Jag är så trött på honom , men samtidigt så är han den bästa …
Jag önskar få råd och tips , nu ska jag förklara hur det ligger till …
Jag och min man är gifta och vi har varit tillsammans i 8 år
när jag träffade min man så bodde jag hos en vän ( vilket jag ofta får höra av honom )
vi flytta till honom och bodde i hans lägenhet tills jag fick nog på hans beteende och skaffade en egen lägenhet och han flytta till mig efter ett tag , han struntade då att betala för sin lägenhet och blev vräkt ( vilket då enligt honom är mitt fel )
Jag är så trött på detta :
Min man jobbar inte , han har jobbat några månader här och där men det var 5 års sen men han vill verkligen inte jobba och går på aktivitetsstöd … Vilket då betyder att jag måste jobba mer för att ha råd att betala alla räkningar …
vi har räkningar på ca . 25000 i månaden och han ger mig 3000 av sin aktivitetsstöd som är 5000:- jag säger inget om det men det är nu problemet kommer
jag jobbar heltid plus att jag har 2 extra jobb på ca 100 procent till vilket betyder att jag jobbar ca 200 procent för att vi ska klara oss …
har försökt förklara detta för min man dock tycker jag om att jobba så det gör mig inget men när jag säger det säger han bara och ? det är din lägenhet det är dina räkningar … men han bor ju också där och äter osv …?
ofta så jobbar jag heldagar exp. 7-22
då kan jag få ett sms när jag strax ska sluta
att han är hungrig och att han vill att jag ska laga mat , byta sängkläder för att han legat i sängen hela dagen … ofta är jag väldigt trött men gör detta för att jag inte orkar bråka …
men när jag kommer hem då får jag ofta höra :
jag är så jävla trött på dig och ditt jobb
du är så jävla lat
du bara sover här hemma
fyfan gå och duscha du stinker
jag kommer lämna dig om du inte börjar respektera mig och göra det jag säger
hur han " räddat " mig för att jag bodde hos en vän och gav mig en liv .
sedan går han runt och triggar upp sig själv och så kan han svära och säga väldigt fula saker vilket han tycker är helt normalt
har flera gånger sagt att jag inte accepterar detta då kan jag få till svar håll käften annars får du en smäll ( vilket jag dock inte får)
men är så trött på detta …
när jag är på jobbet får jag massor med gulliga sms men direkt jag kommer hem är han otrevlig och ber mig vara tyst för att han inte orkar höra mig ( fast jag inte sagt något )
har försökt förklara för honom att jag inte orkar mer att jag jobbar 200% plus gör allt hemma som att tvätta,laga mat, städa , handla och allt som hör till … men ändå för jag höra när jag kommer hem att han är så trött … och då kan jag säga vad har du gjort som varit hemma hela dagen och är så trött ? då blir han galen och skriker och gapar och tycker att jag är inte tacksam mot honom att han har varit hemma hela dagen och väntar på mig och så är jag så otacksam och fattar inte hur jobbigt det är att han rastar hunden 2 gånger på dagen ( en chihuahua) att han ger den närhet och pratar med den … det tycker han inte jag kan jämföra det jag gör med hans för han gör så mycket mer och tycker egentligen att jag borde betala Honom 4000 kr i månaden ( vilket jag inte gör ) för det är vad det hade kostat att ha hunden på dagis … , det är lika mycket hans hund och han jobbar inte därför tycker jag att detta är bara något han ska göra så jag gör allt annat … när jag kommer hem är det disk överallt saker , kläder på golven som jag får springa runt och städa upp för att han tycker att det ska jag göra för att han har ju gjort " så mycket " , så kan jag säga men jag då jag är också trött som jobbar 15 timmar … svaret är då
det är inte mitt problem det är ditt jobb du får lön och det är dina räkningar som betalas ( hyra ,el,interner och så vidare " fast egentligen är det våra … !!!
Här sagt nångång att jag vill lämna honom då blir han galen slår sönder saker och säger att du kommer aldrig kunna lämna mig
tror det är rädslan i hans beteende som gör att jag inte lämnar honom …
han är dock väldigt snäll emellanåt och då känner jag att jag älskar honom och vill bara vara med honom hela mitt liv …
blir galen vad ska jag göra ???
Vill dock också tillägga att jag har tänkt på detta länge men jag vet inte vart han skulle ta i vägen , då han inte kan få en lägenhet för att han har hyresskulder , vilket han då anser är mitt fel för att jag flyttade till en annan lägenhet och han menar på att då ska jag betala dessa vilket jag 2 gånger gjort genom att slänga pengar på honom och be honom dra … som han senare slösat bort och fortfarande hävdar att jag ska betala hans skulder trotts att han fick pengar men dem tycker han bara att dem förtjäna han för att han "hjälper " mig med våran hund …
Din rubrik lyder “Vad ska jag göra?” och jag tror att du redan vet vad du ska göra.
Frågan är bara hur. Jag kan tänka mig att det inte är enkelt att hiva ut honom, eftersom han har ett psykologiskt övertag på dig. Han trycker ner dig och utnyttjar dig och får dig att känna dåligt samvete över vart han ska ta vägen.
Mitt förslag är att du tar kontakt med en kvinnojour eller med en nära släkting eller vän, och skaffar stöd där. Sedan bestämmer du i samråd med dem hur du ska gå tillväga för att bli av med honom för gott.
