Hej, Jag är i ett stort svart hål och har varit det i några veckor efter att min man från ingenstans vill skiljas, vi har varit ett par i 15 år, gifta i 12.
Vi har 2 barn som fortfarande är små 5 och 7, det tog oss 6 år innan vi blev gravida, oändliga sprutor, äggplock, insättningar, missfall, utomkvedshavandeskap, hopp och tårar om vartannat innan det äntligen blev vår tur att bli föräldrar. Vi valde att jag skulle vara hemma med båda barnen fram till dom blev minst 2 år medan han jobbade med sitt företag som han har tillsammans med en annan kille.
Dom startade företaget under tiden vi var gifta och idag har dom över 20 anställda, jag har också ett företag men ingen anställd, jag har alltid fått satt mitt jobb åt sidan för hans skull -jag gör ju det här för vår skull, för att vi kan gå i pension vid 50, så vi kan ha en bra framtid, så sa han jämt…, jag har tagit all vabb, alla lov allt medans han har jobbat för ”vår” framtid (a men tack då)
För 1 år sen ville hans bror (sa han iaf) att det skulle skrivas äktenskapsförord gällande företaget, så jag skrev på för det fanns inte en tanke på skilsmässa och min man har aldrig nämnt skilsmässa någonsin, men jag såg till att innan vi skrev på så ville jag att det skulle skrivas att min del i huset inte ska ingå i giftorätt endast hans del, och så skrevs det iaf, nu äger ju han ett annat hus med hyreslägenheter också tillsammans med en annan, vilket det inte finns papper på men han vill absolut inte att det ska ingå i bodelningen eftersom han hade det innan vi träffades…varför skrev han inte in det då direkt kan man tycka om det var så j*vla viktigt. Känner mig lurad, jag skiter i pengarna, jag vill ju bara ha han, min trygghet, min människa, förstår inte hur han kan göra så här mot mig, våran familj.
Jag har ändå svårt att ta in allt det här för han vill hela tiden gosa och ha sex, kramas och pussas, vill att vi ska åka på semester till att nästa dag inte ta i mig, så det blir hopp om förtvivlan…han skickar sms med hjärtan och skriver ”det kanske kan bli bra igen” varför gör han så? Jag kan inte äta, jag kan inte sova, jag klarar inte av att jobba, jag är ett totalt vrak och jag överlever inte det här själv, jag har ännu inte berättat det här för någon, jag har aldrig haft en familj där det funnits kärlek och omhändertagande, det här var min familj min egna familj. Jag går sönder totalt sönder. Hjälp mig snälla någon
Jag tror du ska vara lite hård. Om han har sagt att han vill separera så ska han inte kunna komma till dig för sex och kel. Det är antingen eller där.
Vad det gäller vad som ingår i bodelningen så är det ju tydligt och klart. Hans firma och din halva av huset ingår inte, men allt annat, inklusive det huset han ägde innan. Ge dig inte på denna punkt om det inte finns väldigt goda skäl för det.
I alla händelser så låt honom inte sätta sig på dig (bildligt talat). Den man kan sätta sig på respekterar man inte. Om han ev ska ändra sig måste han respektera dig. Och du måste också respektera och älska dig själv.
Vill bara skriva att jag känner så med dig. Har inte din erfarenhet men på det sättet du skriver gör att jag känner din sorg och förtvivlan.
Det kommer bli bättre!
Du kommer klara det här!
För din egen skull så skapa avstånd i den mån du kan.
Och vik dig inte gällande bodelningen!
Kram!
Fy så tufft ! Man kan ju verkligen undra om han haft planer en längre tid med tanke på äktenskapesförordet du behöver en bra jurist /advokat till din hjälp ! Ta hand om dej
Fy fan vilken tuff situation du hamnat i, all styrka till dig.
Skit INTE i pengarna! Pengarna är det som säkrar dig och dina barn när de bor hos dig. Så det där hyreshuset som det inte finns papper på ska absolut ingå i bodelningen.
Om han nu varit så försigkommen att ”tagit” din del i företaget trots att du också jobbat för det. För det har du, glöm aldrig det. Utan dig som markservice så hade inte han kunnat jobba så mycket. Nedvärdera inte den tiden eller ansträngningen.
Skaffa advokat. Skriv inte på en enda grej utan att det gåtts igenom ordentligt av denna.
