Svartsjuka är, i mitt tycke, väldigt komplext i likhet med många andra känslor.
Jag skulle vilja påstå att jag försöker hantera det på liknande sätt som de du beskriver när den infinner sig.
Jag försöker acceptera att jag har känslan, men däremot bestämmer jag mig för att INTE agera på den. Med det menar jag att jag inte läser partnerns sms, mail, loggar in på Facebook- eller Instagramkonto etc. Jag ställer heller inte frågor annorlunda om min partner t.ex. lunchat med en manlig eller kvinnlig bekant, utan håller det till sedvanliga spörsmål såsom: “Hur var lunchen?”, “Allt väl med honom/henne?” osv.
Det bör dock kanske även tilläggas att jag, i min nuvarande relation, inte har haft någon större anledning att misstänka att min partner bedrar mig. Känner man tydligt att någonting är fel i relationen och inte får några svar när man frågar och försöker kommunicera så förstår jag att man kan agera annorlunda. Jag vill således påtala tydligt att jag, i mitt svar, inte är ute efter att fördöma någon. Allas historier ser olika ut.
Jag tror också absolut att vänskap mellan män och kvinnor inte behöver vara mer än just vänskap. Jag själv, som är heterosexuell kvinna, har flera manliga vänner som jag aldrig ens har haft romantiska tankar om även om vänskapen varat ett par årtionden vid det här laget. Jag både tror och hoppas att män kan ha kvinnliga vänner utan minsta intention/längtan efter något mer, men där kan jag inte utala mig utifrån egen erfarenhet naturligtvis.