japp!! 
5 gillningar
Härligt!
1 gillning
1 gillning
Hej på er alla. Jag tänkte mig på att uppdatera lite när jag ändå sitter och inte gör nånting vettigt på jobbet för tillfället!
Det har nu gått snart 10 månader sedan den där dagen i April då ingenting längre skulle bli som förut! Jag brukar ibland tänka på hur enormt mycket det är som kan hända på mindre än ett år! Tidigare kunde det gå år efter år i samma fotspår. Ibland när man satt och pratade om saker man gjort så kunde man komma på sig själv med att fråga
"Var det förra sommaren vi gjorde det"?
“Nä det var ju för tre år sen vi var dit!”
Ni känner säkert igen er?
Livet lunkade på och det var som det var! Jag trodde det skulle vara för evigt och tänkte inte så mycket mer på det! Livet bara var liksom.
Sedan dör min far och man blir lämnad inom loppet av bara några månader!
Man tappar fotfästet helt och hållet…Två människor som alltid funnits i ens liv är borta!
X var iofs inte fysiskt död men den människan jag kände henne som är dog också - om den människan verkligen fanns? Ibland undrar jag fortfarande över det!
Jag har idag släppt mycket av den ilska jag slet och mådde skit med i flera månader. Den planade ut i takt med att jag inte längre kände att jag behövde få svar och förklaringar på 1000 frågor och saker och förvandlades mer och mer till nåt som liknade ett förakt!
När skilsmässan gick ut i Oktober förra året fick jag kontakt med en kvinna som betyder väldigt mycket för mig. Hon har fått mig att tänka annorlunda på många sätt och var den som fått mig att inse att det viktigaste vi har är våra barn och att livet blir så mycket enklare och bättre för barnen om man har en bra eller åtminstone OK relation med sitt X. Det är ju ganska svårt att ha det när man går och känner sig så förnedrad och fylld av hat varje dag!
Men som hon sa:
“Det är inte du som ska känna dig förnedrad av henne! Det är hon som har förnedrat sig själv”
X flyttar in med sin nya nu i ett nytt hus och jag känner mest - Lycka till!
Vi kan t om utbyta vänliga fraser idag utan att jag känner att jag vill kasta upp! Jag kommer nog alltid att förakta henne som människa och skulle helst aldrig vilja ha något med henne att göra igen men vi har ju tre barn tillsammans! Jag kommer aldrig någonsin att låta dom bli till offer över mitt avsky för henne. Jag pratar aldrig illa om X och skithög och tänker heller aldrig göra det.
Min dotter har upprepade gånger sagt att hon inte vill vara hos sin mamma! För nån vecka sedan vägrade hon att åka dit dessutom och stannade kvar hos mig i flera dagar. X verkade inte fatta nånting? Dom har alltid varit dom som haft den bästa kontakten och nu vill hon inte ens träffa henne!
X frågade om vi skulle ta in en extern part i frågan om vårdnaden eftersom jag sa att jag inte tänker släppa iväg henne till dig om hon inte själv vill! Hon fyller 13 i sommar och får välja själv vart hon vill vara!
Jag nämnde inte att min dotter sagt att hon inte tycker om hennes nya för det borde ju vara jävligt uppenbart om man har något som påminner om en hjärna men tydligen inte?
Ärligt talat så ska jag erkänna att känns lite bra! En liten läxa kanske att man inte kan köra över andra och förändra allt och fortsätta som om ingenting hade hänt! Jag skulle inte ha ett dugg mot att hon flyttar till mig på heltid!
Då kanske X och Skithögen får nåt annat att prata om än inbördes beundran på sina fina resor! ha ha!!
Allting kommer tillbaka på ett eller annat sätt!!
Ja ja. jag svävar iväg här!
Ha en underbar dag allihopa!!
12 gillningar
Så skönt att höra 
blir så glad för din skull 
1 gillning
Låter hoppfullt! Tycker minsann att du kan säga till ex-frun att din dotter inte gillar ”skithögen”.
Förstår inte hur alla dessa ex tror att barnen ska gilla en ny partner? De har ju ingen relation till denna okända människa?
