Just nu är det lite extra jobbigt, eftersom Corona har ställt in allt som har med advent och jul att göra. Jag är ju inte ensam eftersom jag har barnen på heltid, men de är stora och sitter mest instängda på sina rum. Det är mest vid måltiderna jag träffar dem.
Jag slår två flugor i en smäll; sysselsätter mig och gör goda gärningar samtidigt. Alla gamla släktingar som jag hittat adresserna till, de får handskrivna julkort från mig. Inte bara “God Jul önskar …” utan jag skriver ett litet brev på varje. Berättar om hur jag och barnen har det, skriver om väder, Corona och julfirande. Tänkte att alla de här släktingarna säkert sitter ganska isolerade, så de blir nog glada för ett handskrivet brev.
Så fint. De blir garanterat glada. Vem skulle inte bli glad för ett handskrivet kort eller brev? Det är ju en raritet i dag. Man borde skriva mer. Jag har kvar några kort från min mormor och även kärleksbrev som min mormor och morfar skrev till varandra i sin ungdom. Man kommer dem så mycket närmre när man ser handstilen. Texten blir levande på ett alldeles särskilt sätt.
Du har fått många bra tips så jag vill ta upp tre viktiga saker:
träning: när den värsta perioden var över och jag var trött på muffinsformen började jag gå ut så fort jag fick någon jobbig känsla: ensamhet, trötthet, sorg, tristess. Därefter fick jag ta det lugnt el unna mig att baka osv. Träning blev snabbt en vana och plötsligt var det inga konstigheter att träna 3-4 gånger i veckan (nu varje dag) och jag fick så mkt tillbaka!
mindfullness el mental styrketräning: dina känslor blir dina tankar som i sin tur blir dina handlingar. Se till att bygga upp ett stabilt psyke, lära dig varva ner och hitta mer av det du vill. För mig blev det starten på nytt jobb, fick tummen ur och ordnade ett nytt och mycket bättre jobb! Jag har lärt mig mycket genom att skriva loggbok om karriär, familj, vänner, hälsa och kärlek. Så det känns som en klok investering, rekommenderad varmt skriva ner, följa upp och planera sin framtid!!
hälsosam mat: använd tiden till att äta bra. Läs och lär vad din kropp behöver och ge dig själv det allra bästa! I brist på att ha en vuxen att laga mat med, lyssna på poddar, musik el ring en vän, laga god mat, duka upp fint och satsa på dig själv!
Enda nackdelen med mina tips är att när du väl blivit vältränad så får du sjukt mycket energi Å andra sidan så mår du också sjukt bra!
Många bra tips - även jag tackar för dem. Och så lägger jag till ett ytterligare, nämligen att försöka göra något för andra. Jag har registrerat intresse att jobba volontärt för Bris som jag tycker gör ett oerhört viktigt jobb. I januari ska jag på digital info men redan nu kan jag göra viss nytta genom att sprida deras budskap. Jag tror att jag mår bra av att göra något för andra och det blir därför dubbel vinst.
Sen tror jag på att boka in något löpande som ger dagarna/veckorna struktur. Idag har jag ett ”beting”, nämligen att skaffa ramar till tre bilder som ska bli julklappar. Innan dagen är slut ska bilderna vara fördiga paket. Jag tycker om att ha nåbara mål. När jag gjort detta får jag göra vad jag vill (se The Crown i flera timmar tex).
Beting är bra, jag försöker ha något liknande. Jag har en lista inför julen och målet är att göra minst en grej varje dag. Det går väl sådär men emellanåt är jag där och bockar av.
Att du engagerar dig i BRIS är så fint och imponerande. Just nu är jag lite för känslig för sorg och olycka så jag vågar inte riktigt, men kanske om något år. Kanske kan jag göra något annat inom samma område.
Idag gör jag julgodis. Det tar förhoppningsvis några timmar…
Att sysselsätta sig. Jag gjorde nyss ett aktivt val att ställa av bilen under vintern. Då slipper jag dessutom skifta mellan sommar- och vinterhjul. Rätt hjul är på när det väl är vår igen.
