Det är väl när man anser att de “gått isär/skilt sig” som skiljer oss åt. Jag tycker inte det är respektfullt och faktiskt rätt oärligt att starta en hemlig relation under betänketiden och man fortfarande är gifta . Den tiden är avsedd för annat. Att ge en delad familj med barn, en chans att finna sig tillrätta i en helt ny tillvaro.
Något säger mig att TS känner lite så med - hennes samvete gnager och hon påpekar mycket riktigt att de träffats medans de var gifta med andra.
Jag tror bara hon har mycket att vinna på att va ärlig med honom om detta. Istället för att han få reda på detta senare och känner sig sviken i sak under en period som väl är rätt omtumlande och krisig för de flesta.
Ja det har vi olika åsikter om, jag tänker att från det att man meddelat att man vill avsluta relationen och inte vara med varandra längre så är det inte otrohet att träffa andra och en relation är inte “hemlig” för att man väljer att inte berätta om den. Sen om man faktiskt har pratat om saken och t.ex kommit överens om att inte träffa andra eller att berätta om man träffar någon ny kommer saken i ett annat ljus såklart.
Självklart kan man tycka att det vore bättre att fokusera på att landa och ordna bra för barnen osv istället för att fokusera på en ny partner, det kan jag hålla med om, men det är dock en annan fråga än om man bör eller har en skyldighet att informera sitt ex om sina romantiska eller sexuella eskapader efter uppbrottet.
Kände ni varandra innan ni båda separerade?
Hur lång tid är det kvar av betänketiden?
Funderar mer på tidsperspektivet då ni redan är så pass seriösa och tror det kommer hålla. Vilket de flesta nog tror/känner under förälskelsefasen…
Om det är så pass seriöst så bör du nog berätta. Dels för att oavsett hur diskreta ni tycker att ni är så är det alltid någon som vet.
Jag antar att du inte vill att det kommer fram till dina barn via någon annan?
Var din nya och hans fru överens? Även om känner er klara och har bearbetat länge så är barnen inte på samma ruta.
Nej vi träffades 3 månader efter tingsrätten beslutade om skilsmässa för mig och mitt ex. Hade aldrig träffats innan. Otrohet i ett äktenskap ligger inte för mig det är det värsta jag vet, men nu hade vi ju ändå ett beslut om äktenskapsskillnad innan.
Vi stöttade varandra under våra respektive processer från början eftersom vi var med om samma saker under samma tid liksom. På den vägen kom vi varann nära.
Nja, det är en definitionsfråga.
Om det inte finns barn under 16 år och bägge går med på det går skilsmässan igenom med omedelbar verkan. Ska det i ett sådant fall också väntas i 6 månader?
Jag tycker personligen att när papperna är påskrivna och inskickade är bandet löst och mitt x har sedan inget med mitt privatliv att göra, vem jag träffar eller vad vi gör även om det är betänketid, inte när minst en part vet att den är färdig med och emotionellt checkat ut från relationen.
Då får den lämnade parten acceptera och respektera att den andra har gått vidare och kan inte ställa några krav på att få veta något om sitt x privatliv.
Nu frågade jag inte om du var otrogen eller inte. Man kan ju förhoppningsvis känna varandra sedan innan utan att vara otrogen. Ni kan ju varit kollegor eller vänner sedan innan.
Jag menar hur lång tid kan ni egentligen ha kvar av betänketiden om ni inte kände varandra alls på något sätt fören 3 månader efter ni skrev på papprerna. Och ni ff har betänketid kvar?
Personligen så kan jag ju tycka att du och den nya isf inte känner varandra alls på riktigt efter så pass kort tid
Eller är har din skilsmässa gått igen då du skriver att tingsrätten beslutat om skilsmässa?
Är båda era betänketider över och skilsmässor gått igenom men du är bara orolig över hur det ser ut utåt sett?
Om man redan har bestämt sig är betänketiden endast en formsak.
Finns det barn under 16 och paret bott isär i två år kan skilsmässa beviljas utan betänketid. Om den ena parten motsätter sig skilsmässa blir det betänketid under 6 månader även om det inte finns barn. Ska den som lämnar fortfarande vänta i 6 månader innan den får träffa någon ny och ska den i så fall behöva informera sitt x om det?
Du träffar en man 3mån in i betänketiden, det är seriöst. Hur lång tid har gått när du konstaterar det? 1 månad? Två månader? Hur lång tid är då kvar av betänketiden? Det kan ju knappast vara så lång tid kvar eller?
Jag förstår inte riktigt vad du vill höra. Jag tycker det vore bra för ens egen skull med minst 6 mån i karantän från relationer och kanske speciellt en seriös relation oavsett om kärleken till expartner tog slut för länge sedan. Jag tror det är bra för en själv. Hitta sitt nya liv osv. Det handlar väl också om att skapa bra förutsättningar för ev kommande relation.
Varför håller man en relation hemlig? Är inte det bara för att man själv tycker att det är för tidigt? Tycker man det, så tycker jag man ska vänta. Tycker man inte det, så kan man väl vara öppen med det?
Den ena är frågan om när det är ok att börja dejta igen när en relation är över. Vissa bryr sig inte ens om att de är i en relation innan de börjar dejta nya. Det är väl övermaga. Först bör man meddela sin nuvarande partner att det är över och avsluta sin befintliga relation. Är man gift och har bestämt sig är det ok från och med att papperna är påskrivna och inskickade.
