Hej allihop!
Som ni kanske minns berättade jag i min andra tråd om mitt ex och att jag snart skulle träffa honom. Festivalen har ägt rum och vi har träffat varandra. Skulle vilja dela med mig av en händelse från dessa dagarna.
Som ni vet så är han förlovad. Men ändå, hörde han av sig första dagen och berättade om sina känslor för mig. Han skrev att han ville träffa mig och prata. Dagen efter så träffades vi, pratade ut och han sa att han skulle valt mig alla dagar i veckan och att han egentligen vill ha mig, men pga omständigheterna
(ålderskillnad osv) så är det inte så enkelt.
Jag fyllde år dagen innan, så i slutet av vårat samtal tog han fram en present och gav till mig. Vi båda stod där och grät i varandras famn. Vi kollade varandra i ögonen, och han sa plötsligt, ”Jag älskar dig så det gör ont i mitt hjärta.”
Under en konsert på kvällen var vi med varandra, vi stod bredvid varandra. Han, jag och en killkompis till honom. Under en låt la vi armarna runt varandra och gungade från sida till sida och när låten var slut tog han ner sin hand till mitt ben. Jag kände att hans fingrar försiktigt smekte mitt lår. Jag tog nu ner min hand till hans, och försiktigt flätade vi ihop våra händer med varandra. Vi höll nu handen, och gjorde detta under en lång stund.
Jag vet nu om att han fortfarande tycker om mig och att vi är olyckligt kära då vi inte kan få varandra. Till min fundering, borde inte detta vara otrohet? Han ger en kärleksförklaring till mig och vi är nära, plus håller handen på ett intimt sätt. Om min framtida partner hade gjort detta hade jag blivit oerhört osäker och inte kunnat lita på honom.
Jag fastnar för din sista mening där, som är extra spännande.
Speciellt om du tänker på din ex som en framtida partner.
För om du drömmer om honom som en framtida partner, samtidigt som du säger att du aldrig skulle kunna lita på en framtida partner som gjort så - så uppstår frågan:
Litade du på ditt ex i den stunden? Då han gjorde just så? Med DIG?
Jo, han var nog absolut otrogen mot sin förlovade. Hade jag varit förlovad med en man som gråter kärleksförklaringar och ger hemliga presenter till en annan kvinna, så hade jag aldrig kunnat lita på honom heller.
Eller jag hade ju litat på honom till 100% tills jag blivit omtumlad av sanningen.
Med tanke på det var det en kluven hand du flätade dig in i, där på festivalen. Kanske en sådan hand som bara kan känna saker fullt ut då de sker i skuggan, men på gränsen till att avslöjas.
Jag däremot fastnar mer för den underliggande tonen i hela ditt inlägg… suggestiv och lite som om du i tanken skrev en sexnovell mer än ett inlägg ämnat för neutrala läsare.
Vad saknar du egentligen mest, den bekräftelseboost du får av både dina och hans fantasier och möten, eller han som person IRL och en every-day-life-relation med honom?
Ja, det är mycket dramatiska och sorgsna stråkar i undertexten till den här once-in-a-lifetime-olyckliga-kärleks-storyn där de olyckliga älskade tu aldrig kan få varandra trots sin starka kärlek och enorma sexuella laddning etc.
Livet som i en fairy tale… men @Alicia28, det var ju trots allt bara 14 års ålderskillnad mellan er (till din fördel) så vill du ha honom så go for it. Men det vill du antagligen inte, inte egentligen och på riktigt… eller hur?!
Så lämna honom ifred i så fall och deala själv med dina egna behov oavsett vad de består av och gör dig okontakbar för honom och hans fantasier och låt honom ta hand om sitt. Kan/vill ni inte bli lyckliga tillsammans, så bli då lyckliga på var sitt håll
Jag förstår vad ni båda menar och hur ni uppfattar mitt sätt att beskriva. Jag försöker bara formulera det som hände så äkta som möjligt, då det var så det upplevdes. Jag har alltid känt mig väldigt uppmuntrad av honom, men eftersom vi inte är ett par längre så blev det extra spännande och betydelsefullt för mig, då jag insåg att han verkligen tycker om mig fortfarande.
Klokt svar! Du har rätt i det mesta du säger och jag håller med dig. Dock, så känner jag att jag vill ha honom, vill dela mitt liv med honom osv. Men, ibland kan den känslan förändras. Det gör mig tveksam.
Jag skulle så gärna vilja berätta för hans fästmö, att han betett sig så som han har gjort. Då jag inte egentligen tycker det är acceptabelt i en relation. Absolut har jag gjort fel, och kunde backat men det var trots allt hans egna vilja som gjorde att det ledde dit det gjorde.
Jag vill också tillägga att jag hade velat veta om detta ifall jag var i den sitsen som hans tjej är i. Alltså att hon ska gifta mig med en man som har varit ”otrogen” detta är ju utanför hennes vetskap.
Han sa till mig när vi sa hejdå att det är SÅÅ nära att hans förhållande kommer ta slut, då han älskar mig.
Alltså jag tycker uppriktigt att du överdramatiserar det som hände mellan er, men om du nu ska “rädda hans nuvarande flickvän från den otrogna mannen” så hur ska du då inför henne beskriva ditt eget agarande?
Om du inte vill ha honom själv så varför ska du envisas med att förstöra hans relation? Och om du faktiskt vill ha honom så får du nog inse att du gjorde som du gjorde av den anledningen och då ska du väl isf. berätta det också.
Det låter lite som att det är de där romantiska fantasierna, jakten, spänningen, väntan och drömmandet som verkar vara din drivkraft, tillsammans med att du verkar vara beroende av hans bekräftelse och kärleksförklaringar.
Jag menar, när man läser ovanstående som du skrev redan i våras så är det ju uppenbart att du både planerade och såg detta komma redan då
Låt honom vara nu och hitta en man som du är säker på och som är bara för dig. Som du inte tvekar och velar fram och tbx med om du vill ha eller inte när du väl har chansen, till dess allt rinner ut i sanden och sedan börjar du igen trassla fram och tbx när han är i ny relation.
