Han halar liksom in mig så fort jag är på väg bort 
.
Har du läst något om anknytningsmönster? Det är ett ganska vanligt beteende av någon med en undvikande anknytning att inte vara så intresserad och ffa inte vilja binda sig och anpassa sig när någon är “på” men sen bli desto mer intresserad och sugen om denna avvisar och drar sig undan…
2 gillningar
Jag har läst massor om anknytningsmönster. Ja, det är supertydligt, du har helt rätt.
Då vet du ju också att han troligtvis går tillbaka till sitt tidigare läge om du tar honom tillbaka.
Sen kan jag iofs sympatisera lite med honom där för med det där exet från helvetet är det kanske inte så underligt att han är rädd för att släppa in någon och ge för mycket förhoppningar…
1 gillning
Ja, faktiskt! Mitt ex framstår som en riktigt präktig karl i jämförelse. Han är hur smidig som helst då det gäller barnen. 
Han var en usel partner men han är rätt bra exman.
Men det är nog det nya exets eget kors att bära. Tror inte du kan göra så mycket för att rädda honom från hans känslor annat än förstås att låta bli att bli ännu ett klängigt ex från helvetet.
Han behöver nog själv bearbeta sina känslor kring allt det där mera innan han ger sig in i något. Eller åtminstone bli mer klar själv över hur han egentligen fungerar och därmed kunna hantera det med mer transparens och eget ansvar gentemot en ny partner.
1 gillning
Du har så rätt.
Känns igen! Jag har lika ont. Men min “nya”, gjorde slut när jag började ställa krav… Jag känner som du… efter mitt äktenskap ville jag träffa en ny person som passade mig bättre och så gjorde jag det, fick bara smulor. Jag protesterade och så tog det slut. Och nu tror jag eller vill jag aldrig mer bli kär. Besvikelsen och smärtan är nästan outhärdlig.
1 gillning
Det låter jättejobbigt 
️:heart:️:heart:️
Vad var det för krav du ställde, vill du berätta?
Kan bara hålla med! Det är så svårt att förklara för någon som inte har upplevt detta hur förödande det beteendet är. Min exman som jag hade varit tillsammans med nästan 22 år och hade två barn tillsammans med avslutade relationen på detta sätt. Och jag var ändå en person som många såg som stark och som stod upp för olika saker. Jag krossades!
Men som du nog själv innerst inne inser så kommer detta förhållande aldrig bli hållbart och stabilt. Det kommer inte sluta att växla! De vackra orden är bara ord. Säkert på riktigt för honom i stunden de uttrycks, men vad står de egentligen för? Förr eller senare måste du resa dig och lämna definitivt. Gör du det förr kommer du i förlängningen må bättre.
2 gillningar
Jag instämmer med @Hej_och_h här. Sannolikheten är väldigt liten att det kommer att bli stabilt.
Det blir farligt, för personens känslor kan säkert vara hur äkta som helst. Det behöver ju inte vara lögner och blå dunster avsedda att luras.
När han skriver att du inte förstår hur mycket han älskar dig har han kanske helt rätt. Men problemet är att han inte förstår vad som ingår i att älska någon i en relation. Han tror att det bara räcker med känslorna.
Så ligger det till med mitt ex också. Jag tvivlar inte på att han älskade mig på sitt sätt, och gjorde sitt bästa. Men att älska någon (i betydelsen att ha en partner) betyder att man måste sätta den personen först. Eller åtminstone direkt efter barnen. Inte bara dela ut lagom stora smulor när det passar.
Det förmådde inte mitt ex. Han styrdes mer av andra känslor. Som pliktkänsla gentemot andra, traditioner och obehag inför förändringar. Och precis som för @Storstadstjej gjorde han därför slut när jag tydligt markerade vad jag förväntade mig av en riktig relation.
Även nu ett halvår efter vårt uppbrott tror jag att mitt ex känner att jag var lite kräsen. Att jag begärde för mycket. För han försökte ju. Han kom ofta flängades med andan i halsen för att hinna med lite umgänge med mig en helg. Hjälpte mig med lite praktiska saker. Tog ut mig på nån aktivitet. Sen swoschade han iväg igen till sitt riktiga, viktiga liv.
Att jag inte kunde nöja mig med det i längden sätter nog fortfarande myror i huvudet på honom. Men eftersom vi alltid har haft det bra under de här gemensamma stunderna saknar jag honom förstås massor. Jag har inte särskilt många dåliga minnen! Det försvårar alltihop.
