DU behöver inte läsa den, du har redan levt den… så slå den där fantasin ur hågen direkt, det är iaf mitt tips. Då kanske du kan släppa fokuseringen på det där extremt knepiga på motståndarsidan och därefter hitta medelvägar för er alla 
3 gillningar
De skrev ju bara till barnen att de är oroliga för mig för vad ska de annars förklara allt med?
Varför åker de 1,5 timme, två 80-åringar? Varför inte ringa mig först och fråga när/om vi kan tala.
Farmorns lapp var ett svar på ett sms som hon skrev. Hon sa att hon har så ont i fingrarna (och det har hon, krokiga fingrar) att hon inte kunde svara mig på sms utan behövde skriva ut det på skrivaren och konna hit med svaret. Resa 1,5 h för att lämna ett svar på ett sms😅 Varför inte bara ringa…
Ja komiskt allt… och sorgligt
2 gillningar
Jag är hobbyförfattare och älskar att skriva… Håller iof på med en annan dokumentär bok…
Hade jag fått läsa denna historian innan jag skilde mig hade jag varit mycket mer förberedd. Jag vill gärna ge lite råd till kvinnor…
3 gillningar
Det finns många gemensamma problem som jag tror just kvinnor drabbas av som jag läst och hört och upplevt.
Jag älskade böckerna ”Skilj dig ordentligt” och ”Happy happy”. Det behövs en till efter dem
1 gillning
Självklart
Lite humor i mitt inlägg. Jag skrattar åt eländet:sweat_smile:
2 gillningar
Jahajaaa… okej, men jag personligen är nog lite tveksam till det “humoristiska” anledningarna. Jag tror du menade det du skrev rakt av, du har skrivit det förr, så jag tror inte humor var anledningen.
Men fundera på alltsammans, vad är det DU vill… egentligen, för både dig och dina barn 
3 gillningar
Ja
1 gillning
Jag ser inget humoristiskt i detta överhuvudtaget, det är bara tragiskt.
Jag är fel publik för den här typen av litteratur, men oavsett så är det ju mer relevant att läsa om hur man får det att fungera än motsatsen vid och efter en skilsmässa, då kan man ju hjälpa andra. Där är ju inte er relation ett föredöme…
1 gillning
Den situation som en del kvinnor hamnar i efter en skilsmässa med sämre ekonomi osv är inte unik för kvinnor, utan för att man kanske inte sett om sin ekonomi med en jämlik satsning på utbildning, karriär, privata inbetalningar till pension för kompensation osv. är ju egentligen inte unik för kvinnor, men definitivt vanligare. Eller vad syftar du på?
Att dra runt en familj på en inkomst är ju alltid mindre än på två. Om jag jobbar i ett höglöneyrke och inte min man, så kommer det att vara mer kännbart för honom efter en skilsmässa. Om man dessutom haft inte tagit diskussionen att den ena parten gör sin del för den andres möjlighet till framgång, t ex deltidsarbete, ja, då har man satt sig i ett tufft, men inte överraskande läge.
Jag tror detta har med personlighet att göra, jag vill satsa på familj OCH jobb, inte pga tankar på ev risk för skilsmässa, utan att för att det är sådan jag är. Jag vill känna mig självständig och tvåsam. 
Ha en jämlik relation vad gäller arbetet med hemmet, vabbande, hämtning/lämning på dagis, barnledighet osv. Att jobba deltid är inget jag funderat på trots extremt lång pendling för min del (innan hemarbete blev så vanligt som nu), för det skulle förmodligen ändå resultera i 100% jobb till t ex 80% betalning…. Vilket jag sett i min omgivning och som orsakar mer stress än ett ev heltidsarbete.
Jag har aldrig tänkt på dessa beslut med perspektivet ”ev skilsmässa” utan för att det är så jag vill ha det även när jag lever med en partner.
Sorry för utsvävning från ämnet
1 gillning
Exakt!! Mina barn har HATAT mig för att jag kopplat in soc… De är rätt arga fortfarande men jag tänker såhär: när de blir vuxna kan de begära ut utredningen och läsa själva. 
Vad var dina grunder för att du kopplade in Soc?
Det är en väldigt svår och känslig situation.
Förlorar man sina barns tillit och relationen med dem så spelar det ju egentligen ingen roll om man hade rätt eller fel. Då blir det en ”Pyrrhus seger”, typ man står ensam kvar med dålig relation till barnen, men hade i alla fall ”rätt”….
Jag har ingen aning om skälet i just ditt fall.
I TS fall så kan jag ju tycka att om sonen inte vill dricka så kan ju han ”teama” upp med mamma och säga att blir det så här igen så vill han inte vara hos pappa.