Tanken har slagit mig men jag har valt att inte göra det.
Min dotter är rätt inbunden, det är en del av hennes personlighet. Nu har hon kommit in i puberteten också och bara det är ju jobbigt för vem som helst! Jag tror att hon har tagit den här skilsmässan hårdare än både jag och X anade. Vi satt och pratade vid matbordet för några veckor sedan (jag och min dotter) och då sa jag att hon kunde prata med mig om precis vad som helst och vad hon än sade så skulle det stanna hos mig!
Jag frågade då lite försiktigt och för första gången om mammas nya man var bra och om han var snäll osv.
Jag har egentligen aldrig varit orolig ska jag tillägga för hennes yngre bröder verkar tycka om honom.
Då sa hon att hon inte tyckte om honom! Jag frågade såklart varför! Var det nåt som hänt?
Nej sa hon men jag tycker inte om honom!!
Jag valde att inte fråga mer. Det är ju rätt uppenbart iallafall! Hennes mamma är nykär och har andra prioriteringar nu än tidigare!
Pojkarna kanske inte märker det på samma sätt. Dom tycker det är kul att dom åker bort och sover på hotell varje helg när dom är där och är på äventyrsbad och får fina grejer osv.
Min dotter vill inte följa med dom på det där! Det är nog inte lika lätt att muta henne!
Jag har inte dom ekonomiska möjligheterna längre! Jag kör en skruttig gammal bil och är bara glad att jag har råd att bo kvar i huset! Det får bli billigare nöjen för oss nu för tiden.
Jag har inte råd att ta med ungarna ut på restaurang i tid och otid av lathet. Det är nya tider nu!
Men! Vi klarar oss bra och för att vara en ensamstående förälder med tre barn så tycker jag själv att jag gör ett jävligt bra jobb!
Jag skäms idag när jag tänker på hur mycket pengar som vi spenderade tidigare på onödigt lyx!
Impulsköp, dyra restauranger, dyra viner och slösaktigt leverne! Hur fan tänkte vi?
Jag har mycket bättre kontakt nu med barnen än tidigare och det beror inte på att jag köper en massa prylar åt dom. Jag ger dom helt enkelt mer av min tid och umgås mer med dom istället.
Att ha en massa pengar är fan ingen garanti för ett lyckligt hem!
10 gillningar
Att de barnen sin tid är det värdefullaste man kan ge!
1 gillning
Hej @Sorgsen_man
Nu har jag läst din historia och shit asså vilken skithög du varit gift med. En sådan resa?!
Är så glad för din skull att du nu ändå kommit ur de värsta svackorna och ser ljusglimtar i tillvaron.
Jag är mitt uppe i de första frågetecknena… Ingen otrohet mig veterligen utan bara en massa anklagelser m.m.
Detta är 3:e krisen vi går igenom. Den första 2011, då med flörtande och känslor för en annan. Andra 2016, också med känslor för en annan men utan flörtande och nu bara anklagelser om att hon måste ge mig bekräftelser och annat… Att jag förtjänar bättre m.m. Konstigt att man vill ha lite bekräftelse när där under äktenskapet funnits känslor för andra… Historien är lång, detta är den korta versionen.
Jag känner igen vissa känslor som du skriver om. Hur man inte kan fatta hur den andra hälften bara kan ge upp… Vi har 3 barn, varit gifta i 10 år, villa, Volvo och vovve.
Hon säger att hon älskar mig… Men då kämpar man väl för bövelen? Här har aldrig funnits våld eller hot… Äktenskap kan svaja… De SKA svaja ibland… Men då måste man väl ändå kämpa? Om inte för ens egen skull så åtminstone för barnen?
Vi får se vart detta slutar…
Hej @Vilsen77
Tack!
Gå in och skriv den långa versionen under min historia så kommer du nog få många tips och synpunkter!
Rent krasst tycker jag att du borde dra öronen åt dig om du får höra “du förtjänar bättre än mig” eller om hon helt plötsligt höjer dig till skyarna och tycker att du borde gå ut med grabbarna oftare för att även du ska få mer “egentid”. Speciellt om hon tidigare varit svartsjuk och klagat så fort du ska hitta på nåt utan henne.