Sen den andra biten att han är tvetydig, ja varför gör han så? Det är en väldigt bra fråga. Jag skulle ställa den till honom igen och igen tills du får ett ordentligt svar.
Svaret på varför han gör så vet du nog redan. Han har blandat in en tredje person och då brukar det bli high caparall och studsboll.
Jag tycker du ska anlita jurist när äktenskapsförord skrivits senaste året……
Det är dags för dig att försöka frammana lite styrka och kanske bli lite arg. Så du får energi och tar dig vidare.
Jurist är självklart. Låter helskumt att ni skrev ett förord bara för ett år sen.
Och statistiken säger att kom det här beskedet som en blixt från klar himmel så brukar dom ha träffat en ny. Behöver inte vara så. Men ofta är det så.
Hur har din man varit i övrigt senaste månaderna? Ändrade rutiner, sitta med telefonen, nya kläder, ombytligt humör? Tänk efter.
Nej inga ändrade rutiner alls, i början tänkte jag att han har en annan, men han åker samma tider och kommer hem samma tider, inga nya kläder, och går aldrig ut på helger. Jag har börjat fundera på om han har någon kris eller om känslorna bara dött, men samtidigt tänker jag att om känslorna har dött varför vill han ha sex, hålla om och kramas?, känner mig lite utnyttjad, för jag kan bara inte stå emot fast jag vill. Han vill vänta med att skriva på ansökan och något säger mig att det är något lurt på gång, han har sparat egna pensionspengar och får aktieutdelning i början av sommaren och det vill han absolut inte ska komma med i bodelningen, så jag tror han försöker lösa något och hålla mig lugn samtidigt, känns så märkligt att vara misstänksam mot någon som man litat och lutat sig mot i så många år. Blir också ledsen att i slutet ska allt handla om pengar, jag vill att han ska vara glad och lycklig för han ska ju ändå ha barnen på halvtid, inte bitter och arg på mig för pengar, jag vill ju kunna fira födelsedagar och helgdagar tillsammans för barnens skull fast det kommer göra ont. Idag gjorde jag iordning ett rum i källaren där han får sova, han fråga om han inte fick sova hos mig. Nej sa jag väldigt bestämt😅
Det låter som att de här pengarna definitivt kommer att hamna i bodelningen. Endast pensionssparande som man själv saknar rådighet (där t.ex. arbetsgivaren bestämmer) över är undantagna.
Helt rätt att köra ut honom ur sovrummet. Det var bekvämt och mysigt att nyttja dig för kel. Han hatar dig ju inte, men det är lätt att du tolkar in mer känslor än han avser.
Verkligen fruktansvärd situation du har hamnat i. Du har litat på honom och trott på er relation, och nu får du betala ett högt pris för det. Jag förstår om du känner sig söndersliten och inte vet vart du kan vända dig.
Jag tror att det finns två saker du måste göra så fort som bara är möjligt.
Det första är att släppa tanken på ett “vi”. Jag vet hur hoppet kan spela en elaka spratt under ett uppbrott, och jag vet att hjärnan vill tolka varenda liten signal som en positiv signal, även fast resterande av partnerns beteende visar på rakt motsatsen. Anledningen till att han ibland håller om dig och vill ha sex är troligen den anledning @Restenavlivet skriver, nämligen att han helt enkelt gillar sex och en kram ibland, och du står till buds. Han älskar dig inte, men han hatar dig heller inte, och då duger det bra åt honom för tillfället
Och det andra är att skaffa advokat på direkten. För du måste orka inse att han inte vill dig väl, och att han redan har lurat och utnyttjat dig. Det är inte lätt att stå emot det själv, så du måste ha en juridisk person som kan sätta stopp för detta. Troligen har han redan själv tagit juridisk hjälp för att planera skilsmässan på ett sätt som ska främja honom på bekostnad av dig.
Du är viktig och din framtid är viktig. Du ska inte låta honom utnyttja dig än mer bara för att du hoppas på en fin relation i framtiden genom att inte bråka om pengar.
Du måste som sagt orka inse att han inte vill dig väl. Och nu måste du vilja dig själv väl. Han är inte intresserad av en fin relation i framtiden. Och han vill troligen bara vara vänner om det kan gynna honom, dvs om det kan göra att livet blir lite enklare för honom framöver. Troligen vill han att du ska acceptera precis allting utan bråk, men det innebär också att du i så fall kommer råka illa ut och få sämre möjligheter att skapa en framtid för dig och dina barn.
