Min ex man fick berätta att det var hans beslut och att han träffat en annan. I början är det så lätt att fastna i att göra allt för att vara lämnaren till lags. Det gjorde jag till en början men det blev att bruka våld mot mig själv. Så jag slutade med det. Jag fick också sköta det mesta av det praktiska. Det var och är en sorg. Rensade huset i stort sett själv. Alla nya avtal och ändringar som skulle ske. Ja det var tungt lass att dra, vara i chock själv med två barn medan han hade brått med att tillfälligt flytta ut för att kunna spendera tid med sin nya. Det är sådana saker som skär i en.
1 gillning
Mina barn vet också varför vi har separerat. MEN de har även själv upptäckt att han har ljugit för dem. En av mina söner har sagt sitt till honom och konfrontera honom om “fiskeresan” han ljög om, Som svar fick min son att x hade hamna i ett “knivigt läge”, Oj då liksom, jag råkade halka med k**en. 
(Ursäkta ordvalet)
3 gillningar
@Penntroll och @Nilla1, hur var samtalen med barnen när era x berättade att de träffat andra? Tänker på min sits med en man som träffat flera st både irl och online länge. Senare året säkert. Ska han ta skulden typ genom att säga varför vi ska separera? Eg ska han väl det antar jag.
1 gillning
Min absoluta åsikt är att barnen, även om de är stora, inte ska behöva höra vems “fel” det är att ni separerar. De är en del av er båda. Det blir som att lägga en skuld på dem. Skrik och bråka, släng saker, hata, sörj, älska, men gör det inte med dem som bollträ. Det är inte deras fel. Det kommer aldrig vara det, men det kommer BLI det om ni ger en skuldbild som de ska vara tvugna att hantera. Håll en enad front.
Barns lojalitet till sina föräldrar är en helt underbar sak, och den ska så behandlas. Med respekt
2 gillningar
Absolut, jag håller med, men tyvärr lyckades jag inte hålla den fronten i mitt sargade mående. Jag jobbar på det nu och vill komma vidare i det. Tyvärr pratar vi inte med varandra i dagsläget, men jag jobbar på det också så gott jag kan.
Kram
1 gillning
@Penntroll, risken är att jag med kommer bli galen och säga allt möjligt. Men vill inte det. Detta är ju inte barnens fel. Har inte sagt nått till barnen än. Hoppas vi löser det på bästa sätt. 
2 gillningar
Det hoppas jag också 
. Det är inte lätt det här.
Kram
1 gillning
Jag är inte av åsikten att någon ska bära skuld inför barnen. Absolut inte! De ska inte behöva ta ställning på något sätt. De ska ha rätt till att älska och bli älskade. Det jag menar är att när vi delade på oss visste barnen att jag fortfarande älskade deras pappa och hade velat fortsätta vara gift men nu var det ingen möjlighet iom att han inte älskade mig längre. I det finns ingen värdering. Han var oxå tydlig med att hans kärlek till mig ändrat form. Hur man pratar med barn får anpassas efter åldern. Viktigt var nog ändå för oss båda att förmedla att ddt inte var barnens fel och att vi i grund och botten vill varandra väl.
5 gillningar
Jag var inte med när han berättade för barnen att han hade träffat nån. Jag kom på honom att han träffat nån genom att jag såg hans bil på gården bredvid då HON bor där, å jag åkte hem till honom dagen efter och konfronterade honom om det här, då jag även förstod att det hade pågått ett tag, men som han nekade till då. Mannen hade sen talat om för äldsta sonen att han träffat nån, sen hade han talat om för de andra två vid senare tillfällen. Så hur eller vad han har sagt det vet jag inte.
1 gillning
@penntroll, @MissCilla, @Nilla1, @Brummagumman, @rannsakan, @Terra
Vi berättade tillsammans för barnen. Vi sa inte att nån annan var inblandad men var ändå tydliga med att det var min ex fru E som inte ville leva med mig längre. Jag tror våra barn som ju är i nedre tonåren var tillräckligt gamla för att kunna förstå. Det viktiga var att barnen förstod att det inte var deras fel på något sätt, att vi älskar dom på samma sätt fortfarande, att vi kommer fortsätta vara mamma och pappa. Vi lyckades bägge vara lojala mot varandra och ingen har skyllt på den andre.
Jag ska också tillägga att E aldrig blev så där personlighetsförändrad som många andra på detta forum vekar upplevt att deras expartner blev. Det underlättade nog…
@Astel, @Johan40
Det där att vi som lämnas är de som skrider till handling och agerar är nog inte så konstigt. För mig var det superskönt att flytta, handla nya grejer till hemmet etc. Ett sätt att känna att man på nåt sätt har lite kontroll i en otroligt kaotisk värld.
2 gillningar
Där slår du nog huvudet på spiken. Jag har under hela processen känt att jag är exkluderad från alla viktig beslut.
- vi ska skilja oss
- hon flyttar till eget boende
- barnen ska flytta fram och tillbaka till nån liten enrumslägenhet
- osv
Det enda som återstår då om man vill vara med och besluta är att obstruera d.v.s vara en skit. Vad har man att förlora liksom? Eller så gör man som du säger, tar kommandot över sitt liv. Jag har varit fast i det första alternativet (under de första månaderna) och det är ju bara destruktivt. Sen flöt jag med hjälp av terapi in på det andra spåret. Bra kunskap dock för alla nya.
3 gillningar
Jag kan bara hålla med till 100%. Precis likadan såg min resa ut.
1 gillning
Till hjälp att flyta in på det spåret har faktiskt min egen fåfänga och självbild varit. “Vem vill jag vara? Hur vill jag uppfattas? Som ett asshole eller som en bra person?”
1 gillning
Exakt när värsta chocken och reaktionen lagt sig, vill jag vara en person som kan hålla huvudet högt. Möta blickar och känna stolthet.
2 gillningar
Bra tänkt! Självbilden är viktig. Fortsätta att hålla huvudet högt och inte rasa ner i elakheter och bitterhet. Försöker själv att jobba på det sättet och det ger styrka på något konstigt vis. En form av stolhet över mig själv kanske…en känsla av värdighet:thinking:
/Styrka💪
3 gillningar
Till sist handlar det om att jag vill kunna titta mina barn i ögonen, under hela mitt liv och kunna säga att jag alltid försökt göra det bästa för dem.
7 gillningar
Men jisses, det är ju som att jag skrivit dessa rader 
förutom att vi inte har barn tillsammans men vi har tre hundar som betydde allt för honom innan, men skiter fullständigt i nu. Jag har fixat ta mig sjutton allting sen han flyttade, ja förutom sätta upp några lister samt dörrar som jag krävde att han skulle göra (givetvis när inte jag var hemma i huset!).
En dag kräktes jag på allt och skrev ett syrligt mail: När jag får mitt tillfälliga boende så kan vi ju köra ombytta roller dvs du fixar allt som ska fixas innan mäklaren kommer samt kontakta mäklare så kan jag göra som du - fortsätta leva livet som vanligt.
Alltså, jag förundras var dag över vilka svin det finns där ute och ännu värre, jag lyckades fastna för en för arton år sen, fy alltså.
2 gillningar