En människa förändrar inte sitt beteende utan anledning! Glöm aldrig det!
Det är oftast en dold agenda! Du gör mer saker och tycker att du har en fru som är toppen eftersom hon släppt lite på sitt koppel medan hon själv konspirerar och planerar in fler träffar med någon för att slippa jobbiga konflikter med dig!
“Du var ju ut förra veckan! Nu är det väl min tur” Säger hon för att skuldbelägga dig! Hon bryr sig inte ett skit längre om du så skulle gå ut varje kväll!
Så kommer man hem idag då efter jobbet för att upptäcka att MR Skithög i egen hög person står ensam i min hall i mitt hus för att hämta mina barn!
ehh, hallå liksom?
Hur är det funtat i skallen där inne? Om X hade stått där oinbjuden hade det varit jävligt obehagligt men nu blev det ju nästan komiskt!
Att säga något elakt eller be honom fara åt helvete från mitt hus fanns inte på kartan för ungarna var så glada så och ville säga hejdå till mig så det blev en iskall tystnad.
Kanske överdriver jag mitt äckel för denna jävla karl?
Kanske man borde vara helt neutral nu?
Det har ju trots allt snart gått ett helt år och ungarna verkar ju trots allt gilla honom?
Jag vill för allt i världen inte att dom ska bli rädda eller känna skuldkänslor genom att se mig vara otrevlig men jag tycker det är så jävla respektlöst av denna Skithög och framförallt av mitt vidriga X som ju skickat dit honom för att hämta dom.
Personligen skulle jag aldrig frivilligt ens komma på tanken att gå in i deras hus!
Jag tog mig en kopp kaffe när dom åkt och funderade på hur och varför dom där jävla människorna kan få mig så ur balans och känna som jag gör? Jag vill inte känna det här jävla föraktet längre! Det finns ingen saknad efter henne eller det liv vi hade. Jag är på riktigt bara glad att vi inte är tillsammans!
Problemet ligger hos mig själv! Är jag överdrivet långsint och bitter?
Är det så som så många säger att man måste förlåta någon för att helt klippa alla band?
Jag känner att jag inte kan göra det men om det är det som krävs så är jag beredd att försöka. Jag blir så arg på mig själv för att dom får mig att känna mig en åsna. Jag vill bara kunna träffa dom där människorna och inte känna en enda känsla! Ungefär som när man önskar en avlägsen bekant en trevlig helg…
Nåja! Det positiva är ju iallafall att föraktkänslan ebbade ut ganska fort. Jag är iallafall mänsklig! Jag känner ilska och vrede - sant! Men jag känner också nånstans inom mig en stor tacksamhet och glädje idag som jag inte känt på många år! Jag gömmer inte mina känslor längre inom mig. Jag vet att jag inte är ett dugg sämre än X som jag alltid känt under vårt liv ihop. Att hon lämnade mig var på många sätt det bästa som kunde hända mig som person!! Jag borde ju egentligen tacka henne!! SÅ varför känner jag fortfarande detta hat och förakt?
5 gillningar
När jag läser ditt inlägg där du beskriver dina känslor o ställer dina frågor så slår det mig bara att om du läser vad du skrivit igen så har du dina svar i din text❤️🙏
2 gillningar
Var snäll mot dig själv . Inget konstigt alls.
Själv känner jag samma som du. Och då har jag inte ens varit med om samma grad av svek plus att det gått några månader till för mig.
Det går olika fort. Det är okej. Det är ett trauma. Även om man inte vill ha dem tillbaka.
Vi gör en ny utvärdering om tre år tycker jag. Först då kan man börja fundera. Fast min terapeut formulerade en ännu längre horisont. Typ 15 
haha
Lycka till med allt!
Ha ha! Ja vi får titta in hit igen om tre år och kolla läget. Jag börjar känna att min tid här inne börjar gå mot sitt slut. Det här forumet var min livlina i så många månader men jag märker nu att jag mest blir bedrövad och kastas tillbaka när man läser om nya medlemmar som precis börjat sin resa.
Jag har lärt mig väldigt mycket om människor och hur vi fungerar efter min tid här på forumet.