Han tänker inte på dig.
Nu måste du tänka på dig.
Stor kram till dig @Rosa 
livet kommer bli bättre, men först behöver du ta dig igenom allt det tunga som händer nu. Låt allt få kännas, låt allt få ta den tid det behöver för att kunna ta emot känslorna som kommer. Du är inte ensam att gå igenom det här, men det är ack så tufft just nu…
Låter verkligen som något lurt ! Bra att han fick lämna sovrummet !!ta hand om dej !!!
Förutom advokaten råder jag dig att hitta ngn att prata med. En terapeut, ngn från kyrkan (man behöver inte vara aktivt kristen) eller genom vården men där är det förmodligen lång väntetid. Och from nu jobbar du heltid eller mer och all vab etc delas lika. Ev kan du insistera på att en av er har huvudansvar för hushållet varannan vecka.
Känslan av att inte klara av det. Känner så igen det. Vi var med ett par i 15 år och gifta i 10 år. Kom som en chock för mig med. Eller när jag kollar tillbaka så inte alls. Men beslutet skulle vara mitt! Jag blev snuvad! Vi har nu varit separerade sen juli- nu i april går skilsmässan igenom. Sålt hus och flyttat till lgh. Varannan vecka liv med barnen. Men som du skrev, jag saknar min människa! Jag förlorade min närmaste. Den känslan är hemsk. All lycka till dig
Hej, Nu har det gått en tid och jag blir bara mer och mer förvirrad. Jag valde att skicka in ansökan om skilsmässa, för han tyckte vi skulle vänta, kände att jag visste inte riktigt vad han ville vänta på, så för att på något sätt komma en bit fram i min sorg så behövde jag göra det.
Han har inte börjat sökt efter nytt boende, vilket jag inte kan förstå eftersom skilsmässan går igenom i september (om det nu vill sig så) Han säger att han inte vet vad han vill och behöver känna efter mer, men jag behöver få klarhet. Han säger att det kändes ”fel” ”konstigt” när ansökan skickades in. Ska det behöva vara så här att jag ska vänta på att få ett svar, jag går ju under av det här.
Någonting i mig säger att han redan bestämt sig men att han inte säger det till mig pga något. Vi har sex, inte mycket men endel, han vill sova och hålla om mig på natten, vill att jag ska komma och sitta hos honom, men han är inte ”mån” om mig ex frågar hur jag mår, säger att jag är fin etc, jag känner heller inte att han gjort något för att visa att det kan bli bra, jag tänker om han säger hela tiden ”jag vet inte vad jag vill, det kan ju bli bra” men hur ska något bli bra om man inte aktivt jobbar på det? Jag har berättat för mina syskon och dom blev chockade, för aldrig kunde dom tänka det här, och dom tyckte vi skulle åka bort på en weekend eller kanske till och med en solsemester 1v, dom kunde gärna ta barnen och hjälpa till med allt runt omkring, men det var han inte så jätte intresserad av, så att åka bort tillsammans med mig och bara få massa tid ensamma borde väl rimligtvis vara något han skulle vilja om han nu säger ”det kan ju bli bra”
Han vill heller inte prata om skilsmässan eller vad som händer, eller hur han tänker, får bara svaret ”jag vet inte”
Här om kvällen frågade jag hur han skulle känna om jag var med en annan man, då svarar han ”jag vet inte, lite konstigt men inte mer än så tror jag, men det kanske är för att jag inte är svartsjuk”, men vad i hel*ete menar karln?!?, då kände jag bara att om man inte känner något om sin fru är med en annan man, ja då känns det tröstlöst och dött, så varför ser han inte till att söka boende, fattar ingenting.
Känner mig trött, ensam och oviktig. Förr grät jag men nu känner jag mig mest arg för att det liksom ska handla om honom och att han behöver tid…
Tack till er alla för så fint stöd, att ni tagit er tid att läsa och svarat, att ni vill hjälpa mig en främling, att ni sett min sorg genom mina ord. Det har betytt enormt mycket♥️
Jag förstår att du känner dig förvirrad och ja…utnyttjad? Det senare borde du verkligen lägga till listan i sådana fall. Han utnyttjar dig, på det vidrigaste sättet nämligen genom att ha en fot på vadera sidan tröskeln.
