There and back again

@Cali instämmer till fullo avseende barnen. Och konsekvenserna barnen får ta av vuxnas handlande smärtar. Små liv som inte har fått välja. Det här att vara värdig är en så fin tanke men svår i praktiken. Där har funnits stunder av värdighet men ännu fler stunder av fulhet. Jag tror att fulheten kan va en del av att slita itu två kroppar som har varit älskande. Det är en smärtsam process speciellt om det finns känslor kvar. Det blir nog lätt att allt det fula dras fram i ljuset för att överhuvudtaget överleva smärtan. I grund och botten vill nog ändå människor varandra väl men smärtan tar över. Sveket som kanske både den som blir lämnad och den som lämnar har erfarit. Att finna en väg till försoning är nog många ggr en process. Helt nya roller ska det nya vila på.
Vi finner alla olika vägar. Att låta kropp och mun tala samma språk inför barnen har varit viktigt för mig. Att kunna vara ärlig med att just nu har jag och mitt ex oerhört svårt att kommunicera. Det betyder inte att det alltid kommer att vara så men att nu är det så. Att likväl inte prata illa om en av de viktigaste personerna i deras liv. Stunder är det det dnda möjliga. Att kräva mer utan att vara där i hjärtat kan jag inte. Inte nu. Det gör för ont. Att flera andra klarar det- det är bara att gratulera.

4 gillningar

@Nilla1 så bra skrivet. Egentligen vet jag inte vad jag pratar om. Jag är så precis i starten på en här resan. Jag kan inte ens ta in vad som kommer hända när jag får veta att hon träffat en annan, eller vad som nu blir min mardrömsbild. Jag vet inte ens det än. Jag vill försöka låta bli att bli ful, men tror att du har rätt. Det svarta kanske måste ut för att man ska komma vidare. Och då får man kanske koncentrera sig på att det inte landar på, eller via barnen. För de är en del av oss båda, och det är fan fanimig inte deras fel det här. Det är nog troligare att en stor skuld ligger hos våra föräldrar. Och deras föräldrar etc. Men det spelar ingen roll i nuet.
Nu är det här mitt problem att tampas med.

3 gillningar

@rannsakan det är inte alls säkert att det behöver vara fult. Det finns de som klarar separera utan fulhet. Jag menar nog bara att inte lägga än mer börda på en sargad kropp för att avslutet inte blev så kärleksfullt som en önskat. Vad nu kärleksfullt är…
Jag är skilsmässobarnet som blev lämnad åt mig själv. Med en pappa som bara drog iväg för att han funnit sin nya lycka och en mamma som inte lät mig få vara barn. Så jag är där för mina barn. Lyssnar på dem. Försöker göra annat med dem. Ser så dem får hjälp i det där jag inte räcker till. Dem kommer säkert ifrågasätta saker den dagen de blir stora och då ska jag va vuxen nog att lyssna.

2 gillningar

@Nilla1 jag känner igen mina föräldrar i vissa beteenden jag har. I mitt kroppsspråk etc. Också skilsmässobarn. Lämnad att vara den duktiga i familjen. Han som aldrig ger upp. Han som fungerar. Ofantlig brist på spontan ömhet som jag upplever det idag. Borderline alkoholism i familjen. Och av denna underbara grogrund ska man bli en trygg och bra förälder med en oklanderlig moralisk kompass…
Woop woop!!

1 gillning

Ja då är det lätt att man ska vara duktig även i skilsmässan. Var rädd och öm om dig @rannsakan. :green_heart:

1 gillning

Nu är jag inte skilsmässobarn men “lider” starkt av storasyster duktig flicka syndrom. Likväl som @rannsakan, @Nilla1 och @Cali tänker jag också att skilsmässan ska vara så smärtfri som möjligt för våra barn. Jag har varit så “duktig” i denna skilsmässa, ödmjuk, förstående, förlåtande, inte utdelat varken kränkande eller nedlåtande ord gentemot mitt X, när vi berättade för barnen sa JAG, han var bara tyst, att detta var ett gemensamt beslut, vilket det inte var! Men jag såg ju att han inte skulle kunna möta barnen i detta för att han själv blev ett barn. Han tar fortfarande inte ansvar och går fortfarande runt med offerkoftan på sig, fast det var han som bedrog och svek mig?!
Jag har fastetsat på min näthinna när han sitter mittemot mig och säger att han ångrar ingenting, han skulle ha gjort om det igen, han hade ju känslor för henne …

Men nu! Nu orkar jag fan inte mer, jag brottas dagligen med att bete mig på ett extremt omoget sätt och börja kasta skit och inte svara på sms osv … Jag orkar inte längre tjata på det yngsta barnet att hon ska umgås med sin far, han gör ju inga försök själv. JAG ORKAR INTE MER!

Jävla bajskorvsgubbe! :rage::poop:

Jag tror som du skriver @Nilla1, kanske måste det få vara fult en stund också. men ALDRIG så barnen ser det !

7 gillningar

Så härligt ärligt rakt skrivet. Ja det kanske är dags att sluta leka mamma åt det största barnet. Tror att vi män kan behöva en rak höger ibland för att vakna ur vår självömkan. :slight_smile:
I mitt fall tror jag fan det är jag som är kvinnan i vårt förhållande. Känns så just ju i alla fall. Jag som just blivit förklarad för oönskad är den som tar tag i allt. Går upp på morgnarna för att få iväg kidsen, tränar, tar tag i mig via en terapeut medan mitt ex sover och vägrar ta hjälp av ett proffs. Ska klara sig själv…
Skitbra lösning! Fortsätt bygg upp den där väggen av skyddsmekanismer. Grrrrrr…

4 gillningar

Känner så igen mig. Det är jag som har blivit bedragen och ska bli lämnad. Ändå är det jag som fixat fram inventeringslista för bodelning, som har skött gården med allt det innebär av gräsklippning etc senaste halvåret. Var nära att jag hjälpte till med att skaffa boende till henne med. Kom dock på att de känningar jag har gällande det, kommer jag behöva när det är dags att sälja min dröm, gården. Även jag satt som ett fån framför barnen och höll med om att det var ett gemensamt beslut. När min dotter med tårar i ögonen skrek “Gör inte så här mot mig!” dog en del av mitt hjärta för alltid.

