@Astel det sa mitt ex också till mig att jag blivit gammal och bitter. För att han inte får behandla mig hur som helst. Det har han ju gjort genom åren. Psykisk misshandel och kontroll. Så mycket skit han lagt på mig senaste året. Men. Nu har han träffat nån. Varsågod säger jag. Ta över min roll. Jag är fri!!!
Jag försöker också tänka hur de ser på oss från andra sidan. Jag känner mig verkligen inte bitter. Ledsen är jag över att livsdrömmen kraschade och det kommer jag förmodligen att få leva med.
Sen inväntar och hoppas jag på KARMA
5 gillningar
Näe jag är också allt annat än bitter. Usch jag klär inte i den “färgen” 
Jag bestämde mig omgående att jag inte var ett offer, jag ville inte att någon skulle tycka synd om mig och att jag INTE skulle fastna i bitterträsket.
Ingen av våra vänner eller mina “egna” tycker synd om mig, däremot skakar alla på huvudet och tycker synd om honom. Men det är ju självvalt … 
Gaaaaaah hela det här forumet liksom svämmar över med massor av fantastiska människor med så otroligt mycket kärlek och empati inom sig. 
6 gillningar
Jag är inte heller skilsmässobarn (eller ja, mina föräldrar skilde sig faktiskt men det var långt senare och då var jag vuxen och hade egen familj). Tvärtom faktiskt. Växte upp i den där genomtrygga kärnfamiljen där det doftade nybakade bullar i trappan när man kom hem från skolan. Farsan och jag var ganska tajta och han tog alltid med mig ut i skogen, på fisketurer och allt vad det var. Det var en sådan uppväxt man önskar att fler barn borde få.
Nej, ibland känns det som om man inte orkar mer! Man håller igen och till slut känns det som det bara pyser över och någonting vill bara ut:rage:
. Peppar peppar, jag har hållit mig hittills men varje dag tänker jag på att skriva ett långt brev till henne och bara häva ur mig hur jävla besviken jag är, hur mycket hon sårat mig. Det som avhåller mig är just det där att jag inte vill vara bitter. Jag vägrar! Bitter och elak. Nej fy fasen.
Ingen klär i offerkoftan.
/Kram
4 gillningar
Nu vet jag inte hur det är med er humor men det här är min 
appropå offerkoftan … 
6 gillningar
Haha…vi har nog samma typ av humor…
.
Sparade ner den bilden direkt!
1 gillning
@Astel, hej. Vad träffande. Har precis det så nu, med en man som inte ser konsekvenserna riktigt och tror att allt går att lösa. Han mår så dåligt, men det är jag som blivit bedragen. Det är jag som tar i det mesta fixet. Så jobbigt.
2 gillningar
Hehehe om du har facebook eller instagram, leta upp villfarelser, då har du och göra en timme iaf. Kanske att du ibland även kommer att skratta till högt för dig själv
Enjoy! 
1 gillning
Klart jag har FB och Instagram! Hur skulle man kunna leva utan dom?
Tack för tips! Ska kolla direkt😊
/Kram
1 gillning
Här är min 
5 gillningar
haha jävlar va sköna koftor 
2 gillningar
Min ex man fick berätta att det var hans beslut och att han träffat en annan. I början är det så lätt att fastna i att göra allt för att vara lämnaren till lags. Det gjorde jag till en början men det blev att bruka våld mot mig själv. Så jag slutade med det. Jag fick också sköta det mesta av det praktiska. Det var och är en sorg. Rensade huset i stort sett själv. Alla nya avtal och ändringar som skulle ske. Ja det var tungt lass att dra, vara i chock själv med två barn medan han hade brått med att tillfälligt flytta ut för att kunna spendera tid med sin nya. Det är sådana saker som skär i en.
1 gillning
Mina barn vet också varför vi har separerat. MEN de har även själv upptäckt att han har ljugit för dem. En av mina söner har sagt sitt till honom och konfrontera honom om “fiskeresan” han ljög om, Som svar fick min son att x hade hamna i ett “knivigt läge”, Oj då liksom, jag råkade halka med k**en. (Ursäkta ordvalet)
3 gillningar
@Penntroll och @Nilla1, hur var samtalen med barnen när era x berättade att de träffat andra? Tänker på min sits med en man som träffat flera st både irl och online länge. Senare året säkert. Ska han ta skulden typ genom att säga varför vi ska separera? Eg ska han väl det antar jag.
1 gillning
Min absoluta åsikt är att barnen, även om de är stora, inte ska behöva höra vems “fel” det är att ni separerar. De är en del av er båda. Det blir som att lägga en skuld på dem. Skrik och bråka, släng saker, hata, sörj, älska, men gör det inte med dem som bollträ. Det är inte deras fel. Det kommer aldrig vara det, men det kommer BLI det om ni ger en skuldbild som de ska vara tvugna att hantera. Håll en enad front.
Barns lojalitet till sina föräldrar är en helt underbar sak, och den ska så behandlas. Med respekt
2 gillningar
Absolut, jag håller med, men tyvärr lyckades jag inte hålla den fronten i mitt sargade mående. Jag jobbar på det nu och vill komma vidare i det. Tyvärr pratar vi inte med varandra i dagsläget, men jag jobbar på det också så gott jag kan.
Kram
1 gillning
@Penntroll, risken är att jag med kommer bli galen och säga allt möjligt. Men vill inte det. Detta är ju inte barnens fel. Har inte sagt nått till barnen än. Hoppas vi löser det på bästa sätt. 
2 gillningar
Det hoppas jag också 
. Det är inte lätt det här.
Kram
1 gillning
Jag är inte av åsikten att någon ska bära skuld inför barnen. Absolut inte! De ska inte behöva ta ställning på något sätt. De ska ha rätt till att älska och bli älskade. Det jag menar är att när vi delade på oss visste barnen att jag fortfarande älskade deras pappa och hade velat fortsätta vara gift men nu var det ingen möjlighet iom att han inte älskade mig längre. I det finns ingen värdering. Han var oxå tydlig med att hans kärlek till mig ändrat form. Hur man pratar med barn får anpassas efter åldern. Viktigt var nog ändå för oss båda att förmedla att ddt inte var barnens fel och att vi i grund och botten vill varandra väl.
5 gillningar