Måste man träffa sitt ex (som man har barn ihop med) nya partner? Hur viktigt skulle ni säga att det är för barnet? För egen del känner jag att händer det att vi springer på varandra så händer det, inget vi måste ”styra upp för barnets skull” som mitt ex säger. Tänker jag fel?
Jag och mitt ex gick isär för några år sedan efter ett långt destruktivt förhållande. Han var bland annat otrogen under en längre period med den kvinna han nu är tillsammans med. Han lämnade mig inte för henne utan när otroheten uppdagades avslutade han relationen med henne och vi fortsatte (efter många om och men och mycket drama) tillsammans. När vi väl gjorde slut på mitt initiativ några år senare tog han snabbt upp kontakten med henne igen, och nu har de precis flyttat ihop.
Jag träffade också snabbt en ny och har gått vidare. Jag vill verkligen inte ha mitt ex tillbaka och bryr mig inte om att han har en ny. Dock hade jag önskat att det var någon annan. Jag ogillar henne och jag vill inte gärna att hon ska bo med mitt barn. Men jag har accepterat det och går inte runt och tänker på det.
Jag har fortfarande inte träffat henne, trots att flera år gått. Vi springer aldrig på varandra även om jag inser att det någon gång kommer hända. Det har känts som att mitt ex försökt se till att vi inte ska råka ses (säkert för alla inblandades skull). Men för ett tag sedan sade han att vi kanske borde styra upp att hon och jag ses, för vårt barns skull. Jag svarade i princip nej och att händer det så händer det, jag tycker inte att vi måste ”boka in det”.
Jag ser inte att det är viktigt för vårt barn att vi ses. Mitt barn pratar ibland om henne med mig och jag visar absolut inget ogillande utan lyssnar och visar intresse för det mitt barn berättar.
Det stör mig att hon blir en större och större del i mitt barns liv. Men så länge hon är snäll mot mitt barn, vilket hon verkar, så accepterar jag det. Jag skulle aldrig prata illa om henne inför mitt barn. Men jag vill inte träffa henne…
Finns det någon annan som varit i liknande situation? Hur tänker ni?
Jag tänker att man inte behöver krångla till det, som du beskriver det så är ditt barn trygg med att berätta om pappans nya inför dig och hör/detekterar du aldrig något önskemål från barnets sida att du och hon ska träffas så skulle iaf jag strunta i det exet säger.
Träffas ditt ex och din nya? Om inte så förstår jag inte varför han prompt vill att du ska måsta träffa henne, jag tycker det låter mkt mer rimligt att ha din inställning att “händer det så händer det” och då med ambitionen att det ska gå civiliserat till från båda håll.
Tack för svar, skönt att höra att min inställning verkar rimlig.
Jo, min nya och mitt ex har träffats rätt många gånger. Dock bara vid överlämningar och liknande, de har aldrig umgåtts och det har heller aldrig varit uppstyrt utan bara något som hänt. Men är väl lite annorlunda, eftersom det inte finns någon mörk historia i bagaget på samma sätt som med exets nya.
Vårt barn har någon enstaka gång frågat om jag vill träffa den nya och sagt att hon vill träffa mig (oklart hur mycket sanning det ligger i det…). Men det verkar inte vara en stor grej, det inget som återkommer ofta i samtal.
Så jag vet inte varför exet helt plötsligt tycker att vi måste ses. Kanske att han inte orkar fortsätta hålla isär oss och ”gömma henne” för mig. Men det är aldrig något jag begärt. Även om jag iofs skulle bli väldigt irriterad om hon plötsligt började dyka upp tillsammans med honom när han kommer för att hämta vårt barn eller liknande…
Om du uppfattar det som att detta är barnets eget/fristående önskemål så kommer väl kanske saken i lite annat läge tänker jag…
Om barnet upplever att det känns spänt, eller för den delen om det blir barnets upplevelse om pappan/den nya låter hen förstå det under tiden barnet är där så vete katten hur man ska tänka…
Hm, jag vill tro att exet och den nya inte gör en grej av det inför vårt barn. Jag och exet har en bra föräldrarelation och inga konflikter i övrigt. Så jag tror och hoppas att de också tänker på vad de säger och hur de är inför vårt barn.
Jag tror som sagt inte heller att det är en stark önskan hos mitt barn att vi ska ses. Jag kan i princip bara minnas ett tillfälle då det kom upp i ett samtal. Och då mer i förbifarten.
Men jag får väl absolut vara lyhörd på om det verkar finnas en önskan hos mitt barn. Kan dock inte se riktigt varför det skulle vara viktigt och hoppas att det inte kommer att behövas. Även om jag såklart skulle göra det om jag måste…
Nä, varför ska du träffa henne? Jag har inte träffat mitt X nya (som inte längre är så nyC han träffade henne när vi var ihop och lämnade mig för henne). Jag är förälder ihop med mitt X, med henne är jag ingenting och tänker så förbli. X lämnade mig och jag har inga skyldigheter att legitimera deras relation. X är en bra pappa och det är bra. Hon är bara en kvinna jag skiter i. (Tack och lov bor de inte ihop)
Jag tycker det beror lite på hur gamla barnen är och om den nya lever ihop med barnen eller inte. Om mitt ex skulle haft en ny som bodde ihop med mina barn varannan vecka hade iaf jag velat träffa henne, för barnens skull. Jag hade gjort allt för att skapa en relation till henne för att trygga mina barn, om det skulle hända dem något skulle jag vilja att exets nya hade ett gott öga till dem. Om den nya skulle tycka illa om mig tror jag tyvärr att det också skulle spilla över på mina barn. Så ja, jag hade svalt mitt ego i det fallet och försökt bjuda till.