5 gillningar

Mina barn är vuxna och vet precis vad som hänt, att mitt X skapade vår nuvarande situation för att han började umgås med en 25 år yngre arbetskamrat.

2 gillningar

Jag skulle såååååååå gärna vilja höra berättelser från den andra sidan! Alltså från de som vill lämna, men när lämnandet väl blir verklighet inte klarar av att stå kvar och fortsätta driva på, med flyttar, bodelningar, skilsmässoansökningar osv osv.

Det är som att de inte lyckades att göra en konsekvensanalys av vad som skulle ske sen, för i egobubblan är ju allt ljuvligt bubbligt, härligt och underbart :stuck_out_tongue:. Eller kanske man helt enkelt bara väljer att blunda likt en bebis, syns jag inte så finns jag inte :laughing:

Ibland tänker jag på om den andra sidan är här inne och läser, och deras tankar om oss. Om vår frispråkighet gentemot sorgen som rider oss och känslan av att bli utbytt. Förlöjligar de oss för att det blir för jobbigt att läsa, att ta in, att vi bara är bittra och olyckliga och tragiska.

Min väninna fick kommentaren av sitt X, han lämnade henne på ett mycket oärligt och smutsigt sätt, nåväl hans kommentar var att - Kan du inte sluta vara så bitter! Hoppas du träffar någon snart så det kan bli människa av dig. :rage: Som han har misshandlat henne psykiskt, innehållit pengar, inte träffat barnen osv, först nu 3 år senare står hon på fötterna igen och skiner som aldrig förr! :dizzy:

5 gillningar

@Astel det sa mitt ex också till mig att jag blivit gammal och bitter. För att han inte får behandla mig hur som helst. Det har han ju gjort genom åren. Psykisk misshandel och kontroll. Så mycket skit han lagt på mig senaste året. Men. Nu har han träffat nån. Varsågod säger jag. Ta över min roll. Jag är fri!!!
Jag försöker också tänka hur de ser på oss från andra sidan. Jag känner mig verkligen inte bitter. Ledsen är jag över att livsdrömmen kraschade och det kommer jag förmodligen att få leva med.
Sen inväntar och hoppas jag på KARMA

5 gillningar

Näe jag är också allt annat än bitter. Usch jag klär inte i den “färgen” :stuck_out_tongue_winking_eye:
Jag bestämde mig omgående att jag inte var ett offer, jag ville inte att någon skulle tycka synd om mig och att jag INTE skulle fastna i bitterträsket.

Ingen av våra vänner eller mina “egna” tycker synd om mig, däremot skakar alla på huvudet och tycker synd om honom. Men det är ju självvalt … :stuck_out_tongue_closed_eyes:

Gaaaaaah hela det här forumet liksom svämmar över med massor av fantastiska människor med så otroligt mycket kärlek och empati inom sig. :yellow_heart:

6 gillningar

Jag är inte heller skilsmässobarn (eller ja, mina föräldrar skilde sig faktiskt men det var långt senare och då var jag vuxen och hade egen familj). Tvärtom faktiskt. Växte upp i den där genomtrygga kärnfamiljen där det doftade nybakade bullar i trappan när man kom hem från skolan. Farsan och jag var ganska tajta och han tog alltid med mig ut i skogen, på fisketurer och allt vad det var. Det var en sådan uppväxt man önskar att fler barn borde få.

Nej, ibland känns det som om man inte orkar mer! Man håller igen och till slut känns det som det bara pyser över och någonting vill bara ut​:rage::rage::rage::rage:. Peppar peppar, jag har hållit mig hittills men varje dag tänker jag på att skriva ett långt brev till henne och bara häva ur mig hur jävla besviken jag är, hur mycket hon sårat mig. Det som avhåller mig är just det där att jag inte vill vara bitter. Jag vägrar! Bitter och elak. Nej fy fasen.

Ingen klär i offerkoftan.

/Kram

4 gillningar

Nu vet jag inte hur det är med er humor men det här är min :grin: appropå offerkoftan … :stuck_out_tongue_winking_eye:

6 gillningar

Haha…vi har nog samma typ av humor…:joy::joy::joy:.

Sparade ner den bilden direkt!:blush::+1:

1 gillning

@Astel, hej. Vad träffande. Har precis det så nu, med en man som inte ser konsekvenserna riktigt och tror att allt går att lösa. Han mår så dåligt, men det är jag som blivit bedragen. Det är jag som tar i det mesta fixet. Så jobbigt.

2 gillningar

Hehehe om du har facebook eller instagram, leta upp villfarelser, då har du och göra en timme iaf. Kanske att du ibland även kommer att skratta till högt för dig själv :blush:

Enjoy! :ok_hand:

1 gillning

Klart jag har FB och Instagram! Hur skulle man kunna leva utan dom?:stuck_out_tongue_closed_eyes::stuck_out_tongue_closed_eyes::stuck_out_tongue_closed_eyes:

Tack för tips! Ska kolla direkt😊

/Kram

1 gillning

Här är min :joy:

5 gillningar

haha jävlar va sköna koftor :slight_smile:

2 gillningar