya boende, ge honom noll och inget tillträde (och ingen nyckel såklart alternativt byt lås direkt) dit för då börjar cirkusen med att få ut fanstyget.
Ta sedan kvinnojouren till hjälp direkt som han “inte låter dig vara ifred” eller ännu mer… anmäl honom direkt det händer och begär besöksförbud. Men mitt vad det är så är han lika lite handlingskraftig och lika dum i huvudet som han varit när det gäller att bidra till sin egen försörjning.
Det är inte säkert att han inte skulle låta dig vara. Finns det en risk att det “bara” är din rädsla som spökar? Mitt ex, som påminner väldigt mycket om ditt ex, hade jag också sådana farhågor inför. Farhågor som visade sig vara helt obefogade, då han direkt efter separationen hittade en ny kvinna, och det gjorde mig helt ointressant för honom. Min erfarenhet är att sådana människor som din man inte kan vara själv, de går direkt till något nytt värddjur för att klara sig.
Första gången det händer så polisanmäler du honom!!
Gjorde du det förra gången det hände? Om du inte gjorde det, då måste du denna gång sätta hårt mot hårt och direkt visa honom att hans makt över dig är bruten.
Så länge du inte gör det så tror han att han ska kunna fortsätta att skrämma dig till lydnad. Ingen idé att klandra dig själv i detta nu för det bryter bara ner den lilla handlings- och motståndskraft du har kvar, så söka inga fel hos dig själv utan tänk att oavsett vad du kan ångra i nuet så är det historia och går inte att påverka så använd det inte som ett vapen mot dig själv. Tänk istället att det enda du kan påverka idag är att välja att göra rätt denna gång
Ok. För annars kan det ju också göra att man stannar av den orsaken, alltså för att skydda ett husdjur… En mycket obehaglig människa, din make. Men det är ju inte skäl att stanna med honom ändå! Ytterligare ett råd till dig är att dokumentera så mycket som möjligt av all skit han håller på mig. Och ring kvinnojouren genast. All styrka till dig, du fixar detta!
