En svår fråga om du bör säga något eller inte. Jag försöker tänka mig in i situationen.
Instinktivt så tänkte jag först att ja, du skulle nog kunna ta upp att du blir illa till mods av att höra om den här andra mannens goda sidor. Men samtidigt så har du ju en poäng i att du inte reagerat på samma sätt om det var en kvinnlig bekant som hon beskrev. Hjälper det om du försöker tänka på den andra mannen som en kvinnlig bekant till din partner? Alltså att hennes känslor är exakt desamma som om det gällde en kvinna?
Ett alternativ kan ju kanske vara att du är ärlig om berättar att du blir svartsjuk för att ventilera, men det utan att kräva att hon ska ändra sig. För problemet är ju de facto svartsjukan och inte det din partner berättar. Men på så sätt kan hon kanske möta dig i en kommunicering kring själva känslan och ni kan mötas på ett plan där?
Nu känner ju inte jag din partner men om jag var du så skulle jag ta påståendet att hon är flirtig med en STOR nypa salt. Jag har, så många gånger, blivit “anklagad” för att flirta med män när min enda intention varit att vara just trevlig och glad. På arbetsplatsen exempelvis. Extra vanligt var detta när jag inte levde i en relation, utan var singel. Då upplevde jag att jag knappt kunde ta en kaffe med en manlig kollega i det gemensamma köksutrymmet utan att det började spekuleras kring “vad jag egentligen var ute efter”. Och inte en enda gång var jag ute efter någonting annat än just att samtala/dricka kaffe med en kollega.
Du känner din partner bäst (förhoppningsvis) så låt inte andra sätta griller i huvudet på dig