Den ena är frågan om när det är ok att börja dejta igen när en relation är över. Vissa bryr sig inte ens om att de är i en relation innan de börjar dejta nya. Det är väl övermaga. Först bör man meddela sin nuvarande partner att det är över och avsluta sin befintliga relation. Är man gift och har bestämt sig är det ok från och med att papperna är påskrivna och inskickade.
Den andra frågan är när det är lämpligt att inleda en ny relation efter en separation. Där är vi eniga att det är nog klokt att först göra klart med det praktiska och formella - inom rimliga gränser - från sin förra relation och hinna landa ordentligt som ensamstående.
Ett uppbrott är turbulent, känslorna kan spela spratt och man kan vara mindre redo för en ny än vad man själv tror. Och som du så klokt påpekar, hur seriöst kan det vara efter så kort tid?
Jag personligen ser “betänketiden” mer som juridisk formalia och inget som eg på något sätt kräver något av respektive part och jag ger mig inte in i någon diskussion om vad som är otrohet, lämpligt eller inte, respektlöshet, karens etc. Beslutet är taget som jag ser det och relationen är över, men rent juridiskt tar det 6 månader innan beslutet vinner laga kraft.
Så jag tycker att det formellt sett inte finns något hinder att varken dejta eller inleda relation under det halvåret om man nu vill, har så bråttom och tycker att det är lämpligt. Papperna är ju påskrivna av båda parter och inlämnade/registrerade så eg är man ju skild som jag ser det.
Den betänketid med chans till förändring som skulle kunna betyda nåt i ordets (och relationens) rätta bemärkelse är ju redan passerad när beslutet väl är taget och ansökan inlämnad.
Däremot tycker jag det känns shady att hemlighålla det hela, det är väl isf vad som direkt skulle inge misstankar hos iaf mig/andra ex om när detta förhållande egentligen har uppstått.
För absolut ingen snubblar ju över en ny partner som kom ramlandes från skyn och blir seriös med den med omedelbar verkan, och allt det på samma dag eller dagen efter som beslutet vunnit laga kraft… bara de som har otur när de tänker försöker väl ens inbilla sina ex sånt trams
Nu är det ju du själv som använder ordet “hemlig” för att beskriva relationen, vore intressant att veta vad du menar med det?
Jag har ju haft en relation om man nu ska kalla det eller kanske mest en dejtingperiod med en kille i ca 4 månader som nu är över. Under tiden vi träffades så berättade jag aldrig om honom för exet eller barnen. Men de har heller inte ställt några frågor som skulle innebära att jag behövde berätta om honom för att inte hemlighålla. Exet pratar inte med mig om något alls förutom praktiska detaljer om barnen, barnen frågar inte särskilt utförligt efter vad jag gör när jag inte är med dem. Hade endera faktiskt frågat om jag träffade någon eller så hade jag svarat ärligt på det. Jag kan inte se riktigt se det som att relationen var hemlig eller något som hemlighölls, men det kanske andra tycker?
Eller är det något mer konkret hemlighållande som försegått?
Bra synpunkter Nimue. Med hemlighålla menar jag att det är dels av respekt för mitt ex, och dels för att jag tycker det är fel och egoistiskt att innan man vet om en relation kommer hålla, berätta för för barnen. Mina barn har inte valt denna situation och de har inte valt en ny person i sina liv. De vill fortfarande att jag och exet ska bli ihop.
Generellt anser jag många går för snabbt fram som att de nästan är desperata efter att ha en ny partner att visa upp. Sen håller det kanske inte och det är barnen som blir lidande.
Jag tänker kanske om vi är ihop om ett år så kan jag börja förbereda barnen på att det finns en person i mitt liv, men nu är det för tidigt.
Ja men det jag menade med frågan vad typ såhär. Har du bara låtit bli att berätta för barn och ex att du träffar någon? Eller har de ställt frågor som du besvarat med lögner? Ägnar du dig åt något smusslande och aktiva strategier för att försöka dölja för dem att den nya relationen finns? Eller träffar du helt enkelt honom på barnfri tid när det egentligen inte angår barn och ex vad du gör ändå?
Lite motstridigt mot ovan, och på ett sätt förstår jag dig, men man måste ju inte flytta ihop eller börja dela liv bara för att man berättar att man har träffat en pojkvän. Däremot förstår jag inte stressen, att ni inte kan pausa… du verkar ju fråga för att inte ens betänketiden passerat.
Men inte du? Det är väl det många försöker säga till dig…. Dvs kan du inte åtminstone vänta tills betänketiden över ELLER åtminstone vara ärlig mot de nära?
Om du inte har denna avsikt så tycker jag att det är ganska elakt att låta dem hoppas på det…. Bättre säga som det är, dvs att det inte är något att hoppas på.
Men detta är väl om ni totalt integrerat era liv och det är väl inte det som är första steget?
Jag vet inte, men jag tycker att du fått ganska bra svar, kanske undrar jag lite varför du frågar när du liksom vill försvara/rättfärdiga din åsikt…
Jag önskar dig i alla fall lycka till, absolut
Jag hade varit själv i flera glera år när jsg träffase min man och trodde han var skild, bodde själv, barnen hos ex dpm han träffade ibland.
Sen visade det sig att han hade två månader kvar på pappret, när vi träffades, det kom fram nfter en månad. Fundeade då på att göra uppehåll, men vi fortsätte i hop. Då de båda var färdiga med varandra.
Som kanske var dumt i efterhand, då jag upptäckte att han har varit otrogen mot mig.
Han är jätte fin mot mig på väldigt många olika sätt, men jag har svårt att komma över otroheten om jag någonsin gör det. Påminns på det varjedag, kommer upp i tankarna väldigt ofta.
Betänketiden är juridisk. Jag bodde kvar för att jag hade mycket att reda ut då. Jag flyttade i samband med att den tog slut. Jag hade inte kunnat inleda nåt nytt samtidigt som jag bodde där. Jag inledde nytt några månader senare vilket blev för tidigt för många. Inklusive mig själv. Det är ff inte helt bekvämt för mig i alla lägen att säga att jag har en ny. Inte hemligt men inget jag vill skylta med heller.
Jag berättade för omgivningen om den nya efter ett par månader för att inte känna att jag behövde smyga och ljuga. Det var för sent enligt mitt ex. Han hade nog helst velat att jag berättat redan före jag haft min första nya dejt. Han är inte alls ok med att jag har en ny. Till saken hör att han också träffade en ny ungefär samtidigt som mig. Men jag får känslan att jag måste hantera honom med silkeshandskar som jag inte riktigt förstår mig på hur man använder alla gånger.
Allas känslor och vägar framåt är olika. Att träffa en ny under betänketiden är absolut inget principiellt fel. Och du är du, hur du hanterar omgivningen och andras moral är på ditt sätt. Ingen kan ge dig pekpinnar. Ta hand om ditt hjärta. Det är ditt ansvar💓
rolig mening 