Den andra frågan är när det är lämpligt att inleda en ny relation efter en separation. Där är vi eniga att det är nog klokt att först göra klart med det praktiska och formella - inom rimliga gränser - från sin förra relation och hinna landa ordentligt som ensamstående.
Ett uppbrott är turbulent, känslorna kan spela spratt och man kan vara mindre redo för en ny än vad man själv tror. Och som du så klokt påpekar, hur seriöst kan det vara efter så kort tid?
Jag personligen ser “betänketiden” mer som juridisk formalia och inget som eg på något sätt kräver något av respektive part och jag ger mig inte in i någon diskussion om vad som är otrohet, lämpligt eller inte, respektlöshet, karens etc. Beslutet är taget som jag ser det och relationen är över, men rent juridiskt tar det 6 månader innan beslutet vinner laga kraft.
Så jag tycker att det formellt sett inte finns något hinder att varken dejta eller inleda relation under det halvåret om man nu vill, har så bråttom och tycker att det är lämpligt. Papperna är ju påskrivna av båda parter och inlämnade/registrerade så eg är man ju skild som jag ser det.
Den betänketid med chans till förändring som skulle kunna betyda nåt i ordets (och relationens) rätta bemärkelse är ju redan passerad när beslutet väl är taget och ansökan inlämnad.
Däremot tycker jag det känns shady att hemlighålla det hela, det är väl isf vad som direkt skulle inge misstankar hos iaf mig/andra ex om när detta förhållande egentligen har uppstått.
För absolut ingen snubblar ju över en ny partner som kom ramlandes från skyn och blir seriös med den med omedelbar verkan, och allt det på samma dag eller dagen efter som beslutet vunnit laga kraft… bara de som har otur när de tänker försöker väl ens inbilla sina ex sånt trams
Nu är det ju du själv som använder ordet “hemlig” för att beskriva relationen, vore intressant att veta vad du menar med det?
Jag har ju haft en relation om man nu ska kalla det eller kanske mest en dejtingperiod med en kille i ca 4 månader som nu är över. Under tiden vi träffades så berättade jag aldrig om honom för exet eller barnen. Men de har heller inte ställt några frågor som skulle innebära att jag behövde berätta om honom för att inte hemlighålla. Exet pratar inte med mig om något alls förutom praktiska detaljer om barnen, barnen frågar inte särskilt utförligt efter vad jag gör när jag inte är med dem. Hade endera faktiskt frågat om jag träffade någon eller så hade jag svarat ärligt på det. Jag kan inte se riktigt se det som att relationen var hemlig eller något som hemlighölls, men det kanske andra tycker?
Eller är det något mer konkret hemlighållande som försegått?
Bra synpunkter Nimue. Med hemlighålla menar jag att det är dels av respekt för mitt ex, och dels för att jag tycker det är fel och egoistiskt att innan man vet om en relation kommer hålla, berätta för för barnen. Mina barn har inte valt denna situation och de har inte valt en ny person i sina liv. De vill fortfarande att jag och exet ska bli ihop.
Generellt anser jag många går för snabbt fram som att de nästan är desperata efter att ha en ny partner att visa upp. Sen håller det kanske inte och det är barnen som blir lidande.
Jag tänker kanske om vi är ihop om ett år så kan jag börja förbereda barnen på att det finns en person i mitt liv, men nu är det för tidigt.
Ja men det jag menade med frågan vad typ såhär. Har du bara låtit bli att berätta för barn och ex att du träffar någon? Eller har de ställt frågor som du besvarat med lögner? Ägnar du dig åt något smusslande och aktiva strategier för att försöka dölja för dem att den nya relationen finns? Eller träffar du helt enkelt honom på barnfri tid när det egentligen inte angår barn och ex vad du gör ändå?
Lite motstridigt mot ovan, och på ett sätt förstår jag dig, men man måste ju inte flytta ihop eller börja dela liv bara för att man berättar att man har träffat en pojkvän. Däremot förstår jag inte stressen, att ni inte kan pausa… du verkar ju fråga för att inte ens betänketiden passerat.
Men inte du? Det är väl det många försöker säga till dig…. Dvs kan du inte åtminstone vänta tills betänketiden över ELLER åtminstone vara ärlig mot de nära?
Om du inte har denna avsikt så tycker jag att det är ganska elakt att låta dem hoppas på det…. Bättre säga som det är, dvs att det inte är något att hoppas på.
Men detta är väl om ni totalt integrerat era liv och det är väl inte det som är första steget?
Jag vet inte, men jag tycker att du fått ganska bra svar, kanske undrar jag lite varför du frågar när du liksom vill försvara/rättfärdiga din åsikt…
Jag önskar dig i alla fall lycka till, absolut
Jag hade varit själv i flera glera år när jsg träffase min man och trodde han var skild, bodde själv, barnen hos ex dpm han träffade ibland.
Sen visade det sig att han hade två månader kvar på pappret, när vi träffades, det kom fram nfter en månad. Fundeade då på att göra uppehåll, men vi fortsätte i hop. Då de båda var färdiga med varandra.
Som kanske var dumt i efterhand, då jag upptäckte att han har varit otrogen mot mig.
Han är jätte fin mot mig på väldigt många olika sätt, men jag har svårt att komma över otroheten om jag någonsin gör det. Påminns på det varjedag, kommer upp i tankarna väldigt ofta.
. Den tiden är avsedd för annat. Att ge en delad familj med barn, en chans att finna sig tillrätta i en helt ny tillvaro.
från relationer och kanske speciellt en seriös relation 