Konsekvenserna av att ställa av bilen är att man får förmånen att få röra på benen om man inte vill slösa pengar på (Corona) bussen.
Igår cyklade jag 25 km för att hälsa på nära och kära samt cyklade hem idag (25 km igen) och kom hem nu.
Den som dessutom är ensamstående med barn vill jag verkligen slå ett slag för minskat bilåkande. Har man en årslön under 400 000 kr per år som ensamstående förälder (över medianlönen i sverige enligt SCB) är det glasklart att ekonomin blir pressad om man pler för mycket bil. På köpet får man dessutom bättre hälsa. Som barn är mina finaste minnen när jag cykelsemestrade och bodde i tält. Så tänk på det innan du tror det är synd om barnen för att de inte får åka bil till sommarstugan
Jag förstår verkligen om man inte orkar just BRIS och jag vet inte vilken roll som passar mig där, men bara känslan av att göra något för någon annan känns bra. Själv har jag varit i självömkan väldigt länge nu och senast igår kväll hade jag en dipp när jag hade träffat dottern och hennes pappa. Tänkte hur sjukt det var att vi sitter på två håll och vår lilla flicka bara vill vara med oss hela tiden (och jag med henne). Fulgrät, som @Caro kallar det men idag är det lite bättre igen. Jag blev lämnad den här tiden och julen innebär dubbla känslor för mig och det finns både sorg, vemod och glädje förknippat med årstiden och julen. Men nu har jag bestämt mig för att göra allt jag kan för att den ska gnistra så gott det går för min dotter så jag gör som du, en sak varje dag. Det tror jag är bra rent allmänt, att inte tänka för mycket framtid utan liksom ta ett steg i taget. Men svårt är det…
Vad fint ändå.
Jag är själv inte med i Bris men finns ibland för barn. Det behöver inte alltid vara att man behöver komma med råd, förslag, eller något annat, utan bara kunna lyssna på ett barn/ungdom och finnas till. De praktiska sakerna brukar ju soc. eller någon annan vara inblandad i, medans själen ibland glöms bort. Bara få säga hur jobbigt allt är kan räcka långt.
Jag är väl den man pratar med, och sedan skickar jag ju vidare till dem som ärendet gäller, rektor, lärare, socialen.
Jag önskar att jag kunde ställa av bilen men jag har nästan 4mil till jobbet så det går inte. Hade bilen på verkstad 14 dagar i november och tvingades åka tåg eller buss till jobbet mitt i värsta rusningstid. Andades ut när jag fick tillbaka den. Men fy vad dyrt det är. Hade gärna lagt pengarna på annat, roligare.
Jag vill också kunna ta en dag i taget men just nu handlar mycket om att kalkylera när jag kan må bra igen. Helst vill jag ha ett datum; ”Den 25/6 2021 är du lycklig igen.” Helt irrationellt såklart men jag är så van att jobba med olika projekt som man på något sätt ska få i mål till ett visst datum. Jag har inga problem att jobba hårt när jag ser målet, men i privatlivet är det omöjligt just nu. Det kan ta ett år att bli glad igen eller fem. Det gör mig tokig.
Jag fattar verkligen och själv har jag landat i att sorgen eventuellt är permanent och att jag troligen inte orkar eller vill träffa någon ny. Och just därför försöker jag leva en dag i taget för det gör för ont att tänka längre.
Förstår dig. Har man 4 mil till jobbet så är det besvärligt då sträckan är lång. Förstår att det inte var så kul att åka kommunalt. Tar mycket tid att resa med bussar och så. Enda fördelen är att man enkelt kan ta en afterworköl och slippa tänka på att köra.
Nu har jag bestämt att jag ska lära mig ett nytt språk. Italienska eller franska tror jag att det får bli. Appen Duolingo får bli min lärare. Någon som provat?
När man får resa igen ska jag åtminstone kunna lite vardagsfraser. Det borde väl gå?
Å andra sidan så mår du också sjukt bra!
Men det lär väl dröja till nästa gång.