Innan jag började läsa här inne så trodde jag att X var den enda som kunde bete sig så och att ingen annan kunde känna sig så jäkla krossad som jag var.
Nu vet jag att de flesta av alla historier här inne följer ungefär samma mönster och att vi reagerar och känner på ungefär samma sätt. Ni kan inte ens ana hur mycket det betytt för mig att känna att jag inte var ensam om att känna så!
Nu har det om ett par veckor gått precis ett år för mig och våren kommer tillbaka ännu en gång. Nu med helt andra utsikter! Det börjar kännas som om att det är nog nu med att sörja det som varit! Det är väl lättare sagt än gjort kanske och man kan ju inte rå för hur man känner såklart… Men:
För ett år sedan kunde jag inte ens se på tv utan att bryta ihop om det råkade handla om nån otrohet eller annat svek.
För ett år sedan vågade jag inte ens gå in på Ica av rädsla för att träffa X och hennes nya!
För ett år sedan var jag beredd att förlåta allt bara X stannade kvar hos mig!!! 
För ett år sedan var det lycka för mig att få kunna sova en hel natt utan att vakna och skaka av ångest!
X och Skithögen har styrt mina känslor alldeles för länge! Dom är inte värda det!!
Dessutom så har jag efter skilsmässan lärt känna nya underbara människor! Fått bättre kontakt med mina barn och min familj. Jag är kanske fortfarande rätt disträ och har märkt att jag har fått en förmåga att strunta i saker som känns jobbiga. Men va fan! Det är kanske inte så konstigt att man blivit lite skadad efter en sån här pärs!
Projekt, vår och sommar 2019!
bygga ut huset som skulle göras förra året!
Fiska med goda vänner i Norge!
Släppa förakt och ilska och omfamna det jag faktiskt har istället!
Den 17:e April har det gått ett år! Då funderar jag på att logga ut härifrån.
Vi får se… Känns nästan som en skilsmässa det med!! 
9 gillningar
Hat och förakt, jovars, det kan väl komma och gå, fast peekarna blir färre och inte lika höga. MEN att oanmält komma in i ens hem … jag finner knappt ord, inte konstigt att du reagerar, det är gränslöst och respektlöst! En sådan möjlighet eller rutin , måste man definitivt kommit överens om innan, det anser jag !
Kram!
2 gillningar
Ha ha! Ja man kan ju liksom tycka det! Den idioten kanske t om tog illa upp för att jag inte bjöd in honom på kaffe och bulle? Jävla sopa!
3 gillningar
Du låter inte långsint och bitter. Knepigt att han stod inne i ditt hus? Hade barnen bjudit in honom?
Det enda tips jag vill ge dig är att om han är bra med dina barn och barnen gillar honom så var glad för det! Var försiktig så att du inte förstör det för barnen, för barnens relation med honom är ju en helt annan än din. Jag tror att det är bra för barn med alla bra relationer med vuxna. Sedan är det ju inte nödvändigt att alla dessa vuxna gillar varandra.
Du kommer alltid att vara deras enda pappa!
1 gillning
Nä det har du rätt i.
Jag är väl så att säga “tacksam” för att X inte hittat nån jävla galning. Man har ju hört om det också.
Men den skiten knullade min fru i över ett halvt år och var t om på en förfest hemma hos mig när jag var hemma och borde om han vore normal inte våga sätta sin fot i närheten av mitt hus.
Ja min son hade släppt in honom då jag inte var hemma och då tyckte han att det var OK att kliva in.
Tycka vad man vill om det men för mig är det ändå inte OK!
Jag har skrivit till dom idag och förklarat att det är så sjukt att det blir absurt och om det händer igen så kan jag inte garantera vad jag säger - även om barnen är hemma.
X är ju en manipulativ svekfull häxa men det förvånar mig lite att hon t om helt verkar ha tappat det sociala spelet gällande allmänt jävla hyfs! Jag fick iallafall tillbaka en ursäkt och att det aldrig skulle upprepas!
Går dom över den gränsen trots att dom nu är varnad så kommer det att brista i mig rejält! Då kommer 
sugrör…
ambulans … 
fängelse …
6 gillningar
@Sorgsen_man du har gjort en bra resa.