Jag tyckte det lät bra att prata med en familjebehandlare, de borde ju kunna ge stöd och råd.
2 gillningar
Mitt X anmälde mig först för “psykisk misshandel” av våra barn och han hotade med flera polisanmälningar också.
Jag anmälde honom för omsorgssvikt, känslomässig försummelse och medicinsk försummelse.
Barnen “hatar” att prata med soc men eftersom X svartmålar mig inför dem så valde jag att anmäla honom med syftet att få in honom på FR.
Han vägrar nämligen att samarbeta med mig kring barnen utan försöker “ta dem” med hjälp av pengar och genom att göra upp planer med dem bakom min rygg.
Han ser sig som oantastlig och “von oben” så jag har polisanmält honom för ofredande också: ena dagen ber han mig dra åt helvete, nästa vill han ha hjälp, den tredje rekommenderar han mig att “söka hjälp”, den fjärde vill han berätta något “kul” och den femte är jag ett “manipulativt pissluder”.
Hans kommunikation utgår från två perspektiv: hans behov och att jag sätter gränser och säger NEJ till alla hans sjuka idéer.
Nu har han tackat JA till FR - detta efter alla turer på soc.
2 gillningar
Jag läste två böcker ”Happy, happy” samt ”Skilj dig ordentligt” innan jag beslöt mig för att ta skilsmässa, för att läsa på. Så jag var väl förberedd på rättigheterna kring ekonomin samt kunde bearbeta tankar kring skuldkänslorna jag kände och tillslut vågade jag gå.
Men jag själv hade verkligen velat få veta även om detta eländiga det kan bli med samarbetet kring barn och även svärföräldrar och gamla vänner…. Nu tänkte jag i flera år innan jag vågade ta ut skilsmässa men jag hade faktiskt velat läsa ett ”worst case”. Hade velat få veta att ena parten kan bli som förbytt, att familjerätten finns, när man kan orosanmäla och för och nackdelar med det, vad som händer då man orosanmäler eller då man ansöker om egen vårdnad, hur svårt det är att ta vissa beslut, och alla dessa tankar fram och tillbaka…
Hade jag läst ”min tänkta bok” hade jag varit mer förberedd och troligtvis, redan i början diskuterat med mitt x, då han ännu ville tala med mig, vilka barn som ska vara skrivna hos vem, gemensamma grundregler kring uppfostran, vilken information vi tycker ska delas mellan oss, vem som ska köpa vad osv så att detta var klart innan den andra parten sätter sig på tvären och drar ner rullgardinen.
Jag kanske tillochmed hade föreslagit att vi inte ska skiljas utan att jag skulle bo kvar, men att vi ska ha ett öppet förhållande, vad vet jag 
Jag vill ha både goda berättelser och hemsk information.
2 gillningar
Eller så läser man här på forumet och kan interagera med folk med alla typer av erfarenheter……
Hur har det gått med alkoholdiskussionen?
3 gillningar
Jag blir så arg när jag läser allt det Mamma17 skriver. Det finns alltid två sidor på en konflikt! Man vet aldrig vem som skriver sanning! Vissa människor här inne verkar inte se källkritiskt på det som skrivs utan uppmanar om anmälningar mm, skriv ”om det är sant det du skriver….”
När hon säger att hon vill skriva en bok om alla händelser så börjar jag starkt ifrågasätta henne. Borde inte finnas på kartan.
Styvmodern skriver till dig att hon inte gett ditt barn alkohol! Att hon aldrig skulle göra det. Varför älta detta mer?! Varför skriver folk att hennes barn får alkohol av henne i Sverige och har fri tillgång till det? Det verkar ju inte stämma!
Har du @MadamM någon specifik kännedom om just det här fallet?
Tänker bara att du inte verkar ha sett någon annan nypublicerad tråd som var intessant nog för dig att engagera dig i, men den här flera månader gamla tråden hittade du igen direkt… fast det kanske bara var rena slumpen
2 gillningar
Nä, tyvärr råkade jag trycka fel. Förlåt.
1 gillning
Hej.
Nä, jag sökte på ”styvmamma” och fick upp detta.
Min bästa vän har liknade problem. Han har nyss skilt sig och träffat en ny. Hans fd är otroligt svartsjuk och avundsjuk på hans liv. Hon svartmålar honom inför släkt och vänner. De har ett gemensamt barn som ifrågasätter pappan och hans flickvän en massa när barnet kommer och ska bo hos dem en vecka. Barnet säger bl a att ”mamma säger att ni inte kommer älska mig när ni får barn” mm. Mamman har spridit rykten om flickvännen, och tro mig det är inga snälla rykten!
Därför blir jag upprörd när folk tar för givet att allt ”Mamma17” skriver är sant.
1 gillning