Ja som du säger så vet jag nog egentligen vad jag ska göra … men tror att det är rädslan för att vad han skulle kunna göra som stoppar mig … jag vill inte häller blanda in familj i detta då jag är rädd att detta ska gå ut över dem
Vill dock tillägga att folk i min bekantskap krets ser mig som väldigt stark och inte vet hur det egentligen är för att jag skapat en fasad om att allt är så bra
Tack … Ja frågan är bara hur …
Jag har precis sparat i hop ( aldeles) själv till en bostadsrätt och vi ska flytta nu i maj och känner inte att jag vill lämna allt jag kämpat för , för att kunna ta mig loss från honom
Hej orkarintemer! Det han utsätter dig för är psykisk misshandel och inget annat. Du måste där ifrån. Det han utsätter dig för är helt oacceptabelt. Precis som någon annan skriver här i tråden så tycker jag att du ska kontakta en kvinnojour för råd och stöd kring hur du kan lösa situationen rent praktiskt. De kan lotsa dig vidare. Sedan rekommenderar jag även att du tar kontakt med en psykolog eller kurator för att kunna bolla med någon utomstående kring hela situationen. Om du kan och orkar så berätta om din situation för någon i familjen, släkten eller dina vänner/kollegor som du har förtroende för. Det är en tung börda att bära själv, det du gå igenom. Kram
Ja det är riktigt tungt… haft det så här i ca 7 år nu … men orkat verkligen inte mer när jag säger till honom att jag känner mig nedtryckt så tycker han att jag pratar skit och hittar på , för att han tycker att han är den som är nedtryckt då han dom sagt "måste ta hand om hunden "
Mitt råd till dig är att inte berätta för honom om dina känslor igen. Släpp inte in honom, det bryter ned dig ännu mer. Jag har levt i en liknande situation och gjorde mig (och är fortfarande såhär i kontakten med honom): som en grå sten. Det kallas grey rock-metoden. Du kan läsa mer här Grey Rock Method: What Is It and How Is It Used?
Alltså du verkar tyvärr vara gift (vilket ger honom rätt till hälften, tyvärr i detta fall) med den värsta parasit som jag någonsin hört talas om
Vet inte hur du gjort med lägenheten, om den redan är betald osv. Men jag skulle råda dig att omgående, dvs. innan flytt, försöka få hjälp av någon (kanske kan kvinnojouren har tillgång till juridiskt sakkunniga) som kan råda dig hur du bäst räddar undan allt som bara går från honom och så mycket av det kapital som du ensam har slitit ihop medan karljäveln legat hemma och latat sig
.
Ta tag i det här direkt i morgon, snälla Du rädda undan allt du kan från den där värsta sortens Alien
Fördelen är att han är lite dum … så han skulle nog inte fatta att halva var hans om jag skrev detta i skilsmässan att lägenheten endast tillhör mig så skulle han ändå inte förstå det …
det finns så mycket mer jag skulle vilja säga att han gör men orkat inte berätta …
men en sak vet jag att skulle jag skilja mig så skulle han aldrig någonsin låta mig leva i lugn och ro
Skilj dig asap, ta kontakt med kvinnojour för stöd och hjälp, försök få ett samtalsstöd så fort som möjligt för att kunna bearbeta och ta hjälp (om du inte klarar pappersexercisen själv) med att skriva undan varenda korvöre som du kan och se till att han skriver på, kosta vad det kosta vill. Och ta på villkors vis inte med den dåren till ditt nya boende, ge honom noll och inget tillträde (och ingen nyckel såklart alternativt byt lås direkt) dit för då börjar cirkusen med att få ut fanstyget.
Ta sedan kvinnojouren till hjälp direkt som han “inte låter dig vara ifred” eller ännu mer… anmäl honom direkt det händer och begär besöksförbud. Men mitt vad det är så är han lika lite handlingskraftig och lika dum i huvudet som han varit när det gäller att bidra till sin egen försörjning.
Det är inte säkert att han inte skulle låta dig vara. Finns det en risk att det “bara” är din rädsla som spökar? Mitt ex, som påminner väldigt mycket om ditt ex, hade jag också sådana farhågor inför. Farhågor som visade sig vara helt obefogade, då han direkt efter separationen hittade en ny kvinna, och det gjorde mig helt ointressant för honom. Min erfarenhet är att sådana människor som din man inte kan vara själv, de går direkt till något nytt värddjur för att klara sig.
Första gången det händer så polisanmäler du honom!!
Gjorde du det förra gången det hände? Om du inte gjorde det, då måste du denna gång sätta hårt mot hårt och direkt visa honom att hans makt över dig är bruten.
Så länge du inte gör det så tror han att han ska kunna fortsätta att skrämma dig till lydnad. Ingen idé att klandra dig själv i detta nu för det bryter bara ner den lilla handlings- och motståndskraft du har kvar, så söka inga fel hos dig själv utan tänk att oavsett vad du kan ångra i nuet så är det historia och går inte att påverka så använd det inte som ett vapen mot dig själv. Tänk istället att det enda du kan påverka idag är att välja att göra rätt denna gång
, det är lika mycket hans hund och han jobbar inte därför tycker jag att detta är bara något han ska göra så jag gör allt annat … när jag kommer hem är det disk överallt saker , kläder på golven som jag får springa runt och städa upp för att han tycker att det ska jag göra för att han har ju gjort " så mycket " , så kan jag säga men jag då jag är också trött som jobbar 15 timmar … svaret är då