Average, skulle jag säga?
Utifrån intelligent och lojal därtill bedragen godtrogen man.
Som jag själv var.
Tips, eftersom du fortfarande blir topp tunnor av honom och far ut i diverse, på många sätt befogade men ändå inte, haranger föreslår jag en mer avvänjande exit.
Sätt inte prestige i det, helt plötsligt en kväll på försommaren kan Mallans hålla dig på den posiåitiva sidan istället.
Det är också värdefullt.
Såna som vi har stannat länge här inne, finns nog bra anledningar härtill? Förtroendet missbrukat, totalt omkastad världsbild. Sånt som kan hända andra loosers har plötsligt hänt oss etc etc.
Det tar tid, men den tiden kommer när du, om du väljer den vägen, likt jag bara kikar in. Förundras, ser avståndet man tillryggalagt på alla sätt och finner en sorts tröst i att många har bytts ut.
Det kommer nya efter oss, några uvar som flyger i skuggan önskar man kanske att man slapp se mer, men va fan?
Det här är i utkanten eller vad det nu hette i lejonkungen?
Sen när du korsar floden kommer du ändå bära med dej att även de utstötta, tillfälligt av andra eller i självvald exil är lika bra som dig och alla andra bra medborgare.
Några verkar bli kvar här med mer eller mindre märkliga motiv.
De kanske passar bäst just här, vad vet jag?
Av de jag brytt mig om är inte många kvar, knappt jag själv. Men ändå, jag kan leva på båda sidor floden.
Det är en skön vetskap som jag numer har.
Så det där att avrunda, du är inte riktigt klar med sveket ännu.
Låt det såret läka i lugn och ro, okej?
Nu påminner du lite, med glimten i ögat, om insp Clousaus chef om ni minns Rosa Pantern.
Du har greppet tills du blir påmind.
Jag rekommenderar ytterligare vård med anpassad frigång!
Med det sagt, styrke❤️ dig, kompis!
Å bra jobbat, bara upploppet kvar nu:muscle:
4 gillningar
He he!! Tack @Skipper för dina alltid så klockrena analyser!
Trodde du seglat vidare och lämnat oss stackare här för gott så det värmer att du tittar in ibland och kollar läget! 
Du har naturligtvis helt rätt också! Kanske har man inte klivit över den där floden ännu för att den där ilskan som man så gärna vill bli av med vuxit fast och blivit ett med mig? Den har blivit som en tumör som drar ned på livskvalitén men som det visat sig gå att operera bort!
Men, - en jobbig operation väntar!
Precis! Det är dom här tankarna som är det svåraste att släppa, åtminstone för mig!
Det här har ju inte kunnat hända mig? För fan!! Det där händer bara dom andra! Tankar om andra par där man flera gånger tänkt att dom snart lämnar varandra. Att dom är jäkla kräk och att deras liv tillsammans måste vara rena misären?
Snacka om att man har kastat sten i glashus!
Snacka om att man inte velat eller orkat ta tag i sin egen situation!
Det är ju så lätt att bara låta tiden gå och inbilla sig att allt är som det ska! Man är ju ändå tillsammans! Barnen har ju trots allt två närvarande föräldrar!
Man planerar för nästa parmiddag eller nästa weekendresa med nån! Alltid nåt event, alltid ska nåt hända! Saker man gjorde men där man egentligen aldrig umgicks tillsammans! Som bara kostade en massa pengar!
Att ta med sig ungarna med en kaffetermos och grilla korv vid en eld och bara umgås som familj är mycket mer värt än en shoppinghelg i Stockholm!
Jag har väl mer eller mindre också kommit på att jag har lätt för att skjuta allt elände som hänt på henne! Allt blir hennes fel liksom! Det är ju så lätt att skylla på nån annan för att man inte orkar ta tag i saker och ting med sig själv. Det är farligt att tänka så men ack så lämpligt för att slippa ta tag i sina egna brister!
Jag har mina brister jag med såklart! Nu gäller det att rota i verktygslådan och ta fram dom rätta redskapen för försöka laga mig själv!
3 gillningar