Men allt kokar ner till de där smulorna. Jag må älska honom fortfarande, men jag kan inte finna mig i att vara den som kommer sist på någons lista. Att titta på vad människor väljer att göra säger mer om deras känslomässiga prioriteringar än deras egna känslouttryck.
4 gillningar
Hej alla!
TACK för era stöttande ord i den här processen. Jag har försökt flera gånger och det måste verkligen ta slut nu.
Det är som att lägga sv med en drog där knarket alldeles självt hör av sig och säger: Snälla. Bara lite till.
Styrkeklemmer til deg 
1 gillning
@Hej_och_h , @Trassel, @Nimue och alla andra kloka fina som svarat i tråden.
Ni betyder jättemycket för mig. Era ord har bokstavligen fått mig att gå steget längre och uttala mina krav på tydlighet, åtagande och pålitlighet. Svaret kom hyfsat snabbt: “Jag är TRÖTT på det här. Du ställer mycket höga krav på mig som jag inte kan uppfylla. Jag är ledsen, men jag har tyvärr inte tid för kärleken just nu”.
Det var exakt vad jag behövde höra för att växla om mitt känsloläge. Jag vet att det kommer en sorgeperiod, och jag vet att jag kommer att få återfall då jag längtar ihjäl mig efter honom. Då kommer jag att skriva här och be om ert stöd.
Men just nu känner jag mig stark och tacksam. Tack! 
3 gillningar
Så bull’s eye allt du skriver här 
Men… hur ska du göra den här gången då? För riktigt över verkar det här sista (och oxå dysfunktionella) inte vara ännu, eller hur…
[EDIT] Sorry, läste inte till botten på tråden innan jag svarade, så förhoppningsvis är det klart nu 
Han är supertydlig (äntligen) med att jag ställer för höga krav och att han inte har tid för kärlek. Jag tänkte använda er här som ankare om det spårar ur. 
️
1 gillning
Det gör du helt rätt i 
1 gillning
Det är så knäckande att få höra det där. Men samtidigt är det ju bättre att han är tydlig. Nu i efterhand är jag nästan lite tacksam mot mitt ex att han inte lovade bättring, som så många andra gör. Jag skulle ju ha gått på det! Jag skulle ha gett honom alldeles för många chanser. Det hade blivit ett elände. Bättre såhär.
1 gillning
Hm.
Vi sågs i måndags. Han skulle lämna tillbaka en grej han lånat. Vi fikade. Vi pratade. Vi tjafsade. Vi var överens om att vi inte kunde komma överens. Och så gick vi mot tunnelbanan.
Väl där kramade han om mig. Jag vill ge dig hela brödet!, sa han. Och en massa saker om att han var beredd att vänta och att jag var det bästa som hänt honom. Jag svarade att jag kan inte leva i det här kaoset. Jag måste vara i balans, för mina barns skull, jag kan inte gå omkring och gråta över en man, jag är inte den närvarande förälder jag vill vara.
Jaha. Där står jag nu, ambivalent som alltid. Vet inte om jag vågar en gång till. Vet inte om jag vill låta bli.
Läser era ord här ovan och vet att ni har rätt. Jag borde lägga detta bakom mig.
Jag mår rätt bra just nu, det drar inte så mycket i mig. Ska meditera och fixa lite hemma. Lägga mig i tid och försöka bli bättre på att komma i tid över huvud taget. Imorgon kommer barnen hem. Jag saknar dem.
2 gillningar
Hej @Trassel och @Kristinaa… Hur har det gått för er? Min började höra av sig till mig igen… Vi hade det lika fint som vanligt… jag trillade dit direkt. Även om jag inte förstod någonting så njöt jag…tog mod till mig och frågade hur han kände och att det som händer inte är något jag förväntade mig. Han blev som till is. Fick svaret att han inte vet vad han känner. Men tillslut fick han ur sig att han vill ta myrsteg… Några dagar senare var det dags, han säger jag borde leta upp någon annan… jag blir såklart jätteledsen. Vi ses för sista gången säger vi
Sagt och gjort… Jag återgår till Tinder. Bokar upp dejter… han hör av sig igen. Jag med. Han kommer hem till mig. Passionerat sex… och nu hörs vi hela tiden. Jag fattar verkligen ingenting… Och det går inte att prata med honom heller… frågan är hur långt man ska gå… När man hittat någon man älskar. Undra hur länge man kan vänta och hoppas? Undra om han kan ändra sig, våga och satsa på mig…om jag bara har tålamod. Problemet är ju att jag är kär i honom… Finns en uppsjö av män… Men för mig finns bara honom.