Den finns väl egentligen ingen anledning att träffa exets nya utan barnen eller att det ska ske uppstyrt och inte naturligt?
Det kommer ju tillfällen ni kommer ses framöver.
Hade mina bonusbarns mamma velat träffa mig så hade jag mer sett det som att hon vill “godkänna” mig. Sådär kontrollerande och måste styra allt.
Jag behövde inte nån relation med henne och hon inte med mig. Nu i efterhand har hon sagt att med åren blev hon tacksam över att jag fanns i barnens liv.
Nu har jag rätt nyligen oförberett träffat exets nya för första gången sedan han lämnade mig. Hade ju träffat henne flera ggr innan som hans kollega. Henne har var otrogen med och flyttade direkt hem till. Henne vill jag aldrig mer träffa. Det gick väl bra på så sätt att jag höll tyst och inte sa allt jag egentligen vill. Men jag har noll pokerfejs så blev stelt, konstigt och inte alls bra för våra barn. Så det kan ju vara bra att iaf vara förberedd på att den nya är där så det inte kommer som en överraskning.
Nej, jag har aldrig träffat exets nya. Vet inte ens hur hon ser ut. I början försökte mitt barn “fösa i hop” oss och ville att vi skulle bli kompisar. Jag förklarade bara att jag måste få välja mina egna kompisar, precis som mitt barn valde sina. Det där har liksom aldrig varit något problem.
Usch. Här är vi inte ännu men det blir ju en tidsfråga. Beror på vem det är och hur mina känslor är där och då kanske? Bär mig emot att någon ny vuxen ska umgås med mina barn
Vi har inga otroheter eller stora bråk som orsak till separation. Har en bra och respektfull stämning. Så vi går inte ifrån varandra med drama och tredje part så att säga. Sen var valet inte mitt.
Sen har ex tanken, som vi efterlever ganska bra hittills, att barnen ska kunna springa mellan, firar födelsedagar fast den andres vecka osv och att vi är familj även som separerade. Det funkar ju bra nu men frågan är vad som händer när någon mer vuxen ska vara i konstellationen?
Hon har ju såklart ett exempel som hon umgås med par där killen har barn med kvinnan i ett annat par och samtliga umgås som vänner. Känner kanske att de mer är undantaget som bekräftar regeln, samt att det var många år sedan de delade på sig. Vettifan om nåt sånt skulle fungera för mig faktiskt
Om det att umgås lördagkvällar och åka på semesterar ihop med ex och dennes framtida nya kärlek vill jag nog ändå låta vara osagt är det bästa för alla
När jag skrev om hur mitt ex hade bekanta där de nya parkonstellationerna umgås som vänner så menade jag att de semestrar ihop och umgås som vänner på lördagkvällarna.
Varpå du sa att man gör vad som är bäst för barnen och jag tror inte det är bäst för barnen (eller mig) eller någon att jag och ex skulle umgås så tillsammans om vi skaffar nya kärlekar.
Lång förklaring men du kanske hänger med på vad jag menar?
Om jag själv bedömde att det var viktigt för mitt barn skulle jag göra det, absolut, utan tvekan!
Om det endast var viktigt för mitt otrohetsex och hans otrohetsbrutta så skulle jag inte göra det för att det ska kännas bättre för dem.
Som man bäddar får man ligga och de bäddade knöligt och obekvämt, synd, jobbigt för dem!
Skulle jag springa på dem så skulle jag vara så artig som situationen kräver men det är nog det…
Du kanske känner annorlunda i framtiden men om du inte vill det just nu så tycker inte jag att du ska gå emot dig själv om det inte är så att ditt barn signalerar det.
Du kan möta ditt barn när ni pratar och ditt barn känner att den kan prata med dig och du säger inga dumma saker, du gör det bra!
Vad har exet för argument gällande vad som skulle bli bättre för ert barn?
@Kommavidare
.
Jag tror att om man separerar så är nog 8 av 10 inte intresserade av att åka på semester eller fira lördagskväll med " gamla familjesammansättningen " typ X-frun eller X-man.
Varför skulle man göra det, för barnen ? Nja - nej tack.
.
Vad sker när nån har en ny partner, älskling - jag skall på 7dgr semester med X-frun å barn, nej vi ligger inte med varann, men vi tycker så om varann fortfarande.
Exakt min åsikt. Tror inte jag kommer vilja ha särskilt mycket ”familjeumgänge” när någon av oss skaffar en ny kärlek. Blir nog det mest naturliga, åtminstone för mig. Definitivt initialt och definitivt om hon gör det innan jag kommit vidare ordentligt.
Däremot har mitt ex en av de andra konstellationerna i sin direkta närhet. Därför tror jag hon tänker att det är så man kan/ska/vill ha det framåt. Hon kanske därmed har en lite skev referensram menar jag med mitt inlägg.
Jaja, vi får väl se. Vi har andra pucklar att ta oss över innan den frågan behöver hanteras. Men det känns som att separation med barn aldrig tar slut på något vis
