En kollega ringde upp mig för att kolla läget, en av de få som har koll på vad som händer i mitt privatliv. Tror att han blev väldigt förvånad över hur bra jag verkade må. Trevligt då folk hör av sig för att kolla hur man mår och hur det går. Ännu trevligare att kunna meddela dem att man mår förvånansvärt bra trots det tråkiga att man blivit av med den man älskat och på något sätt fortfarande älskar till en del.
1 gillning
Hur går det för dig? Själv åkte jag på det största bakslaget idag… är så krossad. Hon berättade att hon träffat nån…
1 gillning
Tack, det går bra. Har vart otroligt upptagen med arbete den senaste veckan, så det har säkert hjälp till. Men överlag så känns det som att jag har accepterat situationen och fokuserar på framtiden. Visst kan jag se tillbaka på det som varit, men det drar inte ner mig i avgrunden som det gjorde de första veckorna, utan det känns som det bara blir objektivt betraktande. Jag tror som sagt att processen började långt före bomben droppades, så det kanske inte var en sån överraskning som jag initialt upplevde det som.
Tråkigt att höra att du inte mår bra, själv har jag kallt räknat med att hon träffat någon (även om hon inte har det) och förlikat mig med det. Sen har jag, efter de första dagarna, haft någon tanke på att det skulle bli vi igen vilket kanske hjälp till då det gäller det. Sen har jag också tänkt som så att jag är fri att träffa någon om jag vill.
Hoppas du mår bättre idag.
Ja jag har väl alltid hoppats att det skulle bli vi. Att jag skulle göra som jag gjort och tagit tag i mina problem. Och att vi sen skulle bli…
Nu mera inser jag allt. När jag fick veta vem det var med så föll allt på plats och i helgen föll jag stenhårt ner på backen…
1 gillning
Jag förstår att det känns hemskt nu, men det kan vara den botten du behöver för att kunna stampa av och börja ta dig upp.
Alla är vi olika hur lång tid det tar att släppa någon, så känn ingen press för att det går fortare för någon annan.
1 gillning
Ja det går ju inte komma mer på botten nu… att det ska göra så inte begriper jag inte.
Så, ett par veckor sedan jag skrev här. Höll på rensa lite mail på telefonen och hittade naturligtvis en del som exet skrivit genom åren. Från både vid tider då det var tungt och tider då det var som bäst. När jag ögnade igenom dem och läste alla löften hon gett och alla kärleksförklaringar så kände jag…ingenting.
Vi har gått vidare med våra liv separat och jag vet att jag kommer klara mig bättre än henne. Nej, det är inte baserat på någon slags hat eller något sånt, bara ett konstaterande baserat på de förutsättningar som vi båda har på egen hand. Mitt liv är redan på väg att bli mycket bättre än det vart på många år, på i stort sett alla plan.
Framtiden är ljus och jag ser som sagt redan många förbättringar. Någon gång träffar jag dessutom den där personen som gör mig ännu bättre.
1 gillning
Hurra! Alla Hjärtans Dag! Dagen då jag varje år varit ute och köpt blommor, en nalle och en present till min fru (numera ex). Icke detta året, så det känns lite sorgligt, men då tänker jag på min lista igen och då känns det rätt ok i alla fall. 
4 gillningar
Bra där! Fortsätt att fokusera på dig och vad som gör dig lycklig så kommer allt att bli bra till slut 
1 gillning
@Gbg81 Tack! Håller med, fokuserar framåt och allt det tidigare hamnar längre och längre bort i backspegeln. De gånger mina tankar vandrar tillbaka till henne och det vi hade så känns det bata som…jahapp. Ger mig själv lite beröm varje gång för att jag kan se tillbaka med känslomässig distans.
Livet ska man leva framåt, inte i det förflutna. Om man lärt sig något från det som varit så är det ju ett plus, inget att gräma sig över .
Kram till alla just nu ensamma, ledsna och vilsna, lev livet med vissheten att det blir bättre oavsett hur djup avgrunden än ser ut för tillfället.
1 gillning
Ajaj, vilket bakslag jag fått. Håller på som bäst med att fixa med nya bostaden och då kommer funderingarna igen. All saknad, förtvivlan och till viss del ilska över att hon gjorde som hon gjorde bara sköljer över en.
Inte ens min normalt trösterika lista med förbättringar hjälper. Jag vet ju att det går över, men fy vad jobbigt med bakslag när allt har känts så ljust ut så länge och allt har gått bra. Får ta mig i kragen, ut, träffa folk och ha kul.
3 gillningar
Såja, efter några bra dagar med både vänner och släkt så känns det återigen lite grått och trist. Av någon anledning kommer tankarna in på henne hela tiden. Utan att falla in i något avgrundshål, men ack så irriterande. Vill komma till en punkt där tankarna inte ens dyker upp. Hur gör man det utan att hålla sig upptagen med annat i 110?
1 gillning
Om man orkar hålla 110 är det en rätt bra metod. Jag har kört den själv. 
Nu är det inte särskilt ofta som exet dyker upp i tankarna, men å andra sidan höll jag på att köra slut på mig själv i höstas. Jag aktiverade mig själv på en halvt hysterisk nivå i månad efter månad. Av de alternativ jag hade kändes det trots allt som det bästa.
Man får nog acceptera att det tar tid innan tankarna slutar dyka upp automatiskt så fort man saktar ner.
1 gillning
Några dagar till i 110, och en del annat roligt, så känns det ljusare igen. Även om det kanske inte finns några vinnare i en skilsmässa så ser jag ändå det som att jag är den som gått ur förhållandet som någon slags vinnare. Jag har ett rent samvete, jag vet att jag aldrig gjort något medvetet som sårat, jag är den som kan gå vidare med vetskapen att jag aldrig korsat gränsen för vad som är acceptabelt i ett förhållande. Jag vet att den jag svär trohet också kommer få det, i motsats till henne. Hon som sa att hon aldrig skulle kunna göra något sånt. Men nu vet hon att hon bevisligen kan det och att allt annat är en lögn, både för henne själv och den hon säger det till.
Jag ser det som att jag, i det långa loppet, går ur det som en bättre, ödmjukare, mindre blåögd och starkare människa. Lite mer skeptisk inställning till löften om trohet, men rätt person kan säkert ändra på det också. Framtiden är ljus på alla sätt. Spring is coming!
3 gillningar