Men, vi kan inte kontrollera andra, varken deras känslor eller göranden.
Men du kan kontrollera dig. Kasta ut honom. In med pappren och ut med honom. Låter ju både hårt och enkelt, jag vet. Men så som du beskriver situationen misshandlar han dig psykiskt just nu.
Du är värd mer. Du är värd mer än att vara någons bekvämlighetsval. Och känner du inte att du är värd mer så spelar det ingen roll, spela teater, agera som om du tror det så kommer känslorna efter tillslut när du fått tillräckligt med distans.
Och apropå distans, för guds skull s l u t a ligg med honom.
Och igen, skit inte i pengarna.
Precis så jag känner mig, utnyttjad! Jag har försökt kasta ut han men han säger då att jag inte kan göra så eftersom vi äger huset ihop.
Jag vet att jag inte borde ligga med han, du har helt rätt i det.
Det här har tärt så mycket på mig att kastas mellan hopp och förtvivlan och nu börjar jag känna att det aldrig kommer kunna räddas upp även om han vill det, jag tror att jag kommer isåfall vara konstant rädd för att han ska göra samma sak igen och det fixar inte jag.
Jag förstår det. Till sist är allt söndertrasat ändå. Och det finns vissa ord man inte bara säger för att sen få vela och vara tvetydig. Man säger inte att man vill bryta upp utan att mena det. Ord är visserligen billiga, men dessa är faktiskt definitiva. De avslutar något känslomässigt oavsett vad som händer sen. De förstör något i grunden som inte går att reparera.
För hade det blivit ni igen så hade det varit offret du behövt göra. Att hela livet leva med den osäkerheten. Ingen är värd det, oavsett historia och spindelnätet av ett liv man byggt upp tillsammans, ingen. För det skulle betyda att du skulle behöva acceptera och nöja dig med att vara den han har tills något bättre dyker upp och den han tar ut sin bitterhet på om det inte gör det.
Det är ett jävla liv helt enkelt.
Men ja, in med pappren. Dem kan du skicka själv och förklara för honom att det finns inga mellanting i ett ”över”. Det ni hade ska avslutas nu. Om det blir ni i en framtid (antagligen inte för du kommer vakna och inte vilja det) så är det först efter att det som är nu är helt över.
Sen, du bor i ett hus. Sov i ett annat rum tillvidare. Markera distansen på det sätt du kan tills bodelningen är klar.
Och, skriv inte på ETT papper innan en advokat fått kolla.
Det är tungt det som kommer nu men tröska igenom, det kommer gå och sen blir det bättre.
Jag har läst igenom din tråd. I mycket håller jag med om råden du fått. Något som slår mig är att du inte skriver om att du berättat för din man (x) om hur du mår. Det är mer om hur han mår, att han vill vänta men önskan om skilsmässa kommer från honom, hur han vill ha äktenskapsförord, hur han vill dela sivrum och vara nära- på sina villkor osv.
Min bror hade äktenskapsförord (av helt annan anledning än din man) och advokat det hjälpte inte mycket , då konton inte var separerade från början och separerade hela vägen. Han jobbade - hon jobbade lite, han hade ”korten” - hon använde. Han fick betala - hon gick fri. Han har nu det relativt ordnat hon lever fortfarande i limbo. Med det sagt. Advokat som är bra är viktigt för dig, framförallt beroende på hur äktenskapsförordet är skrivet.
Jag tänker att för att få ett uppvaknande från honom behöver du sätta hårt mot hårt och verkligen berätta vad hans velande gör med/mot dig. Det är illa om han bara säger att det skulle vara konstigt om du var med en annan och att anledningen skulle vara att han inte är svartsjuk av sig. Vad är det ens om han inte har en ny-som själv inte är klar med sitt.
Att frågan ens kommer upp (hur han skulle reagera om du var med någon annan) är ju för att han gör dig illa, och det är det du behöver belysa. Inte att du eventuellt skulle vara otrogen/ilag med någon annan. Du behöver trycka på hans samvete, om han har något.
Det andra alternativet, istället för att han flyttar, flytta du.
Det är svårt att ta beslut som man inte vill, men det är ännu svårare att bli hängandes i luften på grund av att någon annan kanske vill/kanske inte vill. Fallet blir mjukare om du kan vara med i beslutet, än om du kämpar och kämpar för att sedan få ett beslut som du inte kan påverka i ditt knä.